.....otaktsfamilj

Att leva i en familj som typ alltid mer eller mindre är i otakt i energi och humör är sannerligen arbetsamt.
Men synnerligen intressant och lärorikt också!

Oftast bekymrar det mig inte nämnvärt, för det mesta så tar jag det med en klackspark, men ibland så  blir det för mycket även för mig och jag hamnar väldigt nära sprängningsgränsen

När huvudet nästan dunkar sönder, tårar sprutar, snor rinner, hjärtat går på högvarv, andningen får knappt plats i halsen, bröstet fylls med cement och resten av kroppen brinner nästan upp....

Vad gör man liksom?

Tar på sig skorna och går ut....går och går och går och går....tills solen går ner, stjärnorna tänds och andningen tvingas i takt, tårarna lugnar sig lite.......då kan man vända hemåt igen.....eller ringa taxi om man har hunnit väldigt långt bort....

Kommer hem...

..det känns inte så mycket bättre mer än att jag nu vet att jag inte kommer att sprängas denna gången heller.

 Det är bra. 

Sängen med sköna kudden tar hand om trött ledsen vandringskropp och ger ro några timmar hit och dit. 

Svullna ögon och hängig kropp åker till jobbet och får annat att tänka på en stund. 

Stress å ena sidan men ro från det jobbiga just nu. 

Kommer hem, ganska tom....blir överfallen av ..........

.....en liten Adonis,  som tvingar fram skratt och lite härligt svalkande kolsyra i kroppen. Älskade positiva djur som tvingar fram nuet när man har tappat bort det.......


Till sängs igen ...somnar utmattad.......

Vaknar tvärt av att en mus tar sats och galopperar över sovrumsgolvet mot min huvudända........

Snacka om att vara här och nu!

På benen på en bråkdel sekund.
Kastar mig ur sängen och ut ur sovrummet och stänger dörren med en puls som stigit från femtio slag i minuten till tvåhundrafemtio slag....

Här och nu var det ja.......

Klok make sätter mig i arbete......knuffar in mig på toa med hammare i högsta hugg och säger åt mig att slå sönder kaklet.....

Han behöver inte vänta länge på hammarslagen.....

Ta i och slå sönder funkar nästan lika bra som en löptur......

Kroppsarbete (gärna slå sönder saker) och en Adonis med outröttlig glädje och energi kan göra att man hamnar hyfsat på banan igen.....

Men soffan blev en tillfällig ny sovplats tills det galopperande sovrumsmonstret är infångat.....

Inte världens roligaste helg....

.....men jag är en  jäkel på att vända ryggen till skit och ledsamheter en liten stund och kolla åt andra håll om jag kan fånga något kul någonstans en stund..... för att  få lite påfyllning i mitt energiförråd....

Denna helgen var det Adonis , stjärnorna, hammaren, jobbet och samtal med mina älskade otaktsfamiljemedlemmar,  som alla är så kloka och rediga, var för sig, så fort jag inte är det......

...som fick mig att hitta tillbaka till normalläge igen.......

Vad nu normalläge är .......hahaha! 

(sist men inte minst, skriva av sig det sista och lämna det på lilla bloggen, det funkar också)

Ny vecka, nya möjligheter! 

KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!