Precis som om att den vore inom parentes.
Kroppen kändes som att den var hundra år och behövde flera månader med semester.
Huvudet var sprängande.
Och varje gång något hände utanför min bubbla med Vanja och Jonas så fick jag en märklig känsla av att det var konstigt att något hände utanför vår bubbla.
Precis som om att vi var ensamma i hela universum och att resten av världen borde stå still.....
Vi lullade ut och in, fram och tillbaka i skuggan i trädgården, till och från hela dagen och provade på att måla med akvarell.
Vissa sov middag.
Någon målade lite båt.
någon cyklade en sväng
En lagade mat
En plockade lite blåbär
Men akvarellmålningar skapades mest hela tiden.....
Några skapelser blev riktigt fina och några kanske inte riktigt går att sälja.....hahaha
En fin men konstig och tom dag med sprängande huvudvärk, tårar, men också mycket värme, kärlek och även lite skratt!
Nu vet vi i alla fall vem som är
mest konstnär,
har mest tålamod
och vem som blir
mest rastlös och vill bli klar fortast....
Kärlek och glädje åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar