...att man kanske föds ond ändå....

Jag brukar läsa Johannas blogg, hon skriver så mysigt och klokt och ibland drar hon igång mina tankar, känslor och funderingar, som idag tex:

https://mammansdotter.blogg.se/2019/december/hur-gor-vi-det.html?fbclid=IwAR0YwgOjwGGvFkMXPbzzLhc5aX4Nv83Rw1KVazyyj1j6-ik1pZr1m8jaeSY



Att det ska vara så himla svårt att bara se människor som människor?!
Oavsett man, kvinna, färg, form, ung, gammal, homo, hetero, muslim, ateist...städerska, läkare....

Det är superkonstigt att en del kan tycka att dom i största allmänhet,  står högre i kurs än andra..

Hur ändrar man på den inställningen egentligen?

Men det kan ju vara lite knivigt att lära gamla hundar sitta , så det bästa skulle ju vara att börja i tid....




Många gånger kommer det ju på tal om att ingen människa föds ond......

..fast låt säga att det faktiskt är tvärt om....



Okej, halshugg mig inte nu, för jag leker bara med tanken..tycker ju att det är spännande...



Men föds vi verkligen så himla snälla...??

Jag är inte helt säker....

 ...och ligger det inte på vår lott att,  när ungarna växer upp, att vi, hyfsat vettiga vuxna bär  ansvaret för hur "småfolket" kommer att utvecklas och bli som människor?


Och om vi inte tar ansvar för det utan överlåter det till skärmar, dumma andra vuxna, omogna andra små människor...
..så kan det ju bli lite hur som helst...

Känner någon möjligtvis till eller har hört,  nedanstående fraser:

-Nej, låt bli, man får inte ta saker från andra!

-Var snäll nu, man måste låna ut sina leksaker till sina kompisar!

- Nej man får inte lägga sig och skrika i affären för att få godis!

-Nej, man får inte spotta på någon

-Alla måste få vara med!

- Nej, man får inte slänga mat på golvet!

-Nej man får inte nypas

-Nej man får inte ta sönder saker!

-Nej man får inte bita sina kompisar på dagis!

-Nej, man får inte ljuga!

-Nej, man får inte dra någon annan i håret

-Nej man får inte skräpa ner i naturen

-Nej, man får inte fuska

-Nej, man får inte säga att någon är ful eller tjock

-Nej man får inte slåss

-Nej man får inte dra katten i svansen

osv...osv...

Med tanke på ovanstående....
Föds vi verkligen till såå himla, snälla, fina männsiskor?

Jag är inte helt säker .....


Behöver man verkligen tjata om dom här sakerna till en snäll och god människa?

Om alla var beredda på att ungar faktiskt föds som onda små ligister,  

i stället för goda små änglar, 

 om alla kloka vuxna var beredda på det liksom

 och då var lite mer på sin vakt, för att ta mer ansvar,

och för att se till att dom inte fortsätter i den onda andan. ...

...istället för i godan ro tassa runt och tänka att alla barn föds så söta, milda, goda och kloka små änglar,  så man behöver faktiskt bara stötta lite,
mata med godis och glass, presenter
och ge ett och annat gott råd på livets stig......
det löser sig,
dom är ju ändå i grunden så himla snälla och goda små människor....



Som sagt, det är bara mina tankar som fladdrar runt lite, men ibland undrar jag faktiskt lite....

Kärlek & Glädje åt ALLA!

...november, tårar, gnäll och glädje

Det är huvudet och ryggen,

jag börjar tröttna lite, 

konstigt ont i sidan av ryggen i tre veckor och huvudvärk lika länge, sånär som på fyra fem dagar utan ....

Jag är lite gnällig helt enkelt

Helt enkelt gnällkärring

Nio av tio gånger så släppar huvudvärk av löpning,  men när det inte heller hjäper så blir jag sur och ledsen

Idag vaknar jag som vanligt tidigt, okristligt tidigt enligt ganska många, huvudvärk och den märkliga känslan i ryggen, jag gnäller lite för Jonas som klappar om och tycker synd om mig tills jag tröttnar och ger mig ut i skogen.

Jag har inte hunnit långt förrän jag bli ledsen, tårarna liksom bara rinner över och kommer..

Dom ska ut, det är inte mer med det

Dags att diska själen lite...

Jag undrar vad det är...

..men jag tänker att det får vara vad det vill och eftersom jag ska vara på språng ett par timmar till, 

så får dom väl komma en stund, 

då blir det ju desto mer plats för glädjen sen när jag är klar....

Det släpper inte i huvudet och ryggen men efter någon timme så är jag ändå gladare och mer harmonisk, jag börjar se saker att njuta och glädjas åt,

som här tex, det ser ju ut som att någon har hängt ett fågelbo i en gren för att dingla runt...lite fågelbogunga liksom...så fränt

...eller som här, hur mycket Rumpnisseskog kan det bli  ...så najs

...eller som här, hur fint får det bli egentligen, regndroppeprydda, gulröda lärkträd som snart blir nakna

...eller, kolla denna vackra grön, gul, röda tavlan liksom....man vill ju bara stå här och glo...

..åsså är det ju svårt att låta bli poffsvamparna också....

sist men inte minst...ett litet skogsbad......

Ja, nu har hjärtat, lungorna, själen fått sitt i alla fall

dessvärre så är jag liiiite grinig fortfarande över mina små räliga ondheter....

men men ja ja

Jag älskar i alla fall konstigt nog november...

mörkt och murrigt, 

man blir ju helt lugn

Fast jag älskar nog alla månader,

 kanske lite mindre, typ februari...

...den kan vara lite seg, 

men annars tycker jag att varje månad har sin tjusning

Kärlek & Glädje åt Alla!

...att vara minröjare

När älskade skitunge nummer 1 (Elvira 27, hahaha) häromdagen säger: "Mamma du är ungefär som en expert på minröjning, du bara kryssar och mellan alla minor och vet exakt hur nära du kan gå och hur du ska röja för att inte minan ska detonera"

Jag blev väldigt glad,
jag blev glad för att hon ser att jag är duktig på något, det är alltid kul att bli bekräftad för det man gör även om det inte syns så väl

Jag blev också väldigt glad, för jag insåg hur långt vi ändå har kommit tillsammans med vår "Lilla Mina", dvs. älskade skitunge nummer 2 (Vanja 21)

Vanja ringer mig häromdagen och redan när jag hör det första andetaget i andra änden , så hör jag att det är kaos och nära en detonation.....

Jag var trött innan samtalet, men den knivskarpa skärpan och mitt stencoola lugn och superfokus kopplades på, på en hundradels sekund, vältränat, för att kunna röja dagens minor....

Efter kanske femton minuters samtal så är minan oskadliggjord, andningen är normal igen, orden sprutar inte som kulsprutor, och volymen har sänkts, vi kan tillsammans andas ut och och känna att vi lyckats, vi lägger på med ett varmt lugn i kroppen

Jag tittar tillbaka i tiden....ca, 2,5 år, då det var minor överallt och ingen hade en aning om hur man röjer......

Här kommer ett blogginlägg som skrevs då, men som jag aldrig delade, det har hänt en del 💪💗👊

******

I torsdags var vi förtvivlade. Du ville inte veta av oss på förmiddagen. Svart blick.
Du vill inte till rehab på fredag. Vi vet varken ut eller in. Det känns som att vi inte får reda på någonting.
På kvällen så åker jag in till dej igen. Jag tänker att det får bära eller brista. Du ska åtminstone känna att du inte är själv.
Jag går in och du ligger fortfarande kvar på en madrass på golvet. Du tittar på mej med svart blick..Vad gör du här? Jag talar om för dig att du är sjuk och att du behöver mej och att man lämnar inte någon som är så sjuk.  Du talar tydligt om att du inte är sjuk längre och att du kan hantera din ångest själv.

Jag låter mig inte rubbas och lägger mig jämte dig och då bryter du ihop. Sedan undrar jag om du har fått i  dig något idag.
-Inget!
-Inte ens komjölken och honungsmackan?
-Nej!
Plötsligt säger du :
-Kan vi inte bara gå ut lite och mata ankorna i strandbjörket?
Jag vågar inte gå ut med dig själv. Jag är rädd för två saker: Att du ska ramla och att jag inte får tillbaka dig.
Det sitter en killer på vakt utanför ditt rum, jag frågar om han kan följa med. Det kan han.
Jag säger:
-Ät mackan och drick lite mjölk som jag hade med mej så att du orkar.
Du vill gärna ut så du gör som jag säger och jag undrar om dom har fått i dig något lugnande eller så.
När du är färdig så hjälper jag dig upp i rullstolen. Du ser förskräckligt mager, blek och sjuk ut, nästan skrämmande i hop med ditt rakade  huvud som har blivit snagg nu.  Känner att du är i stort behov av en dusch. Lika mycket för egen del som för dom runtomkring. Du har blodfläckar på kläderna och du luktar inte gott. När du kommer upp från sängen så ser jag att den också är blodig. 
Vi går ut. Det är skönt att få luft och du känner likadant. Änderna och ankorna blir glada. Vi går sakta tillbaka. Du går några vingliga steg själv. 
Jag frågar sköterskan som är med oss om du har fått något lugnande idag. Det har du. Det är därför som du är lite mer medgörlig. 
Allt känns otroligt långsamt. 
Det känns som att båda du men även allt runt omkring sker i ultrarapid.
Det är så fruktansvärt sorgligt. Så mörkt....

Vi kommer in igen och jag ser att det är renbäddat i din säng så jag föreslår att du ska duscha för det är mysigt att lägga sig ren i en renbäddad säng och du går med på det.

Ture ringer och du vill prata med honom. Du ber om ursäkt för att du snäste av honom i morse när han ringde och ville kommer. Nu ville han jättegärna komma och det ville du med så jag sa att om du går in i duschen så hämtar jag Ture så länge.

Du blir glad när Ture kommer. Du får långa hans mobil en stund och går in i det.
Jag är dödstrött.
Jag känner att glädjen och lugnet över mobilen bara är fejk. 
Tabletter och snapchat är bara tillfällig  fejkglädje....

Vi lämnar dig vid halv elva. Jag är helt tom

Jonas och jag åkte in vid nio igår. Vi vet att du inte ska åka till REHAB som det var bestämt från början och som verkade hur bra som helst och även du tyckte det.
Men dom vågade inte ta emot dig vartefter du ändrade dig i ditt tänk. 

Rymma, klara din ångest själv, vill inte leva....osv.

Du ligger på madrassen på golvet när vi kommer. Läkaren sitter hos dig och vi försöker prata dig tillrätta att du ska åka med frivilligt och ta hjälp från psyket men du totalvägrar med din svarta tomma blick

Du vill bara att vi ska gå ifrån dig. Din kolsvarta blick igen. Den som du har utan lugnande i kroppen.

Vi går ut och pratar med doktorn. Hon är bekymrad för hon vill verkligen inte skriva ett vårdintyg för tvångsvård men känner sig tvungen eftersom hon anser att du kan skada dig själv och inte vet ditt eget bästa om du sticker ifrån vården.

Detta innebär att att du måste till psykakuten för en bedömning om fortsatt vård.

Hon kommer att beställa ambulanstransport med polis för att du ska hamna på plats utan större incidenter. Hon vet inte riktigt hur dags det blir....

Vi sitter utanför avdelningen och väntar på lite närmare besked. Fredrik kommer och undrar om vi tycker att han ska gå in.
 Det vill vi. 
Det är få personer som du har sådant förtroende för som Fredrik.

Jonas och jag sitter utanför i nära två timmar för att prata lite med Fredrik när han kommer ut.
När han kommer så berättar han att du har druckit mjölken och ätit mackan som vi hade med oss men han berättade även att du hade hållit med om att det var lika bra att du blev inlåst för annars hade du ändå rymt...

Både Jonas och jag var otroligt glada för att Fredrik kunde prata dig en liten gnutta tillrätta. 
Han är som ett vitaminpiller för oss alla.

Jonas och jag går och äter i sjukhusmatsalen. 
Jag mår jätteilla och är jätteledsen och har svårt att äta. 
Vi väntar på att sköterskan ska ringa. Hon skulle ringa när du lämnar sjukhusavdelningen

Hon ringer och säger att nu är du på väg.

Jag ringer direkt till psykakuten och frågar om dom tycker att jag ska komma på en gång eller om jag ska vänta lite eller inte ska komma alls....
...dom kan ju såklart inte riktig svara på det. 

Jag bestämmer mig själv. Jag måste visa att jag finns i närheten för dig hela tiden och dessutom så vill jag se stället och personalen.

Jag kommer dit. Möter en sköterska som säger att du inte vill att jag ska komma in. 

Jag blir jätteledsen och både hon och jag känner en magkänsla om något annat som vi inte pratar om....
I stället säger hon: Jag ska kolla en gång till. Hon kommer tillbaka och säger att du vill att jag ska komma...

Jag går in i undersökningsrummet och vi gråter och är ledsna både du och jag. 
Du vill inte leva. 
Jag säger att du nog inte vill dö men att du bara inte vill leva och må så här. 

Jag säger att du måste släppa kontrollen och släppa taget, våga hoppa,...våga ta hjälp. 

Du klara inte detta själv.

Jo, det tror du.

Det kommer två sköterskor som jag inte får någon känsla av alls... det är obehagligt.... 
dom rotar igenom dina kassar går igenom dina saker. 

Vi går till avdelningen.

PIVA

Det är värre än på film. Ett kalt rum. Det är kalare än kalast.

Jag blir bedrövad, men försöker att inte visa något. 
Jag är så nära panik man kan komma. 

INGEN kan bli frisk här, ingen i hela helvetet kan bli frisk här och i synnerhet inte du......

Jag vill både rusa härifrån samtidigt som jag bara vill lägga mig och hålla om dig och aldrig släppa taget.

En läkare kommer och vi pratar. 
Sedan går läkaren och jag ut och pratar en bra stund. Han berättar att han träffade dig en gång ett par veckor innan olyckan. 
Då ville du ha hjälp men tog ändå inte emot hjälp.....

Vi pratar en bra stund. Sedan säger han att han ska gå på semester nu...

Jag går tillbaka till dej fast du sa att jag inte skulle komma tillbaka när jag gick iväg med läkaren. 

Du är iskall
Du blir arg
Jag sitter kvar
Du tystnar

Tittar på mig en och annan gång med svart blick och ifrågasätter varför jag är kvar. ....

Det kommer in en sköterska och du säger att du vill sova på golvet. 
Hon är lite motsträvig och du blir vansinnig. 

Du reser dig på din tunna, tunna, vingliga kropp...drar argt och vingligt ner madrassen på golvet och ber mig ännu en gång att gå och inte komma tillbaka, ingen ska komma och hälsa på dig..

Jag känner att vi nått gränsen och att jag från nu bara kommer att trigga dig....
..jag lämnar dig med en hemsk känsla..

Kommer ut på parkeringen. 
Jonas är utanför. 
Jag är lika ledsen och förtvivlad nu som jag var dagen efter olyckan.

På något vis nästan mer förlamad nu. Hopplöshet från helvetet..

Vi sitter på staketet som är vid parkeringen i närmare en timme tror jag. 
Tårar och snor torkas inte, bara rinner och gör pölar

Det enda jag säger är att det kanske hade varit bättre och humanare att släppa ut dig och låta dig ta livet av dig...det hade på något sätt varit humanare. .....fyyy faaaan. 

Detta är mycket värre än Lund.

Vi tar oss hem i varsin bil
Jag ringer Elvira och berättar och bara gråter. 

Jag hämtar Ture på golfbanan på vägen. 

Vi kommer hem. Jonas är redan hemma. 
Helt knäckt. 
Framför allt av mina hemska ord utanför psykakuten. 

Dom orden som jag just då verkligen menade för att jag kände så.....ingen vill känna så....tro mig

Han var förtvivlad. 

Jag tvingade till slut honom att åka iväg och spela golf med Göran och Scott. 
Dom hade bestämt innan  men Jonas hade blåst av, men ringde upp och sa att hans hustru tvingade honom....ja, jag gjorde nog faktiskt det

Han åkte. Jag fattar inte att han klarade det, men han litade nog på mitt omdöme. 
Jag sa att  jag kunde absolut inte på några villkor trösta honom eller stötta honom, jag hade fullt sjå att hålla mig i mitt eget skinn utan att bli fullkomligt hysterisk,  men jag visste att dom skulle kunna.

Fick ett sms av Fredrik. Någon hade sökt honom från hemligt nummer. Trodde jag att det kunde vara du? 
Ett litet hopp tändes...
Jag gav honom ett nummer och bad honom ringa och kolla. 
Han smsade tillbaka och sa att det var det. 
Jag blev så sjukt glad. 
Du hade tagit dig för något....
Vi hade någon länk till Vanja liksom...när hon inte ville veta av oss

Det gick en liten liten stund sedan kom en knackning. 
Det var fantastiska Agneta, Fredriks mamma. 
Hon kom så in i bomben olägligt, lägligt liksom. 
Fantastiska, modiga, människa. 
Vi har aldrig träffats för att umgås och ändå så bestämmer hon sig för att bara komma...

Lasagne och sig själv och med information att även hon hade pratat med dig. Du hade även ringt till henne och ni hade bestämt att Agneta skulle komma till dig kl 11 dagen efter.

Agneta stannade. Vi drack te och pratade om dig. 
Tiden före. Nutid och framtid, för dig...

Ture satt med hela tiden och flikade in lite här och där. Han gjorde fint på bordet och satte fram sitt godis i en skål och lite jordgubbar. Han är fantastisk när det gäller.

Han ringde också avdelningen och fick prata med dej. Du lät glad över att prata med lillebror och jag blev glad av det.

Agneta stannade några timmar och det kändes så himla bra. En länk mellan dig och mej liksom. Det kändes också så bra att jag inte behöver tränga mig på dig idag men att du ändå får besök av personer som du är trygg med.

strax före midnatt körde Ture och jag och hämtade Jonas hos Göran. Dom hade bastat efter golfen och haft det jättebra. 
Jag är väldigt glad för Jonas skull. För att han har sina fantastiska vänner som hjälper och stöttar. 
Lite batterier som laddas för att orka bryta ihop och komma igen......

Somnade helt slut och vaknade för ett par timmar sedan med en kropp som är mer än förtvivlad, ledsen och det värsta av allt...jättelite hopp......så olikt mig,  att jag blir rädd, nästan skräckslagen......

******

När jag läser dom här gamla inläggen så fattar jag knappt att vi är där vi är idag, det känns mer rimligt att vi hade haft både skilsmässa, alkoholproblem och klippkort på psyket allihopa liksom.....

Men i stället så tycker jag att vi har det riktigt bra, förhållandevis...

....åtminstone tycker jag det när det är bra dagar...

Jag känner mig stolt över mig själv, som på egen hand  har lärt mig så mycket hur jag ändå på ett hyfsat bra sätt kan stötta, styra och ta hand om en person med psykiska funktionshinder och hjärnskada.

Jag känner också en oerhörd tacksamhet till Vanja som tillslut har vågat lyssna och lita på mig och prova mina stigar som jag har föreslagit, annars hade vi ju aldrig kommit framåt

Jag känner mig också oerhört glad och tacksam till min kära make som till 99% stöttar ALLA mina tankar och kring detta, jag hade aldrig vågat tro på mig själv så bra utan hans stöttning i detta

Jag känner mig också väldigt glad och tacksam till älskade skitunge nummer ett och mamma, utan alla våra samtal och deras varma hejarop och lyssnande öron, hade vi heller aldrig varit där vi är idag

Jag känner mig också så oförskämt glad för alla mina superkloka Lovely Ladies, hur kan man ens överleva utan dom, liksom...

Sedan har jag ju såklart en hel skock till med fantastiska personer som har underlättat för oss på vår resa....farmödrar, grannar, exsvärmödrar, arbetskamrater, facebookkompisar, vårdkontakter, personliga ombud och sist men inte minst, alla djur, STALLET och ALLA där, ni är fantastiska!

Jamen då blev ju detta ett litet skryt och tacksamhetsinlägg helt enkelt! 

Kärlek & Glädje åt Alla! 

" ge aldrig upp, det mesta löser sig på ett eller annat vis"

Alla som är döda, 

vad gör ni 

 var är ni....

  lite fler djupare tankar än vanligt 

en sån här helg....

när ljus och lyktor brinner extra

jag vill minnas

någon kanske undrar och hoppas på något...

tankarna måste få sin plats och sin tid 

tankar som har blivit hårda klumpar i magen måste smekas mjuka

 tankarna måste få klappas om och smekas varsamt

 tankarna måste få finnas och få ha sin plats

 tankarna behöver ältas om och om igen men också bytas ut ibland

men

 

det finns alltid ett

men

Det viktigaste, 

 

och det är vi

 

vi som är kvar här och inte har fått något ljus eller en lykta  ännu

Var är vi och vad gör vi...

innan vi hamnar där

där bland dom vackra lyktorna.....

Det är det viktiga! 

Tankarna på dom som är borta,

 dom måste få finnas 

dom måste få åka med 

i ett eget litet renbäddat skrymsle med mjuka kuddar i våra levande kroppar

där kan dom få vara 

vi vaggar runt dom 

låter dom påminna oss om att vi själva faktiskt är kvar här....

.....än så länge.....

Kärlek & Glädje åt alla! 

...tankar på löpturen...

Känns konstigt att skriva en lördagseftermiddag/kväll. Min skrivklåda brukar infinna sig mellan 04.00 och 07.00 ungefär...men nu fick jag lite klåda efter jobbpasset och ett litet löppass

Jag råkar vara en person som funderar ganska mycket....eller typ jättemycket...

och för att tankarna inte alltid ska snurra alltför fort  och för att kanske sortera lite i hjärnan , så behöver jag ibland skriva och ibland sticka och ibland andra saker, jag mår bra av det. 

Så då är det lätt att snöa in lite på att, antingen sticka jättemycket och hela tiden, eller måste jag skriva jättemycket och hela tiden, eller måste jag göra något annat hela tiden och jättemycket, och en sak som jag också måste göra hela tiden, inte alltid jättemycket,  men dock, hela tiden,  är att komma ut i skogen och helst springa

Just det där med att komma ut i skogen och springa.....

Man diskar ur hela sitt inre,  och det vill det till,  för i mitt inre, där vill jag inte ha något som ligger och ruttnar eller möglar liksom....

Och när jag är därute i i skogen  på min "disktur" så kommer det mycket tankar, när det inte är tomt då....

Tio exempel på tankar och frågor som kan dyka upp sådär huller om buller är tex:

1. Skulle jag kunna vara gift med mig själv? Varför? Varför inte?

2. Varför får jag känslan av att väldigt många anser att en person med mer pengar än en annan,  har mindre rätt att fly hit och få hjälp?

Menar man då att om det blev typ krig i Sverige,  så skulle tex. lågutbildade, fattiga och uteliggare ha mer rätt att fly än vad du och jag har, därför att vi råkar ha lite mer pengar i plånboken.....? 

Är det så man menar när man skriker: "Det är ju inte dom som behöver det mest som kommer" 

Men bara för att du och jag har lite mer pengar och har råd att fly ska vi inte få göra det då.....

Jag fattar inte riktigt....

Dessutom så blir det ju ett herrans rabalder när det flyr hit folk som inte har någon utbildning och kan jobba och så,  men ändå så tycks man vilja att det är dom lågutbildade och fattiga som ska komma i första hand....jag får det inte riktigt att gå ihop faktiskt....men det kanske någon annan får....

3. Hur kommer det sig att man talar om alkoholism som en sjukdom när det gäller personer med hyfsat ordnat liv,  kanske både jobb och familj, men är det " parkbänksalkoholister" man pratar om, så pratar man  liksom inte om att det är en sjukdom.... för då är det liksom alkisar, punkt? 

4. Är narkomaner, rökare, snusare matmissbrukare också sjuka då?

5. Varför klagar man på att man är i dålig form utan att göra något åt det? 

6. Varför handlar människor så mycket fast dom inte har pengar?

7. Vad är det som gör att man gillar en person eller inte?  Förutom att vissa personer är ganska rubbade, så finns det ju faktiskt snälla personer,  men som man av någon outgrundlig anledning inte gillar i alla fall....vad beror det på egentligen?

8. Måste verkligen alla affärer vara öppna på söndagarna? Inte för att jag tycker att vi skulle gå i kyrkan istället, nej nej, men hallå,  kan vi inte bara chilla lite? 

Gå ut i skogen, laga söndagsmiddag, läsa, sticka och sånt mysigt i stället? 

Nä, det ska faras omkring och handlas, alla dagar, även söndagar. Varför?

9. Hur kommer det sig att Jimmy Åkesson (usch nu får jag nästan tvätta tangentbordet) har växt sig så stor? Bara för att folk är missnöjda med dom andra partierna så behöver man ju inte vara så dum så att man röstar på ett ännu sämre parti? 

Jag menar,  om du nu är så missnöjd med din partner så att du tänker lämna hen för att du är så missnöjd , då tänker du väl ändå inte byta ner dig......Eller?  

10. Hur " I HELA HELVETET"  kan det ta upp till två och ett halvt år för att få en NP utredning? ???Det är stört på riktigt, 

..med tanke på hur sådana personer ligger i mycket högre riskzon för självmedicinering av olika slag, självmord, brott och utanförskap, som kostar dom själva , nära och kära, och samhälle massor med tid, pengar och resurser OCH MASSOR MED LEDSAMHETER OCH ENERGI

Ja, det är lite gott och blandat i min hjärna under en löptur kan man säga...

kanske därför det sällan blir särskilt  långtråkigt, hahaha

Undrar just om någon kan svaret på alla frågorna.....

Mot stickningen... 

Kärlek & Glädje åt alla! 

Detta med stress...

..en nyhetssida skriver att stressjukdomar har ökat med över 100 procent på 10 år

majoriteten är kvinnor

2016 så var 74 200 sjukskrivna för stressrelaterad ohälsa, 76% var kvinnor

Det är ju helt galet

Vad kan det beror på? 

Förlåt,  men nu kommer jag att skriva något som säkert gör en och annan upprörd.....

Men beror stressen verkligen så himla mycket på omständigheter?

Det är klart att ibland är det väldigt mycket jobbiga omständigheter som händer och är man då lite dåligt rustad så blir det tufft....

Men jag kan ändå inte låta bli att undra....

Har man inte väldigt mycket eget ansvar?

Det är inte det att jag inte lider och tycker sjukt synd om dom som är så stressade så dom blir sjuka, nej, nej. Det är väldigt, väldigt sorgligt att man inte har lyckats hitta ett sätt att må bra på och att hantera stress, och det är alltid väldigt väldigt sorgligt med människor som inte får vara friska av vilken anledning det än må vara 

Men jag måste ändå fråga, är det verkligen alltid omständigheterna som gör att man blir sjuk av stress?

Beror det liksom inte mer på, hur man hanterar och möter omständigheterna och stressen?

Att alla blir stressade lite till och från och här och nu,  det är ju inget märkvärdigt alls och inte heller ovanligt eller farligt men skillnaden på dom som blir sjuka av stressen och dom som inte blir det, måste väl helt enkelt vara hanteringen av omständigheten, tänker jag.....

Om du ska värma mjölk så måste du vara på din vakt, för om grytan med mjölk på spisen börjar koka, så MÅSTE du OMEDELBART dra av den från plattan eller alternativt vrida ner värmen och fortsätta vakta den en stund så den lugnar ner sig och inte  kokar över

Det GÅR INTE att göra något annat under tiden...

Du måste vakta mjölken!!

Är det inte precis samma med stress som med mjölken på spisen?

Du måste vakta den hela hela tiden och parera med att stänga av eller dra ner....

Så när mjölken börjar bli varm eller när stressen börjar komma........vakta noga, vrid ner, stäng av, börja om...

Det är inte så svårt,  men man måste ju naturligtvis först och främst acceptera att det inte går att fortsätta på tian när det börjar koka ....man vet ju hur det går med mjölken...och det går snabbt...

Precis samma med stress, det går liksom inte att bara köra på tian utan att ha koll....har du ingen koll så kan du inte köra på mer en ettan eller tvåan liksom....öka om du tänker ha koll och i annat fall håll dig på ettan eller tvåan....har du koll så kan du ju köra så det ryker, inga problem...en stund..med koll...

Jag vet att många många människor tycker att det är skitsvårt men det är det ju egentligen inte 

Det finns fyra saker som man måste ansvara över själv, nämnligen:

ÄTA REDIGT

UT OCH RÖRA PÅ SIG I FRISKA LUFTEN

SOVA

ATT HA PLATTAN TILL MJÖLKEN  PÅ RÄTT VÄRME, 

INGENTING ANNAT 

får ta plats och göras, 

om det börjar ryka i grytan..

...struntar man i någon av dom fyra sakerna eller i värsta fall alla fyra

så är ju det lika dumt som att fortsätta ha plattan på tian utan att vakta när mjölken börjar ryka.

Nu kanske du sitter där och är jättesur för att du faktiskt har ett jättestressigt jobb.....och då blir du jättestressad och det går faktiskt inte att göra något åt......

Jo, det går alltid att göra något,

 men om problem är det enda man fokuserar på och att man är så himla stressad,  istället för att acceptera och  fokusera på att "Okej, nu är jag jäkligt stressad, nu kommer mjölken snart att koka över, jag måste vrida ner plattan",  så är man ju rätt körd, det kommer bli jobbigt, det är jobbigt med mjölk som kokar över och det går dessutom snabbt

Rent konkret, om man nu anser att det är jobbet som är problemet, byt jobb,  gå ner i tid eller vrid ner plattan ett par steg....ingen tackar dig för att du kör på tian på jobbet och sedan kokar över....ingen kommer tacka dig!!

Dra ner plattan även på fritiden, du SKA inte göra något annat än dom fyra ovanstående grejerna om du är på väg att koka över, bara att vrida ner plattan, på en gång

och nej,  du måste ingenting, förutom att du kanske måste skita i oviktiga saker,

 som att passa upp partnern, handla, jaga dammråttor eller alltid vara tillgänglig....

Du måste ingenting!!

Förutom att vrida ner plattan så att du kan slappna av och gå en promenad eller springa en runda! 

Dammråttorna klarar sig själva, säkert partnern och ungarna, frisyren, mobilen och andra skärmar också en stund

Skit i saker som inte är viktigare än hälsan

INGENTING ÄR VIKTIGARE ÄN HÄLSAN

INGENTING

Har du inte hälsan så har du ingenting, 

så ta kommandot och vrid ner plattan så fort det börjar ryka

Roligare kan man ha det än att ta hand överkokt mjölk som simmar över hela spisen, rinner in i ugnen och ner på golvet, det tar onödig energi

Kärlek, Glädje & mindre stress åt alla! 

Runstreak # 263

Hur ska man ens kunna sova? Nu har jag legat och tryckt och tryck hur länge som helst men det är ju helt stört omöjligt!

Jag är ju liksom mer uppskruvad än någonsin. Jag ska ju åka iväg i en hel vecka.....
I eftermiddag...

Jag ska åka hemifrån utan min familj i EN VECKA!!   Herregud!!

Utomlands i en hel vecka utan JONAS????

Men å andra sidan så åker jag ju inte själv, jag åker med dom bästa vännerna på hela jordklotet, nämligen:

BALJAN

HEJPÅDIGLILLALINA

CINNAKAMRAT

NILLIS

ABBORREN

MILOTTAN

PRATKVARNEN

Assååå detta ska bli sååå galet härligt!

Åtta fantastiska, fina damer i sin bästa ålder,  på resande fot,  till främmande land. 

Då dom flesta av oss har uppnått snarkåldern så slog vi på stort och hyrde oss ett rejält hus, i tre våninga med alla pengar vi har sparat genom åren.

Alla får var sitt dubblerum och kan snarka i lugn och ro.

Tyvärr, lite snålt med badrum, bara fem stycken......ja, ja, det får gå!!

Men vi inte bara snarkar och springer på dass ideligen....

..... vi har ju lite stela leder och sånt också,  så bubbelpol var vi tvungna att ha, sedan måste vi nog kunna ha lite vattengympa också, så vanlig pool var vi också tvungna att ha, sedan för att alla ska få följa sina serier på tv så såg vi till att det fanns nio TVapparater, hahahaha,  krämpor har vi ju som måste tränas bort, så ett gym med bastu finns, vi kan ju bli rastlösa och då finns det även dart och biljard, cyklar och surfbrädor.......jag tror att vi kommer klara oss, hahahah!

Fast jag tar med sticket och en bok för säkerhets skull.

Jonas har såklart hjälpt till att packa eftersom jag helt omöjligt kan det själv, sjukt jag vet men jag kan jättemånga andra saker som han är mindre bra på....springa tex....

Vi var kanske inte helt överens angående skorna..... om vilka,  och hur många,  som skulle med.....

....kanske att jag smugglar med några extra skor fast han säger att det egentligen,  faktiskt,  räcker med ett par löpardojjor, hallå ett par löpardojjor?...sen sandaler och foppa.....men hallå, ett par löpardojjor....jag ska ju springa minst sex pass liksom......tänk om någon ser att jag har samma två gånger????

Annars så gick det väldigt bra tycker jag, fast det ligger ju inte i någon väska ännu.....jag kommer nog att smuggla ner något extra för jag kanske tycker att han var lite sträng och snål...

Himmel vad det pirrar i magen....jag tror att jag smäller av, här går ju inte att ligga still...

Jag måste nog ge mig ut i skogen en sväng nu,  fast det inte har ljusnat ännu.......

Kärlek & Glädje åt alla!

.....bittra kärringar å sånt

Jag funderar så mycket...hit och dit och upp och ner och fram och tillbaka.....

Just nu snurrar det mycket angående olika relationer som man har, i synnerhet på jobbet

Dom flesta har ett jobb där man är många timmar varje dag, flera gånger i veckan.

Det är personer som du inte har valt själv att umgås med alla dom timmarna.....

Redan här så hör man ju att det krävs en del av varje person för att en arbetsplats ska fungera.

Du kan inte lägga riktigt all energi på att utföra dina arbetsuppgifter på ett bra sätt,  du måste spara några droppar energi och även anstränga dig för att vara en bra arbetskamrat och fungera i relationer till andra på jobbet. 

Det kan och är ibland sketasvårt och jobbigt,  men det jobbet måste också göras!

Det är så himla lätt att säga och tycka att den eller den gör fel och är typ nästan efterbliven.... men hallå.....dansar du själv verkligen omkring och tror att du är så himla perfekt? 

Gör du det?

Om du gör det så kan du fethajja att du är just en av dom som är typ efterbliven......

För om man tassar omkring och tror att man är felfri och perfekt så är man ju typ efterbliven......

Du är inte bättre än någon annan, kanske på vissa saker men det gäller ju alla, alla är bra på något och mindre bra på något annat. 

Att ha relationer, oavsett om det är hemma, på jobbet, hos doktorn, " på klubben", med svärfar, grannen eller vem det nu kan vara, så kan du inte hålla på att gnälla på dom, 

 om du inte först ser över hur du själv är och beter dig och vad du ger för intryck av dig själv" 

HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?! 

Det går inte att ändra på på andra människor. 

Dom måste ändra på sig själva

 I alla fall så är det supersvårt att ändra på någon. 

Det funkar definitivt inte att gnälla och prata skit om personer till andra om andra personer ....

(Det där sista blev rörigt..hm.. men du fattar ju)

Det kan ibland funka att prata direkt till personer som man anser har klampat på för hårt och okänsligt, om personen är intresserad av att bli en bättre medmänniska, vill den inte det 

 så kan du bara ändra på dig själv och också fundera på vad du själv har för orsak till att en relation inte fungerar...så är det

Ibland stämmer det inte med en person men då får man konstatera, acceptera och hitta ett sätt där också

Det går! 

Varför tror så många människor att dom lyser upp tillvaron för andra fast det enda dom gör är att gnälla och/eller prata skit????

Varför kommer man hem eller till jobbet och börjar med att gnälla eller prata skit? 

Är man en rolig och bra medmänniska då, som sprider glädje och trygghet? 

Vem tycker det, räck upp en hand?

Låt säga att alla människor alltid tänkte först hur dom själva uttrycker sig och beter sig, om man själv möjligtvis kan vara del i en dålig relation, och sedan först efter dom tankarna går vidare ....

Jag vet att man kan ha bra och dåliga dagar, att man kan vara en jävligt jobbig medmänniska både som partner och arbetskamrat men hur i hela fridens namn är den funtad som inte vill utvecklas och bli bättre???

Jag som har en mun som ganska ofta (lite mer sällan på äldre dar) glappar lite innan  hjärnan har tänkt klart, gör ju bort mig ganska ofta, jag har en dålig ton, vass och sur och en humor som inte alla tycker är nåt rolig, jag pratar skit och beter mig allmänt omoget och dåligt och får därför mer än en gång i veckan be om ursäkt både hemma och på jobbet för hur jag låter,  men jag har åtminstone lärt mig det...att be om ursäkt även om det ibland är lite sent......jag jobbar på att försöka bli bättre på att fundera på hur folk uppfattar mig innan jag uttrycker mig och beter mig...jag inbillar mig att även jag kan blir bättre och bättre, det är mitt mål, det är faktiskt kul och utmanade.....hur kan man inte tycka det?

Jag gör mitt bästa för att härma och ta efter beteenden som jag gillar,  men inte har själv...

Jonas tex. han har lärt mig väldigt mycket som han har men inte jag.....

Barnen som emellanåt är farligt ärliga, har lärt mig otroligt mycket...

Vissa personer på jobbet har lärt mig att bli en bättre person och tänka efter lite före.....

Vänner som har fina beteenden som jag ser upp till försöker jag apa efter så gott det går......

Allt för att fortsätta utvecklas till det bättre istället för det sämre liksom.....

Jag vill ju bli en bättre kärring helst inte gå mot att bli en bitter kärring.........

Så denna dagen,  skulle väl för alla som läser detta , kunna bli en dag,  där man först tänker,  vad har jag för del i att denna dagen ska bli bra, kan jag agera eller uttrycka mig annorlunda än vad jag brukar eller kanske jag rentav ska hålla klaffen?? (Det där sista är svårt...)

Sist men inte minst så vill jag dela med mig av ett ganska enkelt och lite roligt tips som jag kom på alldeles själv och mådde bra av

Nämligen, 

Hur man kan ta sig an ett arbetspass som man inte räknade med eller var särskilt sugen på......

Förra veckan fick jag frågan om jag kunde hoppa in på min lediga dag? Jag funderade lite och bestämde att jag inte skulle kasta mig in till jobbet för att dåna in på jobbet och sucka och beklaga mig...

det hade ju inte gjort en enda människa glad....

Nä, 

Istället gjorde jag så här:

Jag sprang en runda, duschade, tog på mig lukta gott,(dessvärre så en arbetskamrat nästan höll på att kräkas och svimma)  en fin illröd blus, illrött läppstift och så satte jag mig i bilen med partymusik på högsta volym och låtsades att jag skulle på fest.....

Tror någon att den entre´n och det arbetspasset blev bättre eller sämre för både mig och mina arbetskamrater? 

Nope! Det gick så lätt så! 

En stämning smittar väldigt lätt och man vill ju hellre smitta ner folk med feststämning än gnällstämning även om det ibland är svårt, men lite läppstift och sånt gör susen!

Men kom ihåg nu att: 

Ingen är felfri och perfekt, INGEN!!!!

Inte ens Du. Sug på den.....

Men....

Alla kan väl ändå försööööka att sprida liiite mer glädje..

.. än gnäll..

Kärlek & Glädje åt Alla! 

Assåååå, varför står det inte på ALLA löpsedlar ALLTID,
 att alla människor behöver vara i skogen, bland träden med jämna mellanrum???

Och att vi också måste vårda och vara rädda om våra skogar??

Jättemycket!!

Det borde vara prio ett, för alla, alltid!

Tänk vad alla skulle må så mycket bättre och vad mycket snällare alla skulle bli, såna som är dumma fast dom egentligen inte är dumma och tråkiga,  men dom blir det pga stress och att dom inte mår så bra....

Tänk bara alla politiker....undrar just hur deras tänk och deras beslut skulle bli om dom sprang en runda i skogen varje morgon innan dom for till jobbet.....?

Kan man verkligen vara en riktigt dålig politiker om man springer en runda i skogen innan jobbet varje dag.....jag tvekar på det faktiskt....i vilket fall som helst så är jag säker på att lägsta nivån på dom skulle höjas ett snäpp....

Eller tänk alla lärare....
Eller chefer...
Eller dagisfröknar...
Eller försäkringskassajobbare...
Eller mobbare...
Eller läkare....
Eller poliser...
Eller gnällspikar...
Eller bagare....
Eller konstnärer...
Eller psykologer...
Eller mammor och pappor....
Eller alla vårdare av olika slag...

En löptur i skogen innan jobbet, vad tålamodet skulle öka, vad stressnivån skulle sänkas, vad klarsynt man skulle bli och vad produktionen och förståelsen skulle öka....


Men många av oss ...

Vi sitter å trycker i våra lägenheter och hus,
Vi stressa väg till jobbet, vi stressar på jobbet, vi stressar hem och sedan fortsätter vi stressa hit och dit och av olika anledningar...

Vi ältar, är stressade, arga, deprimerade och har ångest
Far till doktorn och psykologen och får piller...


När vi i själva verket kan hjälpa oss själva att må mycket bättre genom att vistas  på världens bästa ställe....

💓SKOGEN💓

Efter att ha sett senaste avsnittet av Vetenskapens värld "Frisk av naturen" på svt play så har jag verkligen fått vatten på min kvarn att alla borde hänga betydligt mer i skogen än vad dom gör...

Alla borde titta på det programmet, ingen actionrulle men helt fantastiskt intressant! 

Det gäller ju faktiskt alla!

Det är ju så himla skönt att få bekräftat av vetenskapen något som man redan vet, då blir det ännu mer på riktigt, liksom.

Bland alla toppar och dalar som jag har haft i mitt liv så har jag ALLTID prioriterat att komma ut i skogen, det har liksom varit ett sug......

Nu begriper jag det ännu mer , varför jag har haft det suget och jag förstår också varför jag väldigt sällan blir stressad eller varför jag inte klappar i hop totalt...

Jag ser ju det ännu klarare nu, vad det beror på...

💓SKOGEN💓

Först tar den tar emot all min skit,

 hur mycket jag  än bär på, 

och sedan ger den mig dessutom kraft tillbaka!!!

Hur snällt som helst!

Helt fantastiskt, 

..och ett helt otroligt enkelt och skönt sätt att alltid kunna må så mycket bättre

Bara att ta sikte mot skogen, liksom! 

Lätt som en plätt! 

Nä, nu ska jag förbereda mig för min Runstreak # 20

I dag verkar det som att jag får sällskap både på skogsrundan och gymet av en bästa vän💕

Undrar just om hon har har en aning om att hennes  Runstreak #1 börjar idag...😉😀 jag tror inte det....

Om några timmar kommer hon i alla fall att veta att hon har börjat....

Kärlek, Glädje & massor med Skog åt alla!

....att tillgång till tre coola gym

Om man har tillgång till tre coola gym så har man alla förutsättningar för att skaffa sig ett något fastare gäddhäng...och lite stadigare nerver

Ja, jag vet att det en del tycker att detta är en sjukt töntig bild men jag bryr mig inte nämnvärt (jag är ju över femtio nu, då får man väl göra som man vill, vad jag vet......) jag är bara så glad över att jag i så gott som alla lägen, prioriterar att pallra mig i väg till ut i skogen, ofta till mina gym, och att det inte bara känns bra i kroppen, det syns lite också, det är kul, på vissa ställen mer och på vissa ställen mer dolt av annat...😄 

Jag älskar känslan av att känna mig stark både inåt och utåt, det är bara så gött liksom, jag blir glad!

På gymen har jag alla förutsättningar att bli av med ilska, ledsamhet och ångest och annan gröt...

....blir jag inte av med det helt, (det är ovanligt) så blir det åtminstone lättare att bära och hantera

Om jag så skulle kunna inspirera åtminstone en enda person att börja röra på sig med någon form av  utomhusträning, så skulle jag bli så glad!

Då är det ju i alla fall en person som kommer att må bättre och i sin tur kunna sprida mer glädje än tvärtom....

Nu menar ju inte jag, att jag på någotvis är någon stor glädjespridare vart jag än kommer,  men om jag inte hade tränat, så vet jag vad jag oftare hade spridit.....

Okej,

... nu vill jag gärna visa upp mina gym och lite vad man kan göra där och kanske, kanske inspirera någon liiiite i alla fall....

Så på med hårdrockslistan, 

tror inte att det funkar med dansband eller softa låtar här.....

GYM NR 1

Hit är det drygt 1,5 km, lagom uppvärmning

Här brukar jag köra ca "en hundring"

dvs jag växlar mellan några övningar tills jag är uppe i hundra stycken

Eftersom någon har hängt upp sittunderlag i ett träd så passar det ju bra att låna ett sådant och köra lite magövningar

Man kör till man får mjölksyra sedan byter man övning, kör till man får mjölksyra och byter tillbaka

Man kan ju tex ge gäddhänget en omgång här på stocken ...

Flärpar man upp benet i luften samtidigt så får man både mage, ben och rumpa på köpet.....

Jag tycker att det är bra att köra övningarna två och två tills jag är uppe i typ hundra repetitioner sammanlagt

Sedan springer jag vidare till,

GYM NR 2

Här finns det mycket att göra, lyfta sten och hoppa upp på cementrullar, sitta och ligga på cementrullar....

Ja, det är bara fantasin som sätter gränser

Här är det också en hundring som gäller

Sedan springer jag vidare ca 300 m till 

GYM NR 3

Då plockar jag fram mitt enda redskap och kör ett gäng utfallsteg och några biceps 

  

Här blir det ingen hundring, det orkar jag inte....ännnu...

Sedan är jag nästan klar...

Jag beger mig hemåt, ca 500 m och på den vägen så blir det ibland några lättare övningar till

Kanske lite ograciösa karatesparkar eller nåt.... hahahah

Det beror lite på hur trött jag är

Ibland blir det bara lite mjukgörande, lätta övningar på hemvägen och ibland bara går jag eller springer långsamt 

Ja, så ser det ut två, tre  gånger i veckan för mig,  när jag inte kör bara löpning

Kostar 0 kronor att träna här

Kostar 0 minuter att ta sig hit

Kostar 0 kronor att ta sig hit

Vinner ALLT på att gå ut i skogen och träna

Jag kan vara färdig, inklusive dusch på en timme och jag har stoppat in massor på "banken", inte plockat ut någonting...

Det är så enkelt och fiffigt så att det är nästan inte sant

Man får liksom göra och köra vad man vill utan att någon tittar på eller lägger sig i och det är helt perfekt för då kan man lägga allt fokus på att känna efter själv vad som känns rätt och fel för just mig, just idag

Man blir glad!

Idag ska jag ut på Runstreak #16

Runstreak är en rolig utmaning för ALLA!

Kärlek, Glädje & utegym åt alla!

...frågor till statsministern......

Hej Stefan! 

Jag skulle önska att du kunde hjälpa mig med att svara kort och tydligt på ett par frågor 

Men först en liten sammanfattning vad det gäller. 

Ska försöka fatta mig kort, jag förstår att du har mycket för dig

Vore tacksam om du försöker att göra dina svar korta och förståeliga,  för jag har också mycket för mig….

Jag har en dotter på 21 år som har haft stora problem med sig själv och omgivningen från och med när hon kom upp i tonåren

Detta pga outredda neuropsykiatriska funktionshinder

Detta resulterade i självskadebeteende, missbruk, självmedicinering och utanförskap, vilket i sin tur ledde till en mycket stressad och trasig familj…

Många gånger under denna tiden sökte hon hjälp av vården av olika anledningar men man vägrade se den underliggande problematiken i varför hon egentligen sökte hjälp…?

En alldeles förskräcklig bilolycka 2017, som hon överlevde med en hårsmån gjorde att hon nu har det ännu jobbigare med sina problem, då hon fick en hjärnskada (DAI-skada) som innebär att hennes funktionshinder blivit mycket värre och ovanpå det hjärntrötthet.

Detta har hon och vi (familj och vänner) alltså brottats med i ganska många år nu…

Att det inte hände något eller att hon inte fick någon hjälp före olyckan är en sak, för djävligt, men det struntar jag i , det är historia nu och går inte att göra ogjort……

….  men när man såg hennes förskräckliga problem efter olyckan och alla solklara tecken på att hon inte fungerar som dig och mig, och att hon har det superjobbigt att bara stanna kvar i sitt eget skinn i  själva vardagen,  så kan jag inte för mitt liv begripa att man inte tar till,

ALLA MEDEL 

FÖR ATT HON INTE SKA HAMNA I MISSBRUK, SJÄLVSKADEBETEENDE OCH UTANFÖRSKAP IGEN??????

Hon har ju rätt till hjälp eller hur?

Hade hon haft problem med hjärtat så hade man väl inte sagt att du får vänta i 2,5 år!!!??

Vill man att hon ska dö eller??

Nu till mina frågor som jag vill att du kollar på, grunnar på och sedan ger mig  svar på,

Fråga 1: Hur mycket större risken är för självmord när man har adhd/autism?

Fråga 2: Hur mycket större är risken att hamna i missbruk/självmedicinering p.g.a outredda diagnoser?

Fråga 3: Hur länge ska man behöva vänta för att få en utredning och få rätt hjälp?

Fråga 4: Vad kostar en NP utredning?

Fråga 5: Hur mycket kostar en person som hamnar i utanförskap och missbruk bl.a. p.g.a att dom inte blivit utredda och fått rätt hjälp och stöd?

Fråga 5: Hur är det tänkt att föräldrar ska klara av att hjälpa och stötta en person med svåra neuropsykiatriska besvär, ovanpå jobb, hälsa och övrig familj? Man hade ju knappast begärt att dom skulle sköta en person som man misstänker tex ha diabetes…..jomen ni får prova er fram lite på egen hand så länge tills vi kan professionellt hjälpa er och har tid att utreda det vi redan vet……..överlever hon,  så gör hon....så jävla dumt rent ut sagt

Fråga 6: Exakt när har du tänkt slå näven i bordet och svära  (vet du hur man gör?) att nu lägger vi inte mer pengar på  tex nybyggnationer av kommunhus (växjö, över 700 miljoner) förrän köerna till NPutredningarna för barn, ungdom och unga vuxna är nollade?

Ja, det var väl dom frågorna jag hade

Förväntar mig ett snabbt svar, jag vet inte hur du har det hemma men här hemma kryssar vi bland minor mest hela tiden man vet inte när nästa bränner av…så all tid i världen har vi dessvärre inte...

Hälsningar Jenny Hollander