.......ledsamhet.....

Ibland händer det ju att man blir sådär förtvivlat ledsen. Sådär ledsen, så att det blir molande värk i hela kroppen, tårarna rinner och rinner och man liksom drar ihop sig och krymper ett par centimeter precis som att man töms på livsglädjen, som om den rinner ut tillsammans med tårarna....
......ett ledset öga.......

Man kan ju vara ledsen på olika vis, utan att krympa, utan att tårarna rinner och utan att man får värk, men just när man är sådär ledsen så att man liksom krymper, då är det tungt..........

Jag funderat över just den ledsamheten lite......

Det finns ju olika sorg, men den där,  den som gör riktigt ont är nog ungefär detsamma för alla, oavsett vad anledningen är som gör allt så in i nordens ledsamt........den stora skillnaden är nog svårigheten att hitta en väg ut och bli kvar där och börja le(va) igen......men till slut, även om det kan vara motigt, krokigt, snubbligt.........
, 
..........ett steg fram och två tillbaka, så måste man välja att ta sig framåt.......rätt som det är så är det två steg framåt i stället och bara ett tillbaka och då är man ju liksom på gång......

...då kan man behöva lite rock för att peppa, därför försöker jag mej på att länka en liten rocklista för den som behöver.......

rockigt

Kärlek och glädje åt alla!