Om jag har höjdskräck så kan detta vara ett problem....eller en utmaning.....
Om man är rädd och ser en hängbro som ett problem....
om man är rädd och ser en hängbro som en utmaning......
Hur lurar man hjärnan bäst?
Vilken inställning är bäst för att till slut komma över?
Detta försöker jag jobba med mest hela tiden.....att ändra problem till utmaningar....jag tror på det, jättemycket
Om man, så fort det sker bökiga och jobbiga saker, klassar det som problem
Om man ser på allting som är jobbigt och bökigt, som problem.
Då blir det jobbigt och det blir problem,
för man stannar liksom upp och blir ofta lätt en aning handlingsförlamad inför problem
När man har problem så har mungiporna en förmåga att glida ner, ögonen tappar glöd, fantasin försämras betydligt och hjärnan blir tuggumiseg
Men,
Om man istället, om allting som är besvärligt och jobbigt, tänker att:
"Okej, här har vi en rejäl och spännande utmaning"
Då stannar man ju inte upp och blir handlingsförlamad alls på samma sätt, det gör man ju inte inför utmaningar, utmaningar vill man ju ge sig på fortast möjligt liksom
Ordet utmaning är ju ett så himla mycket ljusare, spännande och positivt laddat ord.
Ordet problem är liksom mer mörkt, dystert och tråkigt
Även om man snackar svåra saker, riktigt svåra saker, prova med att stryka ordet problem ur din hjärna,
byt ut ordet mot utmaning och se märk hur du vill ta ett kliv fram istället för att ramla ner i soffan.....
Ta tex, COVID-19
Jag vet att det är suuuupertufft och jobbigt för många, och ännu värre för vissa
MEN
Kan du märka en enda grej som blir bättre om man ser på COVID-19 som ett problem istället för en sjuhelvetes utmaning.....?
........Nä, för om man ser problem i saker så är det lätt hänt att man liksom suckar lite och fastnar på köksstolen, gnäller lite på sociala medier, ringer en vän och spyr galla, mungiporna kasar och glöden för vardagen slocknar, man tar sig liksom inte framåt
MEN
Om var och en istället tänker: Nu har vi verkligen en utmaning att ta oss förbi, bäst och fortast möjligt, då känner man ju direkt att här går det inte att gnugga arslet på köksstolen och slita ut gnälltangenterna, då kommer det inte att hända NÅGONTING överhuvudtaget.....nä, tänk, utmaning...glöden tänds och handlingsförlamningen släpper
Idag tex är en dag när man kan öva om man vill!
Det är ju nämligen,
Fars Dag!
Det är inget problem att det är Fars Dag och att vi har en PANDEMI, det är en utmaning!!
Man kan ju inte hålla på att tänka vad man inte kan
stackars mej, stackars oss och stackars pappa och allt sånt
Pandemin är en utmärkt anledning att tänka och öva på att byta problemtankar till utmaningstankar och tänka nytt.......inte tänka problem och vad som inte funkar....
Man måste ju inte springa i affärer, spendera pengar och sprida baciller, man kan lika väl be pappa koka sitt eget kaffe och hälla i en termos för att sen locka ut pappa i skogen, leta upp ett nedsågat mindre träd att hålla i varsin ände medan ni går en promenad och pratar om roliga saker och när ni blir lite trötta i något ben så kan ni väl sätta er på en varsin stubbe och dricka kaffe innan ni går hem igen...
(Okej, du ser forfarande problem....han kan inte gå i skogen, pappa? Men ta med termosen och den goa filten till parken istället då då...utmaning var det ju...)
Dessutom vad gäller just Fars Dag så finns det ju såna som jag som är lite ledsna och bittra för att dom inte precis har så mycket Fars Dag att fira .....en pappa som har Alzheimers och inte har en aning om att det är fars dag, eller mycket värre och sorgligare , för mina brorsbarn och andra som inte har en pappa i livet alls att fira.....kanske det finns en bonus att fira eller varför inte fira mamma en extra gång...jag menar, fira är ju alltid trevligt....börja med något nytt på fars dag kanske....börja motionera kanske...börja med champagneprovning på fars dag....Man skulle ju också kunna börja fira denna dagen som dagen då Trump FÖRLORADE valet, det är värt att fira rejält
Eller...
Kanske kan utmaningen denna dagen vara, efter att ha varit ordentligt ledsna en stund, att få den så trevlig och härlig som möjligt ändå, utan pappor, fast i våra pappors anda......kanske ska man just idag laga världens godaste middag som han hade älskat för att sedan utöva någon hobby som han kanske hade och dessutom prata om dom roligaste saker där pappa varit med....kanske....
Ju fler och ju mer alla börjar tänka utmaning och agera utmaning istället för problem, desto snabbare tror jag att man kan klara alla hinder man möter, men ju mer man ser saker som problem desto längre tid tar det att komma förbi hindren, för när man tänker problem så är det så lätt att bli lite passiv och inte tänka i lösningar på samma sätt, då kommer man inte lika snabbt, högt och långt.......
Vem tror du har störst chans att bli världsmästare av följande två:
Hon som står på startlinjen, gnäller för sina sina medtävlande om alla svåra hinder som kommer komma där framme tänker att:
Här får jag problem?
eller.....
Hon som tyst står på startlinjen, endast gluttar lite på alla medtävlande och dom svåra hinderna framför sig och fokuserar:
Här har jag en utmaning?
Hur ser förväntan och glöden ut i deras respektive ögon?
Vem tror vi klarar sig bäst?
Så, släck ner ordet problem och hitta din utmaning nu, denna COVID-19 Fars Dags dag!
Fira med ett glas av något gott också, för att Trump inte är president längre, det är så bra, för han är ju inte redi´ nånstans och ett glas av något gott, det sprider inga bacillusker, Trump är en bacillusk!
Och en sak till, i morgon är det inte Fars dag längre, då har vi nya utmaningar....
Kärlek, Glädje & utmaningar åt Alla!
