lördag 30 juni 2018

..."att strypa den jäveln"


När orosklumpen bara växer...


.....kroppen håller på att krackelera, för klumpen får inte plats därinne, det gör så ont och man vill bara  vråla ...

"Men kom ut då så ska jag strypa dig din jävel" 

Men kraften till det vrålet finns inte....


...dropparna med kraft måsta användas till annat.....


...att kliva upp...
..att klä på sig..
..klä av sig..
.. att inte ramla..


Jag har varit där





När blicken tittar framåt utan att kunna se, oron har tagit makten över synen och 
det är omöjligt att se klart

Man måste klamra sig fast vid hoppet......

.... trots tusen människor omkring sig känner man sig ensam...

...inte övergiven men ensam...



... kan någon bara väcka mig....

Ingen hör....


ingen kan känna din orosklump,
ingen kan känna dina översvämmade ögon
ingen kan limma din krackelerande kropp







Att vara ensammast och vilsnast i världen......

När man är så rädd så att man inte vågar titta framåt men gör det ändå...utan att kunna se..

Stigarna är så otrampade, snåriga och skrämmande

Alla verkar vara återvändsgränder

Alla verkar sluta med stup

 Titta inte för långt framåt

Du vet inte....

Vänd ner blicken och följ varje steg

Ett i taget

Långsamt

Att rusa framåt och snubbla i alla snår.....

...eller över stupet....

...det hjälper inte....

...titta ner...

..titta ner en stund till..

..titta på varje steg...



...du kommer att kunna lyfta blicken igen....

...du kommer att kunna se igen...

..du kommer att kunna andas...

...och du kommer att kunna :

"Strypa den jäveln"




"Ett totalt urgröpt träd, nästan bara bark kvar, vid första anblicken alldeles dött....

.....men vänd blicken uppåt och titta noga....

.... det lever i allra högsta grad! 

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara"




Massor av kärlek, glädje och styrka åt alla!













tisdag 26 juni 2018

....att inte rösta....ialla fall inte på SD




...om jag tänker rösta? 


Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag tänker göra!

...om jag anser att du är dum om du inte tänker rösta?

Det kan du också hoppa upp och sätta dig på!




Inte finns det väl en enda person som inte bryr sig om någonting,  någon gång?

Är det inte problem med invandrare så är det för dåliga lärare!
Är det inte tillräckliga straff för brott så är det för lite Akassa!
Är det inte bra äldrevård så är det för dåliga vägar....osv, osv

Visst bryr du dig? Det gör du ju!

Jag tänker mycket om allting hela tiden och i min värld så finns det inte på kartan att jag skulle strunta i att rösta. Däremot så är det väldigt svårt att veta på vad. 

Men jag börjar med att fundera på mina viktigaste frågor och då kan jag direkt plocka bort ett parti! 

SD

Vad är det absolut superviktigaste? 

Det som är nummer  ETT! 

Det borde vara samma svar för alla människor! 

MILJÖN

Hur är det ens möjligt att inte tycka att det är viktigast liksom?????

Det spelar ju ingen roll hur många poliser vi har, hur lite invandrare vi har, var man får handla sprit, hur fort man får köra, hur höga straff vi ska ha eller hur mycket skatt som ska dras om vi inte har 

MILJÖN, 
VÅR PLANET
!!!!!!!

Och här ramlade den lilla fästingen Jimmy och hans kompisar i Sverigedemokraterna ner på botten av min politiklista. 

Dom tycker nämligen att vi kan dra ner jättemycket pengar till typ det mesta som har med miljön att göra. Allt från forskning till att skydda värdefull natur......suck......men det är klart för dom där små fästingarna kommer väl att överleva hur det än blir med miljön.......därför bryr dom sig inte. 
Usch! Tvi! 

Jag gillar inte fästingar, dom fyller ingen funktion överhuvudtaget vad jag vet!!



Min nästa fråga som är helt enkelt  nummer TVÅ viktigast! 

Det måste bli  BARNEN så klart. 

Växer det inte upp några friska, starka och vettiga ungar som kan värna om miljön och vår planet, vad händer då?

Alltså är det lek och vettig hobby, bra mat, motion, frisk luft, UTBILDNING och härlig MILJÖ och vettiga vuxna som dom behöver. 


Här ramlade också Fästingpartiet ner på botten av min lista. 
Dom skriver bla. på sin hemsida att den försämrade skolan beror på "ansvarslös invandringspolitik"....

 HA,HA,HA....eller ska jag gråta?

Men på riktigt, dom skriver det!

Det är ju lika dumt som att säga till sitt barn:

 -Nej du Kalle lille,  du får ingen mer mat för vi var visst lite ansvarslösa och råkade skaffat ett barn till som också måste ha mat och då har vi inte råd att ge dig mer....tyvärr....... 


Men asså, så funkar det ju inte. ....

SD vill ha mer poliser och dom vill ha högre straff och det kan jag också tycka men det kostar ju också MASSOR.....

Har vi verkligen råd med Vår Miljö och Våra Barn om vi ska lägga resurserna på fler poliser och högre straff??


Eftersom att  i fästingarnas politik så verkar det ju vara så att det ena tar genast ut det andra?? 

Dom anser ju att för mycket invandrare så har vi inga pengar kvar till någonting överhuvudtaget??

Då tänker jag att ....då borde det ju också vara så att fler poliser och högre straff också gör så att vi inte har råd med skola och miljö....

Men just det ja....
...dom ville ju skära ner jättemycket på alla miljöpengar och då får vi kanske råd till både invandrare, poliser och skola.......


Om man går in på Sd´s hemsida och klickar på deras politik så antar jag att  detta är  deras tre viktigaste frågor eftersom det var dom tre som kommer upp först:



ÄLDREVÅRD, 
BROTTSLIGHET
 OCH INVANDRING

Jättebra! Verkligen! Men jag måste ändå undra lite......är det dom här tre frågorna som är viktigare än viktigast för att ta sammhället vidare framåt? 

Åldringar.....
Brottslingar.....
och invandrare.....

Väldigt viktiga frågor eftersom jag tror på människors lika värde men som sagt........
fästingar överlever ju nästan allt.....
så dom behöver ju egentligen inte bry sig nämnvärt!


Sedan att dom, vad jag förstår av deras hemsida så är dom inte något vidare intresserade av jämnställdhet heller då dom vill ta bort pappamånader, inskränka abortlagen och låta religiösa friskolor hållas....glöm inte att många av dom där religionerna är vääääldigt långt ifrån jämställdhet...... 

Men snälla, 
läs på en liten gnutta i alla fall, inte bara lösryckta meningar på facebook och gå för bövelen och rösta! 

Och bara för att dom har bytt ut sina bomberjackor och svarta kängor till kostymer så betyder inte det att dom gillar demokrati. Dom vill bestämma själva och kasta alla andra partier i soptunnan.........

Då blir det ingen demokrati kvar och då ligger vi väldigt risigt till......
Demokrati hamnade ju då alltså på tredje plats men frågan är om inte 

MILJÖN
BARNEN
OCH 
DEMOKRATIN

hamnar på delad första plats, 
 och då finns det verkligen ingen anledning överhuvudtaget att lägga sin röst på några gamla bomberjacksmän som råkat få på sig kostym...


Var lite klok och välj något annat parti.

Vad som helst är ju bättre än att ett gäng fästingar ska bestämma en massa om saker!

Dom har ju inte bara en konstig prioritering i sin politik dom tycks ju också vara det parti med flest jubeliditoter i......

Vi vill väl ändå inte ha fler av dom där små brunrosa otäckingarna....



KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA! 
(kanske det skulle bita även på fästingar?)





fredag 15 juni 2018

...semester och dom stora sakerna i livet

Vaknar fem av mensvärk från helv...et.

Det rör mig inte nämnvärt. Det är mer som att, jaha, ja, somna om kan jag fetglömma.

Det är första dagen på två veckors semester och jag ligger och lyssnar på fåglarna utanför fönstret.

Tankarna snurrar och tar mig tillbaka ett år i tiden när Vanja låg på intensiven och jag vaknade varje morgon och lyssnade till fåglarna medan jag skrev och skrev.
Jag vet att jag tyckte att det var  lugnande, fåglarnas kvitter och skrivandet.


Idag är det andra rejäla orosklumpar som har flyttat in i mig.

Men jag kan inte låta bli att känna mig glad också. Glad för det lilla,  brukar man ju säga men jag tycker att jag är glad för det stora.

Jag är så jäkla glad för att det bara är lite sketen mensvärk jag har och inget allvarligt som gör ont.

Jag är så jäkla glad att  Elvira börjar bli vuxen, nöjd och börjar få lite ro i sitt liv.

Jag är så jäkla glad att Vanja var på restaurangbesök igår i hop med vänner. Det låter kanske inte så märkvärdigt men...

Jag är så jäkla glad att Ture har är klar med grundskolan och börjar bli stor kille, ibland i alla fall.

Jag är så jäkla glad att jag har en Jonas som står stabilt när jag får sammanbrott över vattenläckage.

Jag är så jäkla glad att vattnet just nu funkar hemma. Tänk att få spola när man har gjort tvåan och att kunna duscha när man stinker....

Jag är så jäkla glad att jag har semester och inte är ledig pga sjukskrivning för allvarligt skadat barn och den oron.

Jag är så jäkla glad för möten, kramar och fina ord som jag får emellanåt på jobbet och hemma.

Jag är så jäkla glad när jag kan finnas, peppa och glädja någon annan person som har det tufft.

Jag är så jäkla glad för att många i min närhet knoppar och blommar mer än vissnar.

Jag är så jäkla glad att någon i min närhet inte är uträknad än utan istället ska resa sig igen.

Om inte detta är dom stora sakerna i livet vilket är det då som är dom stora sakerna?

Sen får solen komma och gå som den vill på min lilla semester.

Jag tänker leva och njuta.

Så även om det tänker regna på mig hela semestern och om jag ska ha mensvärk och pms halva tiden,  så kommer jag att njuta av varje dag som bara rullar hyfsat felfritt och i lugn och ro.

Jag menar...

....fåglarna kommer sjunga för mig ändå, kramar kommer jag få ändå, ut i skogen kan jag springa ändå, härliga samtal och leenden kommer jag också att få.....även om det regnar





Kärlek, glädje och extra kraft åt alla!






tisdag 5 juni 2018

...partiernas prioriteringar och vad man ska rösta på



Jag börjar med att kika lite på partiernas första sidor på nätet.  Man  får väl anta att det är där dom gör reklam för vad dom tycker är viktigast.....

Det ser ut så här:


Centerpartiet: Miljö, jobb, landsbygd

Moderaterna: ekonomi, jobb och integration, lag och ordning

Liberalerna: skolan först

Socialdemokraterna: bättre välfärd, lag och ordning, snabbare integration

Miljöpartiet: Klimat, skola, miljö, migration

Vänsterpartiet: här gör dom lite svårtolkad reklam om viktigast tycker jag.....

Krisdemokraterna: vård och omsorg, trygghet, barn och familj, jobb och äldres ekonomi

Sverigedemokraterna: äldrevård, brottslighet, invandring



Jennys parti:barn/skola, klimat/miljö






Okej, nu ska vi titta lite närmare på detta och höra lite slutsatser och  resonemang från Jennys parti med endast en snart femtioårig kärring som medlem, alltså jag själv.  Jag tänker så här:


1a: Ska vi släcka bränder eller ska jobba för att det inte börjar brinna? 

Rätt svar är: Det ska inte börja brinna


1b: Ska vi lägga mer pengar på snedseglare och andra brottslingar genom längre straff eller ska vi göra allt och lägga mer pengar  för att det inte växer upp fler och att det istället kanske också kan bli rättvisare straff? 

Rätt svar: Lägga mer pengar på att det inte växer upp nya!  Ge alla barn och ungdomar som växer upp alla förutsättningar för att  inte bli snedseglare och brottslingar utan lär sig att förstå att man måste vara rädd om allt och alla mellan himmel och jord, inklusive sig själv, då behövs det inte släckas bränder och läggas en massa resurser där. Onödigt liksom.



3. Ska vi se till att inte förstöra klimat och miljö mer eller ska vi bara laga, plåstra om och dela ut medicin? 

Rätt svar är: Se till att inte förstöra vår värld mer 



4. Hur ska vi se till att alla ska vara rädda om allt och alla? 

Rätt svar är: Genom att lära barnen! 




5: Hur lär man barnen att bli kloka och rädda om varandra och världen?

Rätt svar: Bra och påkostade skolor och dagis med mycket, välbetald, klok och välutbildad personal, med riktig mycket extra resurser till barn som inte har riktig samma skor, löpsteg och förutsättningar som som flesta andra.... det gynnar ALLA i långa loppet!



Så lätt var det att komma till en slutsats vad som är viktigast av det viktigaste inom politiken. 
Frågan är vilka som kan lyckas bäst.....

Jag börjar med att utesluta vissa partier direkt eftersom jag har ju kommit fram till att dom borde göra reklam på sin första sida angående vad dom tycker är viktigast. Och jag anser att det är barn/skola och miljö/klimat. Så härmed ryker:

Centerpartiet, 
Moderaterna, 
Socialdemokraterna,
Krisdemokraterna,
Sverigedemokraterna,


Vänstern är ju då både ja och nej.....pass på den

Kvar är Miljöpartiet och Jennys parti

Då får jag väl granska Miljöpartiet lite .......

Kanske kolla lite på liberalerna också för där står det ju skola först, dom verkar också, enligt naturskyddsföreningen, ta miljön på väldans stort allvar....

Kanske jag ska kolla lite vänstern också dom var ju lite otydliga tycker jag....

Jenny parti är ju väldigt skiftande så ........

(Klart att lag och ordning också är skitviktigt men det går ju hand i hand med kloka barn......alltså skola...alltså se till att det inte börjar brinna.....)


Enligt naturskyddsföreningen så är, från botten sämst på miljölöften följande:

SD
M
C
KD
S
L
V
MP


Sverigedemokraterna går fetbort dom har ju inte fattat ett smack vad gäller miljö/klimat.....och vad gäller skolan så skyller ju SD , som alltid allting på invandring.....det blir liksom inte ens en gnutta trovärdigt till slut det blir bara löjligt...



Moderaterna går också fetbort, dom tycks inte heller ha fattat riktigt med miljön....däremot så tycker dom att ungarna ska gå i skolan 1 timme till om dagen....det hjälper ju knappast med en timme till om dagen om det inte blir fler, bättre och högre avlönade lärare!? 

Ja, det var det det....så länge....

Jag hinner nog läsa på lite och ändra och vända och vrida många gånger innan valet. Mycket möjligt att jag återkommer med helt andra resonemang men så här är det just nu. 

Men man kan väl åtminsone försöka lite. 




Rösta gör vi i alla fall!

Rösta gör vi i alla fall!!

RÖSTA GÖR VI I ALLA FALL!

Det är viktigt!
Demokrati är typ asviktigt!


Pajas tycker också att demokrati och rösting är asviktigt, han gillar go miljö, inte Sverigedemokraterna för han fattar inte grejen med att skilja på folk och folk är viktigare än miljön liksom....

Kärlek, glädje och demokrati åt alla!

















söndag 27 maj 2018

Vanjas inlägg om senaste året....

Ett år har gått sedan Vanja var så nära döden som man kan komma. Här har hon valt att skriva lite och dela med sig av:






1 år senare. 
Den där dagen kom.  Det där uttrycket "nära-döden-upplevelse" hade nu hänt, på riktigt. I en bil där ingen har en aning om vad som hänt. Jag blir direkt skickad till Lund. Överleva eller inte, det kunde ingen veta än. Men jag var aldrig där. Jag var i en helt annan värld bortanför mediciner som tvingat mig vila. För hjärnans skull. Lunds terori blandas ihop med vittnets teori. Ingen vet ju vad som hänt, inte är teorierna överens. Och där kommer jag få leva i hela mitt liv. I tanken "vad var det som hände?". 

Väckningsförsöken i Lund var oroliga. Jag skickas upp till Växjö igen. Tillslut vaknar jag. Men det är inget jag minns. Mitt första minne från sjukhuset var när sjuksköterskorna för första gången lät mig kissa på toan ifred. Dom hjälpte mig sätta mig ner på toan, sen gick dom ut. Då kom min hjärna på något skumt vis på, att jag ska ut och möta syrran och hennes hund. Nej syrran skulle inte komma. Men jag ville så himla gärna känna hundpäls tror jag. Jag reser mig från toan. Ramlar med en rejäl duns på golvet. Jag kan ju inte gå. Balansen är inte där. 
Dagarna går. Jag upprepar allt jag säger flerafleraflera gånger. Jag minns liksom inte vad jag sagt. 
Efter att ha lärt mig gå med en rulator-liknande grej så bestämmer jag mig för att jag är frisk. Mitt i natten, 03, vandrar jag ut genom hela avdelningen med läkaren efter mig. Jag ska därifrån. Utanför avdelningen hittar jag en stol. Läkaren pratar med mig hela vägen och jag var så sjukt irriterad. Blev trött. Så jag satte mig där och han fick med mig in igen. 

Dom vill skicka mig till rehab. Men jag var ju frisk. Jag klarar mig själv, utan hjälp. En läkare skickar en remiss till den inlåsta avdelnignen PIVA (psykiatriska intensivårdsavdelningen) Dit åker jag ambulans. Med polis i. Ligger I rummet precis bredvid personalrummet. Härifrån kan jag inte vandra iväg. Jag är inlåst. Mobilen får jag bara använda i mobil rummet. Ingen elektronik på rummet. Ingen musik. Ingenting. 

Efter nån vecka där blir jag vidare skickad till vanliga rehab. Där jag bara fick lämna området med mamma eller pappa. Föräldrarna som jag just då faktiskt inte alls ville ha med att göra. Semestertider gjorde att personal ändrades heeeela tiden. Varje dag hade jag tid med arbetsterapeut och sjukgymnast. En gång i veckan hade jag tillgång till psykolog. 

Inget jag deltog aktiv i alls. Ingenting dög. Ingen personal dög. Endast några få sjuksköterskor. Typ 2 st. Frukost åt jag aldrig. Lunch och kvällsmat tog jag med mig ut till den lilla scenen som låg 100m från avdelningen. Där var jag relativt synlig. Men jag var tvungen att komma in varannan timme för att visa att jag inte rymt. Där ute satt jag. Tills 22. Då var jag tvungen att gå in. Sömn var svårt. Jag fick ingen ro. Jag ville ha min katt. Men det gick såklart inte. Däremot sömntabletter fick jag ta. Nej sa jag. 

Dagar gick och tillslut fick jag 2 timmars permission runt Trummen. Med sällskap av pojkvän eller vän. Det var för lite. Jag ville nå stan. Se något annat. Tjaffs eller övertalande, som jag tyckte det var, gav mig tillslut 6 timmars permision. I Växjö. Men jag var tvungen att ringa och meddela om jag bytte plats i stan än dit jag sa att jag skulle. 

Jag rymde därifrån 1 gång. Jag ville prova rida. Ridning var något jag velat lääääänge. Men det fick jag ju såklart inte utan sällskap av någon personal. Hahaha. Personal utan hästerfarenhet var ju inte lönt. Dom kan ju ändå inte hjälpa mig. 
En av mina bästa tjejkompisar tog med mig ut till stallet där hon bodde och där hon ridit länge. Stallet hade en sjukskriven häst som bara fick skritta. Lagom. Vi red ut själva. Jag lyckades. 

När jag kom tillbaka så sa jag ärligt att jag hade ridit. Den kan dom ha! Jag klarade ju det. Själv. Jag kom tillbaka hel. 

Tillslut blir jag utskriven. Jag tog liksom inte emot någon hjälp där ändå.... Vad skulle dom göra? 

Någon månad bodde jag i pojkvännens familjs hus. Jag hade ingen kontroll på någonting i princip. Jag utryckte mig ungefär "jag har en ny hjärna jag måste lära känna, ett nytt sätt att att bete mig på. Nya sätt att hantera saker på. Jag behöver lära känna mig själv på nytt" när folk frågade hur jag mådde och varför jag inte kom överens med föräldrarna. 

Under vintern flyttade jag tillbaka till rummet jag var inneboende i vid olyckan. Jag ville liksom tillbaka till det jag glömt tror jag. Jag började smått acceptera att jag behövde hjälp. I Januari fick jag en helt fantastisk vårdkontakt på psykiatrin. Jag fick också Personligt Ombud. Jag accepterade att jag behövde hjälp. 

Jag bosatte mig tillslut hemma hos mina föräldrar. Dom behövdes mest. Relationen som var dålig innan olyckan hade läkt. Jag behövde dom. Jag behövde sömn. Jag behövde redig mat. Jag behövde skogen. Det tog ungefär ett år innan jag fick ordning på allt efter en sånhär smäll. Innan jag faktiskt insåg att jag fortfarande är Vanja. Att jag fortfarande vet hur man ska bete sig. Jag vet att hjälpen jag har nu har jag rätt till, tills jag är frisk. Och hjälpen hjälper mig. 

Idag har jag tillgång till den enorma trädgården. Tillgång till elcyklar nu när körkort inte finns. Tillgång till skog och tystnad. Jag har det mörkt om nätterna. Vatten om jag blir bad sugen. Grannen som har ladugård får jag gärna vara i. Kalvar, mjölk och åka traktor. Mina älskade katter som nog också är glada som har mig hemma och kelar. 

Här kan jag sova middag. Här kan jag äta redig mat. Här får jag den friska luften. Här har jag en familj att prata med när tankar tar mig. Här ska jag bli frisk. 


//Vanja





måndag 5 mars 2018

....psykisk ohälsa och självmordstankar....

(Ett lite äldre inlägg som jag kände mig tvungen att skriva men inte lagt ut för att det kändes för utlämnande just då, men som är superviktigt och tyvärr alltid är aktuellt för någon, det måste vädras och vädras mycket, tänker jag)



Att stå stabilt och stötta någon med självmordstankar är en oerhört  tuff erfarenhet. 

Det drar igång mycket tankar och man blir jättetrött både av oro, känslostormar och svarta nätter!

Jag har nog fram tills nu, tillhört den gruppen av människor som verkligen har försökt att förstå  människor med självmordstankar och tyckt att det är otroligt ledsamt när någon inte vill leva längre och dessutom tar sitt liv men jag måste tyvärr erkänna att jag också ibland har vacklat i tanken och tänkt att det också är en egoistisk handling att ta livet av sig..... 

Det skäms jag för nu! Jag skäms faktiskt så mycket för det,  så att jag helst vill förtränga att jag ens har snuddat vid dom tankarna, det för det vänder sig ut och in i magen på mej när jag inser hur fel jag har tänkt.  

Jag förstår lite bättre nu!
Så nu tillhör jag en annan,  något mer erfaren grupp som vet att när man har självmordstankar, då är man sjuk och faktiskt sjuk på riktigt!!!  
Jag vet att läskiga baciller som är jättesvåra att rå på själv har angripit tankarna.

Att vara sjuk ska man inte bli dömd för! 
Ingen dömer ju dej och tycker att du är egoistisk för att du har migrän,  halsfluss eller ligger med huvudet i toastolen och spyr (om du inte är bakis)?

Jag har inte pratat med någon om självmordstankar tidigare men nu har jag det och jag har dragit några slutsatser alldeles själv:

Att vilja ta livet av sig handlar inte att vilja dö! Det handlar om att man inte orkar leva på det sättet och må på det sättet man gör just nu!

Om du har huvudvärk så kan du stå ut, men om det övergår till migrän så behöver du tabletter!

Om du har ryggont så kan du stå ut ett tag, men blir det värre så behöver du en (tex) kiropraktor!

Om du är förkyld så kan du stå ut,  men om det övergår i halsfluss så behöver du vård ! 

Om du är ledsen så kan du stå ut ett tag,   men om det övergår i självmordstankar så behöver du vård!

Om man berättar att man fått lunginflammation så förstår alla! Dom tycker synd om dej!  Dom gullar med dej, handlar åt dej och berättar om egna erfarenheter, allt från lunginflammation till alla möjliga mystiska sjukdomar som dom har drabbats av!

Om någon talar om att dom mår jättedåligt, verkligen jättedåligt fast inte riktigt kan sätta fingret på vad....vad händer då med din reaktion?  

Står du kvar?
Frågar du mer?
Frågar du tex om personen t.o.m har tänkt på att ta livet av sig?
Slätar du över?
Lägger du benen på ryggen?

Kan tålas att tänka på och kanske också prata om på fikarasten! 

Alla andra sjukdomar förutom självmordstankar,  ska ju ältas i det oändliga! 

Vore bra om man kunde älta detta också. 

Jag menar bara det,  om man nu är en person som har "jagvilltasjälvmordtankarsjukan" ska man då också behöva bära den sjukan själv,  inklusive dåligt samvete för att man har dragit på sig den sjukan?

Låtsas att du har maginfluensan! 
Tänk så mycket bättre du mår om någon dyker upp och inte räds för spyor och istället kommer med förståelse, peppning, sällskap, blöt handduk och avslagen cocacola! 

Och kanske efter det akuta skedet tog med dej ut i friska luften till ett fint ställe för att lyssna på hur du har känt dig under sjukdomen, hur många gånger du har spytt och huruvida du hade räsärbajs och feber också?

Om man mår psykiskt dåligt behöver man också någon som kommer och inte räds för tårar och ångest. Någon som tar ett kliv fram och inte backar. 
En som står kvar fast det är svårt!
 En som lyssnar, pratar serverar mat och drar med sig personen ut i friska luften....Kanske en som följer med till vården vid det behovet..
Önskar att jag tillsammans med folk runt omkring mej hade pratat och ältat självmord och psykiskt ohälsa lika mycket som alla andra sjukdomar! 


Då hade jag kanske haft liten gnutta mer kött på benen och inte känt mig så blåst och dum i huvudet som jag gjorde då.... 
...och dessutom så kanske den som tänkt på att avsluta sitt liv vågat tala om det i ett mycket tidigare skede och kunnat få hjälp och stöttning innan det behöver gå så långt eller till och med för långt!




KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA! 









måndag 26 februari 2018

...vad som är meningen med livet...

Jag har fått för mig, jag kan ha fel, (jag har ju visserligen sällan fel, men, men..hahaha) att många personer, till och med nästa alla personer ibland eller någon gång har tänkt 
"Vad är meningen med livet, var det bara det här?





Jag kan inte komma på att jag har tänkt så och om jag nu har gjort det så har jag nog bara tagit tanken, knycklat i hop den och slängt bak den över axeln.

För mej är det en ganska tråkig fråga, lite negativ och ledsam liksom...

Visst ibland är livet rent för djävligt och man rasar ner i avgrunden....
då kan det vara knivigt att komma upp och hitta "meningen med livet"...

 ...men det är då man måste riva ner allt i små, små molekyler och där bland dom små, små molekylerna så kan man alltid hitta några bra, roliga, trevliga och spännande saker att stapla på varandra och klättra upp på!

Att undra vad som är meningen med livet? 

Det behöver inte vara så himla svårt....

Kolla här!






Det är ju det här!
Alla tokiga och ombytliga väder!



....och det här....
Att sitta och titta och njuta av en brasa!



...och det här...
Att ta sig fram på en stilla sjö i december!



...och det här
Att gå en på skogspromenad i bra kläder en regnig januaridag och känna alla lukter som blir.


...och det här...
att hitta plocka kantareller i december


...och det här...
att sitta länge och njuta av en riktigt god frukost..





...och det här...
att bygga sin första (och fulaste) julbock någonsin....hahaha


...och det här...
att vara ägare till en lång, varm och oöm rock som gör att man kan slänga sig ner på marken var som helst  i något blåbärsris och titta upp på trädkronor och på himlen 


...och det här....
att äga en soffa, en katt och bara kunna ligga här tillsammans och slappa......(en liten stund)

Detta är ju bara en bråkdel av vad som är meningen med livet!

Varje människa har ju säkert minst 100 saker till att plocka in i svaret vad som är meningen med livet. 

Bestämmer man inte det själv liksom?

Vad som är meningen med livet?



Till exempel, 

så har väl nästan alla åtminstone en person som man tycker mycket om på något sätt och som man kan prata med om det mesta........

Men då så......

Det är också meningen med livet! 

Att kunna ta upp luren(om man inte kan ses just då) slå numret och bara känna hur himla bra och lyxigt det är att kunna ha en pryl i näven som gör att du kan få dela en massa tankar med någon du litar på och tycker om. ...

En annan tanke om meningen med livet ....

....så länge man hela tiden gapar efter mer,  så är det ju svårt att vara nöjd och förstå meningen med livet....




Man är ju liksom helt ute på villovägar om man lägger ner energi och möda på att göra potatismos och steka falukorv och sedan när man väl sätter sig och äter så önskar man att det var oxfile´.......

Du måste försöka se det fina i att du har kunnat köpa, laga och kan äta potatismos och falukorv.

Annars är det ju ingen mening och det blir jättetråkigt med potaismos och falukorv både för den ätande och kocken....



Var nöjd med det du har just nu....
...det betyder ju inte, att du inte kan få mer och få det bättre men livet blir ju för himla tråkigt om man bara ska gapa efter mer, bättre och nyare, dyrare och snyggare... 

Ta hand om det du har och dom du har så löser sig fortsättningen alldeles av sig själv!

Hallåå....

Du sitter på en ponny men tittar längtansfullt på fullbloden...
Du sitter i en hyreslägenhet men tittar längtansfullt mot villorna...
Du sitter i din Skoda och tittar längtansfullt mot Mercedesbilarna....
Du sitter på din lilla knotiga rumpa och tittar längtansfullt på stora bulliga rumpor....
Du sitter på ett sparkonto med tusen kronor men tittar längtansfullt på dom med hundra tusen.....


Men snälla nån....

Var glad och njut av din ponny, tänk så glad du var när du fick den och tids nog så kanske du inte har någon ponny...

Var glad att du har din hyreslägenhet, tänk vad glad du var när du fick den, tids nog så kanske du blir med villa (och allt jobb som hör därtill...)

Var glad att du har en bil, din Skoda, den kommer inte att hålla i evighet.....

Var glad att du har en knotig liten rumpa att sitta på, det är inte alla som har det...

Var glad att du har dina tusen, du minns väl när du inte hade en spänn.......





Du lever, 

det är det som är meningen med livet, 

men om du inte tänker vara här och nu och passa på att leva och njuta av ditt korta lilla i liv
 då blir det knivigt som tusan.....

Trixet är: 

stanna upp, se och njut av vad du har

jaga inte runt efter mer förrän du är nöjd med det du har

 stanna upp, se och njut av att du är du! 


När man väl gör det så finns det så oändligt mycket som är meningen med livet!

Bortom alla pengar, resor och prylar.

Släng tråkigheter och ouppnåeliga saker bakom dig, ge det så lite plats som möjligt. 

För att komma vidare, 
stanna upp, 
titta runt dig, noga, 
och njut!

Först då kan du med spänning, glädje och nyfikenhet ta dina kliv framåt till nya spännande mål!





Det tror jag är meningen med livet!


KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!



.