Då dör vi allihop....

Att vara en skogslöpare.....

...det är att på olika vis känna livet i kroppen varje dag

En dag denna veckan hade jag snö, regn och sol på samma runda trots att jag bara var ute en timme

En dag skyddade skogen mig från att blåsa bort, som jag nästan gjorde ute på vägen innan jag kom in i lugnet bland dom skyddande granarna

En dag förvandlade skogen tårar till leende och lugn 

En dag fick jag uppleva skogen genom Bhilax, då upplever man skogen på ett helt annat sätt. Man måste liksom  jobba lite...flytta pinnar.

 Vissa pinnar är viktigare att flytta än andra....ju längre och spretigare, desto bättre....också desto svårare att springa jämte skogsarbetaren utan att snubbla och slå halvt ihjäl sig....

Denna veckan har jag också blivit iakttagen av två älgar som förmodligen undrade varför jag kom där och hade så himla bråttom..

Jag har själv iakttagit två jättefluffiga rävar som lekte med varandra för att efter någon minut bli varse att jag stod och glodde, då galopperade dom iväg tillsammans....

Men veckans mest mystiska pass var nog ändå igår...

... när jag var mitt inne i skogen så hör jag hur någon bankar....Jo, jag vet hur det låter när en hackspett hackar i ett träd,  men detta var liksom inte riktigt så...det lät mer som att någon människa stod och slog med en gummiklubba mot ett träd...

Det blev tyst och sedan kom det igen...tillslut så misstänkte jag att det kom från ett jättehögt dött träd utan bark,  krona och grenar. Jag blev så himla nyfiken, jag är ju det, ja, nyfiken alltså.  Jag var tvungen att komma närmare och undersöka. 

 Jag kasade ner för en slänt, över ett brett dike, uppför nästa slänt och stånkade mig fram en bit på ett enormt snårigt halvhygge. Jag hör att det verkligen kommer långt inifrån det stora döda trädet. 

Bank, bank, bank...tyst...

bank bank bank...tyst...

..tillslut står jag precis framför trädet, jag viker nacken bakåt och tittar upp mot den trasiga toppen,  då slutar det, jag håller andan,  sen kommer det några bank till för att bli tyst ...det är väldig pirrigt där i skogen kan jag säga....spänningen är oliidlig....

Plötsligt så rasslar det till i trädet. Jag hoppar högt och ut ur den ihåliga toppen på trädet skramlar en ganska stor svart fågel upp som skjuten ur en kanon. Den börjar skrika ilskt, flyger hastigt iväg. 

 Jag knölar mig tillbaka samma väg som jag kom och springer vidare med ett leende på läpparna.  

Liv! 

Jag älskar det!

Alltså skogen💗

så lugn, 

så spännande, 

så vacker

så levande

Dör skogen, 

då dör allt ....

Vi dör vi allihop

Snip snap snut så var sagan slut.....liksom...

RS #578

Kärlek, Glädje & Skogen åt Alla!