...kvinnliga bilsabotörer och feministhatare.....

Jag undrar lite......

......jag tycker mej märka att det finns en hel del män (även kvinnor????) som blir väldigt uppretade på feminister!
Många feminister jobbar väldigt hårt bla. för att kvinnor ska slippa vara rädda eller behöva utsättas för mer eller mindre perversa, kränkande behandlingar, allt från våldtäkter till mindre men nog så obehagliga sexuella anspelningar och förnedrande handlingar??

Hur kan någon endaste person, som inte är helt dum i huvudet,  tycka att det är fel att arbeta mot det???

Tänker män kanske : Jag är ju inte sådan, ska jag behöva försvara mej för vad andra gör???

Okej, jag funderar lite så här:

Tänk dig att 100 bilar, ägda av män, varje dag blir rejält repade, punkterade och sönderslagna, då är det lika många sabbade bilar som BRÅ genom undersökning uppskattar kvinnor som bli våldtagna varje dag....

Hallååå, 100 varje dag, man vill inte tro att det är sant....(då snackar vi "bara" våldtäkter men säkerligen kan man räkna med ett ganska stort mörkertal som inte anmäls, plussa sedan på all annan skit i form av tafs, kränkningar och annan smörja...)

Lek med tanken att det då sabbas 100 bilar varje dag och att det  bara var kvinnor som for runt och saboterade mäns bilar på det här sättet, dag ut och dag in, år efter år......vad skulle ske?

Skulle männen bara sätta sig ner och gråta och tänka:

1. Vi får skylla oss själva att vi har bil!
2. Vi får skydda våra bilar lite bättre!

3. Vi får sälja våra bilar och börja cykla!
4. Vi får ha skruttbilar från början så att kvinnorna inte tycker att dom är så roliga att sabotera!


Eller skulle dom kanske agera genom att  istället:

Genast skapa "Maskulismiska partiet "för att gadda ihop sig och sätta press på kvinnorna så att dom genast slutar upp med sina bilsabotage och dessutom försöker att fostra sina döttrar bättre och se till att mammorna föregår med gott exempel genom att vara rädda om alla bilar! Och dessutom höja straffet rejält för kvinnor som far runt och saboterar bilar!

Jag vet inte, men det kanske skulle bli så......

Själv hade jag blivit urförbannad på kvinnor som for runt och sabbade bilar och därmed gav alla kvinnor inklusive mej själv, dåligt rykte. Jag hade inte tillåtit att en kvinna i min närhet ens petade på någon bil när jag var med och inte hade jag heller skrattat när någon annan kvinna berättade om sina stora eller små bilsabotage och tveklöst hade jag stöttat "maskulismen" för att få slut på sådana dumheter!

Jag skulle ju inte vilja att män trodde att jag också var  en "sån där bilsabotör"när jag inte är det!

Jag tycker att alla ska hjälpas åt och ta sitt ansvar så mycket det bara går!

Man vet ju att det händer, är det inte allas vår förbaskade skyldighet att agera på något vis då?????

Inte bara sitta bakom skärmar och hata feminister?

Sluta hata feminister!

Hata är ett ord som är läskigare än dom flesta andra ord och det borde knappast få användas.....

......feminism är inte detsamma som manshatare, tror du det, så är du allt bra korkad!

Om du nu måste hata,  så rikta åtminstone hatet mot dom som verkligen har gjort något dumt, tex. dom män som våldtar!

Men STOPP, vänta lite.....

....innan hatet försurar dig, så kom ihåg, att ditt hat hjälper varken dej eller någon annan att må bättre eller komma vidare i livet......!

Hat löser ingenting, någonsin,  har aldrig löst något och kommer aldrig att lösa något,  hat  bara försurar,  både oss själva och vår omgivning!

Jag tror att det är bra om man försöker tänka lite, en och annan gång...jag tror att man får en klokare hjärna om man försöker använda den och tänka lite extra spretigt med den lite då och då! 
Hata är bara en genväg för latmaskar som inte orkar tänka! 

Att springa mycket håller hat på avstånd och ger många nya infallsvinklar!

Kärlek, glädje och feminism åt alla!

... kärlek och alla hjärtans dag....

Imorgon är det ju alla hjärtans dag! 

Det vet ju dom flesta men vad man ska göra på alla hjärtans dag?

Vad är kärlek, och hur visar man det liksom?

Är det en köpt blombukett  på alla hjärtans dag?

Är det ett restaurangbesök på alla hjärtans dag?

Är det ett fint smycke på alla hjärtans dag?

Är det några fint inslagna raffiga underkläder kanske?


Nä, inte för mej!  Dom grejerna fetbort! 

Köpt blombukett.......hellre några plockade grenar som kan slå ut i köket så småningom!

Restaurangbesök....njae...mycket tveksamt så jag säger, nä, mycket hellre middag med omtanke i mitt eget hem!

Fint smycke....njae...hellre än bra pannlampa eller finurlig reflex kanske, möjligen något egentillverkat smycke!

Några rafflande underkläder.......nä, ett bra underställ! 

Kärlek för mej handlar ingenting uppvaktning med köpta opersonliga presenter eller blommor på alla hjärtans dag!

Kärlek för mej är: 

När jag kommer hem blåfrusen från en löptur då jag har blivit dyngsur av ett hällregn och min kära man reser sig från soffan när han ser mej, kilar upp och sätter på duschen så att den hinner bli varm och hela badrummet börjar ånga, bara för mej!

Eller när jag kommer ut och ska köra till jobbet kl. 04.00 på morgonen det är minus tio och jag kommer på att jag har glömt att sätta på dieselvärmaren men det har Jonas gjort!

Eller att alltid bli älskad för den jag är genom livet: sur, ledsen, grinig,  tjock, full, svettig, dum, flamsig, envis, tjurig, klumpig, finnig, klen, trött, slarvig........

Eller alla gånger när han verkligen ser mej och registrerar att nu finns det inte mycket kvar innan jag bryter i hop och då går han bara in i den jobbiga situationen, tar över och dominerar och säger: "Ut i skogen och spring en runda och kom tillbaka med nya krafter!" Det är LOVE! 

Eller alla gånger när han frågar mej: 
Hur är det fatt? Hur mår du?  Och verkligen bryr sig om svaret!

Eller alla gånger han packar alla väskor inklusive min väska när vi ska iväg för att jag suger på det och nästan bryter ihop!

Eller när han tar hand om mej på bästa sätt fast jag har maginfluensa och luktar kräk och för att han alltid dragit tyngsta lasset även vid barnens maginfluensor! Ooo, det är verkligen kärlek!

Kärlek är också att  komma hem och Jonas redan är hemma och när jag kliver innanför dörren så lägger han direkt ner det han håller på med för att verkligen se på mej med snälla ögon, säga hej och fråga och undra på riktigt hur jag har haft det idag? 


Tänk över hur du kan visa kärlek i vardagen i stället för att springa och köpa saker för att det är alla hjärtans dag! 

Kaffe på sängen i finaste muggen och en härlig och varm kyss är nog så bra om du inte brukar göra det.....

Kärlek kan ju också vara att dela sista korven med någon!

Kärlek och glädje åt alla!

...att vara mamma, en utmaning som heter duga.....

Att vara mamma är sannerligen den största utmaningen av alla utmaningar, ohotat!

Det är ju en himla tur att jag gillar utmaningar!

Men som mamma till tre vansinnigt starka personligheter som är och håller på att bli vuxna så sätts tålamod men framförallt självförtroendet på prov,  väldigt ofta dessutom.

När barnen var små så tänkte jag ibland, att det är ju tur att man är relativt ung när man har småbarn så man orkar med vaknätter och tidiga morgnar,  det ska bli skönt när dom blir större........jomentjena.......

Visst, det kommer en lugnare period innan dom små huliganerna klampar in i tonåren och du kanske tänker att jodå, det här ska nog gå bra....och så plötsligt...

.....PANG ......du har fått en bortbyting!!!

I denna orkantid så är jag fantastiskt glad över att jag har hälsan, en kärleksfull och stabil man, flera obetalbara bästisar, ett starkt löparintresse, varma och förstående arbetskamrater, underbara och stöttande föräldrar och en god förmåga att strunta i saker som man kanske vid första tanken tror är nödvändiga men om man funderar en gång till så kanske man kommer på att det nödvändiga just för tillfället är något helt annat.

Kanske du inte måste ha åtta timmars sömn just i natt, kanske det nödvändiga just i kväll är att sitta uppe halva natten för att prata framtid, kärleksproblem eller bara vara tillsammans med något barn...

Kanske du inte alls måste åka och handla efter jobbet, kanske är det viktigaste just i dag att skynda dig hem för att finnas på plats och så får det bli vatten och bröd just idag, det har ingen dött av men att känna sig ensam och övergiven däremot kan man må förskräckligt dålig av..........

Kanske måste du inte titta på nyheterna eller glamour just idag, det nödvändigaste just idag är kanske att spela en skitgubbe med något barn......

Kanske måste du inte fredagsstäda, kanske måste du kamma och fläta någons hår eller spela något förskräckligt tvspel med någon annan.......

Kanske  det inte är nödvändigt att åka på rea, kanske måste du baka en god kaka tillsammans med något för tillfället vilset barn istället.....

Kanske är det inte livsviktigt att sova ensam eller med maken, kanske det är någon annan som behöver platsen en natt jämte dig trots att det är många år sedan dom slutade sova hos mamma eller pappa.

Ju snabbare man inser att det blir aldrig som man har tänkt sig och som man har planerat med tonåringar i huset, desto lättare är det att bara åka med och försöka vara närvarande och lyfta tillbaka dom när dom hamnar i diket.....

......för i diket hamnar dom, förr eller senare ....en del i djupare diken än andra....

Det riktigt svåra är när det dyker upp frågor i mitt huvudet som undrar : "Hur i hela fridens namn har du fostrat den här bortbytingen egentligen?" eller " Gjorde du verkligen rätt nu?" eller den allra värsta frågan :

" Borde du verkligen ha barn?"

Det är då som man verkligen har nytta av ett bra "pannben" som kan ge svar på tal:
"Hallå där dumma hjärna, jag har gjort så gott jag har kunnat och det kanske inte alltid ha varit det bästa, men jag har försökt, försöker och kommer att försöka fortsätta att göra mitt bästa och jag ska bli ännu bättre för att hjälpa mina halv- och helvuxna barn att hålla sig kvar på stigen, om dom ramlar  så tänker jag vara där och knuffa upp dom fortsättningsvis också! "

   

(Det är väl i alla fall inte mitt fel att Ture får blåtira, Vanja bryter armbågen och Elvira krockar med bilen......eller borde jag kanske ha låst in dom........)

Hur det än är så älskar jag dom precis som dom är,  med sina fel och brister och det som betyder mest är att dom så småningom landar i självständighet, frihet och lycka!

(Så att vi föräldrar kan luta oss tillbaka en gnutta och slappna av utan den där lilla orosklumpen i magen som kan skava lite...)

Ja, ja, det är bara att fortsätta knuffa in och upp dom på sina stigar och försöka behålla sitt självförtroende som mamma så gott det går, några år till........

Det är ju liksom detta som är mitt liv och min vardag och som emellanåt suger .....

........men jag älskar det! 

Kärlek och glädje åt alla! 

...tomtar som finns och gudar som inte gör det.......

Jag och min kära make hade en diskussion igår vad gäller vuxna som lurar i barn att tomtar och gudar finns. Han vet precis hur han ska få  mej att gå igång och inte sitta i passagerarsätet i bilen och spela hög musik som inte han gillar så mycket,  ha, ha, ha!

Varför är det okej att lura i barn att det finns gudar men inga tomtar???

Hallåå! Tomtar finns ju, till skillnad mot en massa gamla gudar, vad jag vet!

Jag menar tomtar träffar man ju en, några eller ett helt gäng varje år, dom är i stan, på köpcentrum, i skolan, i kyrkan och ibland kommer dom till och med hem, men nån gammal gud har jag aldrig träffat någonstans, jag känner inte en enda som har gjort det heller. Ännu mindre finns det  ju inte ett enda bevis på att den där guden åstadkommit något bra när det verkligen behövs, det har däremot tomten. Denna julen tex så kom han med ett nytt underställ, precis som att han visste att alla gamla luktade gammal skunk....

Nä, men ärligt talat, om det händer dåliga saker, exempelvis, barn som dör i förtid, vuxna som lider i fruktansvärda sjukdomar  och hemska krig som förstör hela länder och splittrar familjer, då är det människans fel eller så är det så att gud vill ta tillbaka någon person.......(åååå, fett sur blir jag på det skitsnacket, usch! )

....men om det föds fina små bebisar,  om människor blir friska från svåra sjukdomar, om folk klarar sig levande ifrån svåra olyckor, då förstår du, då kan den fantastiska guden klappa sig på axeln för det är ju han som varit framme?

Hallåååå, hur kan man tro det?

Om det går åt pipsvängen för mej så fattar jag att det beror på omständigheter, mina egna dåliga val, en negativ syn, varit på fel plats vid fel tillfälle och ibland, otur helt enkelt!

Om det går bra för mej så fattar jag att även det beror på omständigheter, mina bättre val, en kasse tur, lyckas vara på rätt plats vid rätt tillfälle och en positiv syn på saker och ting.

Jag gillar att prata religion med troende och när  Jehovas Vittnen kommer till dörren så är det ju rena rama julafton! (tror dessvärre att jag har blivit svartlistad hos dom , för dom kommer aldrig längre)  Jag känner ju att jag har ett kall, precis som dom, och det är att få dom att förstå att:
 Jo, det går alldeles utmärkt att vara icke troende och ändå vara väldigt tacksam och lycklig, sju dagar i veckan, utan att behöva be, sitta still i någon kyrka eller något annat heligt hus och lyssna på  någon dryg och långtråkig (oftast) man i  någon form av klänning, lustig hätta eller präktig knuten slips!(Dom som är troende verkar i bland  tro att dom har patent på att vara lyckliga och tacksamma för livet och att vi andra inte kan vara det utan en tro???? )

För att inte tala om alla dessa underliga regler som någon man har tolkat utifrån den där speciella sagoboken, regler som bara ger människor dåligt samvete och som ska få dom att be, springa på sammankomster och gudtjänster ännu mer.  Hallå, en del regler är ju nästan omöjliga att följa....tex,  du får inte onanera, ha, ha, ha undrar om det var han som hade varit tonåring utan armar som skapade den regeln! Gud ser allt....otrevligt att man inte kan få ha någonting hemligt...ha, ha, ha... men, snälla......!?

Kan vi inte bara lämna dom där gamla böckernas regler,  ta ansvar själva för vår egen lycka och bestämma att:

Alla följer dom lagar och regler som står i lagboken, då vet alla vad man ska rätta sig efter. Passar inte det så engagerar dig politiskt, det hjälper inte att gå till kyrkan och be!

Alla är lika mycket värda, ALLA!

Alla är snälla och visar respekt mot alla!

Alla slutar vara avundsjuka för att någon annan har ditten eller datten! Stanna upp lite varje dag och funderar på vad vi faktiskt har, istället för att glo på grannen och muttra om orättvisa och att man faktiskt också vill ha det eller det .....acceptera att du har det som du har det och vill du något annat så jobba på det då, gnäll inte!

Alla tar ansvar för sitt eget liv så mycket det går! Sluta upp att förlita dig på andra inklusive gamla gudar!

Alla som har möjlighet bör ta sig ut och röra på sig i naturen mycket och ofta istället för att sitta stilla på sina små och stora rumpor i någon församling och lyssna på gamla "hittepåverser" hit och "hittepåverser" dit! För att inte tala om dom som sitter timme, efter timme vid dator/tv! Hur lycklig blir man av det liksom?

Jag kan lova att det inte finns en enda person som kommer in efter en naturtur och mår sämre än den som har suttit vid en skärm eller suttit stilla på någon form av möte/gudtjänst eller vad det nu kan vara!  Vid ökad puls i naturen så händer det saker i både kroppen, hjärnan och själen som fungerar som ett oslagbart "måbrablismartsnällochlyckligpiller"! Vad mer kan man önska liksom??

Det är ju inte så himla svårt???  Det kostar ingenting att prova! Alla vill väl må bättre, det kanske kostar dig lite av din böne/tv/dator/kyrkotid men det är det är det väl ändå värt??

Så vad har vi lärt oss i dag??

Jag tror på tomten, han visste ju att jag behövde nya läsglas också...

Tomtar finns!

Gudar finns inte!

Motion i naturen gör oss friskare, snällare, smartare och lyckligare och man kan vara väldigt lycklig och tacksam utan en gudstro!

Kärlek och glädje åt alla!