fredag 18 augusti 2017

..att känna igen sin hjärna...

I går hände det något. 

Det hände något ......STORT! 

                                
                                 Spättan och jag var på tur!


Det var första gången på månader och det var kul!
Efter ett par mil så dök det upp först en uppförsbacke, sedan en lite längre uppförsbacke och sedan en tredje ännu längre och brantare uppförsbacke. 

Då hände det något ännu STÖRRE......

Min hjärna bara skrek till mej och Spättan: "Jihaaa, kötta backen, kötta backen detta är sååå kul!"

Jag blev lite förvånad av min hjärnas tjut....eftersom min glädje har uteblivit lite för länge. Trodde typ att den var full eller något.......

Men då ska du höra.....

idag hände det något som gjorde att jag verkligen kände igen min hjärna.

När jag äntligen lyckats övertala mig själv att: "Jooo, Jenny, du ska ut och springa även om du inte vill, kom igen slöhög, kom igen slöhög, du kommer aldrig att må bättre av att inte göra något" 

Det tog över två timmar av övertalning men sedan hände något.

Jag bestämde mig och drog på min bästa gamla hårdrockslista i öronen..... 

och med......

....Judas Priest, Europe, Accept, Queen, Magnum, Van Halen, Dio, Bon Jovi, AC/DC, Scorpions, Deep Purple, Creedence Clearwater Revival, Def Leppard.....

........på högsta volym så blev det, styrka, och intervaller och min hjärna var så otroligt bekant! 



Helt plötsligt så kunde jag höra det vanliga resonemanget i min hjärna:

"Bättre andnöd av hårda intervaller än andnöd av ångest utan motion...."

"Bättre ont i kroppen, må illa och vara svimfärdig av hård träning än att känna samma smärta och illamående utan att göra ett skit."



Jag kan ju inte göra någonting åt allt som händer kring mig, men jag kan bestämma över vad jag kan göra med mig själv!


Det är jag!  
Och det är min hjärna, så som jag känner den!!!
Hoppas den är tillbaka för att stanna!



Såååå himla göööött! 
Bäst att njuta så länge det varar......

Känner mig nästan lite galen ....(typ galnare än vanligt)...

....kanske skulle man förvandla sig till en odräglig hårdrocksjenny i morgon med trasiga byxor, tuperat hår och gå på stan och hedbanga till The Poodles .....

....det är ju också en form av träning.....

Nu när jag ändå är i farten liksom! 
Hahaha!


Man får ju passa på, ingen som vet vad som händer härnäst...liksom!







KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar