Vi är ovänner som satan, 

vi har verkligen kört fast!

Detta hände mig med en väldigt viktig och betydelsefull person

Min hjärna jobbade lite utefter nedanstående rader

*****************************************

KAPITEL 1

Fråga nummer 1:

Denna fråga är till dig själv

Vill eller är jag tvungen 

att fortsättningsvis ha denna personen i mitt liv?

Är svaret nej, 

släpp och gå vidare,

 hej då liksom

ödsla inte mer energi

MEN

om du svarar JA, 

det vill säga,  

du vill eller är tvungen 

att fortsätta ha kvar den personen i ditt liv 

som du är så in i bängen ovän med 

Då går man direkt vidare till fråga 2:

Då måste du ställa denna frågan rakt ut till din ovän: 

"Vill eller är du

tvungen att ha kvar mig i ditt liv?"

Endast två svarsalternativ räknas som godkänt svar

 PUNKT!

Kräv det tydliga svaret: 

JA 

eller 

NEJ?

INGET  svammel

inget om, 

 inget men eller kanske

Här måste man kräva ett riktigt och ärligt svar 

om det ska bli någon förändring och om man ska lägga ner jobb och energi

Okej, nu har du fått ett svar

 Är svaret nej 

så kan du sluta läsa 

men om svaret är ja

 så kan du ju fortsätta läsa om du har lust

***************************************************

KAPITEL 2 

"Nu får vi börja jobba och anstränga oss"

Fråga 1

Vad är min del i ovänskapen??

Denna fråga är till dig själv

för du kan räkna med att du är delaktig 

Det är du

MEN

Det behöver INTE betyda att du gjort, sagt eller skrivit FEL 

men du är fortfarande del i konflikten 

Det är nämligen helt OMÖJLIGT 

att ha en konflikt med sig själv

När du kommit på en eller några saker som du kan vara orsak till

MÖT 

personen du är ovän med

Helst öga mot öga 

Kanske kan du köpa med  två svingoda bakelser,

 plinga på och säga:

"Hej! 

Här kommer jag med två svingoda bakelser 

för att jag verkligen vill visa

att jag vill eller/och behöver dig i mitt liv 

Jag tänkte att vi äter dom och får lite go energi 

 sen går vi en lååång promenad i skogen

 där jag gärna vill  berätta vad om vad jag kommit fram till 

om vad som kan vara min orsak och del i våra/vårt bråk

Du lyssnar

 jag berättar

 sen byter vi

Vi ska 

käka bakelser

promenera, prata

lyssna fundera,

promenera, prata

 lyssna, fundera

promenera, prata

lyssna, fundera

Titta MINIMALT i backspegeln, 

gjort är gjort, sagt är sagt

Älta gammalt skit leder inte framåt alls

Titta bara framåt just nu

 prata om hur ni kan göra fortsättningsvis 

Se det som ett tillfälle och en rolig utmaning att bli en bättre version av dig själv, 

passa på att ändra på saker som du gör,  

 sånt som inte gör en människa glad, 

vare dig själv eller andra

BÅDA TVÅ 

MÅSTE ANSTRÄNGA SIG REJÄLT!

När ni pratat och lyssnat på era tankar om vilken orsak ni varit till bråket

Prata om:  

Vad skulle jag kunna försöka göra för att vi inte ska bli ovänner igen

Kan jag vara tydligare på något vis?

Finns det någon situation där jag kan agera på ett annorlunda sätt för att underlätta att det blir missuppfattningar?

SEN FÅR NI TRÄNA ,

 träna träna

på era nya bättre och tydligare jag

OCH 

detta är 

svinviktigt

Kolla MYCKET mer på vad är det som jag själv gör dåligt/ konstigt 

och likaväl kan göra bättre/på annat vis

än att lägga fokus på vad din ovän 

borde säga eller göra bättre...

Kanske kan du få hjälp genom att fråga andra ärliga människor vad dom tycker att du skulle kunna bli bättre på, 

 INTE på vad du är dålig på...

Detta kan vara lite klurigt och jobbigt att träna och jobba på

men ack så skönt 

när man koncentrerar sig på sådant är mycket enklare att påverka  

dvs

 sig själv

än

att ändra på den andra

det är typ omöjligt

Kom ihåg att det är kul att bli en bättre version av sig själv 

jättekul och intressant

Det kan jag lova!

ALLA VINNER!

VAR TYDLIGA 

MEN 

INTE 

 gnälliga 

eller

 bakåttänkande

typ

"men då sa du si och sen skrev du så" 

NEJ

FRAMÅT MARCH!!

Kom HELA TIDEN ihåg kapitel 1

"Jag vill och behöver den här personen i mitt liv 

och jag har bestämt att jag vill att vi ska framåt och inte bakåt 

att vi ska ha det bra, 

trivas och fungera"

När relationen efterhand börjar tuffa på lite smidigare igen 

och allt inte är lika infekterat

DÅ 

kanske, 

kanske,  

eventuellt 

man 

kan tala om lite dåtidsaker ....

....om man fortfarande tycker att det är sååå himla viktigt att älta

MEN

med betoning på

 liiiiite!

Vi ska ju framåt

och vi ska ju ha trevligt

eller hur?

På den "resan" jag själv gjorde 

så lärde jag mig att över lag, lyssna mer på alla personer jag möter

inte ALLTID prata och tycka så himla högt 

 (dom dragen är ju inte alltid helt lysande eller speciellt attraktiva)

tona ner en gnutta och tycka liiite mindre och tystare

Svårt,

 jag glömmer ofta 

men jag har blivit lite bättre 

 jag älskar att märka när jag  bli bättre på saker

särskilt när andra har glädje av det också

Jag jobbar vidare på det

medan 

jag maniskt stickar, 

är sömnlös, 

hetsäter, 

fotar, 

skriver, 

fettar på mig

och är bitter, sur och asledsen

över att jag inte kan springa...

Men men

 idag är en ny dag som jag kan träna på 

nödvändiga och onödiga saker

Jag borde ju vara glad, och det är jag också ibland

Jag är ju trots allt fortfarande gift

 jag har en familj och Jesus

och fortfarande några kompisar 

jag brukar kunna betala mina räkningar

så det där bittra draget borde jag ju verkligen kunna träna bort 

 

Kärlek & Glädje åt ALLA!

"gästhem åt terrorister".....

Man undrar ju lite (mycket) ändå

Varför får Erdogan hålla på som han gör? 

Inte för att jag är sådär hiskeligt insatt (typ inte alls) eller vet vad som är rätt eller fel och om vi bör vara medlemmar i NATO eller inte 

MEN 

en sak vet jag helt säkert och det är att jag inte alls är sugen på vara så vidare tillmötesgående och dessutom vara medlem i samma "klubb" som en sån som Erdogan. Blörk!

En sån vidrig person med en sån hiskelig makt både på hemmaplan men även på bortaplan,  med tanke på att han kan hindrar oss från att var med i Natoklubben trots att alla (tror jag..Ungern? ) andra Natoländer tycker att Sverige kan få vara med...

Hur kan ett medlemskap hänga på en sån galnings krav?

Han med sitt "Turki", borde istället uteslutas, 

dom har varit med länge nog

Måste vi verkligen ödsla tid och kräla runt honom?

Har vi inte bättre saker för oss att ordna med medan Erdogan kommer till sans eller utesluts?

Enligt honom så skyddar vi i Sverige terrorister:

 "Vi är ett gästhem för terrororganisationer" enligt honom

(terrorister dvs. alla dom som berättar högt att dom inte gillar det Erdogan säger eller gör , typ ) 

Men visst, säkerligen så sitter det säkert  en och annan "riktig" terrorist och trycker i någon håla också och bara väntar ...

 Ja, och visst är det så att vi är lite väl gästvänliga ibland...

... men i mina ögon så är Erdogan själv en stor terrorist hela han. En riktigt otäck sådan som alldeles för många har svansat runt för , alldeles för länge

Men om man googlar runt lite så ser man ganska snart att Turkiet verkar vara likadana kålsupare som vi...

..dom är  "gästhem åt både mördare, knarkgangstrar, ryssar och  annat löst folk bara dom betalar bra". 

Det verkar gå alldeles utmärkt att köpa sig trygghet där och slippa undan Sveriges hårda lagar och straff...

Så här käckt uttryckte sig sötnosen i en dokumentär: 

"Bröder och systrar? 

Vad är det kvinnor behöver?

Man kan inte likställa män och kvinnor det strider mot naturen

Vår religion har gett kvinnorna en plats

Vilken plats då?

Moderskapet

Några förstår det, andra inte

Feminister lär aldrig förstå det

För dom accepterar inte moderskapet

Man ska kyssa sin moders fötter"

Han beter sig inte bara dumt och säger dumma saker

han är dessutom otäck och skitful!

Det är inte särskilt länge sedan han åt glass med en annan som också är skitful och otäck, 

Putin...

Sen är frågan vilken eller vilka som egentligen är farligast och fulast...? 

Är det han eller alla vi andra fegisar som dansar efter hans pipa och låter honom hålla på...?

En bild på kvällningen vid Sirkön 

kan behövas att vila ögonen på

 istället för på läskig gubbe

Kärlek & Glädje åt ALLA

Kanske med något undantag, 

kände jag i alla fall just för stunden.....

Såg ett debattprogram om slöjförbud

En man som vill införa slöjförbud berättar från egen erfarenhet: 

"Flickorna som bar slöja var dom som var dom mest ofria, inte fick idrotta, inte fick vara med på resor,  inte fick vara med oss grabbar, inte fick vara med på idrotten, inte fick spela den och den musiken"

Jag hade velat fråga honom om han tror att ett slöjförbud skulle innebära att dom flickorna plötsligt får göra dessa saker? 

En  kvinna pratar om "värdegrund och jämställdhet mellan pojkar och flickor och att det är precis det som slöja går emot" 

Jag hade velat fråga lite mer vad hon menar med det. 

Tex.  är det inte religionen i sig och inte slöjan som går emot jämställdheten?

Sitter det verkligen i slöjan?

 Jag tänker att det sitter någon helt annanstans. 

 I religionen och huvudet på dom troende vuxna (männen?)

Jag kan inte riktigt se att det stora problemet ligger i att man tvingar flickor att bära slöja 

Jag tänker nog mer att problemet är att man tillåter att föräldrar prackar på barn religioner som INTE innebär jämställdhet

Det är väl isåfall här man bryter mot Sveriges värdegrunder och synen på jämställdhet, att man tillåter att vuxna prackar på barn gamla religoner till höger och vänster 

En annan man  undrar vad är skillnaden att en imam tvingar någon att bära slöja eller att staten tvingar till  att INTE bära slöja... 

Tvång som tvång...

Sen diskuterar två kvinnor feminism...men hör det hit... ?

I så fall så  behöver man väl ge sig på hela religionsgrejen tänker jag,  där  det ju inte jämställt 

NEJ, det är det inte

Så länge religioner ser ut som dom gör och har gjort i femtioelvatusen år,  så skulle jag gissa att ett  slöjförbud inte skulle hjälpa kvinnor att bli mer  jämställda och rättvist behandlade

Nä,  så länge vi har antika gamla religioner med regler där männen alltid har mer makt än kvinnorna och gärna vill bestämma över vad kvinnorna ska göra, vad dom inte ska göra, vad dom ska säja, inte säga, vad dom ska ha på sig eller inte ha på sig,  så kommer ett slöjförbud hjälpa föga till att föra jämställdheten framåt

Är verkligen slöjan  problemet? 

Är det inte religionen i sig och dom som har makten där,  som är det stora problemet?

Borde vi inte också börja med att sätta en religonåldersgräns på åtminstone 25 år...

Och borde vi inte börja styra upp männen mer och ha många fler debattprogram i hur dom beter sig och vill bestämma över kvinnor

För att återgå till slöjförbudfrågan

 Om det nu skulle bli slöjförbud i skolan.....hur blir det då om det ändå dyker upp en och annan flicka med slöja...? 

Ska lärarna vara moralpoliser då och slita av slöjan.....som i Iran fast tvärtom...

Och hur tror vi att dom andra barnen kommer att bemöta och bete sig mot flickorna med slöja...när dom vet att man inte får ha slöja...

Och hur gör vi med den som vill ha slöja av någon annan anledning...

Vill jag ha slöja så tänker jag ha slöja.  

Vill jag klättra i träd i ullkappa och röd toppluva eller gå naken i trädgården 

så vill jag det och tänker göra det

Så det så!

Så jäkla skönt att vara en "otroende"  grå kärring med snäll make

för då kan man  göra precis som man vill...ja nästan i alla fall

Jag älskar det!

Kärlek & Glädje åt ALLA!

 Att anstränga sig för att försöka passa in och vara "normal".....

Att veta hur man själv ska vara

och hur det mesta ska se ut,

 för att verka "normalt"

Att veta ungefär hur man bör uppföra sig för att agera "normalt"

Att veta hur saker ska göras för att verka "normalt"

Att veta ungefär vad som ska sägas för att verka "normal"

Att veta att man bör tvätta, äta, städa, diska, duscha och sova med jämna mellanrum

Att veta att man bör kallprata med folk man stöter på ofta men knappt känner

Att veta att man bör säga att någon är fin när man ses 

fast man inte har någon åsikt 

 man ser inte sånt

man har svårt att uppfatta yta...

Att vakna dag efter dag 

veta att även denna dag

 kommer kräva åt helskotta 

för mycket energi för att fungera "normalt"

Där ingenting sker per automatik

...om man ska följa normala normer...

Det suger....

Alldeles för ofta energitorsk

andnöd

 våta kinder

.....normala normer...

vad är det?

  

Att aldrig få vara sig själv

Att ALLTID anstränga sig 

 anpassa sig 

jaga normalt...

försöka orka...

Att INGENTING "normalt" sker per automatik

Att vara en person som inte är "normal"...

Vilken människa är jag?

Jag som står och ser på

Är jag den "onormala" eller den "normala"?

Vem vill jag vara?

Har jag turen att fått en sån hjärna 

som gör att jag kan och har kraft

 att bestämma det själv

Vill jag i så fall vara

 en som anser sig vara "normal"?

En av dom som anser 

att sk. "onormala" 

 ska rätta sig efter oss "normala"..... 

Är jag "normal" 

om jag förutsätter

 att mitt sätt, 

mina tankar 

och

 mina funderingar 

är dom rätta?

Vill jag i så fall tillhöra dom

 "normala"?

Varför äger dom "normala" 

rätten att sätta

normen av hur man ska vara?

Vad man ska klara?  

Hur mycket man bör orka?

Vad är normalt....

..förlåt

men...

..vem fan är normal...

...egentligen....?

Kärlek & GLädje åt alla! 

Fars Dag 2022    

Jag vill ju inte att du ska dö

Men önskar att du dör

Jag, 

en del av mig

en egoistisk och ond människa

Du, 

 min pappa

Du lever 

Varför?

Jag vet inte längre vem du är,

hur du ser ut

Kanske är det bättre än i mina tankar...

Kanske är det sämre

Jag håller det ifrån mig

Du kommer att dö

Jag kommer ångra mig

Att jag inte fanns där ibland

 Välja bort... 

Jag kommer ångra det

Men valet blev så

För att orka

För att ha kraft 

där jag kan göra skillnad

För att inte ätas upp 

Jag tror inte att du vet

Vet att du är bortvald

Ditt huvud har varit tomt länge

Tror jag...

Men jag vet ju inte......

Den enda tröst är

att jag vet att du hade fattat

Inte klandrat

Du är inte den typen alls

Klandra mig

Det klarar jag bra på egen hand

Men ändå, 

Det känns för djävligt vissa stunder

Skiter i fars dag 

även detta året

Förlåt

Igår så hade vi en viktig och rolig träff med jobbet!   

INTE MÖTE!  

TRÄFF! 

Vi mumsade nybakad kladdkaka och pratade om hur vi kan bli bästa arbetsplatsen (det är vi ju typ redan),

men liiite bättre kan det alltid bli

Ordet,

inte

var bannlyst! 

Det var skönt! 

Väldigt skönt!

Ingen tråkig information som man ändå inte kommer ihåg

Ingen powerpoint som ingen fattar

Inget gnäll som inte ger något för vidare utveckling och arbetsglädje

Såå himla najs! 

Ja,  du fattar ju själv, 

"kulutvecklingsträff"

i fin miljö med tända ljus och nybakad kladdkaka, 

och med efterföljande

 "After Kulutvecklingsträff" 

på liten mysig restaurang i Gemla

Vi kom fram till mycket bra och trevliga saker

 men min hjärna var inte riktigt klar märkte jag när jag vaknade idag

Så min hjärna funderade vidare lite på följande: 

Ska man vara hjälpsam, förenkla och vara omtänksam och trevlig mot en jobbarkompis som man egentligen inte alls tycker om?

JA! 

Om det kan vara både knivigt och svårt?

JA!

Om alla vinner på det...

 ...inklusive jag själv?

JA!

Om jag är bitter, gnällig, tjurskallig och långsint...

smittar det av sig?

JA!

Slår det i så fall tillbaka på mig själv?

JA!

Och om jag är ognällig, positiv, glad, lösningsorienterad och hjälpsam...

 smittar det också?

JA! 

(Det blir i alla fall ALDRIG sämre)

Slår även det tillbaka på mig själv då?

JA!

Försök att vara sur och otrevlig mot någon som är glad och hjälpsam, 

det är ju näst intill omöjligt! 

Jag tänker så här:

Jobba måste vi ju och ibland väldigt många timmar som vi måste hänga med människor som vi kanske inte valt själva att ens vara i närheten av annars

 Men då är det är väl lika bra att göra det bästa av situationen tänker jag! 

Liksom sprida rätt smitta på jobbet!

Jag kan ju tex börja med att sprida leenden, även mot dom som jag inte gillar,  istället för att sucka, gnälla och se sur ut varenda gång  jag sticker näsan innanför jobbdörren! 

MEN

Om  jag nu har en arbetskamrat som jag inte går ihop med något vidare....hur ska jag  göra....

Jag skulle ju kunna göra det väldigt besvärligt för alla parter och gå till chefen och beklaga mej

MEN

Jag skulle kunna välja en mycket, mycket enklare väg för alla:

Helt enkelt ta två koppar kaffe och två kladdkakebitar, gå fram och fråga  "TrögAgda" om hon har fem minuter och sen föreslå att vi ska lämna "gårdagen" och fortsättningsvis istället prova följande strategi:

Jag kan ju tex säga: 

 "Hörrudu Agda, en sak är vi ju förmodligen helt eniga om: Vi hade aldrig valt varandra som bästisar utanför jobbet,  men nu är vi ju här  och med varandra flera timmar om dagen....

Ska vi helt enkelt ta och göra det bästa av situationen när vi jobbar, vi har ju liksom inte så mycket annat val?

Vi tänker så här:

 Vi är varandras sämsta hammare och eftersom vi inte har några andra  hammare att slå i spik med och vi får heller inga nya, så är det ju  guld värt att ändå ha en hammare, trots att den är rätt kass och inte ligger bra i handen 

Säkrast  är väl helt enkelt att hålla reda på och vårda den enda hammaren vi har! Vi behöver inte gilla den men vi kan vara rädda om den och ta hand om den så gott det går"

Är det svårt att säga det rakt ut, så kan man jag ju skriva ner det hela på en lapp och låta "TrögAgda" läsa budskapet istället medan vi dricker kaffe och äter chokladboll! 

Typ så kan man väl göra...

Eller...?

Måste man krångla till det mer?

Så nästa gång som du måste använda din dåliga hammare....

Kanske måste den dammas av, putsas och få lite omtänksamhet först, bjud på det!

Det vinner vi på allihop! 

Okej, nu låter det kanske som att jag är den mest kloka arbetskamraten man kan ha

men 

  NEJ nej nej

det är jag 

ABSOLUT INTE! 

MEN 

jag försöker jobba på att bli bättre 

 tänka på hur jag hade kunnat säga och göra annorlunda

 jag försöker härma, lära och ta efter dom

 som jag tycker ha ett bättre sätt i situationer

 som jag själv hanterar urdåligt

Ett dålig egenskap som finns hos många,

 inklusive mig själv, 

 det är att rätta till andra och deras fel och brister

 (jättesvårt)

Istället borde full fokus vara att tänka på det som är bra och uppmuntra det 

Då borde det ju bli mer av det som är bra....

och då borde ju det dåliga till slut inte får plats...

Eller ...?

Usch,  nu lät jag sådär onödig positiv, käck och fiffig...

Som jag gärna vill vara

 men mest är i fantasin...

Just nu har jag mest huvudvärk 

behöver ut i skogen och dumpa av lite tankar, 

det är nog lite överbelastning på hjärnkontoret just nu

Kärlek & Glädje åt ALLA!

 

Solen skiner, dom färgglada höstlöven far runt i den svala vinden. Det är underbart

Vi sitter på hästryggen du och jag och myser, lufsar runt och småpratar lite, med betoning på lite småprat 

Plötsligt blir allt för mycket för dig. 

Mitt småprat om ingenting och en hungrig häst som vill stanna och äta gör att du bryter ihop

Din hjärna blir på en sekund överhettad, tårar sprutar, snor rinner. 

Ulkandes och gråthickandes så står vi stilla och är ledsna, av frustration av att du inte orkar,  dina ord och dina tårar får spruta fritt en stund, när det börjar stilla sig, då föreslår jag: 

"-Nu rider vi vidare och så håller jag mig tyst här bakom dig, så njuter vi av att bara vara ute på ridtur tillsammans"

Att avsluta ridturen och rida hem istället är ingen bra ide´ om vi inte verkligen måste

Jag vet ju att det är väldigt, väldigt viktigt för dig att hitta ett sätt att försöka fortsätta och inte ge upp med saker som du gör

Det är alldeles på tok för ofta som du känner dig misslyckad för att du måste avbryta saker för att du inte orkar

Så ska man ju inte behöva känna! 

Att inte orka, det kan man inte hjälpa, 

det ska man absolut inte behöva känna sig misslyckad för, NEJ!

Vi lufsar vidare och kommer en bit...

... tills nästa överhettning och bryt...

...denna gången råkar det vara Bhilax som utlöser " brytet" genom att plötsligt fått vaxproppar i bägge öronen samtidigt som din häst fortfarande är lite för hungrig..

Orkar inte mer, axlarna åker ner till knäna, hakan till bröstet, rödsvullna ögon

 vi står stilla och låter tårar rinna klart ännu en gång...

På hemvägen hinner vi ändå njuta och vi hinner skratta lite också 

vi är bra på att acceptera, släppa och gå vidare, vi har tränat mycket

Vi har ju stor hjälp också

Naturen och djuren har ju tack å lov den effekten även om dom är hungriga och hör lite dåligt ibland

Väl hemma i stallet igen så går allt smärtfritt även om ansiktet är blekt, rörelserna knyckiga och ögonlocken mycket trötta.  

Detta var inte första överhettningen denna dag.

 Skolan också. 

 -Nu ska ni göra grupparbete!!! 

Det kan man inte plötsligt haspla ur sig, utan förvarning, när man har en elev som tror att man ska komma till en lektion för att bara lyssna...

en elev som dessutom har enormt svårt med mer än en människa i taget runt sig. 

Fler än en människa åt gången kan vara en av alla saker som tröttar ut allra mest

Okej, det kanske funkar att göra så i en klass med elever utan diagnoser och hjärntrötthet men inte hos en med båda delarna

Det blir det fullständig kaos i hjärnan, tårar sprutar och lärare som lär sig något nytt

Tack å lov med en lärare som ser det på det viset, 

att hon lärde sig något nytt.  

Fantastiskt! 

Mitt emellan dom här två aktiviteterna, skola och ridning, så behövs det sovas en stund.

Hjärnan behöver det

Men har man en hjärna som aldrig stänger av så kan det vara oerhört svårt att komma till ro

Rimmar det?

Hur gör man egentligen när man vill och behöver vara igång hela tiden för att få ro men hjärnan inte orkar, den behöver ro

Tala gärna om det, hur man gör, den som vet....

Vi som står vid sidan kan i alla fall hjälpa till lite med tydlighet, framförhållning, förutsägbarhet och förståelse. 

 (Framförhållning/planering ..inte min starkaste sida så jag får fokusera på det andra...)

Vi vanliga dödliga kommer nog aldrig riktigt förstå frustrationen över att ha en kropp och en hjärna som har superstort behov av att göra saker hela tiden för att man är så rastlös,  men en ork som inte orkar en bråkdel av den aktivitet som egentligen behövs för att kropp och hjärna ska få ro......

En person som vill ha sällskap hela tiden men inte orkar...

Att hitta en balans mellan att göra saker för att må bra men inte för mycket för då faller man så himla hårt utan förvarning, 

det är så himla svårt

När man vet att så gott som ALLT man gör,  tröttar ut så enormt, oftast också på väldigt kort tid,  samtidigt som den rastlösa diagnoskroppen ska få ro så MÅSTE man göra saker.....

Kanske kan du,  om du verkligen försöker, att delvis sätta dig in i en adhd diagnos med tillhörande hjärntrötthet, strösslat med hjärnskada och autism ...

Tänk dig att du blandar din värsta rastlöshet, trötthet och dina sammanbrott i en salig röra, sen gångar du det med 100, och lägger till hunger och PMS...

...skillnaden är bara den att du kan bita ihop om du verkligen anstränger dig och måste... 

...i alla fall kan du det pyttelite till

 och skulle du inte klara det,  så kan du i alla fall äta lite och sedan gå en runda eller vila en stund så att du blir som en ny människa

Men alternativet, bita ihop lite till, gå en runda eller vila lite

 det funkar inte så bra hos den hjärntrötta, rastlösa diagnoskroppen....

när energin är slut så är den det på riktigt,  till sista droppen (tänk en bil, när bensinen är slut så är den, då står den där den står liksom) 

Även om hjärnan är dödstrött så går den fortfarande går på högvarv så det är nästan omöjligt att få ro ...det är liksom cirkus och vilda western i kroppen och knoppen hela tiden 

Men, men,

 ja, ja...

..riktigt bra dagar och stunder finns såklart

Och det bland annat tack vare alla djur, natur och sist men inte minst alla "mjuka högtitakmänniskor" runtomkring som försöker hjälpa till genom att förstå eller  i alla fall acceptera att du är som du är

Vad gjorde vi utan såna människor? 

Men så som du får kämpa, 

precis hela tiden,  

det kan nog ingen riktigt förstå

men en sak hjälper oss alla alltid 

ACCEPTANS

både hos sig själv och andra, 

skittråkigt och stolpigt ord som man kan bli väldigt ,väldigt ledsen av

MEN 

ack så bra för

det är det man hela tiden måste gå tillbaka till 

för att tugga sig vidare framåt

Så jag skriver det en gång till för säkerhets skull:

ACCEPTANS

Det gäller 

ALLA 

ALLTID!

Och tro för all del inte att acceptans är lika med att ge upp och kapitulera. NEJ, nej, acceptans är bara ett sätt att se något för vad det verkligen är. Det är först då som man kan se klart och komma vidare på ett vettigt sätt. Acceptera, bryta ihop, komma igen

och igen och igen och igen....

Kärlek & Glädje åt alla!