så kraschade jag lite...
...eller rättare sagt ganska mycket...
jag tror inte det var löpningen i sig utan tiden som det tog från allt annat.....
men jag klarade det, och jag är sjukt nöjd
men jag kommer inte att göra om just den utmaningen för det kom en krasch efteråt som inte var så rolig alls faktiskt.....varken för mig eller dom runt omkring...sorry
jag är inte pigg på att erkänna det
men det var kanske lite mycket löpning, ja inte löpningen i sig utan..
tiden som las på löpningen i februari,
jag har ju lite annat i mitt liv också......
biverkningarna kom...
...23 dagar med orkeslöshet, trötthet, omotivation, huvudvärk, illamående, surmulenhet, bitterhet, ledsamhet.....
gå till jobbet,
kommer hem,
totalt omotiverad för att göra något alls, inte ens sticka...
ingen musik som hjälper alls...
typ oförmögen att ens laga mat...
tvinga sig till den pyttigaste, långsammaste löprundan för att hålla runstreaken igång och för att trots allt inte ramla ihop i en blöt liten fläck på golvet
det enda som hjälper en gnutta är lufs i skogen med lilla Bhilax, älskade hund💗
en utflykt (flykt) från vardagen med Ture
en utflykt (flykt) från vardagen till morsan
acceptans
strategi
förstående man💕
jag ger det mars ut tänkte jag ....
..men..
...jag behövde inte hela mars ut
måndag 23 mars så vände det
Ledig måndag, vaknar tidigt, äter frukost känner mig kanske, kanske, eventuellt en liten, liten gnutta sugen på både skogen och lite lagommusik,
vågar knappt tro på lusten
bäst att passa på
smida medan järnet är varmt...
ger mig ut kravlöst för att prova på att springa lugnt men lite längre,
lyckades i sakta mak skrapa i hop 1, 3 mil, dvs nästan en mil längre än dom senaste 22 dagsrundorna på 1,6 km....
jag kommer hem duschar och känner ganska tydligt att det har vänt, jag vågar knappt tro det men det visar sig att så är det.....
dagen efter blev det hårdrockspass med styrka på mitt skogsgym, riktig kul och med värsta träningsverken som följd, hahahha
dagen därefter lugnt längepass
ja det flyter på igen
nu går det bra att både laga mat, sticka och springa och lite annat....
om jag har lärt mig något av detta.....
tja, inte att jag inte ska ta mig an utmaningar i alla fall för det kommer ändå inte att hålla, hahahah
däremot ännu bättre hur jag ska hantera krascher
STANNA UPP
ACCEPTERA
EGOISM (det var inte inte vackert att skriva, men det hjälper en mycket fortare att komma tillbaka)
STRATEGI
men acceptans är nog ändå A och O....
acceptans för att kunna se allt för det det är
om man inte accepterar att saker och ting är som det är,
så är det ju stört omöjligt att lägga upp en strategi liksom
och som jag alltid flaggar för:
ät ,sov, var ute, rör på dig, ät, sov, var ute, rör på dig, ät, sov, var ute, rör på dig, osv, osv....
Två andra saker som också är till mycket stor hjälp
1: I detta fallet bestämde jag mig för att ge tid till att låta mig få vara kraschad
jag tänkte att jag börjar med mars ut, dvs en månad, en månad är ju ganska länge men
i perspektiv till ett helt liv.....då är ju en månad bara litet ögonblick liksom....
2: Jag använder också min fantasi...
jag ser in i framtiden, jag ser mig själv som en typ 100 årig, skrynklig och klok gammal gumma med små glasögon sittandes i en skön fåtölj
vad skulle hon säga till mig om detta....
förmodligen skulle hon bara le och skrocka lite, klappa mig på huvudet och säga att: Ingen fara, acceptera att det är som det är, det är ingen stor sak att krascha lite då och då, ge det lite tid, var snäll mot dig själv, så ska du se att du snart är på banan igen med nya utmaningar .....
Den där gamla Jenny i fåtöljen.....
...oj oj oj vad hon har hjälpt mig många gånger att få lite perspektiv på tillvaron,
på vad som är viktigt och vad som inte är det.....
...när man ser tillbaka...
Nåväl, nu behöver man väl ändå inte låtsassova längre, klockan är ju halv sju...hahahha
magen kurrar jag börjar bli riktigt hungrig och sugen ett längepass med lite go musik, Knogjärns nya låt är ju inte sönderlyssnad...än....
#RS 229
Kärlek & Glädje åt Alla!
Coronavirus åt ingen
