Det har jag ju naturligtvis inte....men....
....Varenda en verkar vara för krokig eller leda till något vatten....där tar det stopp.
Det är vackert men jag blir låst...
Man måste ha båt för att ta sig vidare.....
Jag har inte det.
Ibland når jag inte ens till vattnet.
Det tar bara stopp ändå.
Kraften tar slut när stigarna blir för långa och för snåriga
Det måste jag acceptera. Jag måste vända.
Det är svårt.
Men om jag ska hitta någon annan färdväg så är det nödvändigt att först acceptera mitt läge för att se klart.
Kan jag träna mer för att orka längre och krokigare stigar?
Kan jag hitta en båt som passar för ett vatten?
Måste nog vila lite först och tänka.
Se över vad jag ska göra med det jag har.
Vad kan jag göra med det jag har?
Hur ska jag styra mina tankar idag, i morgon?
Dom blir ju alldeles oroliga när jag inte styr upp dom.....Men jag vet ju inte vart jag ska styra dom just nu...
Jag vet verkligen inte......
Men dom kan inte flaxa omkring i blindo.....
Jag måste kanske backa...
backa....
backa....
Springa
Skogen.
Andas långsamt
Duscha
Äta
Le snällt åt mig själv i spegeln och tala om att, det är som det är, börja där!
Börja styra tankarna igen...
Jag har det jag har, jag är där jag är....
När kraften kommer tillbaka, prova igen....
...jag vet att det finns fler stigar eller varianter på stigar ......
...måste bara känna att kraften finns först....
...samla in lite....
...samla tankar, samla djupa skogsandetag, samla kraft....
.... annars kommer jag ingen vart alls....
KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar