...turbohunger......

Min kära make står i köket frågar mej: Är du hungrig? Jag känner efter och svarar tvärsäkert : Näe, inte ett dugg faktiskt! Han svarar: Då väntar vi lite med maten då?! -Javisst, det kan vi göra, säger jag!

Det går fem, max tio minuter och då känner jag plötsligt hur magen skriker jättehögt: Hallå.......HALLÅ? Jag måste ha mat NUU!!! 

Det kurrar och jag känner direkt hur jag börjar bli svimfärdig, illamående och jättearg och inom kort kommer jag att svälta ihjäl.

Då smyger jag mej lite försiktigt intill Jonas och klämmer fram med en lätt desperat stämma: När ska vi äta egentligen,  jag är skiiiiithungrig? 
   
Han bara skakar på huvudet och  säger uppgivet: Men lilla hjärtat....?    ( Egentligen menar han: Vad är det för fel på dej, människa? ) 
Sedan måste han skynda sig att hjälpa mej att få fram något att äta jättefort. Som väl är så är han jättebra på snabbrätter!

 (När vi är på utflykt krävs det en del matplanering och en snabb kock.........så det tar jag alltid med mej! hi hi hi)

Jag kan inte fatta hur man kan vara så in i bombens intehungrig till att bli turbohungrig på några minuter.......

Kanske någon känner igen sig? I så fall är vi ju åtminstone två av samma knäppa sort, nästan så att vi skulle kunna bilda klubb.

Kärlek, glädje och mat (snabbt) åt alla!