Igår satt jag och skrev och tittade igenom alla bilder från 2020
Jag kunde inte annat än att konstatera att
2020, blev ett fint år för mig
Lite naket på flera vis, kanske....
Jag kan inte, för min personliga del, riktigt hålla med och dela uppgivenheten och bedrövelsen som jag upplever hos väldigt många när dom till exempel säger:
*"Nu ser vi fram mot ett mycket bättre år"
*"Nu lämnar vi detta skitåret bakom oss"
*"Nu kan det bara bli bättre"
För mig har året 2020 varit jättebra!
Visst hade jag gärna träffat och kramat mina vänner mycket mer och firat högtider med lite mer buller och bång.
Jag hade också gärna sprungit lite fler än ett roligt Backyardlopp, men det kommer nog fler tillfällen, jag har det fint i skogarna runtomkring
Visst jag kan rynka pannan, sucka och oja mig och tänka fy vad hemskt och tråkigt och läskigt med den här pandemin.
Jag är ändå inte helt dum i huvudet, jag fattar ju mycket väl att det är hemskt, läskigt och sorgligt för jättemånga...och även i det långa loppet antagligen även för mig...MEN,
...personligen har jag haft ett jättebra år
Visst hade jag mer än gärna träffat mina vänner och familj lite mer och på ett annat sätt, och visst hade jag väl gärna åkt till Lofoten som vi hade planerat hela året, visst är det oroligt med jobbet, men...
Inte en enda jag känner har varit svårt sjuk, så att jag har varit orolig, i Covid-19
Jag har själv varit tillräckligt frisk för att komma ut och springa varenda dag
Inte en enda obekväm kram har jag stått i
Inte ett enda besök eller vak på sjukhuset
Endast ett besök (möte) på psykiatrin
Inga nära och kära som har dött
Inga svåra bilolyckor
och
jag har någon(kanske till och med några) som älskar mig
Jag begär liksom inte så mycket mer än lugn och ro.
Dessutom så är jag lite av en expert på att vara här och nu, kanske för att jag är en extremt dålig planerare och då får man liksom ta allt som det kommer istället. Det har jag gjort
När man är en sån person som inte kan planera så får man liksom bara tugga i sig dag för dag som dom kommer, ibland och i extremt jobbiga och läskiga fall, minut för minut...
Jag gillar inte, kan inte, planera så mycket och undviker att oroa mig så mycket....jag kan ju ändå inte förbereda mig mer än att se till att jag är så stark som möjligt om och när det oförutsedda sker...
...det är väldigt opraktiskt att slösa energi på att gå och oroa sig..
..därför gillar jag här och nu, väldigt mycket, jag kan känna att det är liksom ett enklare sätt att leva
(dock så är det ju en himla tur att vi har dom som kan planera och vågar se framåt när inte såna som jag gör det....)
Så jag tuggar väl vidare in i 2021 i skogarna, dag för dag med min runstreak och ser vart den leder.....
Och så lägger jag in en önskan om att höja lönerna rejält för våra sjuksyrror och att alla tar sitt egna ansvar för att bli av med pandemin...
...då kanske dom som inte har haft det så bra som jag, kan få det!
Kärlek, Glädje & Hälsa åt alla!
