lördag 17 juli 2021

700

Detta är första dagen på min första rs 2019


Den slutade ofrivilligt häromdagen, exakt på dag 700, det var en värre bacillusk än vanligt som tog knäcken på mig. Lyckades ta mig igenom dag 700 men några timmar senare så låg jag omtöcknad i feber och huvudet i spannen....

 Då är jag ändå ganska härdad. 

Jag har lyckats hålla i min rs trots migrän, maginfluensa, borrelia, covid, baksmälla och "dagenefterBackyard",  men det här tog priset...både hög feber, spyor och typ migrän i 30 graders värme på samma gång..
...ärligt talat, jag tänkte inte ens tanken på rs, eftersom jag var typ medvetslös (kändes det som). 

Så här dag fyra utan rs så känns det helt okej men JÄTTEKONSTIGT att inte planera in dagens rs..

Jag tror inte att jag kommer sakna det så mycket eftersom jag kommer springa mycket ändå, däremot så kommer jag att se tillbaka på alla 700 rsrundor med både värme och glädje och det har varit kul att inspirera flera andra att dra igång, en del som kommit igång med löpning för första gången och en del som tagit upp det igen. 

Men nu tror jag bestämt att jag ska satsa på ett annat litet "projekt" eller mål, givetvis innefattar även det löpning,  men på ett annat vis....lite mer målinriktat och lite längre turer fast inte lika ofta..
...får se vart det leder....

Om jag har lärt mig något av att hålla på i 700 dagar ...
..njae..
..kanske att man inte direkt behöver lägga av och sätta sig ner och vila och lipa vid minsta lilla smärta...

..prova lite annat först..
men
..var såklart försiktig, 
smärta kommer,  
smärta går...
men tänk på att...
om man inte springer så finns det kanske stor risk att man istället får ont någon annanstans, typ ryggen, axeln eller ännu värre
själen...




Såja,  nu lilla mammut är dina chanser att klå mig riktigt stora med dina dryga 600 dagar




Kärlek, Glädje & Massor med Löpning åt ALLA!



Lite minnen från mina 700 dagar



 
Årsdag med bästa "Lillponken"

När man får ett nytt linne och blir skitsnabb direkt!

Backyard

När man får en ny löparklänning och bara känner sig extra fin liksom

Första längre (superlångsamma) turen efter två veckor med covid...

När man får med sig sonen och ska avsluta med något cooolt


Mystisk rs strax före soluppgång vid Ale stenar

Världens piggaste löparkompis

När man är sällskap till bästis som firar 400

KalsongpryddagenefterBackyardRs

Stora dagen med "Lillponken"


När man har samma intresse som en annan, långpass och fika

Med sonen, solnedgång och trix


Fick med en dotter till häst

En härlig busvädersrs med mamma 


Inte så nöjd....

Nöjd

JulaftonsRS med son och mor

Läängtar...

Många härliga mystiska mörka rspass

Rs med mamma

När man lurar igång bästisar att starta en rs i Kroatien

Ibland behövs vila också




Inte konstigt att man kommer minnas tillbaka på alla 700 dagar med värme och glädje

fredag 2 juli 2021

Att ha kärkleks- eller vänskapsrelationer med sånadäringa Vanjor...

 

Vanjor...

..ja, i det här inlägget så väljer jag att kalla personer med lite udda eller maxade hjärnor, kanske såna som är hjärntrötta eller har NPF diagnoser,  för Vanjor.  Det beror helt enkelt på att jag utgår ifrån min egen Vanja när jag skriver och funderar om och kring relationer med människor med olika diagnoser och/eller hjärntrötthet å sånt

Förmodligen så finns det säkert en hel drös med liknade hjärnor,  både, Elviror, Turor, Agnetor,  Nilsar och Hugosar också....

Men som sagt, i nedanstående rader så fick det bli Vanjor!

Vi andra utan NPF diagnoser och sånt, kommer jag väl att kalla för något annat, typ " beigeisar" , vi har  ju liksom en lite mer beige framtoning,  i jämförelse....



*****



Att ha en relation är ju inte alltid helt superenkelt precis,  men man har två val,  antingen ser man på sin relation som en  spännande och utvecklande utmaning där problem är till för att lösas och att det trots allt oftast är härligt att vara två,  

eller så ser man det som ett jobbigt och besvärligt problem, med alldeles omöjliga utmaningar att lösa

Man kan välja. 

Men, det finns ju alltid ett eller ett par men....

Att lyckas ha en relation med en helt vanlig beige person, en som inte har några som helst psykiska funktionshinder eller handikapp, innebär att man behöver vara  snäll, öppen, ärlig, respektfull och tålmodig

Att lyckas i relationer med Vanjor,  då gäller såklart exakt samma saker....  men också lite annat....

Jag har försökt att på ett enkelt sätt att bena ut lite tankar, funderingar och tips på vad som kanske kan hjälpa till på vägen till en fungerande relationer med Vanjor. 

"Vanjor" kan ju vara väldigt svåra om man inte begriper hur dom fungerar men om man däremot tar sig tid att försöka förstå sig på dom, då är dom kanske egentligen både enklare och roligare än många andra av oss "beigeisar". 

Kanske, genom nedanstående rader,  kan det hjälpa någon att förstå lite mer,  på ett ganska enkelt sätt...

Jag ska be Vanja läsa igenom ordentligt för att se om mina tankar stämmer,  och samtycker hon,  så delar jag väl med mig helt enkelt



Saker man skulle kunna tänka på i relationer med Vanjor: 



Nummer 1: 

Finns det starka känslor hos båda?

Inga tvivel på det?

I så fall så finns det stor anledning att fortsätta 


Nummer 2:

Börja då med att nollställa din hjärna på ALLA dina drömmar/tankar om hur du tänker att en relation 

ska/bör vara,

 se ut och fungera. 


Den här relationen kommer garanterat se annorlunda ut

Kan du inte uppfylla nummer två genom att nollställa din hjärna, 

 då kan det bli väldigt knivigt att fortsätta relationen....

Du har nämligen träffat en person som inte är som alla andra, 

därav kommer inte din relation heller bli som alla andras,

 den kommer att bli mycket mer utvecklande och 

SPÄNNANDE,

och du kommer lära dig massor om dig själv!


Nummer 3: 

Okej, du har tagit dig hit, till nummer tre. 

1: Känslorna är rätt 

2:Hjärnans drömmar angående relatoner är nollställda, då fortsätter vi! 


Ta reda på massor med fakta om vad/vilka slags psykiska funktionshinder som hela tiden susar i luften kring er, i er relation,  

 LÄS PÅ! 


Ju mer påläst, 

ju mer förståelse

 och

 ju lättare att förhålla sig till avvikande/överraskande beteenden som man kanske inte är så van vid om man bara brukar ha beigeisar omkring sig. 


Nummer 4:

Okej nu vet du en del,  för nu har du läst på! 

Då har du säkert också räknat ut att man inte kan ändra eller läka olika diagnoser eller/och hjärntrötthet.

 Så vad gäller dom sakerna så måste man helt enkelt hela tiden titta till sig själv 

 jobba med sig själv 

bestämma sig hur man förhåller sig till diagnoser och handikapp av olika slag


 Det gör man genom att lära känna en Vanja, 

så bra som möjligt genom att träna på att försöka läsa av och förstå...

Och att absolut NTE ta åt sig, och ta det personligt när en Vanja blir "skev"...

Det är oftast inte en Vanja  som blir "skev".....

Det är överhettning....

....överhettning av diagnoser, hjärntrötthet eller bägge samtidigt


När en Vanja blir skev, avig, skavig,  sur,  ledsen eller får ångest, 

 då är det nio av tio gånger,  

handikappet som "talar" sitt tydliga språk

Batteriet lyser illrött!

Torsk på energi, helt enkelt!


Det här måste man som vän eller partner lära sig mycket om,  

för att inte bli ledsen och sårad. 


Här finns några väldigt viktiga saker att tänka på:

 Lär dig att se på en skev situation utifrån! 

Backa några steg! 

Vänta! 

Bara var tyst och finns till hands!

Fixa lite mat, en kudde, dunsta en stund.... 


Ta inte åt dig av hårda ord. 

Eller åtminstone, 

skaka av dig fortast möjligt


När faran är över och hjärnan hos en Vanja har fått svalna och vila upp sig ordentligt (några timmar, en natt, ett par dagar) ,

 ta upp, och prata om situationen som nyss var 

 för att lära känna och förstå allting bättre. 

Borsta av dig och gå vidare, nu har du lärt dig ännu mer om både dig själv och en Vanja


Här kan det också vara väldigt bra, 

till och med högst lämpligt, 

att vara öppen, ärlig och absolut mottaglig för svaret,  

när du faktiskt bör ta reda på och fråga: 

Hur vill du att jag ska vara/agera,  mot/med dig,  för att det ska suga så lite energi som möjligt?


Kräv ett rakt och ärligt svar och var beredd att du får det....

.. kan svida lite, 

 men hjälpa er båda i det långa loppet

 


Nummer 5:

PLANERA så gott som allting, i god tid,  ihop med Vanjor, NOGA! 


INGA som helst

ogenomtänkta överraskningar uppskattas för en som vill ha allting planerat, 

  alldeles för stor risk att hjärnan blir överhettad. 

men 


om du talar om i förväg,  att det kommer att bli någon form av överraskning och du dessutom har en fullständig tidsplan för mat och sömn och kläder, ungefärlig restid och även "kommatillbakatid",

då är det stora chanser att det blir riktigt bra och roligt! 


Visa och tala om tydligt att du har koll på rubb och stubb liksom! 


I annat fall så kan en Vanjahjärna ha slut på batteri innan ni ens har börjat liksom..



Nummer 6:

Var snäll mot dig själv!

Ta hand om dig själv!

 Genom att lära dig att kunna backa ett steg och acceptera att handikappen sitter där dom sitter

Det är så det är.

 

Mycket lättare att bara acceptera att det är så här det är, 

då behöver det inte vara så stor grej. 

Om alla Vanjor känner att dom får acceptans och förståelse för hur dom är och fungerar med  sina funktionshinder, 

 så blir det mycket lättare för att slappna av, 

dom sparar på sina batterier och undviker därav att få en överhettad hjärna


Du som läser kanske tycker att det känns som att du hela tiden måste anpassa dig efter Vanjor....

...men nej..

...jag ser det mer som att vi måste lära oss att alla människor inte kan anpassa sig efter dig och mig hela tiden, 

bara för att vi kanske råkar tillhöra majoriteten...

...vi med  normalvarma, beiga och halvdryga hjärnor som knappast aldrig blir överhettade..

...är det verkligen så, att vårt sätt att uttrycka oss och agera, alltid är rätt??


Nä, så är det inte,

 ändå tycker dom flesta att det är Vanjorna som ska anpassa sig hela dagarna, efter oss "beigeisar"?? 

Jomen det är klart, Vanjor måste självklart  acceptera att vi beigaisar också är som vi är 

och det är oftast inga problem, 

men däremot så är det knivigaste att deras handikapp ofta är att inte kunna göra så mycket åt det, 

 men det kan vi, för det handikappet har inte vi. 

Vi kan anpassa oss till dessa personer när det behövs, 

det är inte så jobbigt om man bara vet hur!


Låter man dom där Vanjorna  få lugn och ro med jämna mellanrum och dessutom låter dom få vara sig själva, 

så som dom är, 

så mycket som möjligt, 

så ofta som möjligt

då kommer dom att blomma !




Kärlek & Glädje åt ALLA!