Det där med osynliga handikapp...det är en utmaning, särskilt tydligt märks det ju i sociala sammanhang... men ju mer man benar ut, lär omgivningen och sig själv, desto lättare att acceptera och hitta vägar där alla kan passa in på sitt vis....
Jag försöker just nu bena ut, sätta ord på det jag ser, tänker och registrerar....Det är svårt det också, men jag behöver ibland sätta ord på saker för att få allt i min egen hjärna att klarna och med det kanske även någon annans hjärna klarnar...
Man hittar någon att lyssna på, tala med, skratta med, diskutera med...
Men det finns en tjej som jag känner väldigt väl, Vanja, en tjej som inte alls har har den där förmågan att känna av stämningar och känslor
Inget sådant sker per automatik eller via autopiloten.
Nej, när hon hamnar i sociala sammanhang så måste hon manuellt sköta allting genom att använda sig av sådant som hon har lärt sig genom alla år, härma och studera andra människor noga, noga, i verkligheten och på tv
Det är som om medan vi andra glider runt och känner av, så måste hon hela tiden vara fullt koncentrerad på att lägga ihop pusselbitar med siffror för att typ räkna ut olika summor av alldeles för svåra räkneuppgifter.
Oftast finns inte ens alla siffror för att få ihop en summa, det finns alldeles för mycket som är dolt bakom x och y....
Vad säger eller menar folk mellan raderna egentligen.....vad döljer sig...det är ungefär som x och y....
Det är vansinnigt svårt att få ihop summor med x och y när ens handikapp är att man aldrig kan lära sig att räkna ut vad som döljer sig bakom x och y...det går liksom bara inte att lära in.
Hon kan inte det.
Precis som att du inte skulle kunna lära dig gå på två ben om du bara har ett.
Eller omöjligt lära dig att se bra utan glasögon om du har ett synfel.
Riktigt opraktiskt är ju också att hon inte heller har förmåga att se eller ana sig till andras avsikter i synnerhet om någon har onda avsikter. Hon har inte en susning, om dom inte direkt talar om det, och det gör man ju kanske oftast inte om avsikterna är onda .....
Hon tror gott om ALLA och blir lika förvånad varje gång det visar sig svart på vitt att det visst ibland är tvärtom..
Det händer ibland att man kan tro att hon är okänslig men anledningen till det är att hon kan ha lika svårt att uttrycka sina känslor som att ta in dom.....
Om någon till exempel är väldigt ledsen men inte tydligt visar eller tydligt talar om för Vanja att dom är ledsna, då ser hon inte. Då visar hon ju såklart ingen empati. Hon kan inte känna det som vi andra känner tydligt i luften.
Hon har inga siffror för att få ihop någon summa. Hon kanske inte ens ser att det finns ett tal framför sig. Hon har inga pusselbitar för att lägga ett pussel.
Men får hon talen och pussebitarna, så får hon ihop det och då är hon den mest empatiska du kan hitta.
Man måste vara klar, tydlig, ärlig för att Vanja ska känna sig trygg i hur hon ska agera
Hon har inte just densamma förmågan som du och jag har, den där förmågan att vi många gånger kan ana och gissa vad folk tänker och känner. Hon har ju inte den där autopiloten som dom flesta av oss andra har och när hon ska försöka navigera manuellt så blir hon ofta väldigt utmattad innan hon ens är halvvägs. Hur ska man kunna räkna ut summor utan siffror....
En sak som jag förstår kan låta konstigt, men jag tror att Vanja på ett vis älskar när människor gråter och är ledsna på riktigt. Givetvis så tycker hon ju såklart inte att folk ska vara ledsna och gråta, nej, det menar jag inte.
Nej, det är så här: Om en människa är ledsen och gråter så att det syns tydligt, då vet hon. Det är tydliga siffror för att kunna räkna ut en summa. Då blir hon helt helt trygg med vad som sker och hur hon ska agera.
Nu vet hon vad hon kan göra.
Hon vet att det hjälper att hålla om, lyssna och ta hand om.
Hon vet att det är precis så man gör och att det är det som behövs och det är hon trygg i. Då blir hon lugn, hon vet precis hur det pusslet ska läggas eller det talet räknas ut
Det spelar ingen som helst roll vad det beror på att personen är ledsen, det kan vara stort och litet men hon ser att en person är ledsen och behöver då tröst oavsett vad det beror på och ingen kan vara mer empatisk och trösta som hon, när allt bara är tydligt, tro mig.
Om det hade funnits manualer och spelregler för sociala sammanhang så hade det hela varit helt annorlunda och inte tagit fullt lika mycket energi.
Men varje nytt eller större socialt sammanhang är som att kliva in i en provsal i skolan där du inte har en aning om vilka frågor och tal som kommer eller hur länge provet kommer att pågå, det finns inget facit och ingen att fråga
Försök förstå hur mycket energi det måste ta. Innan det ens har börjat
Försök förstå att en tillsynes pigg, social och pratig tjej kan bli helt dränerad på energi i sociala sammanhang, små som stora
Allt från fikarummet med endast två personer på jobbet till fester och tillställningar av olika slag...
Försök förstå att hon måste tacka nej till sånt för det mesta, fast hon älskar att vara social....hon orkar inte navigera manuellt
Det är ingen lätt ekvation att få ihop....
Vem orkar vara bakis nästan varenda dag, för det är det hon blir av alla sociala sammanhang
Vill man hjälpa en sån här person i ett socialt sammanhang så kan följande hjälpa:
Är det du som bjuder in?
Delge så mycket information som bara är möjligt, gäster, kläder, mat etc...erbjud att man kan komma lite senare och säg att det är helt okej att gå hem när man blir trött. Fråga om ni ska bestämma att personen endast kommer mellan två klockslag, så att det finns tider att förhålla sig till som är lite kortare än det vanligtvis brukar bli, kanske kan komma lite tidigare för att ta in en ny plats innan alla gäster...
Tala om att det finns utrymme att gå undan en stund om det behövs
Säg också att det är okej att tacka nej till en inbjudan, att man vet att det är tufft och erbjud att ses vid ett annat specifikt tillfälle, bara ni. En promenad eller en fika tex..
På plats
Var TYDLIG och ÄRLIG och tro inte att personen kan läsa mellan raderna
Undvik HINTAR, IRONI, UNDERTONER
Finns det möjlighet att sitta/ stå lite vid sidan och prata?
Fråga om ni ska gå undan en liten stund och prata
Ibland kan man kanske hjälpa genom att erbjuda personen en liten promenad runt huset, med eller utan sällskap....
Kom ihåg hur det var på dom låååånga proven i skolan...en liten kort nypa frisk luft kan göra underverk men man kanske behöver bli påmind
Säg också att det är okej att gå hem om man blir för trött, det är okej!
Försök förstå och kan du inte förstå så kan du åtminstone acceptera att alla inte funkar som du och det är okej det med!
Kärlek, Glädje & Förståelse åt Alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar