Min storebror Jonas
Häromdagen höll jag din hand för första gången i vuxen ålder.
Du hade inte något att sätta emot att din lillasyster gjorde som hon ville
Ingen kraft fanns kvar i dej
Bara en andning som fungerade någorlunda
Så underligt att se dig så
Så underligt att hålla din hand men ändå så rätt...
Att säga hej då och veta att det förmodligen var ett sista hej då.......
Det var det.
Med mamma vid din sida
så lämnade du denna världen och vandrade vidare ett par timmar efter att jag hållit din hand
Undrar vart.....
Kanske får vi ses igen...
i så fall så har du nog koll på det nu...
När jag dyker upp så blir det kanske
några fler löpturer ihop på nya spännande stigar
och kanske blir det även fler bakdagar fast i helt andra miljöer
I vilket fall som helst så kommer jag att fortsätta tvinga mig på dig med jämna mellanrum då också
Bara så att du är förberedd på det.
Jag tänker på hur mycket trygghet det har varit att ha dig som storebror,
jag har alltid vetat att du tryggt och tveklöst har funnits där när helst det har behövts
Men nu är du inte där.....
Det är tungt, tomt och sorgligt
När jag sedan tänker på din familj
då går får jag nästan ingen luft......
Det är så jävligt
Men en vacker dag så ses vi bergis igen och då är allt ungefär som vanligt,
jag dyker upp, undrar och vill fråga en massa men,
du bara kollar på mig och säger garanterat typ,
Tjena, vad bakar vi idag då?
(Inte hur e läget eller något sådant onödigt snack)
Kanske att du möjligtvis istället säger,
Tjena, vill du se vad jag har hittat?
(och så visar du någon teknikpryl eller några schysta, sköna fritidskläder som du hittat)
Paddla lugnt så ses vi
Jag tränger mig på resten av din familj så länge
"Syrran"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar