Våldtäkt. Skyldig eller icke skyldig

 Jo, jag har också tittat på dokumentären om den våldtäktsanklagade komikern, Soran Ismael. 

Den väcker ju helt klart många känslor och den är svår att inte ha någon åsikt om. 

Många är kritikerna som är tokiga på att han får en hel timme på sig i rutan att se ledsen ut i....Jo, förståeligt ändå...

Men jag måste ändå erkänna att ......jag tyckte att dokumentären var bra.

Den väcker många frågor om både det ena och det andra. Man skulle vilja veta mer. Diskutera mer

Man skulle vilja höra jättemycket från både dom som anmält honom men även alla andra som han "sexat"  runt som en galning med...?

Mer om hans sambo och hennes tankar...? Hans kompisar och deras tankar?

Hur i hela fridens namn står hon ut? Hur står hon ut med någon som ligger runt/har legat runt,  till höger och vänster som en galning?

Hur står hon ut med en person som på grund av detta är helt tom i blicken, håret på ända, skägg till knäna och inte vill gå ut?

Var det deras barn? Hur gick det till i så fall? (Asså jag vet hur man oftast gör rent praktiskt men ...ja, du fattar) Hur funkar det? 

Hur fungerade deras relation innan, under tiden och nu? Framtiden?

Hur tänker han? Vad får han för hjälp? Några delar i huvudet behöver väl  med stor sannolikhet programmeras om?  Går det? Vill han det?

Hur ska en sån person som han bemötas av oss? 

Ska han ignoreras? Ska han behandlas? Ska han låsas in livet ut? Ska springa runt med en stämpel i pannan livet ut? 

Skulle han ha straffats till fängelse, trots att  det inte fanns tillräckliga bevis? 

Jag tror bestämt att det heter typ: "Utom all rimlig tvivel" för att dela ut straff. Hur gör man då när ord står mot ord?  

Att det är och känns för djävligt för offer det är inte alls svårt att begripa. Och att det finns offer i det här fallet...det finns det

Men det verkar vara riktigt dystert och deprimerande att även vara i hans sits och även för  hans sambo. 

Hur känns det för dom närmaste vännerna, släktingarna, ungen så småningom..? 

Han är ju liksom fortfarande anklagad av typ alla..... Kommer han alltid att vara det?

Hade inte allt varit bättre för alla om han fått ett rejält straff ihop med någon form av omprogrammering av sin hjärnan? 

Offer hade fått någon form av upprättelse och efterhand kunnat gå vidare.  

Han själv hade kanske kunnat komma ut och fortsätta dra in skattepengar istället för att vara en zombie som han verkar vara nu, som inte bidrar med minsta smula till samhället eller ens knappast gör någon människa glad heller....

Sen var det ju det där med "utom all rimlig tvivel....."

Här undrar  jag också hur mycket droger och fylla är inblandat när det ska liggas liggas runt? 

Hur mycket och exakt kommer man ihåg, både offer och brottsling?

I vilket fall som helst så,

Som det ser ut just nu så hamnar ju alla i någon form av dödläge....

...ingen kommer vidare, vare sig offer eller han eller människor runtomkring

 Är det så särskilt fiffigt?

Hur eller hur så tycker jag nog inte speciellt synd om honom personligen. Jag får liksom inget särskilt sympatiskt intryck av honom och historien överhuvudtaget och  inne i min egen hjärna så dömer jag honom väldigt hårt, tänker saker och ord som inte passar sig alls särskilt bra i skrift......

Slutsatsen jag drar av dokumentären är i alla fall att den var bra av den enkla anledningen att det väcks många frågor som förhoppningsvis människor inte kan låta bli att diskutera. 

Och ska det bli förändringar så måste saker diskuteras, kanske i allra högsta grad med familjen vid matbordet med barnen och i skolan och i fikarummet på jobbet.....

Det MÅSTE  läras ut, diskuteras,  pratas med barn TIDIGT, TYDLIGT,  MYCKET och OFTA om att man INTE håller på att "sexa" runt om man inte är 100% säker på att ALLA är med och tycker det är roligt!

 Man måste också traggla, traggla,  traggla:

Man FÅR säga NEJ! 

Tusen miljoner gånger, till och med!

Men man får däremot 

 INTE 

TJATA 

eller tvinga 

SIG TILL ETT JA!

Precis som att man lär ut TIDIGT och TYDLIGT och hela tiden att det  INTE  är okej att stjäla eller slåss! 

Ingen regel utan undantag:  Borde vi kanske uppmana våra tjejer i tidig ålder ge småpojkar ett rejält kok stryk om dom är dumma, tjatar och inte lyssnar till ett NEJ??

Ja, det väcktes ju i alla fall ett tjugotal frågor i min hjärna av denna dokumentären....

Skulle den kanske kunna vara bra som diskussionsunderlag att användas runt alla bord?

Jag tänker att det där med mer diskussion kring matborden kanske ändå på sikt skulle kunna ge mer effekt och utdelning,  än högre straff som inte utdelas överhuvudtaget......

Jesus kollade också dokumentären och tycker inte att det var så mycket att diskutera...

...han är kastrerad....

Kärlek & Glädje åt Alla! 

Det går ganska ofta fint att ta en springtur med viss smärta också....

 ...bara man anpassar turen 

Ibland kan jag förvånas över snacket och rekommendationer om att vila från löpningen så fort man får ont någonstans. 

Ibland kan jag till och med få känslan av att man tycker det är skönt att ha något att skylla på för att få vila.......men man får faktiskt vila utan att var skadad (dock inte så länge om man håller på med RS😉)

Med detta inlägget vill jag ändå förstås poängtera att jag INTE förespråkar att köra på som vanligt med  löpning när man verkligen är sjuk eller skadad.

 NEJ, NEJ, 

..men jag tycker inte att man ska vara rädd att tänka lite annorlunda än just vila,  det finns ju trots allt ett ganska stort hopp mellan att vara helt frisk och skadefri,  till ordentligt sjuk och skadad...

Hur många gånger har man inte hört andra eller sig själv säga:

-Jag har känningar i knät, jag måste nog vila

-Jag har ont i hälsenan, jag måste nog vila

- Jag har känningar i höften, jag måste nog vila

-Jag har känningar i vaden, jag måste nog vila

NEJ, 

du måste lära dig hur din kropp fungerar och

 NEJ alternativet måste inte alltid vara vila! 

Det finns så himla mycket man kan prova med först. Istället för att vila för att sedan sätta igång att springa igen och  få tillbaka samma smärta. Vila hjälper ju sällan, det krävs mer än så. Det krävs en förändring av något för att kunna fortsätta utan att få tillbaka samma problem

Jag brukar tänka såhär:

Jag får oftast inte ont någonstans på grund av att jag springer för många, för långa eller för tuffa pass....

Nej, 

jag tänker istället att jag får ont någonstans,  därför att kroppen har varit för dåligt förberedd på dom passen jag vill göra.....

Därför rimmar det dåligt för mig med vila..

vila förbereder ju liksom inte kroppen för dom passen jag vill göra.....

Man behöver lära känna kroppen och ta reda på vad den protesterar emot, vilka svagheter som kanske finns, vilka obalanser, stelhet, utrustning, fel träningsupplägg...

(Om du hade haft lite känningar hit och dit i kroppen pga ditt jobb så hade du gått till jobbet ändå, och kört på som vanligt,  det är jag helt säker på. Trots att jobbet inte gör en bråkdel för att förbättra din hälsa i jämförelse med vad löpningen gör. Men på jobbet kör du på ändå, oftast försvinner smärtan eller så hittar du en lösning. Det är ju samma sak med löpning! Fast löpning är mycket bättre,  eftersom du hela tiden bygger ett starkare och hälsosammare jag,  genom löpning,  trots en viss smärta.)

Du måste bara tänka om lite. 

Hur ska jag göra nu istället. Nu när jag har ont här eller där

Jag håller fullständigt med om att man ska vara försiktig och inte köra på som vanligt, men alltför MÅNGA gånger så blir det vila från löpning för att sedan komma tillbaka och så dyker det upp samma problem eller något annat problem igen...

Jag är väldigt långt ifrån en löpexpert,  men jag har ändå lärt mig lite av egen erfarenhet och hyfsat många mil och år av löpning(typ 30 år, jösses, jag måste ju var färdig för sankte Per snart) att ibland knorrar kroppen lite och då ska man SJÄLVKLART lyssna. 

Lyssna väldigt noga till och med

Och så ser man över vad man kan göra

Här kommer en lång lista på förslag:

På första plats vad gäller åtgärder vid smärta så kommer ohotat: 

Totalskrotning av tid och distans under en period

Bort med klockan, här ska kännas efter!

Resten kommer på delad andra plats

Hur springer du?

 HELA kroppen hör ihop, från huvudsvålen till lilltån!

Kanske kan någon filma dig?

Hur håller du dina armar?

Vinkeln på händerna? 

Handflatorna är dom upp eller ner?

Hjälper du till i varje steg att dämpa nedslaget med tårna? 

Vad gör dina skulderblad?

Armbågar? Armpendlingen hur känns den?

Får tårna plats ordentligt i skorna att spreta och göra sitt jobb som stötdämpare?

Hur är din hållning? 

Hur är magmusklerna, existerar dom eller ligger hela överkroppen och åker snålskjuts på höfterna?

Tänk dig själv en korv som inte är riktigt stoppad på mitten liksom....vad händer?

Har du några allmänt klena delar som halkat efter i träning?

Har du några allmänt stela delar som behöver lite extra kärlek?

Kan du prova att korta eller länga ditt steg en period?

Kan du knyta skorna utan att lägga upp foten på en pall eller utan att böja knäna? 

Vad har du för skor? 

Hur andas du? Kanske prova att släppa tanken på allt teknik föutom andningen?

Vilket underlag passar bäst för dig att springa på?

Behöver du kanske gå/springa kalhyggen ett tag för att muskla en massa småmuskler i fötter, ben och bål?

Kanske behöver du bara plöja på asfalt/hårt grus i lugn och ro för att du har gjort det andra för mycket?

Borde du kanske testa att avsluta dina sista två trehundra metrar av varje löptur i strumplästen bara för att ge foten en chans att arbeta helt annorlunda utan skohjälpmedel....

Behöver du kanske jättedämpade skor en period?

Kanske prova att springa med stavar, det är både roligt, superjobbigt och ger annorlunda löpsteg och hållning

Det finns jättemycket att prova och exprimentera med istället för att vila

Det är superkul, spännande och utmanande att prova nya infallsvinklar

Fråga andra löpare som hållit på länge, fråga sjukgymnasten, kiropraktorn....googla...ta in allt i din hjärna för att sedan centrifugera all information, kunskap och erfarenhet du hittar. 

 Vad skulle kunna passa dig.... 

Sen är det bara att ge sig ut för att försiktigt och nyfiket prova sig fram och samtidigt lyssna noga på kroppen! 

Lite smärta som inte biter sig fast under alltför lång tid är ingen fara, smärta kommer och går i löpning precis som det gör i övriga livet

Det man kan bli lite smygis på är när det verkligen biter sig fast under längre tid och kanske till och med blir värre och värre...

...men  bästa knepet är att fånga upp känningar tidigt och då inte genom vila utan att  istället direkt börja experimentera med exempelvis några av ovanstående förslag. 

Och som sagt, jag förespråkar absolut inte att springa med sjukdom och skador men man ska inte vara rädd att fortsätta men då på annat vis, det funkar ju uppenbarligen inte på det viset som du tränar när du får ont. Något måste ändras och det gör man inte genom vila. 

Jag tänker ofta på hur ont jag skulle få i själen och psyket om jag inte sprang....hujeda mig....därför ger jag sällan vika för vila på grund av något fysiskt utan att ha provat ALLT först, verkligen ALLT! 

Om jag inte springer så får jag SPUNK och ont i rygg och axlar och blir dessutom  en väldigt stor belastning för både mig själv och min omgivning

Kanske därför jag lärt mig att hantera olika smärtor relaterat till löpning.  Jag har lärt mig att vara väldig vaksam tidigt och hålla koll så att det inte blir riktigt dåligt, jag har också lärt mig att rätt som det är har en smärta försvunnit för att komma någon annanstans  och så länge det rör på sig och inte biter sig fast och blir riktigt dåligt så är det ingen fara. 

Och som sagt jag vet hur ont det gör att inte springa också....

Jag förstår om det kanske låter som att jag förespråkar att springa med skador men det är inte riktigt så jag menar...

Jag menar istället, 

Var vaksam tidigt på smärtor utan att vara  rädd för dom.  Gör något direkt istället för att vila, så lär du dig snart hur du och din kropp fungerar. Se det som en rolig utmaning att lära dig om dig själv och din kropp

Lycka till! 

Och var försiktig med både vila, skador och sjukdom

Lyssna på andras tips och ideér och försök att hitta det som passar för just dig, din kropp och dina krämpor

Detta är en dag när jag hade JÄVLIG ont ÖVERALLT. Det är från i somras dagen efter ett Backyard lopp och jag hade definitivt för en gång skull vilat om jag inte hade hållit på med en RS. Men det var bara att hoppa i löparkalsongerna och dom sladdrigaste skorna jag kunde hitta och sedan köra dom 1,6, hahaha, lite störd är man ändå! Men inte blev smärtan värre, nej nej det kunde den liksom inte bli HAHAHAH!

Kärlek, glädje & löpning åt alla!

Vad gör vi med en farlig och töntig en....

Jag har lite svårt att släppa detta med att en kriminell artist får stort pris för sin musik.... åsikterna kring det liksom.....

Därför måste jag sortera i huvudet. Så nu kommer det! 

Jag har ingen lust att skriva artistens namn för jag känner inte för att göra mer reklam för honom än vad han redan får,  så jag kallar honom helt enkelt, kort och gott:

DLR

dvs. 

Den Lilla Råttan

Han har ju då fått pris av p3 för att han gör så himla bra/populär musik. Men, NEJ, det gör han inte, asså enligt mig då alltså, den är uuuuuurdålig. ( Knogjärn gör bra mycket bättre musik, hahaha😁💃)

Jag kan vid första tanken tänka så här: Den där killen, alltså DLR, han ska ta mig tusan inte ha ett enda pris eller en enda omnämning. Nej, det enda DLR ska göra, är att krypa tillbaka i sitt råtthål bland dom andra råttorna! 

MEN

VEM, ska bestämma det och hur och på vilka grunder ska det bestämmas?

Av två dåliga saker, varav det ena är superkonstigt eftersom musiken är kass, är att ge honom som musiker priset för sin musik, det andra är att låtsas att han inte gör populär musik och strunta i att ge honom uppmärksamhet och pris för att han är kriminell..

Nu hojtar oroväckande många perfekta pekpinnenissar,  att DLR ska ABSOLUT inte ha något pris för sin musik.  Nej, en superkriminell som skriver om superkriminella saker och verkar, med tanke på vad han står åtalad för och med tanke på vad han förut har blivit dömd för, allmänt väck i sitt omdöme. Så NEJ, han ska inte ha pris. 

Men dessvärre måste jag nog av två onda ting ta ställning till att JO, han ska ha sitt pris. 

Jag tänker så här:

1. Han får ju sitt pris för sin musik inte för att han är kriminell och verkar allmänt tom i skallen

2. Vill vi verkligen att någon "Nisse" ska bestämma vad man får skriva för musik? Vill vi också i så fall att dom även ska bestämma vad man får skriva i en bok, en dikt, en novell? Vill vi även att dom ska bestämma vad man får skriva i en tidning, vad man får säga i radion, vad jag får skriva i min blogg, kanske till och med vad jag får säga .....och tycka.....

NEJ NEJ NEJ

Det vill vi INTE!  Av två onda ting, dvs att få uttrycka sig som DLR och andra idioter, eller att inte få uttrycka sig som man vill.....då är inte valet svårt alls.

Jag menar,  tänk om DLR och hans kompisar hamnar på en stol där dom får börja bestämma hur man får uttrycka sig........hujeda mig.....förresten så är det ju åt det hållet det kommer att dra om en annan Råtta kommer till makten och får som han vill. 

Dvs storråttan, partiledaren för SD, den mannen,  han är inte intresserad av att människor får tycka och tänka som dom vill, inte tänka själva här inte. NEJ NEJ, alla ska tycka som honom (Han är som jag,  hahahah) han tycker att man kan dra ner på pengar till public service och sånt....

Jodå, jag läste en liten motion från SD som dom skickat till Sveriges Riksdag....Man blir minst sagt mörkrädd.....

Vi behöver faktiskt inte fler råttor och absolut inte på höga stolar.....

Undrar just vad storråttan tänker om att lillråttan får pris...

... han gillar ju för det första inte p3, där snackas det och tycks vitt och brett om det mesta och det är ju inte populärt för någon som vill styra upp allt vad som ska sägas på radion....

För att återgå till ämnet att få pris för sin musik.....en liten parentes....

Vad vill vi ha för människor ibland oss? Vill vi ha musiker eller kriminella?

DLR är tjugo år.....om vi tänker oss tio år framåt, då är han trettio och har förmodligen suttit inne ett tag, vill vi att han ska komma ut och fortsätta vara kriminell eller att han fortsätter med dålig musik?

Skulle det kunna vara så att han väljer bort det kriminella och väljer att bara hålla på med musik när han har växt till sig och tagit sitt straff.....jag tror i alla fall att chansen är större att han väljer något som han får, har fått,  bekräftelse på att han är bra på ......

Men jag är ju ingen expert på Små råttor, fast jag lite av en expert på att tänka och min förhoppning är att även någon annan ska tänka innan man tycker.......

Jesus och jag tänker mycket!

Kärlek,  Glädje och BRA musik åt Alla!