...liten mental krasch och strategi för det....

efter februaris utmaning, med minst en mils löpning om dagen för att få ihop målet, dvs. 29 mil,
så kraschade jag lite...
...eller rättare sagt ganska mycket...

jag tror inte det var löpningen i sig utan tiden som det tog från allt annat.....

men jag klarade det, och jag är sjukt nöjd
men jag kommer inte att göra om just den utmaningen för det kom en krasch efteråt som inte var så rolig alls faktiskt.....varken för mig eller dom runt omkring...sorry

jag är inte pigg på att erkänna det
men det var kanske lite mycket löpning, ja inte löpningen i sig utan..
tiden som las på löpningen i februari,
jag har ju lite annat i mitt liv också......

biverkningarna kom...

...23 dagar med orkeslöshet, trötthet, omotivation, huvudvärk, illamående, surmulenhet, bitterhet, ledsamhet.....

gå till jobbet,
kommer hem,
totalt omotiverad för att göra något alls, inte ens sticka...
ingen musik som hjälper alls...
typ oförmögen att ens laga mat...

tvinga sig till den pyttigaste, långsammaste löprundan för att hålla runstreaken igång och för att trots allt inte ramla ihop i en blöt liten fläck på golvet

det enda som hjälper en gnutta är lufs i skogen med lilla Bhilax, älskade hund💗

en utflykt (flykt) från vardagen med Ture

en utflykt (flykt) från vardagen till morsan

acceptans

strategi

förstående man💕

jag ger det mars ut tänkte jag ....

..men..

...jag behövde inte hela mars ut


måndag 23 mars så vände det

Ledig måndag, vaknar tidigt, äter frukost känner mig kanske, kanske,  eventuellt en liten, liten  gnutta sugen på både skogen och lite lagommusik,
vågar knappt tro på lusten
bäst att passa på
smida medan järnet är varmt...
ger mig ut kravlöst för att prova på att springa lugnt men lite längre,
lyckades i sakta mak skrapa i hop 1, 3 mil, dvs nästan en mil längre än dom senaste 22 dagsrundorna på 1,6 km....

jag kommer hem duschar och känner ganska tydligt att det har vänt, jag vågar knappt tro det men det visar sig att så är det.....
dagen efter blev det hårdrockspass med styrka på mitt skogsgym, riktig kul och med värsta träningsverken som följd, hahahha
dagen därefter lugnt längepass
ja det flyter på igen

nu går det bra att både laga mat, sticka och springa och lite annat....


om jag har lärt mig något av detta.....

tja, inte att jag inte ska ta mig an utmaningar i alla fall för det kommer  ändå inte att hålla, hahahah

däremot ännu bättre hur jag ska hantera krascher

STANNA UPP
ACCEPTERA
EGOISM (det var inte inte vackert att skriva, men det hjälper en mycket fortare att komma tillbaka)
STRATEGI



men acceptans är nog ändå  A och O....

acceptans för att kunna se allt för det det är

om man inte accepterar att saker och ting är som det är,
 så är det ju stört omöjligt att lägga upp en strategi liksom

och som jag alltid flaggar för:
ät ,sov, var ute, rör på dig, ät, sov, var ute, rör på dig, ät, sov, var ute, rör på dig, osv, osv....

Två andra saker som också är till mycket stor hjälp

1: I detta fallet bestämde jag mig för att ge tid till att låta mig få vara kraschad
jag tänkte att jag börjar med mars ut, dvs en månad, en månad är ju ganska länge men
i perspektiv till ett helt liv.....då är ju en månad bara litet ögonblick liksom....


2: Jag använder också min fantasi...

 jag ser in i framtiden, jag ser mig själv som en typ 100 årig, skrynklig och klok gammal gumma med små glasögon sittandes i en skön fåtölj

vad skulle hon säga till mig om detta....

förmodligen skulle hon bara le och skrocka lite, klappa mig på huvudet och säga att: Ingen fara, acceptera att det är som det är, det är ingen stor sak att krascha lite då och då, ge det lite tid, var snäll mot dig själv,  så ska du se att du snart är på banan igen med nya utmaningar .....

Den där gamla Jenny i fåtöljen.....
...oj oj oj vad hon har hjälpt mig många gånger att få lite perspektiv på tillvaron,
på vad som är viktigt och vad som inte är det.....
...när man ser tillbaka...





Nåväl, nu behöver man väl ändå inte låtsassova längre, klockan är ju halv sju...hahahha
magen kurrar jag börjar bli riktigt hungrig och sugen ett längepass med lite go musik, Knogjärns nya låt är ju inte sönderlyssnad...än....

#RS 229

Kärlek & Glädje åt Alla!

Coronavirus åt ingen

...återvändsgränder

Att fattig hasa runt hemma och titta ut på gråvädret, bland dammtussar, vardagsmat, disk, tvätt, räkningar, en massa andra dryga grejer och bara drömma om att man var på Hawaii istället.....

Det har man ju gjort några gånger och är dessutom så otroligt korkad så att man inte slutar med det heller, nej nej , det ska drömmas bort och gnällas om och om igen, jag kan bli såå trött både på mig själv och andra......

Istället borde man direkt konstatera att okej, här var en återvändsgränd i dag........

....jag måste tänka så här istället

När man är ute och går/springer och stigen tar slut...

När man är ute och kör och kommer till en återvändsgränd...

Då är man ju inte så dum så att man står kvar där och stampar och gasar och glor och önskar att någon ska göra en ny väg åt en mitt framför näsan.... man stannar ju inte kvar och ojjar sig och typ svälter ihjäl....

...nej, nej man vänder, går/kör tillbaka och tar en ny väg och kommer vidare

Varför agerar man inte på samma vis hemma?

Nej nej, man suckar och ojar sig.

Försöker drömma sig långt långt bort...

 

Glor trött ut genom fönstret och muttrar över gråvädret och pengarna som fattas medan man står med disk, städ, tvätt och sådant, och hoppas att någon ska komma med ett trollspö och ordna allt det där...

Är inte det en form av återvändsgränd det också...?

Är det inte lika bra att vända om här också?

Släppa Hawaiidrömmen, skippa sol, värme och rikemansdrömmen...sluta vänta och tro att det ska bli någon ändring..

Göra något av det du har, så svårt är det faktiskt inte, om du inte är helt sjuk och lam

Koka lite kaffe, stek några ägg, dra i hop ett gäng chokladbollar, klä på dig något väderanpassat, slit med dig första bästa sällskap eller dra själv ut till första bästa stig, skog, hav eller vandringsled......

Efter dom timmarna på vandringsleden kommer vem som helst att må sååå mycket bättre än den som står drömmande, suckande kvar vid diskbänken .....efter samma antal timmar...

Dessutom,  när man kommer hem så swischar man undan tråkiga grejer tre gånger så fort och lätt som om man hade stannat kvar inne och ojjat sig.....

Och om du nu inte gillar att röra på dig i flera mil så går det ju strålande bra att bara gå några granlängder för att hitta någonstans att slå sig ner och njuta av sin fika utomhus istället för inne i ett dammhål med grått väder utanför fönstret, 

eller varför inte grilla en korv utomhus,

 istället för att steka den inomhus på stekpannan...

..det måste ju inte vara flashiga rätter utomhus om man inte vill och orkar, 

det både smakar och funkar superbra med korv eller svettiga ostmackor och några bananer också, 

det mesta funkar ju faktiskt väldigt fint utomhus

Inte helt dumt att tänka tråkigheter och drygheter i återvändsgränder....

...backa och ta en ny väg liksom...

Kärlek & Glädje åt Alla! 

...några bra saker med coronavirus...

Vad kan det komma ut för bra grejer av coronaviruset?

Nummer ett skulle väl ändå vara att vi blir ordentligt omskakade och MÅSTE stanna upp för att reflektera över saker som vi kanske inte alltid funderar över och det är ALLTID bra att vakna upp och fundera lite
Inte bara tassa omkring på sina invanda stigar i sina vanliga tofflor dag ut och dag in, år efter år...

Helt plötsligt så måste vi  tänka på nya sätt och i nya banor

Helt plötsligt så kanske du med gott samvete kan sätta dig själv i första rummet för att på bästa sätt hålla dig frisk för både din och andras skull

Du får mer tid hemma för reflektion, sömn, frisk luft, sömn och tid att laga riktig mat, kanske utöva en ny eller gammal hobby som du inte haft tid för på evigheter

Detta i sin tur leder till att du blir starkare, rikare (både vad gäller ekonomi och hälsa) och bidrar till en bättre miljö tack vare mindre shopping och färre körningar

Det som också jag kan tänka skulle kunna bli bättre i det långa loppet är löner för sjukvårdspersonal.....nu borde väl ändå botten vara nådd, det går ju liksom inte att ligga på minus med personal redan innan en sån här grej..

Inte för att jag önskar livet av så där värst många personer men det vore ju helt strålande bra om ett gäng politiker inklusive familjer blev ordentligt omskakade och åker på något rejält som gör att dom måste vistas på sjukhus och på det sättet kommer till insikt att det finns INGENTING annat än att höja löner rejält för dom personer i vita rockar som ska vårda och ta hand om oss under en orolig längre eller kortare tid....

Så lite bra grejer finns det nog också...

Men alla måste hjälpas åt och visa respekt för varandra

Hosta hemma

Passa på nu att ta vara på tid som blir över...

Själv ska jag packa för en skogsvandring med sonen , det kan bli hur som helst, hahahah!

Med stor sannolikhet så undviker vi två förmodligen både att sprida coronavirus eller bli smittade av corona idag i alla fall....

Kärlek & Glädje åt Alla! 

.....hunduppfostran med "PANGtekniken", pangtekniken hahahha, mitt nya hittepåord

Har väl egentligen aldrig funderat över att ge mig in i diskussionselden vad gäller hunduppfostran....
Men det har snurrat mycket tankar i min skalle sedan jag såg ett program på SVT om Alexandra Ortega, som tydligen skapat mycket starka känslor hos en hel del hundmänniskor....

Ibland eller ganska ofta faktiskt, så kan jag bli lite förvånad över inskränktheten, enkelspårigheten och trångsyntheten som förvånansvärt ofta märks av i hundkretsar, det är liksom olika läger som letar fel hos varandra i stället för att ta lärdom av varandra....

Istället för att lyssna och ta lärdom av alla som håller på med hundar så väntar man liksom bara in och lyssnar för att hitta "fel" för att sedan få tala om vad vederbörande gör som är fel och hur man faktiskt inte ska göra....istället för att kanske fråga hur man tänker och varför?

Jag tänker att det kan vara en bra ide att göra lite som jag alltid har försökt att pränta in i mina tjejers huvuden,  mest vad gäller häst men på senare år även hund, nämligen,

Backa och lyssna...på ALLA!

(inte alls min starka sida att backa och lyssna, men jag vet att det är rätt, så jag kan väl försöka lära mina barn bli bättre än vad jag själv är)

Lyssna på alla som håller på med hästar och hundar! 

Oavsett om dom håller på med trav, western, galopp, dressyr,  hoppning eller agility, spår, sök, rapport och skydd osv osv eller så kanske dom "bara" har häst eller hund för sällskap skull
men,
alltid finns det något att ta efter, så gott som alla har något, fiffigt, bra och smart att komma med...

Kanske att man inte gillar djurägaren och dens sätt att fostra alls, kanske är dom nybörjare men.....

Man får ändå förutsätta att alla som har djur älskar dom, vill deras  bästa och önskar att dom ska bli minst sagt lätta att hantera, dessutom så har ju ALLA någon form av erfarenhet som man kan lyssna på och antingen ta efter eller såga...men det finns alltid att lära något bra av alla, om inte annat, hur man inte ska göra

Man lyssnar, tar in, centrifugerar en stund och kvar blir det "Best of" och det som passar dig och ditt djur, ditt ekipage liksom

Jag tänker nog som så, att det viktigaste med att ha djur och åtminstone få hyfsad ordning och lydnad  på dom, då  krävs egentligen bara två saker,
nämligen

Nummer ett: 

Ge djuren massor med tid och kärlek, särskilt i början,  var tillsammans med dom på ett skönt och lekfullt sätt med så lite krav och press som det bara är möjligt. Undvik konflikter i det längsta tills ni känner varandra

Titta, lyssna, registrera, lek och gör allt för att lära känna väl!

När du har lärt känna väl så kan det vara rimligt med,

Nummer två: 

Vara tydlig,

Är det något du inte gillar som djuret gör, försök ge bättre alternativ och funkar inte det så,
 PANG!
 (Med pang så menar jag såklart inte en smocka, jag menar en snabb Pangreaktion)

Tala om det i samma sekund som det sker

Kraftfullt, tydligt och väl

Backa, klappa och visa massor med kärlek direkt efter panget!

Är det något djuret gör som du gillar. Gör samma sak.

PANG!

Tala om det i samma sekund som det sker.

Kraftfullt, tydligt och väl.

Nummer ett är ju inte jättesvårt, det är ju mest att få i hop mycket timmar och lära känna

Nummer två kan skapa lite bekymmer om man är osäker på sig själv och dessutom stänger dörrar till det ena eller andra lägret, där det kan finnas bra och fiffiga nycklar till just din och din hunds relation och utveckling

Å ena sidan så säger någon att man inte får ta i för hårt, å andra sidan säger någon att man måste ta i ordentligt

Någon säger si och någon säger så.......

Men har du lärt känna ditt djur från början så lär du dig snart vad som behövs för att just er relation ska fungera på bästa sätt

Vissa kanske säger att man inte får ta tag i sin hund, kanske den personen aldrig har haft en skarp tonårsrottweiler som vill testa gränser....

Vissa kanske säger att det krävs alltid att man tar i sin hund ibland, men dom kanske aldrig har haft en genomgående lugn och fin liten sällskapshund där det räcker att spänna ögonen i dom eller ta fram en pipis när den gör något galet

Man måste göra det som krävs för att relationen och uppfostran ska fungera, utan att man för den skull är elak eller orättvis, men med pangreaktioner, roliga leksaker, supersmarrigt godis, magkänsla efter bästa förmåga och massor med kärlek så kommer man väldigt, väldigt långt

Nu är det en och annan som tänker protestera och hävda att: Kan man fostra ungar utan att ta tag i dom så kan man väl göra det även med en kaxig rottis eller en hyperspeedad kelpie

Jag tänker att njae...jag tycker att det kan vara lite svårt, det är ju stoooor skillnad på ungar och hundar
Och frågan är ju tex. vad man vill ha i andra änden av sitt koppel och hur mycket frihet man vill kunna ge i slutänden ...

Visst, båda behöver en fast, kärleksfull och bestämd hand, men med en unge kan det funka att resonera, men om det inte gör det, så kan det krävas lite kraftigare konsekvenser som tex, indragen veckopeng, utegångsförbud, internetförbud mm...visserligen inte min grej, jag gillar det inte alls, men ibland så krävs det ändå att man gör saker som man inte riktigt gillar för att det ska bli en lite kraftigare konsekvens för tydlighetens skull, men hur visar man hunden...
det kan vara  svårt att få en hund att förstå en konsekvens om att lördagsbenet blir indraget för att man tex har bitit matte

Det är svårt att för en hund förstå utegångsförbud bara för att den inte kommer när den ska....

Det är svårt för en hund att förstå indragen middag för att den smitit ut, utan tillåtelse...

Det är kanske kan svårt  för "Mallen" att begripa en konsekvens av att inte få följa med till grannen nästa gång bara för att han nästan käkade upp grannes katt när ni var där sist och försökte locka med godis och leksak istället för att ta tag i hunden...

Man kanske måste välta ner sin hyperspralliga unghund för att den råkat bli så speedad så att den inte hittar ner på jorden själv...... jag kan kanske inte lösa det på annat sätt än att välta ner den.....vänligt men bestämt.....något annat hundpsykologiproffs kanske hade kunnat lösa det utan att ta i hunden, men jag måste ju lösa efter bästa förmåga på mitt och min hunds vis....


Jag tänker att kvickast möjligt få stopp på ett oönskat beteende gör ju att man kan ge desto mer frihet desto snabbare


En varsam, kärleksfull men också i vissa fall en väldigt bestämd hand ger en trygg och lydig liten varelse förr eller senare

Ja det är i alla fall vad jag tror

Ja, i vilket fall som helst, lyssna på andra utan att direkt såga
ta in,
fundera
och gå på magkänsla,
magkänslan av vad som passar just dig och din hund i er situation,  det är det bästa tror jag

Ibland kanske man kan känna att man egentligen hade velat göra på något annat vis i någon situation och någon annan kanske hade kunnat lösa ett problem mycket bättre och smidigare...
men det man inte kan, det kan man ju inte, man kan ju liksom inte förvandla sig till en annan bättre hunduppfostrare..... och då kan man ju inte göra annat än sitt bästa och göra det bästa av situationen just där och då liksom......


Säkert anser många att jag inte borde ha hund med den inställningen.....det har jag inte heller jag är bara "gammelmatte" så jag kan tycka, tro, anse och göra precis som jag vill.(precis som alla andra mor och farföräldrar gör med sina barnbarn....hahahah PANGTEKNIKEN!)

Men jag säger som jag brukar säga, döm inte för hårt, du vet ju inte vilka kunskaper,  tankar och erfarenheter som ligger bakom en hundägares sätt att hantera sin hund......

I natt har i alla fall mitt "barnbarn" sovit över för första gången, vi är nog lite trötta bägge två,

men det är väl som det ska kan jag tro, inget som stoppar en härlig skogsutflykt

Hahaha kan tro att det är Dracula och hans läskiga fladdermus som är på en solig promenad men i själva verket är det jag och Bhilax.💖💖💖
Jag i bästa valpplagget, yllekappa, man kan stanna, sätta sig vänta och vila lite hur som helst när det behövs vid valppromenader, utan att bli kall

Kärlek & Glädje åt Alla!

...hjärnskada och osynligt handikapp

När Vanja låg i Lund och läkarna berättade att hon hade DAI skador på hjärnan så sa dom åt oss att inte googla på det......

Jag gjorde inte det

Jag hade bestämt mig för att haka mig fast vid det lilla, lilla halmstråt som fanns om att Vanja fanns därinne bakom alla bandage och slangar någonstans, och skulle komma fram igen....

Varför googla? 

Skulle det hjälpa någon om jag tappade hoppet? 

Jag svarade nej på den frågan, så jag googlade inte på DAI skador...

Jag ville inte läsa, jag vill känna efter, se efter, timme för timme, dag för dag...

Jag försöker få ihop problematiken som Vanja har fått av bilolyckan och problematiken som fanns innan, för att lite lättare kunna förstå och stötta på bästa vis

Det är väldigt svårt att förstå sig på och stötta på bästa vis....

Fast jag har gjort mitt bästa hela tiden och känner mig trygg i det

Men alla kan ju bli bättre, tänker jag, både Vanja och jag

Det krävs ganska mycket för att en utomstående person ska förstå hur jobbigt Vanja kan ha det när hon ser ut att vara hur pigg som helst och lever livets glada dagar.....

Det är hundar, 

det är fint boende, 

det är hästar till höger och vänster, 

det är härliga underbara människor på alla håll i hennes närhet 

och liten gnutta  jobb som hon trivs med också 

Vad är problemet?

Problemet efter hjärnskadan?

TRÖTTHET

Vissa dagar kan flyta ganska bra om inget ovant inträffar och allt rullar på i vanlig ordning och det blir en bra middagssovning

Vissa dagar kan vara ett helvete med total utmattning för ingenting, då falerar hela dagens program och man ska dessutom höra att man kanske borde "rycka upp sig" eller "bita ihop", eller frågor som "Varför är du så trött, du gör ju ingenting, du jobbar ju knappt?.....

(Jag brukar säga till Vanja att hennes jobb är kanske lite udda,  men hennes jobb är just nu faktiskt att vara trött...det finns så många konstiga jobb nuförtiden och detta är ett av dom)

Man vet aldrig när, hur och vilka dagar som allt kommer att fungera eller när hur och vilka dagar som inte kommer att fungera 

Det blir en stress, en stress som också i sin tur tröttar ut

Det blir lätt en ond cirkel

KONCENTRATION

Att koncentrera sig, även om det bara är ett tvprogram som ska ses eller en kort tidningsartikel som ska läsas,  är väldigt svårt och utmattande, och om hon skulle vilja ge sig på något helt nytt så är utmattningen hela tiden väldigt nära och kan bli total på väldigt, väldigt  kort tid

Att ha störningsmoment runtomkring när hon ska koncentrera sig på minsta lilla, 

 är HELT UTESLUTET

Det funkar inte

INTIATIVFÖRMÅGA

Att lyckas ta intiativ kan vara oerhört svårt, ibland funkar det om allt är uppstrukturerat i förväg eller så behövs ett samtal med mamma, pappa eller någon annan i närheten för att sätta igång med saker

(Här hjälper det bra med en hund som säger till att nu måste vi minsann göra något, och vips så har man satt i gång med något av det viktigaste, frisk luft och motion)

MINNESSVÅRIGHETER

Sämre minne, ingenting som vi i närheten märker av så jättemycket, men för Vanja själv, är det väldigt jobbigt att inte kunna lita på sitt minne, 

för sämre är det 

och när och hur det visar sig, det kan man inte riktigt veta....

...det är ett stort orosmoment och väldigt tröttande att hela tiden ha känslan av att man har glömt något eller kommer att glömma något

ÄNDRAT BETEENDE

När man är sig själv fast det är ändå inte riktigt att man alltid känner igen sig...

Det är tufft

Ilska som kan komma med full kraft utan större förvarning

Tårar av både ledsamhet och frustration som kan komma med full kraft utan förvarning

Djup nedstämdhet oftast till följd av den förfärliga tröttheten

Förutom ovanstående,

 Sömnen 

Sömnen är sämre, vilket såklart är ju sämsta tänkbara för en redan hjärntrött person

Aptiten

Aptiten är knepigare, 

 det kan ibland vara svårt att känna hunger men samtidigt så måste man ha mat med hyfsat  jämna intervaller för att inte aptiten ska vara helt bortblåst och som i sin tur direkt får katastrofala följder, som är väldigt svåra att hantera, både för henne själv och dom runt omkring, med humör och hjärntrötthet

 

Om man tittar på alla dom ovanstående utmaningarna som Vanja(och många andra) har att brottas med så kanske  man få en liiiten inblick och känsla  i hur det är att ha ett osynligt handikapp

Lägg därefter till att hon med stor sannolikhet har någon form NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) som ska utredas....

Hon (och vi) har att brottas med, 

tro mig, 

trots att det som dom flesta ser,

 det är en oftast pigg, alert och glad tjej med många järn i elden..

Inte en tjej som  ramlar ihop på golvet som en våt fläck utan förvarning....

Inte en tjej som är totalt oresonabel  när hjärnan låser sig...

Inte en tjej som behöver sova efter att ha jobbat tre timmar

Inte en tjej som har svårt att umgås med fler än en person åt gången

Inte en person som helst måste ha lurar för att stänga ute andra ljud än dom som är självvalda

Jag vill gärna poängtera hur viktiga vissa saker är på denna resan

saker som vi har kommit fram till och jobbat in..

,nämligen inställning hos Vanja själv och hos alla som rör sig runt henne

Allt måste inte ses som problem,  det kan ses som utmaning i stället och det är skillnad..alltså ,...STOR skillnad på problem eller utmaning....

Nummer 1:   ACCEPTERA! 

Det är som det är just nu men allting ändras hela tiden, minut för minut, timme för timme, dag för dag ...osv, osv utgå från att acceptera hela tiden, hela tiden, det går inte att smita undan eller förbi liksom, man måste acceptera vad man har att bita i ....

Nummer 2: GRUNDSTENAR!

Sova, äta redigt, vara ute och röra på sig, sova, äta redigt, vara ute och röra på sig osv, osv,

klarar man inte dom grejerna är det ingen som helst mening att ge sig på något annat

Sova, äta redigt, vara ute och röra på sig....det måste göras först, hela tiden, ALLTID.

Nummer 3: PLANERING

Max en planerad " aktivitet/måste göras" per dag, oavsett om det gäller handing, jobb, möte, träffa kompis, något samtal eller någon kurs...

finns det energi kvar den dagen när "måste göras" är klart så ska fokus vara på att göra må bra grejer, tex, rida en häst till eller kanske hälsa på någon...

Det tar tid att hitta en strategi men vi har jobbat hårt och dessutom många gånger haft väldigt mycket flyt, framför allt med människor som förstår och har så mycket hjärta och medkänsla så att man inte tror att det är på riktigt

En sak är viktigt, med detta inlägget som jag särskilt vill poängtera:

När du möter någon pigg och allert människa som konstigt nog säger att hon inte orkar eller inte kan,

döm inte för direkt eller för hårt och tala inte om att dom kan bita ihop, 

fråga istället först om det beror på något särskilt som gör att dom inte orkar eller kan....

Ibland kan man ju prova att fråga, istället för att tala om, 

 för att sedan bara hålla klaffen och lyssna..

Det har till och med jag blivit bättre på, så skam den som ger sig

Det kan röra sig om ett mycket, mycket, tufft och osynligt handikapp 

som många gånger kan leda till depression och ensamhet, 

och det, bland annat, för att det är så tufft att ingen förstår en  eller ens försöker förstå en...

Kärlek & Glädje åt alla!

...mörkrets magi på landet

Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag kan vara ledig en hel dag utan att ge mig ut på ett löppass medan det är ljust......

...men så tittar jag på nedanstående bilder och då vet jag magin som jag känner när jag är ute efter mörkrets inbrott.

Det är liksom omedvetet som jag väntar in mörkret men jag tror bestämt att hela min kropp och hjärna vet att jag behöver en mörk löptur,  så den löser det och styr omedvetet förnuftet....

..förnuftet som säger att det kanske egentligen är både smidigare och lättare att springa så länge det är ljust och att det dessutom är skönt att ha det gjort när kvällen kommer


Det är det där sjätte sinnet, eller rättare sagt den där känslan/kapaciteten som vi använder alldeles för lite och för sällan, för vi har inte lärt oss eller vant oss att lyssna och utnyttja det ordentligt..

Kroppen och hjärnan försöker styra och tala om saker hela tiden men vi har liksom så jäkla bråttom med annat hela tiden så vi ger oss liksom inte tid att höra efter, och gör vi det så vågar vi inte alltid lita på vad som sägs därinne...

När man ger sig ut på en mörk skogstur på landet så blir hjärnan helt otroligt klar och skärpt, det är en såååå frän känsla!

Helt plötsligt så går man från klarhet till klarhet i saker som förut har varit hur luddiga som helst..

Allt blir klarare och ljusare i mörkret......

Jag får aldrig just den känslan någon annanstans eller någon annan gång, just den där som gör min hjärna så gott

Jag tror att rörelser utomhus i mörker är det bästa tänkbara för hjärnan, jag kan känna att den renas från allt skräp, liksom nollställas för att kunna jobba i klar hjärnsubstans istället för i seg geggig sådan..

Det är ju liksom inte några andra ljud än naturens ljud,
inga andra lysen än eventuellt stjärnor och månljus som stör,
det är helt galet magiskt, vilande och renande

Det går inte att jämföra med mörkerlöpning i stan,
där blir det mer som ett trevligt party, som visst kan vara nog så trevligt,
men den uppfyller långt ifrån samma funktion som mörkerlöpning på landet

Prova vettja,
... ta cykeln, bussen, bilen ut från alla lyktor och läten i stan och kör ett pass i mörker....

en mörk tyst landsväg på landet kan ta din löpning till helt nya dimensioner...
...det kan jag lova


(Det händer på 9/10 turer att det är för mörkt för att vänja sig
Mörkret kan vara väldigt olika mörkt...
..så en bra ide´ kan vara att stoppa en pannlampa i fickan,  i fall i fall, det skulle råka vara en sån supermörk kväll,  just när du ska prova...)

Om jag inte dör eller jorden sprängs i tusen bitar så ska jag idag ge mig ut på, 

#Runstreak 186

Kärlek & Glädje åt alla!

....bakom instagrambilderna

Jag undrar om kanske någon känner igen sig i historien bakom bilden på instagram....kanske.....

Det blev ingen bild på instagram från onsdagens korvgrillning med familj....

...men det kunde det absolut ha blivit,  men bilderna  blev så förskräckligt suddiga, så det var inte så kul att spara på instagram..

... men om man tänker sig en bild med spegelblankt vatten, en familj, hundar, eld och solnedgång så låter väl det hur mysigt och harmoniskt som helst eller hur?

Här kommer min lilla historia bakom bilden som jag inte då inte la ut....

Jag får ett infall när jag står på jobbet och tittar ut: Idag ska jag köra förbi affären och köpa lite roliga korvar och sedan ska jag överraska familjen med en liten smidig utflykt i närområtdet med korvgrillning....

Jomen, tjena ......vår familj....smidig.....det rimmar inte riktigt....hahahaha

Lämnar jobbet, hastar in i affären och rafsar åt mig några roliga korvar och tillbehör, kör hemåt,  ringer Vanja för att förbereda henne först, hon älskar inte alls överraskningar...men hon gillar min ide´

Kommer hem och talar om för Ture att vi ska på utflykt, han blir inte exalterad någonstans faktiskt....

Men under vissa hot så verkar jag lyckas få med honom

Ringer Jonas och säger att nu får han faktiskt komma hem, solen skiner och vi ska på utflykt...

Alla meddelade

(Någon knackar på min axel och viskar i mitt öra att jag borde ha sticka ut på en härlig löptur i solen istället....)

Vanja och Bhilax kommer, pigga och glada, kommer dock på att en hund till måste med, så hon måste faktiskt hämta den ....måste man så måste man....

...bara två mil fram och tillbaka,...

....man klart som korvspad att bästa kompis Pontiac också ska med...fattar ju vilken stolle som helst..

Under tiden kommer Jonas hem, han tycker nog att det är en härlig ide´, dock har han huvudvärk från helvetet...Trycker en huvudvärkstablett, sätter sig ner och  inväntar smärtlindring

Ture kommer ner och muttrar runt lite i köket medan jag packar i hop lite av varje...

(Jag grunnar lite på vad jag håller på med...kunde varit i skogen nu...)

Vanja kommer tillbaka med Pontiac, Jonas huvudvärk börjar släppa

Vi packar in oss i Vanjas bil, fyra vuxna, två hundar och en del packning, lite trångt, men men, alla vid ganska gott mod ändå...mot naturreservatet Bjurkärr

Jonas sätter sig vid ratten, börjar backa och vrida på ratten...

...då låter något jättemycket, alltså jättemycket, något som till och med jag fattar, inte bör låta.....

(Jag längtar ut i skogen, varför sprang jag inte bara en runda....)

Vi krypkör till bilverkstaden, nu är stämningen låångt ifrån på topp, kan jag säga

Några hoppar ut ur bilen och bilmekanikern hoppar in,  kör ett varv, hoppar ut och säger" Ni borde nog inte köra mer utan att laga" 

Vi trycker in oss i bilen igen, där vi nu även behöver trängas med suckar, rastlöshet, tårar, hunger och allmän uppgivenhet...

Alla är helt inställda på att strunta i den lilla utflykten..

utom min kära make ...stabil som få i vissa situationer...eller helt enkelt, väldans sugen på grillad korv, hahahha

Jonas tar ett beslut att vi "bara" ska åka ner till vår fina båthamn istället, som är nästan på vägen hem, ha vår lilla utflykt och sedan lämna Vanjas bil och efter det  köra hem henne och två hundar

Vi bestämmer det

Vi har en väldigt, väldigt fin båthamn men det var ju inte dit vi skulle, men men, nu är vi jättehungriga och har en trasig bil så det fick bli så

Men fick vi eld lite smidigt????

Nej

Det gick väldigt osmidigt... och vi höll nästan på att svälta ihjäl..

..men hur eller hur...

... innan det blivit helt kolsvart ute,  så hade vi i alla fall några korvar i våra magar, nån skvätt kaffe och lite choklad

Tror bestämt att vi skrattade en del åt eländet när vi började bli mätta....

Baxade in oss i bilar, åkte till verkstad, körde hem vissa och kom hem....här kunde ett fint foto på en härlig familjegrillning lagts in på instagram och det hade sett så passens trevligt ut.....och  ingen hade precis tänt på vad krävdes för att ta bilden och vad som skedde före och efter bilden.....

Nåväl, min runstreak fick ju inte brytas så väl hemma så bytte jag om till löparkläder och stod i hallen  för att välja skor när Ture dånade ner och skulle med......

Det blev en helt fantastisk och magiskt "Nästanfullmånerunda" 

och så här i efterhand  när jag tänker på våran smidiga lilla grillutflykt så blev ju den jättemysig till slut men det krävdes en ganska stor insats i energi och tålamod.....

Ja, ja, det är det bökigaste, stökigaste och jobbigaste  som man skrattar mest åt i efterhand och det är ju det jag vet och vill åt när jag drar igång såna här små projekt

Jag vet en sak till, 

 allt på instagram har en företid och en eftertid...

 och en undertid....

Kärlek & Glädje åt alla!