Nu lämnar jag ett lugnt, fint och lite naket år

Igår satt jag och skrev och tittade igenom alla bilder från 2020 

Jag kunde inte annat än att konstatera att 

2020,  blev ett fint år för mig

Lite naket på flera vis,  kanske....

Jag kan inte, för min personliga del, riktigt hålla med och dela uppgivenheten och bedrövelsen som jag upplever hos väldigt många när dom till exempel säger: 

*"Nu ser vi fram mot ett mycket bättre år"

*"Nu lämnar vi detta skitåret bakom oss"

*"Nu kan det bara bli bättre"

För mig har året 2020 varit jättebra! 

Visst hade jag gärna träffat och kramat mina vänner mycket mer och firat högtider med lite mer buller och bång. 

Jag hade också gärna sprungit lite fler än ett roligt Backyardlopp, men det kommer nog fler tillfällen,  jag har det fint i skogarna runtomkring

Visst jag kan rynka pannan, sucka och oja mig och tänka fy vad hemskt och tråkigt och läskigt med den här pandemin.  

Jag är ändå inte helt dum i huvudet, jag fattar ju mycket väl att det är hemskt,  läskigt och sorgligt för  jättemånga...och även i det långa loppet antagligen även för mig...MEN, 

...personligen har jag haft ett jättebra år

Visst hade jag mer än gärna träffat mina vänner och familj lite mer och på ett annat sätt, och visst hade jag väl gärna åkt till Lofoten som vi hade  planerat hela året, visst är det oroligt med jobbet, men...

Inte en enda jag känner har varit svårt sjuk, så att jag har varit orolig, i Covid-19

Jag har själv varit tillräckligt frisk för att komma ut och springa varenda dag

Inte en enda obekväm kram har jag stått i

Inte ett enda besök eller vak på sjukhuset

Endast ett besök (möte) på psykiatrin

Inga nära och kära som har dött

Inga svåra bilolyckor

och 

jag har någon(kanske till och med några) som älskar mig

Jag begär liksom inte så mycket mer än lugn och ro. 

Dessutom så är jag lite av en expert på att vara här och nu, kanske för att jag är en extremt dålig planerare och då får man liksom ta allt som det kommer istället. Det har jag gjort

När man är en sån person som inte kan planera så får man liksom bara tugga i sig dag för dag som dom kommer, ibland och i extremt jobbiga och läskiga fall, minut för minut...

Jag gillar inte, kan inte, planera så mycket och undviker att oroa mig så mycket....jag kan ju ändå inte förbereda mig mer än att se till att jag är så stark som möjligt om och när det oförutsedda sker...

...det är väldigt opraktiskt att slösa energi på att gå och oroa sig..

..därför gillar jag här och nu, väldigt mycket, jag kan känna att det är liksom ett enklare sätt att leva 

(dock så är det ju en himla tur att vi har dom som kan planera och vågar se framåt när inte såna som jag gör det....)

Så jag tuggar väl vidare in i 2021 i skogarna, dag för dag med min runstreak och ser vart den leder.....

Och så lägger jag in en önskan om att höja lönerna rejält för våra sjuksyrror och att alla tar sitt egna ansvar för att bli av med pandemin...

...då kanske  dom som inte har haft det så bra som jag, kan få det! 

 Kärlek, Glädje & Hälsa åt alla! 

Coronajulafton 2020

 Såvitt jag vet så är det inte förbjudet att vakna klockan fyra på julaftonsmorgon för att lyssna så att någon verkligen har startat upp i köket...

..jodå, det prasslar därute och jag lyckas, otippat faktiskt, somna om en stund

Vaknar igen vid fem, nu är man ju lite ivrig, ligga här och dra sig liksom, nä, inget för mig

Nä, nu måste jag kliva upp och kolla så att skinkan som jag glömde köpa färdigkokt (hoppla, men vad tusan, när vi började köpa kravskinka så fanns det alltid bara färdigkokt..jag vet, på hedenhöstiden...får det verkligen ändras? ) står och kokar eftersom den är tänkt att mumsas på till frukost idag.....nu är det lite stressigt...hahaha

Ja, ja, nu har jag skickat första kokvakten i säng och  tagit över "skinkkokarvakten" 

Skinkan kokar så fint så. 

Bara för mig att göra mig av med lite bokstäver under tiden, samtidigt som jag dricker morgonkaffe, mumsar lite knäck och köttbullar...

Ikväll kommer jag har både ont i käkarna och magen, men det är det värt.

 Jag älskar knäck!

Coronajul , ja...det är också en jul. 

Jag gillar inte att inte få ha Elvira Simon och mamma här😭, men jag kommer överlever helt utan biverkningar,  och eftersom jag ändå inte kan låta bli att gilla utmaningar och tycker att förändringar är kul och hur man handskas och löser märkliga saker, så  gäller det faktiskt (konstigt nog) även coronajul...sen har man ju provat det liksom..nästa år är det en annan slags jul..

Ocha trots allt så ...Några grejer är ju som vanligt ändå 

Uppe tidigt,  huset är liiiite mer städat en vanligt, massor med knäck, Jesus lever,

julklappar under granen, nakentomten på spisen och senare löpning med förhoppningsvis minst en familjemedlem, undrar vilken som blir den lycklige...

jo, men det blir en julafton och det blir bra i år också, bara skinkuslingen blir klar

Vi är friska

Vi har mat, vatten och tak över huvudet

Vi har knäck

Tycker nog minsann att går rätt bra nu😁

Kärlek, glädje, god jul å allt sånt, åt alla!

Från problem till utmaning, Fars dag och Covid-19

Nu har det snurrat i huvudet igen och blivit fullt.....kanske min envisa huvudvärk kan släppa om jag släpper ut lite tankar....

Om jag har höjdskräck så kan detta vara ett problem....eller en utmaning.....

Om man är rädd och ser en hängbro som ett problem....

om man är rädd och ser en hängbro som en utmaning......

Hur lurar man hjärnan bäst?

Vilken inställning är bäst för att till slut komma över?

Detta försöker jag jobba med mest hela tiden.....att ändra problem till utmaningar....jag tror på det, jättemycket

Om man, så fort det sker bökiga och jobbiga saker,  klassar det som problem

Om man ser på allting som är jobbigt och bökigt,  som problem. 

Då blir det jobbigt och det blir problem, 

för man stannar liksom upp och blir ofta lätt en aning handlingsförlamad inför problem

När man har problem så har mungiporna en förmåga att glida ner, ögonen tappar glöd, fantasin försämras betydligt och hjärnan blir tuggumiseg

Men, 

Om man istället, om allting som är besvärligt och jobbigt,  tänker att: 

"Okej, här har vi en rejäl och spännande utmaning" 

Då stannar man ju inte upp och blir handlingsförlamad alls på samma sätt, det gör man ju inte inför utmaningar, utmaningar vill man ju ge sig på fortast möjligt liksom

Ordet utmaning  är ju ett så himla mycket ljusare, spännande och positivt laddat ord.

Ordet problem är liksom mer mörkt, dystert och tråkigt

Även om man snackar svåra saker, riktigt svåra saker, prova med att stryka ordet problem ur din hjärna,

byt ut ordet mot utmaning och se märk hur du vill ta ett kliv fram istället för att ramla ner i soffan.....

Ta tex, COVID-19 

Jag vet att det är suuuupertufft och jobbigt för många, och ännu värre för vissa

MEN

Kan du märka en enda grej som blir bättre om man ser på COVID-19 som ett problem istället för en sjuhelvetes utmaning.....?

........Nä, för om man ser problem i saker så är det lätt hänt att man liksom suckar lite och fastnar på köksstolen, gnäller lite på sociala medier, ringer en vän och spyr galla, mungiporna kasar och glöden för vardagen slocknar, man tar sig liksom inte framåt

MEN

Om var och en istället tänker: Nu har vi verkligen en utmaning att ta oss förbi, bäst och fortast möjligt,  då känner man ju direkt att här går det inte att gnugga arslet på köksstolen och slita ut gnälltangenterna, då kommer det inte att hända NÅGONTING överhuvudtaget.....nä, tänk, utmaning...glöden tänds och handlingsförlamningen släpper

Idag tex är en dag när man kan öva om man vill!

 Det är ju nämligen, 

Fars Dag! 

Det är inget problem att det är Fars Dag och att vi har en PANDEMI, det är en utmaning!!

Man kan ju inte hålla på att tänka vad man inte kan

stackars mej, stackars oss och stackars pappa och allt sånt

Pandemin är en utmärkt anledning att tänka och öva på att byta problemtankar till utmaningstankar och tänka nytt.......inte tänka problem och vad som inte funkar....

Man måste ju inte springa i affärer, spendera pengar och sprida baciller, man kan lika väl be pappa koka sitt eget kaffe och hälla i en termos för att sen locka ut pappa i skogen, leta upp ett nedsågat mindre träd att hålla i varsin ände medan ni går en promenad och pratar om roliga saker och när ni blir lite trötta i något ben så kan ni väl sätta er på en varsin stubbe och dricka kaffe innan ni går hem igen...

(Okej, du ser forfarande problem....han kan inte gå i skogen, pappa? Men ta med termosen och den goa filten till parken istället då då...utmaning var det ju...)

Dessutom vad gäller just Fars Dag så finns det ju såna som jag som är lite ledsna och bittra för att dom inte precis har så mycket Fars Dag att fira .....en pappa som har Alzheimers och inte har en aning om att det är fars dag, eller mycket värre och sorgligare , för mina brorsbarn och andra som inte har en pappa i livet alls att fira.....kanske det finns en bonus att fira eller varför inte fira mamma en extra gång...jag menar, fira är ju alltid trevligt....börja med något nytt på fars dag kanske....börja motionera kanske...börja med champagneprovning på fars dag....Man skulle ju också kunna börja fira denna dagen som dagen då Trump FÖRLORADE valet, det är värt att fira rejält

Eller...

Kanske kan utmaningen denna dagen vara, efter att ha varit ordentligt ledsna en stund, att få den så trevlig och härlig som möjligt ändå, utan pappor, fast i våra pappors anda......kanske ska man just idag laga världens godaste middag som han hade älskat för att sedan utöva någon hobby som han kanske hade och dessutom prata om dom roligaste saker där pappa varit med....kanske....

Ju fler och ju mer alla börjar tänka utmaning och agera utmaning istället för problem, desto snabbare tror jag att man kan klara alla hinder man möter,  men ju mer man ser saker som problem desto längre tid tar det att komma förbi hindren,  för när man tänker problem så är det så lätt att bli lite passiv och inte tänka i lösningar på samma sätt, då kommer man inte lika snabbt, högt och långt.......

Vem tror du har störst chans att bli världsmästare av följande två:

Hon som står på startlinjen, gnäller för sina sina medtävlande om alla svåra hinder som kommer komma där framme tänker att: 

Här får jag problem?

eller.....

Hon som tyst står på startlinjen, endast gluttar lite på alla medtävlande och dom svåra hinderna framför sig och fokuserar: 

Här har jag en utmaning? 

Hur ser förväntan och glöden ut i deras respektive ögon?

Vem tror vi klarar sig bäst?

Så, släck ner ordet problem och hitta din utmaning nu, denna COVID-19 Fars Dags dag!

Fira med ett glas av något gott också, för att Trump inte är president längre, det är så bra,  för han är ju inte redi´ nånstans och ett glas av något gott,  det sprider inga bacillusker, Trump är en bacillusk! 

Och en sak till, i morgon är det inte Fars dag längre,  då har vi nya utmaningar....

Kärlek, Glädje & utmaningar åt Alla! 

Manlighet....

Att vara manlig, är det positivt eller negativt.... eller vad är det ens.....

Jag har varit gift med Jonas ganska länge (typ drygt 20 år nånting) och vill gärna fortsätta vara gift med honom för att han är Jonas och han är manlig, ska jag ha en relation så måste det vara med en manlig en...

Men vad är då egentligen manlighet?

Det manligaste, manliga liksom?

Jag tänker så här:

Det manliga av manlighet och att våga/kunna vara mjukis och toffel utan att tappa manligheten......

..och hur lät det där...

...jag tänker att just den sk. manliga mannen har en stark, men  enklare mental styrka som liksom är svart eller vit.....

.... medan en kvinnas mentala styrka ofta är starkare men mer invecklad och raffinerad......

Manlighet tycker jag är när mannen inte håller på och  hävda sig genom att undvika:

blöjbyten , toalettstädning, handling, symaskinen, matlagning, dotterns dagliga hårflätning, sy gardiner eller packa barnens ryggsäckar....

Manlighet är när man vågar/klarar av att vara lite kvinnlig och "toffel" med ett skratt utan att på något vis tappa bort sig själv....

Manlighet för mig är när man inte har något som helst behov av att hävda sig genom tex:

att köra omkring i den flashigaste bilen

att alltid bära den snyggaste, dyraste slipsen

undvika dammsugaren

att hävda sig på bekostnad av andras svagheter

att klanka ner på bögar

att se sig själv som bättre på typ allt

att köpa en massa prylar

att vara svartsjuk 

att köra som en idiot

undvika rosa och blommiga kläder

alldeles för ofta måste ha en whiskey eller en öl i näven

Och ärligt talat...

...sedan är det ju såhär också om jag ska leva med en man som är manlig...

 ...nu vill väl många hugga huvudet av mig.....

och ja, jag vet, man inte kan få allt, men några grejer på önskelistan kan man väl ändå få...

Dom ska kunna typ allt

Dom får inte lipa för ingenting

Dom måste begripa sig på och ha överseende med PMS

Dom ska vara fysiskt starka

Dom ska vara snygga

Dom måste veta och känna på sig hur jag mår och känner......hela tiden...

Dom ska vara händiga

Dom ska vara duktiga på att laga mat

Dom ska gilla att prata och diskutera (eller åtminstone lyssna på mitt tugg...😂.)

Dom ska vara bra med barnen

Dom ska veta när jag säger att jag inte ska ha choklad menar att dom ska komma hem med lite choklad iaf

Dom sak vara bra i sängen

Dom ska vara roliga

Dom ska gilla löpning.....(åtminstone att jag löper..😉.)

Dom ska helst ha bra med pengar också

Dom ska vara hyfsat allmänbildade

Dom ska kunna ta kommandot i jobbiga situationer

Dom ska kunna trösta

Dom ska stå ut med att jag spelar jättehög musik som JAG gillar🙉

Dom ska köra bil bra och gärna

Dom ska kunna laga typ allt tekniskt

Dom ska vara trevliga mot dina kompisar och din mamma

Dom måste låta mig göra vad jag vill, som jag vill, men också våga säga stopp när det verkligen behövs

Dom ska veta när jag är ledsen och vill vara ifred ibland inte vara ifred...

Dom måste klia mig på ryggen jättemycket

osv osv osv

Det är väl inte så mycket begärt.....

Asså, det kan ju inte vara helt enkelt att vara man......inte i en relation med mig i alla fall....

(Undrar just hur Jonas sk.kravlista skulle se ut....eller det vill jag kanske inte veta, hahaha)

Fast det är inte alltid så lätt att vara kvinna heller.....så det så...men det tar vi en annan gång

Men det är ju inte alltid så lätt med relationer....

Fast det viktigaste är väl ändå att man hittar någon som passar en hyfsat och accepterar varandra som man är och låter varandra vara som man är, så länge bägge mår bra av det...

Sen huruvida just din man alltid har snyggaste, dyraste slipsen medan han sitter och bröölar framför sporten med ölen medan du själv står vid spisen för jämnan, samtidigt som du roddar ungar med lösnaglar på....

.

...om ni trivs med det så är ju det strålande...

....kanske har du också några förskräckliga egenheter ...

...acceptera...

.....i annat fall testa att byta man.....

....för att ändra på någon annan än sig själv är rätt svårt...

Sen spelar det väl egentligen ingen som helst roll vem som gör vad eller hur man är i en relation,  bara båda mår bra och trivs. 

Huruvida vem som sen gör det kvinnliga respektive manliga kan ju spela kvitta liksom....bara det flyyyyter hyfsat och att båda åtminstone har det mestadels trevligt och att ni fortsätter att älska varandra...

Hur tänker du? 

Kärlek & Glädje åt Alla!

 

 

Visst kostar det att fika gott i härlig miljö, konstigt vore det väl annars?

 Jag funderar ju mycket på saker och en sak som dyker upp lite nu och då är priser och gnäll över det

Vad kostar det?

På mitt jobb så möter jag ju en hel del härliga gäster, fast oftast håller jag till bakom kullisserna eftersom jag är bagare/konditor. 

Lite då och då så hör jag gäster som ojjar sig över priserna......

...okej, nu ska vi se här.....

Nu har jag lite funderingar till dig som frågar vad det kostar och tycker att det är dyrt:

Du är fikasugen och tänker att du ska fika på plats eller köpa med dig något riktigt smarrigt, kanske för att du inte kan baka själv, hinner inte baka själv eller  har det väldigt stökigt och skitigt och kanske inte så mysigt hemma för tillfället....vad vet jag..

Du kommer till mitt jobb för att fika, du  ställer dig och tittar på en trevlig och välfylld kak/bakelse/tårt och mackdisk. Massor med konstverk och kärlek, ibland även blod svett och tårar... 

Framför dig finns hur mycket som helst och du får kanske till och med  svårt att välja. 

Du frågar, Vad kostar den? Vad kostar den? Vad kostar den? Osv....

Detta tycker jag ändå är en liiite märklig fråga, och nu ska jag förklara varför jag tycker så

Om man åker till ett härligt konditori som tex. Toftastrand, där jag arbetar, för att fika,  så hoppas jag innerligt att man gör det för att det finns så mycket gott att välja på som håller hög kvalite´, mycket kravmärkt, mycket närproducerat och bra service...

...man har väl ändå inte valt att åka till oss för att man har tänkt fika på det billigaste?? 

Jag hoppas och önskar att man vill passa på att fika på det som man VERKLIGEN är sugen på, inte det som är billigast...eller? 

Om vi nu  då pratar om skillnad på tex olika kakpriser och mackpriser i disken, så handlar det ju om några kronor eller några tiors skillnad.....

Men snälla nån, om du inte har råd att fika på det du verkligen är sugen på för att det kostar någon eller några tior mer, är det rimligt att då åka och fika överhuvudtaget...

Att åka och fika eller köpa med sig fika är väl ändå något härligt lyxigt som man unnar sig ibland, men absolut inte om ens ekonomi står och faller med att en fika kostar en tia mer eller rentav en femtiolapp mer.....

...om ekonomin står och faller med det, så kanske man skulle fundera på att baka själv just då, istället för att köpa en liten småkaka fast man egentiligen ville ha en riktigt smarrig bakelse när man ändå skulle fika. 

För mig är det hur konstigt som helst att man fikar beroende på vad det kostar och inte beroende på vad man verkligen är sugen och vill fika på.....

Men men....i vilket fall som helst så vill ju alla ha goda, fina bakverk och om vi ska kunna erbjuda det så kostar det...

Det kostar tid och löner att stå och försvara vad allt kostar och varför

Det kostar att avbryta mitt i tillverkningen för att serva våra gäster före öppningstid (det vill vi kunna göra, för det är mysigt att kunna serva och packa rykande frallor och bullar i en påse till någon som är jättesugen långt innan vi egentligen öppnar)

Det kostar att köpa bästa kravmjölet i stället för det billigaste icke miljömärkta mjölet

Det kostar att temperera och doppa biskvier i äkta choklad istället för blockchoklad

Det kostar att få alla varor levererade med lastbil och chaufför

Det kostar att ha bagare som drar igång med arbetet tidigare än tidigast, sju dagar i veckan

Det kostar att köpa kravägg, knäcka, koka och skala flera hundra ägg varje dag

Det kostar att göra saker från grunden på bra och närproducerade råvaror

Det kostar att ha någon som sköter kontoret med löner och fakturor osv

Det kostar att koka och vispa litervis med egen vaniljkräm istället för att använda billigt pulver

Det kostar med snöskottning

Det kostar att avbryta produktionen och fixa tårta till någon som helt har glömt att dom skulle visst  ha med sig tårta på jobbet idag, typ NU! (Men det är också så vi gärna vill kunna göra,  när någon är i knipa)

Det kostar att ha trevliga människor som välkomnar dig och tar hand om dig, torkar borden efter dig, diskar efter dig, dammsuger efter dig, hjälper dig att bära ut till bilen 

Det kostar med stora maskiner, jässkåp och ugnar och människor som sköter och servar det

Det kostar att ha människor som sköter trädgård, toaletter, sopor, som tänder levande ljus, tvättar och stryker, leveranser kostar, lagerarbete kostar och inte minst allt det lilla extra pratet med någon ensam och sällskapssjuk liten människa

Det kostar att ha en "Bakluckan",  dvs. en drive-inservice och det kostar JÄTTEMYCKET när det dyker upp coronavirus och alla stora sällskap och beställningar som avbokas med kort varsel..

Ja, det är ju ganska mycket som kostar .....

Vill du ha billigaste fikan så kanske du måste baka själv och vill du ha den näst billigaste så får det kanske bli stormarknaden där det varken finns levande ljus, särskilt mycket hantverk eller närproducerat, inte heller fullt lika mycket tanke och känsla bakom varje litet eller stort bakverk....

Men vill du har riktigt go och och trevlig fika med massor med kärlek så är du hjärtligt välkommen  till mitt fina arbete

Tack och lov så vet och förstår dom flesta att gofika handlar ju framför allt om lite extra lyx, kvalite´, service och mysighetsfaktor ...och då måste det få kosta...

Så ska du fika, så välj att fika rejält på det som du verkligen är sugen på...ja, jag tycker nog det faktiskt

Men jag kanske tänker helt galet....för det händer ju konstigt nog ibland...

....och givetvis så är såklart även "Vadkostardenkunden" jättevälkommen, för man vill ju "apselut"att alla ska kunna fika på riktigt go fika med massor av kärlek, även om dom denna gången kom för att fika på det billigaste,  nästa gång så får jag hoppas att dom kommer för att dom vill ha den godaste trevligaste fikan!

Kärlek, Glädje & "redi´ gofika" åt Alla!

Ogråten gråt som kommer helt utan förvarning

 Den är ju så lurig den där ogråtna gråten....

..har alla den tro...

...och om någon annan har den,  så undrar jag hur den personen lockar fram den, om det inte sker genom att springa bort den...eller rättare sagt springer fram den och gör slut på den.....

Jag har haft en semester som har varit helt underbar, på ALLA vis, nästan så jag skäms faktiskt

Bara Jonas och jag, flera små resor, fantastiska löpturer och vandringsturer, fint väder, fin natur, magiska bad på ensamma stränder och Jonas och jag har inte slagits en enda gång, vad mer kan man önska liksom...

Och så kommer man hem, vaknar och känner sig helt okej, bestämmer sig för att ge sig ut att springa i vanlig ordning

Byter om, tar av glasögonen och knölar in ena linsen och försöker knöla in andra linsen,  men det är visst stört omöjligt denna dag. Den fastnar  liksom inte och när den väl sätter sig så gör det väldigt ont och då jäklar sitter den, jag får jag knappt ut den igen.

 Efter mycket om och men så lämnar jag till slut spegeln utan linser varav det ena svullet och  blodrött  med endast några små trasiga linsdelar i sig som skaver, jag är inte glad. 

Tar på mig glasögonen för att kunna fixa med telefon och sladdriga hörsnäckor,  så att jag får allt på rätt plats i den sönderklippta strumpan som är påträdd på armen, det är lite bökigt men jag är van och när den väl är på plats sitter den så skönt, så sedan  drar jag på rätt lista

Tar av mig glasögonen och ger mig ut, en bra låt kommer och jag ska vrida upp volymen med knappen som sitter på sladden...

GÅR DET?? 

NEJ!!!

För då har någon förnuftig person tydligen bestämt att man ska ha en varning när man spelar för högt och det innebär att jag nu utan glasögon ska prångla upp telefonen igen för att försöka få bort den där varningen.

NU ÄR JAG FETT SUR! 

KAN MAN FÅ BESTÄMMA SJÄLV VILKEN  VOLYM MAN SKA HA NÄR MAN SPELAR MUSIK?? 

ELLER??? 

Jag lyckas i alla fall få bort varningen och prångla ner telefonen i strumpan igen och någotsånär få till sladdarna och sedan vrida upp volymen. 

Nu känner jag att jag är i obalans....

...inte mig själv, det är inte bara volymen och linserna.... det känns tydligt..

Det blir värre...jättejobbigt att fortsätta springa...

...det är som om jag inte har en enda muskel i kroppen, det  känns å ena sidan som att jag håller på att lösas upp, nästan som att jag inte finns, som att jag bara är luft fast jag knappt får in någon, men å andra sidan på något märkligt vis som att jag väger hundrafemtio kilo och att mitt pannben är fullständigt ihåligt...

Jag springer och springer och sedan kommer den med full kraft...

...den ogråtna gråten, det är omöjligt att springa vidare, jag måste stanna och kippa efter luft....

...tårar sprutar och luften är svår att få ner....

Jag har väl haft det för bra under hela tre veckors tid......

...inte tre hela veckor som bara flyter, utan några som helst tårar och tandagnisslan, hur tänkte jag nu, tre veckor liksom det går ju inte....

Nä, just det, så funkar det ju inte...

....då kommer det retroaktivt i form av ogråten gråt....på mig i alla fall

Nåväl, gammal i gemet som man är, 

...jag vet minsann hur det går till..

Låta den komma, ordentligt, med full kraft, bjud in..... vänta lite.. hämta andan...

...fortsätta springa gärna försöka lägga till styrka och/eller snabbare intervaller, 

...det funkar ganska bra även denna gång,  men vill inte riktigt släppa greppet,  det behövs visst en liten extra detalj till för att komma tillbaka hem som en ny männsiska,

KNOGJÄRN 

Så när jag bara har ett par kilometer kvar så bestämmer jag mej för att ta tjuren vid hornen och prångla fram mobilen ytterligare en gång......

Får upp den och fumlar med spotify, suddigt är det men jag vet ju ungefär hur jag ska hitta även utan glasögon eller linser och yes, jag lyckas! 

Mina "Knogjärns bästa", drar igång och jag känner på en gång att jag blir lugn och musiken tar över...hur vrålen, gitarrerna och trummorna tar med sig den sista ogråtna gråten med sig ut ur min kropp och det är ljuvligt, lusten och balansen är tillbaka som ett trolleri. 

Kommer svettig tillbaka hem efter några rejält gapiga och riviga låtar och med  muskler som är trötta, varma och surrar. 

Jag  känner mig som ny igen. 

Inget som ligger kvar i kroppen skaver längre.

Helt fantastiskt hur lätt jag faktiskt kan lyckas diska ur kroppen från fastbiten skit, ändå

Köra slut på mig själv fysiskt och så lite Knogjärn på det, så bara.....BAAAM! 

Tillbaks till mig själv på mindre än en timme

(Nu tror jag inte att just Knogjärn fungerar som diskmedel åt alla, vissa kan nog rentav vara allergiska  men att köra slut på sig fysiskt passar nog dom flesta för att få ur sig skit som skaver och växer vilt)

Kärlek & Glädje åt Alla!

Att vänta i vårdkön.....

  -Allting pekar på att du har cancer. Inte vilken sort eller typ av cancer men att du har cancer, det  tyder allt på......

 -Jaha

-Vi ställer dig här i vår lilla kö, så hör vi av oss när det blir din tur att reda ut vilken sort du har och vilken hjälp du behöver och ska/kan få...

-Jaha....men...hur lång tid tar den kön då.....?

-Ungefär två år, men vi kanske kan ordna så att du kan få någon att prata med så länge.....

-Jaha....men...

Två år går.....

-Är det min tur nu?

-Nä, kön går lite långsamt, corona och så...... ett år till tar det ju.....

-Jaha...

Okej, detta handlar inte om cancer, det handlar om psykisk ohälsa och om att kämpa med sin vardag i väntan för att få till en NPF-(Neuropsykiatrisk) utredning och därefter få rätt stöd, förståelse och insatser. 

-Mycket pekar på att du har någon form av neuropsykiatrisk diagnos typ ADHD/Autism......

-Jaha....

-Vi ställer dig här i vår lilla kö, så hör vi av oss när det blir dags att reda ut vilken form av bekymmer du har...

-Jaha...ungefär hur lång tid tar den lilla kön då?

-Ungefär två år, men du kanske kan prata med någon så länge....

-Jaha...men...

Två år går....

-Är det min tur nu?

-Nä, nu går kön lite långsamt förstår du, corona och så....ett år till, det får du nog räkna med.....

Tre års väntan liksom, den där vårdgarantin gäller visst inte alla, alltid...

Hallå..garanti som inte gäller.... vad är det för vårdgaranti??

Vem och vad gäller garantin egentligen?

 Är det ens någon som jobbar med NPF- utredningar i kronobergs län!!!?? 

Eller i något län?

Okej, det kanske är någon som surnar till och tänker att hon den där Jenny är ju inte riktigt redi, hon kan ju inte komma här och jämföra cancer och psykisk ohälsa....men jo, det är ju just precis det jag kan eftersom jag inte är riktigt redi..

Om du har cancer och inte får medicin, operation, strålning och sådant så kan det ju sluta illa, riktigt illa...

Det är liksom så solklart för alla,. Alla vet ju liksom det och vet även en hel del om vad som kan hända vid obehandlad cancer......det växer och till slut så kan det gå riktigt åt helvete

Om du far omkring med en obehandlad NPF diagnos så kan det hända exakt samma saker fast i annan skepnad....följderna av obehandlad diagnos växer och till slut så kan det också gå riktigt åt helvete

EXAKT, vad är det som är så himla svårt att förstå och göra något åt?

Är man inte bekant med hur dom här obehandlade psykiska bekymren fungerar så kan jag, utifrån den erfarenheten jag numera har, tala om följande, 

 om man inte får det stöd, den förståelse, den kunskap och den hjälp man behöver, så kommer det med största sannolikhet förr eller senare innebära att:

* ångest och/eller depression kommer som ett brev på posten

*självskadebeteende av olika slag blir en vardag...det behövs,  mer eller mindre,  på ett eller annat sätt för att dämpa det psykiska illamåendet

*självmedicinering av olika slag tas till för att uthärda och få lugn på brinnande hjärnor

*trötthet från helvetet på grund av att man ska försöka förstå och passa in och hela tiden en undran Varför är allt som det är och vad är det med mig? 

*ensamhet, man orkar inte med sig själv, sin brinnande hjärna och  sitt mående , människor runtomkring orkar inte alltid heller, dom varken kan eller förstår ingenting heller, inget man ältar så mycket om på fikarasterna så erfarenheter behålls för sig själva i det tysta....DÅLIGT! Byt samtalsämnen i bland vid fikabordet!

*inteviljalevabaciller" som kommer och invaderar, dom kommer härjande,fram och tillbaka och i bland med sån full kraft så att det i värsta fall faktiskt tar livet ifrån en för gott..

Privat klinik då?

Är det någon som tror att det blir smidigare för den drabbade och billigare för landstinget att betala för en privat utredning än att lösa allt på hemmaplan....

Egentligen mot min vilja, men nu är det gjort, det blev privat, för vad skulle vi gjort....

Fortsätta vänta och se eller...

Något år senare: 

-Är det min tur nu?

-Nä nu går kön lite långsamt  psykologen har gått ner till halvtid ... men om ett år eller så..vill du kanske fortsätta prata med någon så länge, du kanske tex.. kan få lite sömntabletter så länge också...

-Jaha...ja, men jo,  det kan jag ju...tack!

Kärlek, Glädje, Rätt vård, förståelse i tid åt Alla!

...att hata sommaren och vara helt rudad....

Jag läser ofta en mysig liten blogg som heter mammansdotter.blogg.se

Nu på morgonkvisten så såg jag att jag missat några inlägg, mysigt,  då hade jag lite att läsa under tiden som småfåglarna vaknade och grannens tupp höll på att kukkelikua ihjäl sig

Hon skriver i ett inlägg, är det någon som inte älskar sommaren?

Som en del vet, såna som känner mig,  så är det inte helt ovanligt att min mun i bland pratar före hjärnan...
häromdagen så hörde jag min mun säga:

 "JAG HATAR SOMMAREN"!!!

Vaa?!

Tänker du, hon är ju helt "rudad"!

 (För den som inte vet,  rudad är ett antikt uttryck för riktigt dum i huvudet, typ,  pantad....)

Jag använder väldigt sällan ordet hata
När jag väl drar till med ordet hata, då är något riktigt galet, antingen med det som jag eventuellt hatar eller så är jag i ruskig obalans.....
i det här fallet var jag i ruskig obalans,
det sprutade ut fler konstiga meningar under några minuter...tydligen så skulle jag även sälja Spättan

SÄLJA SPÄTTAN!!!??

Herregud!
och nej, jag var inte full eller så.....

Eftersom min hjärna hela tiden jobbar ganska mycket,  så har just meningen "jag hatar sommaren" snurrat en del sen dess..
Varför sa jag så?
Vad menar jag egentligen?!

Jag gillar ju visst sommaren,
men jag vet ju också att det oftast finns någon form av sanning i det som plötligt  sprutar ut ur munnen på mig på det där  hastiga och överdrivna sättet....


Det kanske kan vara så här:

Alla andra väder, årstider och grader kan man liksom styra ganska mycket över själv, där är det liksom upp till dig och din inställning
Klä på dig så det passar,  gå ut och gör det du vill, utmana snöstormen, regnovädret eller höststormen
Stanna inne och mys med gott samvete om du vill det...

Men hur gör man när det är över 30 grader....det är ju jättesvårt att styra över....det är ju jättesvårt att klä sig så det passar och sedan gå ut och göra som man vill och vad man vill...

eller hur inspirerande är det att ställa sig vid den varma spisen och fixa käk...
eller hur inspirerande är det att ta sig för något överhuvudtaget...
men man borde ju passa på med än det ena och än det andra, särskilt om man ändå är ledig liksom....


Nu är jag ju inte den som är den.
Jag gillar ju utmaningar så jag gav mig faktiskt ut för att springa fast det var VÄLDIGT, väldigt jättesupervarmt....
jag ville liksom prova, och på något vis så verkar det som att kroppen äntligen slog på AC´n.
Det var lättare att springa, förvisso superlångsamt, än att bara sitta och flämta i skuggan.

Jättemärkligt men faktiskt jättesant.

MEN,  även om det gick bra och jag blev på mycket bättre humör och slutade genast att hata sommaren, så,

ska man nässla sig på sina bara ben,
man ska hela tiden vara livrädd för fästingjävlarna som uppenbarligen älskar mig,
man ska helst inte kliva på huggormar som inte syns när dom ligger och solar, jag har varit väldigt nära flera gånger, dom är inte rädda för löpartanter,
man ska bli jagad av flugor som älskar när man svettas
man ska bli biten av myggor och knott
man får inte använda sina skönaste ullbyxor och ullstrumpor.....

men det förstås, man får ju istället använda sina FIVE FINGERS och det väger TUUUUNGT såklart

Fast visst är det urmysigt med sommaren också, det tycker jag, och jag hatar inte alls sommaren men det är nog inte min bästa tid ändå

Den bästa, det som passar mig bäst är nog fina vår och höstdagar,

men allra mest magiskt
och det som gör mig allra mest upprymd är nog ändå en solig vinterdag i skogen med gnistrande orörd snö, det är såå mysigt och inte en fästing i sikte

Men som sagt jag hatar inte sommaren, 

den är superhärlig 

med bad och mysiga utflykter 

slutklämmen blir att jag

älskar alla årstider,

och givetvis även sommaren...(Johanna)

när jag inte är ur balans 

och hatar den då förstås😂😂😂

Och jag ska inte sälja Spättan ......

...och mina Fivefingers säljer jag aldrig!

Honom säljer jag inte heller💗

Hoppas på en härlig hemmasommar för alla!

Kärlek & Glädje åt Alla!

....droganvändningen i sverige

Såg ett litet kort klipp på Svt nyss, om droganvändningen i Sverige...
asså.....
...jävla tuggumihjärnor....
...dom skulle höra själva hur dom låter.....

Är det någonting som jag blir helt sjukt galen av så är det den försvarande och nonchalanta synen på droger bland alldeles för många människor

Jag skulle vilja ruska om dom så hårt så att dom aldrig mer vill röka på och dessutom aldrig mer vill försvara rökandet/drogandet

JAG BLIR HELT SKOGSTOKIG när jag hör det!!!!

och utmattad....

Tyvärr så har jag mer erfarenhet i ämnet än vad jag hade önskat

och JAG VET ATT RISKEN ÄR MYCKET ÖVERHÄNGANDE ATT

någon, några eller inte heller alls ovanligt att 

ALLA

följande punkter kommer att ske med den som tar droger,  om det så "bara" är "lite röka" ....jomen tjena....

...förr eller senare...

*Dina familjerelationer går åt helvete, mer eller mindre

*Du tror att du botar ångest när den i själva verket kommer att öka

*Ingenting annat blir viktigare än drogen

*Skola/jobb och husdjur kommer efterhand inte att skötas

*Ekonomin blir drabbad

*Vänner som inte drogar kommer att försvinna

*Du blir dum i huvudet, mer eller mindre

*Du hamnar garanterat i kriminalitet på ett eller annat vis, förr eller senare, du är redan i det förresten...

Och om det nu skulle vara så att man struntar fullständigt i ovanstående punkter

 så finns det en punkt till som är svår att skita i 

och kanske är den viktigaste punkten för ett fungerande land

det är att följa, 

LAGAR OCH REGLER!

ALLT som har med droger att göra är OLAGLIGT!!!!

Ska man bara strunta i det och fortsätta röka på för att man tycker att det är en löjlig regel ....VA????

Hur i hela helvetet skulle det se ut om

alla människor satte upp sina egna lagar och regler som passar just dom????

Lek med tanken....

*Berra 18 år tycker att det är okej att köra bil utanför skolan i 100 km i timmen så det tänker han fortsätta med....

*Gunvor tycker att man kan slå sina barn för det tycker hon är bra, så det tänker hon fortsätta med

*Chefen Rutger tycker att det är en löjlig lag att inte få tafsa lite sina anställda, det gör väl ingen skada...

*Nisse kan köra motorcykel, han har inget körkort men han är bra på att köra faktiskt

*Agnes 25 tycker delar gärna med sig av sin sprit till grannens 15åringar, det är väl inte så farligt

* Bosse tycker det är ok att ha en kamera i idrottens omklädningsrum så man kan se att dom inte är taskiga mot varandra där....

*Getrud tycker att hon kan fylla i en massa extra avdragsmil i deklarationen, hon bor ju på landet och kör ju jättemycket till alla barnens fritidsaktiviteter och så...

*UllaBella är anmäler sjukt barn men jobbar ändå....

*Pelle tycker att det är så kul och och spännande med giftspindlar och giftormar så det smugglar han in från utlandet....bara man sköter dom ordentligt...

*Greta känner sig lite otrygg när hon är ensam hemma, så en liten pistol i nattygsbordet kan man ju få ha...

osv, osv....

SÅ OM MAN NU INTE FATTAR DOM ÖVERSTA PUNKTERNA I HUR URBOTA DUMT DET ÄR MED DROGER

 SÅ KAN MAN JU KANSKE FATTA ELLER ÅTMINSTONE FÅ EN ORDENTLIG TANKESTÄLLARE

OM HUR DET SKULLE SE UT I VÅRT LAND 

OM ALLA LEVDE EFTER

 SINA EGNA LAGAR OCH REGLER!!!!

PHU!!

Det var skönt att få skriva av sig lite, men...

tant behöver nog ut i skogen en stund också, 

så tant inte får en hjärtinfarkt....hihihi

Kärlek & Glädje åt alla!

...väldigt speciella lopp, dvs. Backyard Ultralopp

Att springa Backyard Ultra lopp måste vara något av det härligaste, snällaste  och mest sociala du kan göra! 

Avslappnad stämning både under själva löpningen och i målområdet, alla småpratar med alla, ingen har lurar i öronen förrän det börjar närma sig många varv och man behöver gå in i en egen bubbla, känns som att alla tycker att det är roligt med nya möten, både på banan och i start och målområdet

Jag förstår att denna sortens lopp ökar enormt för det passar verkligen alla som kan springa ett varv  under timmen

För den som kanske inte vet,  så är ett varv 6.7 km och måste avverkas under timmen för att få starta nästa timme osv,osv

Jag och min bästa Backyard Ultrakompis (och arbetskamrat) Böna,  sprang Risinge Backyard Ultra igår

Vi sprang vårt första Backyard Ultra i Sölvesborg förra året och blev helt sålda på både själva loppet och konceptet

Jag hade då tänkt springa 2 i bästa fall tre varv men det blev sju

Böna hade nog inte trott på 10 varv men det blev det och trots att vi var HELT SLUT,  så sa vi direkt att detta MÅSTE vi göra om

och igår var det dags

Vid sju satt vi i bilen med fjärilar i magen och löjligt glada och förväntansfulla

eftersom vi hade lite rutin från förra året så hade vi med oss en varsin skön stol och en varsin stor plastback till förvaring av extrakläder, skor och proviant

Vi kände oss riktigt rutinerade när vi parkerade och packade ur, hahah

Nu skulle det bli fest

Jag hade festfrisyr.......

Böna hade festglasögon

Loppet kunde börja

Första start kl. 8.00

Alla startande, typ 50 stycken tassade iväg i lugnt tempo på en fin runda, vi kom tillbaka och hade ca 10 minuter till godo, då blev det vätskepåfyllning surdegsfralla, 

Sen var det uppställning för alla i startfållan igen, fler än vi stod och åt färdigt i mitt starten,  hahaha 

Man måste ju liksom vara med och starta när starten går annars är man körd

Andra varvet gick åt motsats håll och kändes som en ny runda

ca 10 minuter  till tredje starten, toabesök, skobyte och lite proviant

Det gäller att äta så mycket som möjligt så tidigt som möjligt för det kan bli lite svårt när man börjar bli lite tröttare och kanske lite illamående när man kommer upp i varven...

I slutet på tredje varvet så stod två av mina bästa kompisar Nilla och Lina och hejade, dom sprang med sista biten, sååå mysigt, TAACK, ni är bäst!!

Ca 10 minuter till godo igen, toabesök, påfyllning av energi och så kaffe såklart

pigg och glad stack vi iväg på varv fyra 

Då började jag få känningar i mitt knä......Inte kul alls! 

Lite funderingar på om jag skulle bli tvungen att bryta...

Men planen blev istället att vid nästa stopp testa skobyte till FiveFingers

Fötterna och tårna jublade och knät la sig i viloläge 

och varv fem funkade utan att bli värre i alla fall

Ca 10 minuter till godo igen, 

skobyte,  inte van vid så långa sträckor med Five Fingers så jag ville hålla på dom lite för att kunna ta dom någon sväng till om det blev aktuellt, 

klippte en hamburgare....

...inte helt lätt, men det funkade och behövdes, det var ju liksom lunchtime

Ut på varv sex, nu var solen lite(väldigt mycket) intensiv, tack och lov blåste det lite så det funkade 

Det blev mycket prat med olika löpare och även detta varv klarades av

km för km

Nu var vi uppe i fyra mil...

Ca 10 minuter tillgodo, skobyte, Five Fingers igen, cola, kaffe, godis, banan, chips

vissa dränkte kepsen i kallt vatten, nu åkte många tröjor av..

Dags för mig att leva upp till förra årets prestation

Ut på varv sju, 

Väldig skönt att springa i en klunga och så fort det blir lite motlut så säger alltid någon: "Nu är det väl gåbacke här va?" och så blir det lite promenad för alla, ingen har bråttom

Skönt att ha klarat marathonsträckan...

Ca 10 minuter till godo för att ladda upp och ut på mitt personbästavarv

Ännu mer kaffe, godis, skobyte, cola och ännu mer chips och godis.....

Pratar med två tjejer som såå nöjda efter att har avslutat med att ha slagit sina PB med en över milen, dom lät som Böna och mig förra året efter vårt första Backyard, "Längtar redan till nästa år!!!" 

 Helt sålda på konceptet

Dags för mig att ge mig ut på åttonde varvet

Det gick ändå hyfsat lätt, men det var väl för att jag visste att det var mitt sista varv, men jag kände tydligt att kroppen var klar och ville inte ha mer påfrestning idag

Skönt att komma i mål och mötas av man och dotter

 jag fick plinga i PBklockan eftersom jag lyckades komma en bit över fem mil

och jag fick fin medalj

och jag kände att nästa år blir det nog ett varv till....kanske

Jag var inte avundsjuk när Böna drog ut på varv nio, tio och absolut inte på varv elva...phu

Han kom tillbaka och var såklart supernöjd att hamna på topp 10 och även han slagit PB 

Över sju mil, hallå SJU MIL....han är helt galen

Den som vann Risinge Backyard Ultra den här gången sprang 16 varv, phu, det är långt

Det var Runstreak 305 

Frågan är hur 306 ska gå till idag....

Känner mig inte precis som 51 mer som 151...

Men man vill ju liksom inte bryta sin streak...

Kärlek & Glädje åt alla!

....morsdag 2020

Morsdag kan vara en trevlig dag..

Den kan också vara raka motsatsen...

Kanske härjar det en coronapandemi...

Kanske har man ingen mor att fira...

Kanske har man ingen som firar en...

Kanske sker det en hemsk bilolycka...

Nåväl,
gårdagens Morsdag avlöpte smärtfritt
det var till och med så att den lämnade inte mycket mer att önska.....
...fast det är klart...
.. hade jag kunnat träffa min egen lilla mamma och även haft Elvira på plats en sväng, då hade den blivit helt perfekt..
..men man kan ju inte få allt,  även om mycket gärna vill ha mer.....

Men jag är inte den som är den, jag är såååå, nöjd, för en helt underbar dag, den blev helt  i min smak

Morgonen började tidigt, passar ju mig perfekt
frukost med Vanja och sedan en solig och härlig långpromenad i skogen med henne och Bhilax

Efter att jag tröttat ut Vanja och Bhilax så var det vila för dom medan Jonas och  Ture tog med mig på cykeltur till båthamnen

Där väntade "Valen"

Det blev fiske

OBS! OBS! OBS!

Jag var den enda som fick napp

en gös och en abborre

Så kul

Det blev middag på stranden med smörstekt torsk, (abborren var för liten och gösen var det fiskeförbud på så den fick leva vidare en dag), citronsås och potatis och dessutom lyckades jag "få" en  kram av Ture....det är sällsynt....

.... rättare sagt jag "fick" tvångskrama Ture lite...

När blev han så lång egentligen.....

Väl hemkomna så drog Jonas iväg till sin lilla mor och då tog Ture och jag cyklarna och hojade iväg ner mot Sirkön och Amy´s Cafe´

Tänk att där befann sig två tyska spelmän som kommit bara för att spela för mig.....

.....eller kanske för någon annan också....möjligtvis...

Vanja och Bhilax mötte upp oss

  Vi moffade morotskaka, paj och ostkaka i strålande solsken underhållna av dom glada spelemännen

Så gott och mysigt

Väl hemma igen med ömma rumpor så 

 damp Vanja ner i soffan med överlycklig Jesus

jag stack jag  ut på Runstreak 292

Jonas kom tillbaka och drog igång grillen

Vanja drog vidare 

Jag fick abborre💗

Det smakade ljuvligt

Sådan härlig dag, inga slagsmål, gräl eller bilolyckor och dessutom fick jag äran att avsluta kvällen med att åka med Ture till stan och vänta på honom medan han gymmade.......

så snällt och omtänksamt av honom 😉😘

Pricken över i:et liksom, 

hahahaha

Tycker nog att frillan blev pricken över i:et i dagens outfit ändå....

Kärlek & Glädje åt alla!