...sista dagen på ett ganska ruttet år...

Terrordåd och Is, terrordåd och Is, terrordåd och Is...också lite Trumph, naturkatastrofer, kaos i Malmö och Göteborg omvartannat, störtande flygplan, tiggare utanför affärer, Prince dör,  läkare som fatttas eller använder människor som försökskaniner! Tror jag det,  att man inte kan sova en hel natt för att man har ont i axeln och för att man oroar sig för sina nära och kära.......

Jag vill nog påstå att dom här sista två åren i mitt liv inte går upp på topplistan som dom två bästa!

Men eftersom jag många gånger är en irriterat positiv person så tänker jag varje morgon när jag vaknar, idag ska jag se vad jag kan hitta på så att det blir så bra som möjligt ändå i min lilla värld.

Många tunga och frustrerande tårar har droppat ur mina ögon, jag låter dom göra det, dom får rinna, dom behöver ut, får dom inte rinna fritt och komma ut så blir det så förskräckligt svårt att hitta tillbaka till skrattet igen!  Om jag inte låter dom ramla, då klumpar dom ihop sig som geggamojja och geggar ut sig i hela kroppen och kväver både skratt och glädje som också behöver ut. Nä,  dom där ledsna dropparna kan och får  ramla bäst dom vill medan jag letar efter nya eller gamla utvägar och stigar som jag kan prova.

Nu kommer 2017,  det ska bli bättre och blir det inte bättre så får jag åtminstone se till att förhålla mig till det på ett sätt som inte skaver sönder mig.

Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter!  Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter osv, osv.....

Så länge jag är riktigt sträng med dom sakerna så kommer jag plöja mej fram ett år till.

Jag måste även fortsättningsvis låta bli att tro att någon eller något annat ska lösa mitt välmående och mina problem!

Har jag förresten ens problem?
Nä, det har jag faktiskt inte,  om jag inte väljer att se dom som det.

Det är ju livets utmaningar som kommer och går!

Alla blir drabbade, en del mer och en del mindre, man måste försöka se det som utmaningar och ge sig på dom så fort som möjligt!
Låter man dom vara problem, så är risken stor att man blir förskräckligt ledsen, handlingsförlamad och bitter, kanske så bitter så att man till slut blir uppäten. ...hujedamej!


Jag brukar vara ganska bra på att hitta saker som kan ladda mitt batteri lite extra när det behövs och som jag kan se fram emot även kommande år!

Det kan vara:
När jag tar ut Spättan för året.
Magiska stjärnklara, kvällslöpturer!
Golfrundor!
Möte med någon ny spännande människa!
Svamp och blåbärsplock.
Träffa mina helt fantastiska vänner!
Härliga och givande samtal med alla mina barn!
Kanske att jag skulle ge mig på ett första cykellopp med Spättan....
Djupa samtal med mamma.
Kanske något roligt löparlopp...
Mycket ny musik och radiodokumentärer ska det lyssnas på.
Åka till Stockholm och hälsa på underbara personer och få distans till vardagen genom fina samtal och nybakat bröd och härliga löpturer!
Ser ju också fram emot utvecklingen i den nya löparklubben som jag har startat på jobbet! Ouiiii!

Och sedan kommer jag nog att läsa mer om mikrober för dom är vansinnigt spännande! Hahahah!

Säkert så blir det några besök till havet att längta till också!

Kärlek, glädje och ett gott 2017,  åt alla!

...böglucior och svartskäggiga tomtar.....

Jag undrar en grej...

Hur himla viktigt är det att en lucia är vit eller svart , tjej eller kille och att en tomte har vitt eller svart skägg?

Vad skulle hända om det var fel färg eller fel kön?? För att inte tala om hur det skulle vara om  tomten eller Lucian är bög eller hoppar på kryckor??? Å,  kära nån 😨!!!

Jag vill veta exakt vad skulle hända då??

Skulle det blir börsfall?

Eller skulle alla i närheten bli sjuka i pesten?

Kanske skulle alla, som tittar på lucior och tomtar som inte är som vanligt, bli blinda!

Eller tänk om alla som är i närheten av sådana tokigheter får långa näsor, stora öron och blåsor i munnen....

Ja, inte vet jag ....

...men jag är ju  lite trög, så om någon vill vara så vänlig och förklara,  för jag fattar liksom inte vad det stora problemet är och vad som skulle hända?


Låt dom som vill vara lucior vara lucior och dom som vill vara tomtar kan väl få vara det?!

Kan inte alla bara sluta hetsa upp sig över småsaker hela tiden och skapa problem av saker som inte behöver vara problem?

KÄRLEK, GLÄDJE OCH KNASIGA LUCIATÅG  FÖR ALLA!

...dålig förälder...

Jag vet innerst inne att jag och även  dom flesta andra, i det stora hela, är bra föräldrar.

Men ofta behöver jag påminna mig om följande:  Att vara en bra förälder är inte samma sak som att vara en perfekt förälder, och vet du varför?

Jo, för att jag tror inte att den perfekta föräldern finns.

Visst, visst, det går alltid att tänka i efterhand:  varför gjorde jag så och inte så, varför sa jag det och inte det! Det går ju att grubbla sig fördärvad men vad hjälper det....Förmodligen så gjorde du eller sa precis det som du tänkte var bäst just då, även om det i efterhand kan ses som helt åt pipsvängen.....

Många gånger så vacklar självförtroendet som förälder och då är det bra att ha lite skog att springa i och lite däck i källaren att lyfta,  för när man har gjort det så blir man lite klarare i knoppen igen och då klättrar självförtroendet ...i alla fall en liten gnutta!

Det är otroligt påfrestande när man känner att man har gjort vad man har kunnat som förälder och sedan blir det riktigt dåligt och stökigt i alla fall.....

Phuu....låt inte dom dumma tankarna ta över .....gör en kort paus, "gilla läget" som det är just nu, vad finns det för möjligheter? Plöj sedan vidare...

Hanteringen av min "dåligförälderkänsla"  idag får börja med långpass i skogen...efter det så blir känslorna alltid lättare att bära och möjligheterna fler!

Det är praktiskt!

Kanske någon som känner som jag ibland och inte har provat vad skogen och pulsen gör för själen......prova!

För min egen del så hade jag nog lidit av både magsår och psykbryt vid det här laget om jag inte valt pulsen och skogen när allt känns väldigt mörkt......

Ibland blir det lite tungt på turen då får man stanna upp lite och andas några djupa andetag för att sedan kila vidare! Hem måste man ju😊.... liksom! 

Kärlek, glädje, självförtoende åt alla!

.... förlåt.....

Har du någon gång tänkt:

-Jag tänker minsann inte säga förlåt, det var ju inte mitt fel....

eller har du någon gång vasst kläckt ur dig: Jamen,  förlåt då,  för fan...

Jag erkänner här och nu, jag har gjort båda...många gånger....

Så korkat. Vem gynnar det?? Inte mej själv och inte motspelaren...

Under åren som jag har levt så har jag,  tack och lov lärt mig lite mer än att bara baka fina tårtor, stå på huvudet, sticka och springa långt!

Jag har lärt mig att ge bort ett väldigt fint och praktiskt "måbraord" även vid sådana tillfällen som jag kanske inte är helt på det klara med vad jag sagt eller har gjort för fel..... 

...FÖRLÅT!

(Det är extra praktiskt att ha lärt sig att säga det ordet när man har en mun som ibland talar innan hjärnan har tänkt klart!)

Jag har lärt mig att det funkar finfint att backa lite emellanåt, säga förlåt och mena det, även gånger som jag varit väldigt osäker på om jag själv verkligen har gjort fel..... men just i stundens hetta så spelar det liksom ingen roll. 

Jag har märkt att personen som får mitt förlåt mår så fantastiskt mycket bättre när ordet är sagt,  och det finurliga är att jag gör det också! 

Jag förlorar absolut ingenting på att säga det magiska ordet! 

Jag mår bara bra! 

Det är ju sååå fiffigt, så att man blir alldeles glad!

Någon i min närhet har ju uppenbarligen blivit, ledsen, arg, besviken eller sur för att jag har sagt eller gjort något,  jag har förmodligen inte gjort det med flit men det har liksom ingen betydelse.

Känns det livsviktigt att komma fram till vem som hade rätt eller vem som hade fel så är det betydligt mycket lättare att göra det efter att man har sagt FÖRLÅT, förlåt att jag gjorde dig illa eller ledsen!

Det händer liksom något fantastiskt när man säger det ordet och menar det! 

Försvarsmurar och sura miner bleknar, stämningen går genast från kall till varm och då är det så himla mycket lättare att mötas och prata! 

Så sluta snåla! 

Säg förlåt med munnen och  hjärtat,  även dom gånger som du inte riktigt begriper vad felet är, ingen förlorar, alla vinner! 

Okej, någon är ledsen, arg, besviken, förmodligen på grund av dig , du har ingen aning om varför,  men säg ett ordentligt, FÖRLÅT och prata sen! 

Att hålla på att käbbla huruvida vem som hade fel och vem som hade rätt så länge tårar flödar, knytnävar far i luften... det blir en onödig tunggrodd diskussion som för modligen inte leder någon vart! 

Backa lite, säg förlåt och prata sen. 

Allt kommer att flyta på så passens mycket lättare efter ditt förlåt, oavsett om det gäller dina barn, din partner, din granne eller din arbetskamrat!  

Båda vinner av ett förlåt,  både den som delar ut ordet och den som tar emot det! Det är ju liksom som en fin liten present! 
Det är ju jättetrevligt med presenter, både att få och att dela ut!

AMEN!

(Det lackar mot jul....tänk på det när du köper ljus! Är dom inte miljömärkta så kan du räkna med att du bidrar till både regnskogsskövling, brott mot mänskliga rättigheter och gynnar användning av hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel....huanamej!!!)

     Kärlek, glädje och små presenter åt alla!

....att kunna leva lyckligare NU! Gratis provapåvecka.....

Vill du kunna leva lyckligare NU? 

Jamen, det är klart att du vill! 

Seså,  börja först med att släppa din fokus på att:

...till helgen....  då ....

...när jag får lön....då...

....när jag går på semester... då ....

...när jag träffar en partner....  då...

...när jag blir smal.... då .....

....när jag har fått sova ut....  då .....

...när jag har köpt den där grejen.... då...

......då blir jag lycklig!!

Jomenvisst,  av dom här sakerna blir du säkert lite lyckligare för stunden,  men om du hela tiden bara går och längtar efter saker som ska ske för att du ska bli lycklig, då blir ju vardagen väldigt grå och trist! 

Prova att strunta i dom där vanliga "längtantankarna", om och när.........

Prova vad detta kan göra för din lycka istället:

Gå ut och rör på dig! 

Anledningen till att du ska gå ut ska inte vara att du ska gå ner i vikt eller ta dig runt en viss sträcka på en viss tid. 
Prova att istället lägga fokus på att enda anledningen är att din kropp ska må bra och dina tankar ska bli gladare tankar för du vill bli lyckligare!

Hjärnan har jättesvårt att slå sig till ro med negativa tankar när kroppen är i rörelse utomhus! 

Jag lovar! 

Ledsna tankar gillar inte frisk luft och motion! Dom negativa och ledsna tankarna lever av dålig mat och stillasittande kroppar!

Om dina tankar är jätteledsna och dystra så blir dom kanske inte glada meddetsamma men dom sorgsna tankarna och dom tunga problemen blir mycket lättare att bära av en kropp som är stark, mår bra och får vara ute och röra på sig!

Spring/gå /åk skidor/ åk inlines/cykla/lyssna på fåglarna/kolla på stjärnorna/ glutta in i grannarnas fönster/ lyssna på bra musik eller någon dokumentär! 

Känn hur det känns att klä sig rätt oavsett väder!  

Gå ut och njut även om det är jättetidigt, jättesent eller bara busväder och känn hur det känns att äga omgivningen (eftersom det inte är så många som är ute jättetidigt, jättesent eller i busväder, så brukar det kännas som att man äger världen ha, ha, ha)!

Det är faktiskt jättelätt! 

Ge det en chans!

Vänta inte på inspiration  bara gör det!

Hoppa på en gratis provapåvecka och känn hur det känns! 

Ingen dusch utan att först ha varit ute någon timme! 

En vecka......ge dig själv den presenten och känn hur det känns! 

Kärlek, glädje och lycka åt alla!

....dagens fars dag....

Att vakna på Aspö i pappas säng känns märkligt..

 På fars dag,  så  ligger jag här medan pappa är på "dagis"? Han kommer hem senare...

Vad är det för himla fars dag egentligen?     Jag ligger här när hela Aspö sover och funderar på ..

..att jag inte längre kan föra en diskussion med pappa....

Hans ord och meningar  har ju nästan tagit slut!

..att jag inte längre kan rådfråga pappa...

Det verkar som att i hans hjärna så finns det massor med elaka gröna gubbar som tycks käka,  kunskap ord och meningar!

 Och nu verkar maten börja ta slut för dom, man kan märka det, för dom  flesta av pappas ord och meningar finns inte längre, undrar vad dom då ska äta på ....hans armar, ben eller hjärta. .....eller dom kanske flyttar till någon annans hjärna 😱...

Jag måste bestämma mig för att försöka lägga allt fokus på att minnas alla viktiga, roliga och allvarliga diskussioner som vi faktiskt har haft.

Jag måste också bestämma mig för att tänka på alla tusentals gånger jag faktiskt har haft möjlighet att rådfrågat pappa om allt!



Jag utgår ju ifrån att allt har en mening och att man kan se något positivt i allt,  men ibland serveras inte det positiva tänket på silverfat precis.., man får helt enkelt jobba så in i bomben för att få in det positiva tänket! Man får leta i varenda litet skrymsle i hjärnan för att se något ljus!

Just nu jobbar jag för att hitta en mening och något positivt med att min pappa har alzheimers.........

Jag skulle kunna vara ledsen, förfärad och bitter mest hela tiden,  men vad hjälper det? Det ligger inte för mej heller att gå omkring och sparka i gruset eller stoppa huvudet under täcket, så jag väljer att tvinga min hjärna att fokusera på andra saker i stället för att pappa har den JÄVLA SKITSJUKDOMEN, och att mamma har en uppgift som ingen människa borde ha och att allt bara kan går på ett håll..........

...så idag bestämmer jag mej för att jag tex.ska tänka på en dag i somras när pappa och jag  satt på min farstukvist och drack vatten efter att ha sprungit en mil tillsammans i  27 graders hetta.....dom 70åriga benen är det ialla fall inget fel på ännu 😊

Kärlek och Glädje åt Alla!

..att orka bära bekymmer...

När bekymmerna hopar sig så är det bra om man är så förberedd som det bara går och att man har en hjärna som man, åtminstone delvis, har tränat på att bestämma över!


Det är bra om man är förberedd på oförutsedda bekymmer, genom att man hela tiden vårdar sig genom att äta, sova och motionera (utomhus) ordentligt!

(Jag menar att man laddar en hälsobudget, ungefär som att man laddar en  bankbuffert)



Jag vet att jag kan vara lite tjatig med detta,  men om man inte äter, sover och motionerar (utomhus) ordentligt då inbillar jag mej att det är mycket svårare att bära tunga grejer!

Det är väl ändå egentligen en ganska logisk ekvation?

Ju starkare du är i grunden desto tyngre grejer kan du hantera liksom.

Har man inte skött sin sömn, sin kost och sin träning så spelar det ingen roll hur tjusig man är i håret, hur fin bil man har eller hur välstädat hem man har,  det är inte dom grejerna som kommer att hjälpa dig när bekymmerna väl hopar sig!

När bekymmerna väl hopar sig, tror jag att det finns ett ganska bra sätt!

Stanna upp! Låt tårarna spruta riktigt ordentligt!

Sedan kan man vänlig men bestämt tala om för sig själv att:  "Nu är det som det är! Det jag kan påverka tänker jag påverka,  och det jag inte kan påverka ska jag göra mitt bästa för att försöka eliminera i skogen och i mjölksyran! Jag tänker ta en dag i taget, fortsätta att ta hand om mig,  fortsätta att leta upp saker att skratta åt och njuta av. "

Det kan ju tyvärr bli ännu värre... men förr senare kommer det en uppgång.

Det tänker i alla fall jag tro, tills i värsta fall motsatsen är bevisad!


Så ät ordentligt, sov ordentligt och gå ut och rör på dig!
Då är du starkare när det hopar sig! För hopar sig, det gör det för alla som lever,  en och annan gång, förr eller senare, det är ju det som är livet,  liksom!


Kärlek, glädje, och styrka åt alla som behöver!

....soldiers of odin.....

 Läskiga saker som gör mej väldigt osäker och på min vakt .....

....soldater...

....gudstro, av olika märkliga slag...

....män i grupp......

......och dessutom i luvtröjor med löjlig text....

......huanamej!

Saker som lättare får mej att slappna av .....

...poliser....

...icke religiösa...

...föräldrar på stan......

....kvinnor och män....

...gärna i svettdoftande träningsmundering....

...det känns betydligt tryggare!

Nu måste jag tassa ut i naturen och fundera på fler saker som jag sedan måste bearbeta i text! 

Mycket att göra när man har ledig måndag, ha, ha, ha!

Kärlek, glädje och trygghet åt alla!

...sveriges kollaps......

Om inte alla redan visste det så kommer Sveriges system att kollapsa när som helst! 

Vi är så mesiga i sverige och vi har tagit hit så många invandrare och så mycket annat löst folk så att vi som är infödda svenskar snart inte har någon plats att vara på, något jobb att gå till, någonstans att bo eller någon sjukvård! 

Har du tänkt på det?


Eller är du som jag och har tänkt på något annat sätt?

Jag tror så här: Vi behöver hjälpa jättemånga människor och vi vill inte kollapsa! 

Om alla som sitter stilla på sina slappa arslen med sina ölburkar, chips, cig, pommes frites,  godis, red bull och cola bakom datorskärmar, hatar och spyr galla över den kommande systemkollapsen på grund av invandring istället släcker ner sin skärm för att göra något vettigt! T.ex. aktivt börjar agera själva för att jaga kollapsen på flykt istället för att hetsa mot folk som har det svårt. 
Detta gör man knappast genom att sprida hat, SDpropaganda och annan Friatiderdynga på nätet. 
Sådant leder istället till hatbrott, fetma och alla dess tillhörande sjukdomar som tär på Sveriges ekonomi! 


Att jaga sveriges kommande kollaps på flykt gör man genom att hitta lösningar och lösningar hittar man bäst genom en hjärna som tänker själv, utifrån sig själv och hur man själv vill bli behandlad och med ett hjärta som får vara med! 

Och hur ska det gå till? 

Jag har sagt det förut och jag säger det nu och jag kommer att säga det igen: Ta ditt ansvar för att må bra på egen hand då har du inte samma behov av att hata andra personer och vara missunsam utan i stället vara stark, hjälpsam och förstående, även när det ser besvärligt ut! 

Och hur blir jag lycklig då?

Ta hand om dej själv! 

Sov på nätterna, ät inte sopor och se till att komma ut i naturen och få upp pulsen varje dag! 

Lätt som en plätt!

Den lilla gnutta energi som slöhögar eventuellt kan skaka fram tycks ofta läggas på ryktesspridning och hat mot än det ena än det andra eller inte bry sig alls om något......när dom istället skulle kunna lägga den lilla energin på sig själva och sitt eget välmående för att som ringar på vattnet skulle kunna sprida välmåendet vidare.....


Skulle man inte kunna bestämma att alla gjorde dom tre enkla sakerna, sov på nätterna, lät bli att äta skit, gick ut i naturen och fick upp pulsen, då skulle vi spara otroligt mycket pengar på både sjukskrivningar, hatbrott och därigenom kunna ha ork och pengar till att hjälpa dom som har det svårt och på så vis också undvika en kollaps! 

Låter det för enkelt?

Men är det inte många gånger det enkla som är grejen?

Kärlek och glädje åt alla!

...våld och utegångsförbud för män ....

Tänk att vi kvinnor har fått det kluriga och smarta rådet av polisen att vi ska stanna inomhus efter mörkrets inbrott. Ja, vi ska ju åtminstone inte gå ut ensamma. Det är ju bra för då kommer våldtäkter och andra överfall mot kvinnor minska, och det är ju alldeles strålande! 

 Då kan vi ju ligga hemma på våra köksgolv och ruttna .....

ELLER OCKSÅ...

....SÅ GER VI ALLA MÄN UTEGÅNGSFÖRBUD EFTER MÖRKRETS INBROTT OCH DESSUTOM SÅ FÅR MÄN  INTE VARA UTE I GRUPP, OCH SKULLE DOM VARA TVUNGNA ATT TA SIG NÅGONSTANS SÅ MÅSTE DOM HAR MINST TVÅ KVINNOR MED SIG!


Nä, vi måste nog hitta på någon annan lösning tror jag!

En sak skulle ju kunna vara att tidigt lära småtjejer att säga nej och inte som vuxen släta över med att säga att " han är nog bara kär i dej" utan i stället uppmuntra tjejer till att "säg nej och gör vad som krävs för att pojkspolingen slutar" (även om det skulle inkludera en fet smäll)

 (oj oj oj nu kommer många att bli jättearga på mej när jag uppmuntrar våld, ja, ja, jag får ta det, men jag tror att det ger en tydlig fingervisning åt småpojkar och självförtroende för flickor att vi vuxna står bakom att dom måste få försvara sig på det sätt som krävs för att få ett slut på tafsande och kränkningar)

En annan smart grej är ju att lära pojkar vad ett nej betyder!

Och när vi ändå håller på, så kan vi väl sluta tvinga barn att kramas även om dom inte vill, genom att säga: "men annars blir hen ledsen"! 

Varför ska dom ställa upp på det fast dom har sagt nej och inte vill?

Kärlek, glädje och respekt åt alla!

...kvinnliga bilsabotörer och feministhatare.....

Jag undrar lite......

......jag tycker mej märka att det finns en hel del män (även kvinnor????) som blir väldigt uppretade på feminister!
Många feminister jobbar väldigt hårt bla. för att kvinnor ska slippa vara rädda eller behöva utsättas för mer eller mindre perversa, kränkande behandlingar, allt från våldtäkter till mindre men nog så obehagliga sexuella anspelningar och förnedrande handlingar??

Hur kan någon endaste person, som inte är helt dum i huvudet,  tycka att det är fel att arbeta mot det???

Tänker män kanske : Jag är ju inte sådan, ska jag behöva försvara mej för vad andra gör???

Okej, jag funderar lite så här:

Tänk dig att 100 bilar, ägda av män, varje dag blir rejält repade, punkterade och sönderslagna, då är det lika många sabbade bilar som BRÅ genom undersökning uppskattar kvinnor som bli våldtagna varje dag....

Hallååå, 100 varje dag, man vill inte tro att det är sant....(då snackar vi "bara" våldtäkter men säkerligen kan man räkna med ett ganska stort mörkertal som inte anmäls, plussa sedan på all annan skit i form av tafs, kränkningar och annan smörja...)

Lek med tanken att det då sabbas 100 bilar varje dag och att det  bara var kvinnor som for runt och saboterade mäns bilar på det här sättet, dag ut och dag in, år efter år......vad skulle ske?

Skulle männen bara sätta sig ner och gråta och tänka:

1. Vi får skylla oss själva att vi har bil!
2. Vi får skydda våra bilar lite bättre!

3. Vi får sälja våra bilar och börja cykla!
4. Vi får ha skruttbilar från början så att kvinnorna inte tycker att dom är så roliga att sabotera!


Eller skulle dom kanske agera genom att  istället:

Genast skapa "Maskulismiska partiet "för att gadda ihop sig och sätta press på kvinnorna så att dom genast slutar upp med sina bilsabotage och dessutom försöker att fostra sina döttrar bättre och se till att mammorna föregår med gott exempel genom att vara rädda om alla bilar! Och dessutom höja straffet rejält för kvinnor som far runt och saboterar bilar!

Jag vet inte, men det kanske skulle bli så......

Själv hade jag blivit urförbannad på kvinnor som for runt och sabbade bilar och därmed gav alla kvinnor inklusive mej själv, dåligt rykte. Jag hade inte tillåtit att en kvinna i min närhet ens petade på någon bil när jag var med och inte hade jag heller skrattat när någon annan kvinna berättade om sina stora eller små bilsabotage och tveklöst hade jag stöttat "maskulismen" för att få slut på sådana dumheter!

Jag skulle ju inte vilja att män trodde att jag också var  en "sån där bilsabotör"när jag inte är det!

Jag tycker att alla ska hjälpas åt och ta sitt ansvar så mycket det bara går!

Man vet ju att det händer, är det inte allas vår förbaskade skyldighet att agera på något vis då?????

Inte bara sitta bakom skärmar och hata feminister?

Sluta hata feminister!

Hata är ett ord som är läskigare än dom flesta andra ord och det borde knappast få användas.....

......feminism är inte detsamma som manshatare, tror du det, så är du allt bra korkad!

Om du nu måste hata,  så rikta åtminstone hatet mot dom som verkligen har gjort något dumt, tex. dom män som våldtar!

Men STOPP, vänta lite.....

....innan hatet försurar dig, så kom ihåg, att ditt hat hjälper varken dej eller någon annan att må bättre eller komma vidare i livet......!

Hat löser ingenting, någonsin,  har aldrig löst något och kommer aldrig att lösa något,  hat  bara försurar,  både oss själva och vår omgivning!

Jag tror att det är bra om man försöker tänka lite, en och annan gång...jag tror att man får en klokare hjärna om man försöker använda den och tänka lite extra spretigt med den lite då och då! 
Hata är bara en genväg för latmaskar som inte orkar tänka! 

Att springa mycket håller hat på avstånd och ger många nya infallsvinklar!

Kärlek, glädje och feminism åt alla!

... kärlek och alla hjärtans dag....

Imorgon är det ju alla hjärtans dag! 

Det vet ju dom flesta men vad man ska göra på alla hjärtans dag?

Vad är kärlek, och hur visar man det liksom?

Är det en köpt blombukett  på alla hjärtans dag?

Är det ett restaurangbesök på alla hjärtans dag?

Är det ett fint smycke på alla hjärtans dag?

Är det några fint inslagna raffiga underkläder kanske?


Nä, inte för mej!  Dom grejerna fetbort! 

Köpt blombukett.......hellre några plockade grenar som kan slå ut i köket så småningom!

Restaurangbesök....njae...mycket tveksamt så jag säger, nä, mycket hellre middag med omtanke i mitt eget hem!

Fint smycke....njae...hellre än bra pannlampa eller finurlig reflex kanske, möjligen något egentillverkat smycke!

Några rafflande underkläder.......nä, ett bra underställ! 

Kärlek för mej handlar ingenting uppvaktning med köpta opersonliga presenter eller blommor på alla hjärtans dag!

Kärlek för mej är: 

När jag kommer hem blåfrusen från en löptur då jag har blivit dyngsur av ett hällregn och min kära man reser sig från soffan när han ser mej, kilar upp och sätter på duschen så att den hinner bli varm och hela badrummet börjar ånga, bara för mej!

Eller när jag kommer ut och ska köra till jobbet kl. 04.00 på morgonen det är minus tio och jag kommer på att jag har glömt att sätta på dieselvärmaren men det har Jonas gjort!

Eller att alltid bli älskad för den jag är genom livet: sur, ledsen, grinig,  tjock, full, svettig, dum, flamsig, envis, tjurig, klumpig, finnig, klen, trött, slarvig........

Eller alla gånger när han verkligen ser mej och registrerar att nu finns det inte mycket kvar innan jag bryter i hop och då går han bara in i den jobbiga situationen, tar över och dominerar och säger: "Ut i skogen och spring en runda och kom tillbaka med nya krafter!" Det är LOVE! 

Eller alla gånger när han frågar mej: 
Hur är det fatt? Hur mår du?  Och verkligen bryr sig om svaret!

Eller alla gånger han packar alla väskor inklusive min väska när vi ska iväg för att jag suger på det och nästan bryter ihop!

Eller när han tar hand om mej på bästa sätt fast jag har maginfluensa och luktar kräk och för att han alltid dragit tyngsta lasset även vid barnens maginfluensor! Ooo, det är verkligen kärlek!

Kärlek är också att  komma hem och Jonas redan är hemma och när jag kliver innanför dörren så lägger han direkt ner det han håller på med för att verkligen se på mej med snälla ögon, säga hej och fråga och undra på riktigt hur jag har haft det idag? 


Tänk över hur du kan visa kärlek i vardagen i stället för att springa och köpa saker för att det är alla hjärtans dag! 

Kaffe på sängen i finaste muggen och en härlig och varm kyss är nog så bra om du inte brukar göra det.....

Kärlek kan ju också vara att dela sista korven med någon!

Kärlek och glädje åt alla!

...att vara mamma, en utmaning som heter duga.....

Att vara mamma är sannerligen den största utmaningen av alla utmaningar, ohotat!

Det är ju en himla tur att jag gillar utmaningar!

Men som mamma till tre vansinnigt starka personligheter som är och håller på att bli vuxna så sätts tålamod men framförallt självförtroendet på prov,  väldigt ofta dessutom.

När barnen var små så tänkte jag ibland, att det är ju tur att man är relativt ung när man har småbarn så man orkar med vaknätter och tidiga morgnar,  det ska bli skönt när dom blir större........jomentjena.......

Visst, det kommer en lugnare period innan dom små huliganerna klampar in i tonåren och du kanske tänker att jodå, det här ska nog gå bra....och så plötsligt...

.....PANG ......du har fått en bortbyting!!!

I denna orkantid så är jag fantastiskt glad över att jag har hälsan, en kärleksfull och stabil man, flera obetalbara bästisar, ett starkt löparintresse, varma och förstående arbetskamrater, underbara och stöttande föräldrar och en god förmåga att strunta i saker som man kanske vid första tanken tror är nödvändiga men om man funderar en gång till så kanske man kommer på att det nödvändiga just för tillfället är något helt annat.

Kanske du inte måste ha åtta timmars sömn just i natt, kanske det nödvändiga just i kväll är att sitta uppe halva natten för att prata framtid, kärleksproblem eller bara vara tillsammans med något barn...

Kanske du inte alls måste åka och handla efter jobbet, kanske är det viktigaste just i dag att skynda dig hem för att finnas på plats och så får det bli vatten och bröd just idag, det har ingen dött av men att känna sig ensam och övergiven däremot kan man må förskräckligt dålig av..........

Kanske måste du inte titta på nyheterna eller glamour just idag, det nödvändigaste just idag är kanske att spela en skitgubbe med något barn......

Kanske måste du inte fredagsstäda, kanske måste du kamma och fläta någons hår eller spela något förskräckligt tvspel med någon annan.......

Kanske  det inte är nödvändigt att åka på rea, kanske måste du baka en god kaka tillsammans med något för tillfället vilset barn istället.....

Kanske är det inte livsviktigt att sova ensam eller med maken, kanske det är någon annan som behöver platsen en natt jämte dig trots att det är många år sedan dom slutade sova hos mamma eller pappa.

Ju snabbare man inser att det blir aldrig som man har tänkt sig och som man har planerat med tonåringar i huset, desto lättare är det att bara åka med och försöka vara närvarande och lyfta tillbaka dom när dom hamnar i diket.....

......för i diket hamnar dom, förr eller senare ....en del i djupare diken än andra....

Det riktigt svåra är när det dyker upp frågor i mitt huvudet som undrar : "Hur i hela fridens namn har du fostrat den här bortbytingen egentligen?" eller " Gjorde du verkligen rätt nu?" eller den allra värsta frågan :

" Borde du verkligen ha barn?"

Det är då som man verkligen har nytta av ett bra "pannben" som kan ge svar på tal:
"Hallå där dumma hjärna, jag har gjort så gott jag har kunnat och det kanske inte alltid ha varit det bästa, men jag har försökt, försöker och kommer att försöka fortsätta att göra mitt bästa och jag ska bli ännu bättre för att hjälpa mina halv- och helvuxna barn att hålla sig kvar på stigen, om dom ramlar  så tänker jag vara där och knuffa upp dom fortsättningsvis också! "

   

(Det är väl i alla fall inte mitt fel att Ture får blåtira, Vanja bryter armbågen och Elvira krockar med bilen......eller borde jag kanske ha låst in dom........)

Hur det än är så älskar jag dom precis som dom är,  med sina fel och brister och det som betyder mest är att dom så småningom landar i självständighet, frihet och lycka!

(Så att vi föräldrar kan luta oss tillbaka en gnutta och slappna av utan den där lilla orosklumpen i magen som kan skava lite...)

Ja, ja, det är bara att fortsätta knuffa in och upp dom på sina stigar och försöka behålla sitt självförtroende som mamma så gott det går, några år till........

Det är ju liksom detta som är mitt liv och min vardag och som emellanåt suger .....

........men jag älskar det! 

Kärlek och glädje åt alla! 

...tomtar som finns och gudar som inte gör det.......

Jag och min kära make hade en diskussion igår vad gäller vuxna som lurar i barn att tomtar och gudar finns. Han vet precis hur han ska få  mej att gå igång och inte sitta i passagerarsätet i bilen och spela hög musik som inte han gillar så mycket,  ha, ha, ha!

Varför är det okej att lura i barn att det finns gudar men inga tomtar???

Hallåå! Tomtar finns ju, till skillnad mot en massa gamla gudar, vad jag vet!

Jag menar tomtar träffar man ju en, några eller ett helt gäng varje år, dom är i stan, på köpcentrum, i skolan, i kyrkan och ibland kommer dom till och med hem, men nån gammal gud har jag aldrig träffat någonstans, jag känner inte en enda som har gjort det heller. Ännu mindre finns det  ju inte ett enda bevis på att den där guden åstadkommit något bra när det verkligen behövs, det har däremot tomten. Denna julen tex så kom han med ett nytt underställ, precis som att han visste att alla gamla luktade gammal skunk....

Nä, men ärligt talat, om det händer dåliga saker, exempelvis, barn som dör i förtid, vuxna som lider i fruktansvärda sjukdomar  och hemska krig som förstör hela länder och splittrar familjer, då är det människans fel eller så är det så att gud vill ta tillbaka någon person.......(åååå, fett sur blir jag på det skitsnacket, usch! )

....men om det föds fina små bebisar,  om människor blir friska från svåra sjukdomar, om folk klarar sig levande ifrån svåra olyckor, då förstår du, då kan den fantastiska guden klappa sig på axeln för det är ju han som varit framme?

Hallåååå, hur kan man tro det?

Om det går åt pipsvängen för mej så fattar jag att det beror på omständigheter, mina egna dåliga val, en negativ syn, varit på fel plats vid fel tillfälle och ibland, otur helt enkelt!

Om det går bra för mej så fattar jag att även det beror på omständigheter, mina bättre val, en kasse tur, lyckas vara på rätt plats vid rätt tillfälle och en positiv syn på saker och ting.

Jag gillar att prata religion med troende och när  Jehovas Vittnen kommer till dörren så är det ju rena rama julafton! (tror dessvärre att jag har blivit svartlistad hos dom , för dom kommer aldrig längre)  Jag känner ju att jag har ett kall, precis som dom, och det är att få dom att förstå att:
 Jo, det går alldeles utmärkt att vara icke troende och ändå vara väldigt tacksam och lycklig, sju dagar i veckan, utan att behöva be, sitta still i någon kyrka eller något annat heligt hus och lyssna på  någon dryg och långtråkig (oftast) man i  någon form av klänning, lustig hätta eller präktig knuten slips!(Dom som är troende verkar i bland  tro att dom har patent på att vara lyckliga och tacksamma för livet och att vi andra inte kan vara det utan en tro???? )

För att inte tala om alla dessa underliga regler som någon man har tolkat utifrån den där speciella sagoboken, regler som bara ger människor dåligt samvete och som ska få dom att be, springa på sammankomster och gudtjänster ännu mer.  Hallå, en del regler är ju nästan omöjliga att följa....tex,  du får inte onanera, ha, ha, ha undrar om det var han som hade varit tonåring utan armar som skapade den regeln! Gud ser allt....otrevligt att man inte kan få ha någonting hemligt...ha, ha, ha... men, snälla......!?

Kan vi inte bara lämna dom där gamla böckernas regler,  ta ansvar själva för vår egen lycka och bestämma att:

Alla följer dom lagar och regler som står i lagboken, då vet alla vad man ska rätta sig efter. Passar inte det så engagerar dig politiskt, det hjälper inte att gå till kyrkan och be!

Alla är lika mycket värda, ALLA!

Alla är snälla och visar respekt mot alla!

Alla slutar vara avundsjuka för att någon annan har ditten eller datten! Stanna upp lite varje dag och funderar på vad vi faktiskt har, istället för att glo på grannen och muttra om orättvisa och att man faktiskt också vill ha det eller det .....acceptera att du har det som du har det och vill du något annat så jobba på det då, gnäll inte!

Alla tar ansvar för sitt eget liv så mycket det går! Sluta upp att förlita dig på andra inklusive gamla gudar!

Alla som har möjlighet bör ta sig ut och röra på sig i naturen mycket och ofta istället för att sitta stilla på sina små och stora rumpor i någon församling och lyssna på gamla "hittepåverser" hit och "hittepåverser" dit! För att inte tala om dom som sitter timme, efter timme vid dator/tv! Hur lycklig blir man av det liksom?

Jag kan lova att det inte finns en enda person som kommer in efter en naturtur och mår sämre än den som har suttit vid en skärm eller suttit stilla på någon form av möte/gudtjänst eller vad det nu kan vara!  Vid ökad puls i naturen så händer det saker i både kroppen, hjärnan och själen som fungerar som ett oslagbart "måbrablismartsnällochlyckligpiller"! Vad mer kan man önska liksom??

Det är ju inte så himla svårt???  Det kostar ingenting att prova! Alla vill väl må bättre, det kanske kostar dig lite av din böne/tv/dator/kyrkotid men det är det är det väl ändå värt??

Så vad har vi lärt oss i dag??

Jag tror på tomten, han visste ju att jag behövde nya läsglas också...

Tomtar finns!

Gudar finns inte!

Motion i naturen gör oss friskare, snällare, smartare och lyckligare och man kan vara väldigt lycklig och tacksam utan en gudstro!

Kärlek och glädje åt alla!

.. att bli en riktig löpare....

Vill du bli en riktig löpare? (Alltså en sådan som helt enkelt älskar löpning för löpningen skull)

Alltså inte en sån som vrålspringer några dagar, veckor eller månader och sedan lägger av, utan en riktig löpare som springer året runt i ur och skur utan gnäll och dessutom oftast njuter av det! Helt enkelt en som inte har högsta prio på vare sig tider eller distanser utan har förstått vinsten av den regelbundna löpningens positiva effekter!

Då tror jag att vi ska börja med en liten lätt hjärntvätt!

Jag har funderat lite.....

Många tänker att:

Nu jäklar i havet ska jag börja springa och bli 10 kg lättare.....
eller nu min själ ska jag börja springa och klara att springa milen på under 50....
eller nu ska jag ta mej tusan börja springa så att jag kan klara en maraton om 2 månader....
eller nu ska jag fasiken börja springa, jag måste nog det....

Jag tänker så här:

Mål i all ära är bra,  men vägen till målet är viktigast! 

Vägen mot målet måste vara trevligt, för om det inte är det och du inte har tröttnat innan du nått fram så lär du göra det så fort målet är uppnått, om det inte känns kul och skönt på vägen dit!

Mitt tips på lätta mål för att att bli en riktig och lycklig löpare som bara älskar löpning är:

UT med dig var och varannan dag, inga undanflykter gäller förutom skador och sjukdom!

En enkel och bra regel som jag brukar förespråkar och själv följer är: Ingen träning, ingen dusch! Så ska du få duscha eller bada, varsågod..... ut och spring först! Den regeln är extra bra dom dagarna det känns lite motigt, har man en regel så har man!

Skaffa några bra och snygga skor, lite snygga, sköna löparkläder och en bra låtlista som inte stressar, bara gör dig glad och lite taggad! Se till att ha lite för lite kläder på dig, (men absolut inga glipor ) det är sjukt irriterande och jobbigt att springa med för mycket kläder eller glipor. Det kan sabba hela rundan!

Kliv utanför dörren, knäpp på din låtlista och börja spring! LÅNGSAMT som tusan, typ så långsamt som du bara kan, utan att gå.
Var lite envis att du ska springa till låtens slut och kanske en eller två låtar till, gå lite om du håller på att storkna, det måste vara uthärdligt annars sticker du inte ut fler gånger! 

Det spelar ingen roll hur långt du kommer eller hur fort det går. 

Det som spelar roll är att du kommer ut var och varannan dag!

Det gör inget om du går en stund, i början, mitten eller i slutet,  du är ute, du rör på dig, du är duktig och du har startat din karriär som en riktig löpare!

Det gör inget om man stannar upp för att lukta på en blomma, kolla på en utsikt, dricka lite vatten, ta en selfie, lyssna på en fågel, eller skicka ett sms till någon som man tycker om, meningen är att man ska ha en trevlig tur!

Ganska snart så kommer du i ditt långsamma tempo med snygg och bra utrustning och härlig spellista kunna springa en hel runda utan att ge upp och då kommer lyckan!

När lyckan väl har infunnit sig, då du, då kan du försiktig lägga in ett och annat rimligt mål, även något orimligt om du är den sorten som jag, ha, ha, ha!

Det skulle kunna vara att klara av att springa oavbrutet i 30 minuter,  det skulle kunna vara något trevligt lopp eller att klara ett visst antal kilometer, det spelar inte så stor roll vad, det som spelar roll att du inte längre är en gnällande, soffsittande,  slöhög med en massa dåliga undanflykter för att slippa träna, utan en riktig löpare!

Grattis, nu är det bara att köra!

Tro det eller ej, helt plötsligt så kommer bara att älska det!

Kärlek, glädje och löpning åt alla!

...att stänga Sveriges gränser....

Ibland så tröttnar jag på detta himla flyktingbekymret. På aftonbladet duggar rubrikerna tätt. Är det inte skräckhistorier om flyktingar så är det solskenshistorier om flyktingar, i DNs rubriker så känns det en gnutta seriösare men fortfarande så jagar alla tidningar läsare och företag som vill köpa reklamplats för dyra pengar! Det är inte helt lätt att skaffa sig en riktig och ärlig uppfattning om vad som egentligen händer. Alla drar sina egna slutsatser och så även jag!

Mina tankar inne i huvudet ibland när jag är lat är: 
Stäng Sveriges gränser för flyktingar! Det är ju så dyrt, besvärligt och svårt att hantera och vi har ju redan hjälpt så många! Kan vi inte bara ha det som vi alltid har haft det liksom? Jag menar bara att det är ju så himla jobbigt med förändringar. Hallå, dom kan inte svenska, dom pratar högt, jag fattar inte vad dom säger och dom tycker mycket, äter konstigt och dom vill inte bo i skogen (hur kan man inte vilja bo i skogen.....knepiga människor)!?

Men när dom tankarna dyker upp så ger jag mej själv en riktig käftsmäll och påminner mej om att man faktiskt måste hjälpa om man kan.

 "Jag har riktigt, riktigt fina specialkompresser! Det är inte många som har så otroligt bra kompresser som dom jag ligger inne med. 

Även om man nästan håller på att verkligen förblöda så slutar det nästan omedelbart när du får på det och såret läker nästan dubbelt så fort som om du skulle sy eller få på någon annan vanlig kompress.  För några veckor sedan så kom grannen springade med andan i halsen, hans pojke hade skurit sig mycket svårt på en kniv och blodet bara sprutade, han visste inte vad han skulle ta sig till, han hade panik! Jag tänkte att vi hinner aldrig till något sjukhus, då kan det vara försent, så jag plockade fram en specialkompress och blodet stillades nästan omgående och när pappan hade lugnat sig lite och insett att den värsta faran var över så tackade dom så mycket och gick hem igen. Skönt att kunna hjälpa tänkte jag. Det gick ett par veckor sedan ringde det på dörren och utanför stod en annan granne som var helt hysterisk över att hennes dotter hade ramlat rakt i i deras glasdörr och slagit upp ett enormt jack i huvudet...blodet sprutade....- Snälla kan du hjälpa mig, annars kanske hon kommer att förblöda innan hon kommer till sjukhuset ..
Jag tänkte på min låda med kompresser och sa -Asså, jag har ju redan hjälpt en annan grannes barn så......nä, tyvärr....dessutom så har vi precis börjat äta och sedan börjar Bonde söker fru, så du stör faktiskt lite....men ni hinner säkert in till sjukhuset, annars kan ni ju alltid kolla med dom i huset jämte om dom kan hjälpa....så stängde jag igen dörren mitt framför näsan på dom och gick in för att fortsätta min måltid....."

Så kan man ju inte göra ju! 

Alla kanske inte äter korv, det har jag full förståelse för, det är riktigt räligt, ha, ha, ha!

Kärlek, glädje och omtanke åt alla!