Precis när min hjärna börjat släppa covid, som tagit upp väldigt mycket tid, så dök kameran och kriget upp
Jag brukar ju inte snöa in på två saker samtidigt och det gör jag inte nu heller
Nu är det fotografering, fotografering och åter fotografering, jag hinner typ INGENTING annat.
Men det är helt omöjligt att hålla sig ifrån kriget, det smyger sig in i hjärnan så fort jag sätter kameran på laddning
Jag försöker fundera ut vad jag tycker om att Sverige skickar krigsgrejer till Ukraina ....
Allra först så tänkte jag typ:
"Alltså va???"
"NEJ, NEJ, NEJ"
Vi ska inte lägga oss i mer än att skicka humanitär hjälp
Våld föder våld det vet ju alla
Vänd andra kinden till, eller vad det heter...
Jo, pyttsan...
Plötsligt ändrades tankarna och den där ilskna och blodtörstiga ådran i mig vaknade....
Om jag inte själv kan förhindra och få bort en återkommande galning från att ge sig på grannen,
så kan jag ju åtminstone skänka grannen min tyngsta stekpanna att slå med....
Hade jag varit grannen så hade jag ju liksom inte velat ha mat och plåster, för att jag måste fly från mitt eget hus, jag hade med all sannolikhet velat ha hjälp att mosa den återkommande galningen
Eller tänker jag helt fel....
Och fortsättningsvis,
så tänkte jag att vi startar en insamling,
där alla insamlade pengar oavkortat går till den som oskadliggör Putin
Någon modig och finurlig människa, måste det väl ändå finnas som är tillräckligt sugen på massor med pengar....
...för jag har en känsla av att en sån insamling skulle kunna växa till en och annan miljon....
Ja, men typ så...
Min finaste bild hittills, hur ska jag överträffa den egentligen...hm..
Men så länge ingen klarar av att oskadliggöra Putin,
så ska vi ju såklart hjälpa till med mat, plåster och engagemang och kanske en och annan stekpanna...
Nämen,
nu ropar visst kameran och naturen,
jag är verkligen lyckligt lottad,
som bara kan släppa allt,
ta min kamera och gå ut i en fridfull natur💖
Kärlek & Glädje åt alla
