Brukar kalla oss för otaktsfamilj
Det är så vi lever och försöker pussla så gott det går.
I söndags så var vi i takt. Egentligen så kunde jag ana takten komma smygande redan på lördagskvällen, då är chansen större att man sover gott, och det gjorde jag, sånär som ett avbrott för en körning mitt i natten för att Jonas skulle få vakna i sin egen säng .....
På söndagsmorgonen var det därav väldigt svårt att lämna otaktsfamiljen som plötsligt var i takt. Inte många minor, inte många vassa tungor, inte mycket gnäll, vi gled liksom bara runt och förde normala konversationer med varandra....
Ha, ha, ha, ja jag kan och ska verkligen vara glad för det lilla....
Nåväl, jag packade en väska och drog iväg, tänkte ju ta mig en tur till Aspö och hälsa på världens bästa "Mammutt".
Vi rasslade av söndagen med gott restaurangbesök där maten kom in och var så varm så den fräste!
MUMS!
Vidare till museet och stickkafe! Där satte vi oss en stund och stickade lite mitt bland andra stickare och spinnare. Det var trevligt och nytt för mig.
Vidare till " Papputt". Han blev så glad så, men om han kände igen mig, det vet jag faktiskt inte.... han hade ialla fall ingen aning om vad jag heter, men det är ju mindre viktigt känner jag.
Vi gick på promenad och slank in på Claes Ohlson. Det är en affär som passar dom flesta, både mig själv, en klar och redig Mammutt och en lite mindre klar och redig Papputt.
Lämnade Papputt för middag och för att vi själva skulle hinna med färjan till Aspö!
Känns ganska knäppt faktiskt......lite overkligt och lite sorgligt men han ser munter ut och det får man vara glad för och ta med sig.
Månen visade sig från sin bästa sida och lös upp både hav och färja!
När jag besöker Aspö så jagar John Blund mig oavbrutet....mamma få sköta marktjänsten....
....elda i kakelugnen och elda i köksspisen....om vartannat...i min gamla olle som hon övertog när jag insåg att ollar som är bredare än långa och har olika längd på ärmarna och dessutom är för korta gör mig galen....borde mäta mer innan jag stickar färdigt....en tanke bara....
Te, smörgås iklädda i mössa, långkallingar, innetofflor och oformbara ollar .........
Fast det är inte detta huset som hon bor i ......
...här krävs det nog mer än mössa , långkallingar och kakelugn.......
Mycket stickning, promenad och mycket kål.......(och en och annan fis på det kan jag lova, hahaha)
Sedan hem igen.....dock med ett litet viktigt stop.....
Tomt på människor hemma när jag anlände......men Adonis förstås välkomnade mig mer än glatt
Han är alltid i takt, väldigt snabb takt dessutom....frågan är hur takten är härhemma om några timmar när alla är samlade igen......
Den som lever får se!
KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar