Då börjar tankarna snurra....
Att gå igenom svåra saker behöver inte vara nattsvart....
Jag har gått igenom några ganska jobbiga saker och perioder så lite grann vet jag i alla fall....
Svårigheten är liksom inte vad som händer, utan huruvida man accepterar det som händer.
Det handlar väl inte om något annat egentligen tänker jag....acceptans......eller?
Man får förminska sin lilla värld, förminska den så mycket så att den blir liten, så liten, så att man orkar bära den, hantera den och acceptera den.
Man får placera bägge fötterna ordentligt i backen och titta ner och känna att man har balansen och står ordentligt innan man tittar upp och för långt fram!
Vad har jag?
Hur ser det ut?
Vad är det värsta som kan hända?
Vad kan jag göra för att hantera den situationen så bra som möjligt?
Så här är det, så fort du har satt ner bägge fötterna ordentligt, tittat ner på tårna och accepterat att saker och ting är som det är, det är först då du ser och känner vad du står på och vad du har för underlag....
Då är det dags att se hur terrängen ser ut, vilka skor du ska prova och hur stora kliv du kan ta utan att snubbla eller ramla och slå dig alltför hårt....
När det händer hemskheter och superjobbiga saker så funkar det liksom inte att bara rusa iväg utan att först kolla vad man har på fötterna och hur underlaget är.....
Det går ju inte att kasta sig iväg i träskor om det är isgata...
Funkar inte skorna och underlaget, man kanske inte har några passande skor men då får man ta dom som passar minst sämst och så får man kolla en ny väg åt andra hållet....
Så får man jobba, ju tyngre det är....men det finns tusen vägar....
Acceptera att saker är som det är och utgår därifrån.....
Acceptera att det inte går att tänka mer än kanske två dagar framåt, två timmar framåt eller i vissa fall riktigt läskiga och jobbiga fall kanske bara två minuter.......
Att acceptera att saker är som det är, betyder ju inte att man måste gilla det eller att det alltid kommer att vara så, det betyder bara att det blir lättare att hantera och komma framåt...
Har man tio kronor och inte hundra så kan man ju inte hålla på att fundera på vad man skull göra med hundra...man måste acceptera att man har tio och förhålla sig till det....vad kan jag göra med tio liksom, för det är ju det jag har....alla har något!
Acceptera det och var glad för det så länge....
Just idag är min värld jättestor och det känns som att jag kan ta vilken väg jag vill med vilka skor jag vill och att det räcker med tio spänn....
Jag kanske kommer att ramla och pengarna kanske inte räcker så långt.....men jag har skor och jag har en pengar....
I morgon kanske jag inte har något av det, jag kanske till och med är död......ingen vet...
Så här gäller det minsann att acceptera och gilla det man har.....
Nu ska jag kasta mig ut i denna dagen så får vi se vart den resan slutar.......Puss och hej leverpastej!
Kärlek, glädje och acceptans åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar