700

Detta är första dagen på min första rs 2019

Den slutade ofrivilligt häromdagen, exakt på dag 700, det var en värre bacillusk än vanligt som tog knäcken på mig. Lyckades ta mig igenom dag 700 men några timmar senare så låg jag omtöcknad i feber och huvudet i spannen....

 Då är jag ändå ganska härdad. 

Jag har lyckats hålla i min rs trots migrän, maginfluensa, borrelia, covid, baksmälla och "dagenefterBackyard",  men det här tog priset...både hög feber, spyor och typ migrän i 30 graders värme på samma gång..

...ärligt talat, jag tänkte inte ens tanken på rs, eftersom jag var typ medvetslös (kändes det som). 

Så här dag fyra utan rs så känns det helt okej men JÄTTEKONSTIGT att inte planera in dagens rs..

Jag tror inte att jag kommer sakna det så mycket eftersom jag kommer springa mycket ändå, däremot så kommer jag att se tillbaka på alla 700 rsrundor med både värme och glädje och det har varit kul att inspirera flera andra att dra igång, en del som kommit igång med löpning för första gången och en del som tagit upp det igen. 

Men nu tror jag bestämt att jag ska satsa på ett annat litet "projekt" eller mål, givetvis innefattar även det löpning,  men på ett annat vis....lite mer målinriktat och lite längre turer fast inte lika ofta..

...får se vart det leder....

Om jag har lärt mig något av att hålla på i 700 dagar ...

..njae..

..kanske att man inte direkt behöver lägga av och sätta sig ner och vila och lipa vid minsta lilla smärta...

..prova lite annat först..

men

..var såklart försiktig, 

smärta kommer,  

smärta går...

men tänk på att...

om man inte springer så finns det kanske stor risk att man istället får ont någon annanstans, typ ryggen, axeln eller ännu värre

själen...

Såja,  nu lilla mammut är dina chanser att klå mig riktigt stora med dina dryga 600 dagar

Kärlek, Glädje & Massor med Löpning åt ALLA!

Lite minnen från mina 700 dagar

 

Årsdag med bästa "Lillponken"

När man får ett nytt linne och blir skitsnabb direkt!

Backyard

När man får en ny löparklänning och bara känner sig extra fin liksom

Första längre (superlångsamma) turen efter två veckor med covid...

När man får med sig sonen och ska avsluta med något cooolt

Mystisk rs strax före soluppgång vid Ale stenar

Världens piggaste löparkompis

När man är sällskap till bästis som firar 400

KalsongpryddagenefterBackyardRs

Stora dagen med "Lillponken"

När man har samma intresse som en annan, långpass och fika

Med sonen, solnedgång och trix

Fick med en dotter till häst

En härlig busvädersrs med mamma 

Inte så nöjd....

Nöjd

JulaftonsRS med son och mor

Läängtar...

Många härliga mystiska mörka rspass

Rs med mamma

När man lurar igång bästisar att starta en rs i Kroatien

Ibland behövs vila också

Inte konstigt att man kommer minnas tillbaka på alla 700 dagar med värme och glädje

Att ha kärkleks- eller vänskapsrelationer med sånadäringa Vanjor...

 

Vanjor...

..ja, i det här inlägget så väljer jag att kalla personer med lite udda eller maxade hjärnor, kanske såna som är hjärntrötta eller har NPF diagnoser,  för Vanjor.  Det beror helt enkelt på att jag utgår ifrån min egen Vanja när jag skriver och funderar om och kring relationer med människor med olika diagnoser och/eller hjärntrötthet å sånt

Förmodligen så finns det säkert en hel drös med liknade hjärnor,  både, Elviror, Turor, Agnetor,  Nilsar och Hugosar också....

Men som sagt, i nedanstående rader så fick det bli Vanjor!

Vi andra utan NPF diagnoser och sånt, kommer jag väl att kalla för något annat, typ " beigeisar" , vi har  ju liksom en lite mer beige framtoning,  i jämförelse....

*****

Att ha en relation är ju inte alltid helt superenkelt precis,  men man har två val,  antingen ser man på sin relation som en  spännande och utvecklande utmaning där problem är till för att lösas och att det trots allt oftast är härligt att vara två,  

eller så ser man det som ett jobbigt och besvärligt problem, med alldeles omöjliga utmaningar att lösa

Man kan välja. 

Men, det finns ju alltid ett eller ett par men....

Att lyckas ha en relation med en helt vanlig beige person, en som inte har några som helst psykiska funktionshinder eller handikapp, innebär att man behöver vara  snäll, öppen, ärlig, respektfull och tålmodig

Att lyckas i relationer med Vanjor,  då gäller såklart exakt samma saker....  men också lite annat....

Jag har försökt att på ett enkelt sätt att bena ut lite tankar, funderingar och tips på vad som kanske kan hjälpa till på vägen till en fungerande relationer med Vanjor. 

"Vanjor" kan ju vara väldigt svåra om man inte begriper hur dom fungerar men om man däremot tar sig tid att försöka förstå sig på dom, då är dom kanske egentligen både enklare och roligare än många andra av oss "beigeisar". 

Kanske, genom nedanstående rader,  kan det hjälpa någon att förstå lite mer,  på ett ganska enkelt sätt...

Jag ska be Vanja läsa igenom ordentligt för att se om mina tankar stämmer,  och samtycker hon,  så delar jag väl med mig helt enkelt

Saker man skulle kunna tänka på i relationer med Vanjor: 

Nummer 1: 

Finns det starka känslor hos båda?

Inga tvivel på det?

I så fall så finns det stor anledning att fortsätta 

Nummer 2:

Börja då med att nollställa din hjärna på ALLA dina drömmar/tankar om hur du tänker att en relation 

ska/bör vara,

 se ut och fungera. 

Den här relationen kommer garanterat se annorlunda ut

Kan du inte uppfylla nummer två genom att nollställa din hjärna, 

 då kan det bli väldigt knivigt att fortsätta relationen....

Du har nämligen träffat en person som inte är som alla andra, 

därav kommer inte din relation heller bli som alla andras,

 den kommer att bli mycket mer utvecklande och 

SPÄNNANDE,

och du kommer lära dig massor om dig själv!

Nummer 3: 

Okej, du har tagit dig hit, till nummer tre. 

1: Känslorna är rätt 

2:Hjärnans drömmar angående relatoner är nollställda, då fortsätter vi! 

Ta reda på massor med fakta om vad/vilka slags psykiska funktionshinder som hela tiden susar i luften kring er, i er relation,  

 LÄS PÅ! 

Ju mer påläst, 

ju mer förståelse

 och

 ju lättare att förhålla sig till avvikande/överraskande beteenden som man kanske inte är så van vid om man bara brukar ha beigeisar omkring sig. 

Nummer 4:

Okej nu vet du en del,  för nu har du läst på! 

Då har du säkert också räknat ut att man inte kan ändra eller läka olika diagnoser eller/och hjärntrötthet.

 Så vad gäller dom sakerna så måste man helt enkelt hela tiden titta till sig själv 

 jobba med sig själv 

bestämma sig hur man förhåller sig till diagnoser och handikapp av olika slag

 Det gör man genom att lära känna en Vanja, 

så bra som möjligt genom att träna på att försöka läsa av och förstå...

Och att absolut NTE ta åt sig, och ta det personligt när en Vanja blir "skev"...

Det är oftast inte en Vanja  som blir "skev".....

Det är överhettning....

....överhettning av diagnoser, hjärntrötthet eller bägge samtidigt

När en Vanja blir skev, avig, skavig,  sur,  ledsen eller får ångest, 

 då är det nio av tio gånger,  

handikappet som "talar" sitt tydliga språk

Batteriet lyser illrött!

Torsk på energi, helt enkelt!

Det här måste man som vän eller partner lära sig mycket om,  

för att inte bli ledsen och sårad. 

Här finns några väldigt viktiga saker att tänka på:

 Lär dig att se på en skev situation utifrån! 

Backa några steg! 

Vänta! 

Bara var tyst och finns till hands!

Fixa lite mat, en kudde, dunsta en stund.... 

Ta inte åt dig av hårda ord. 

Eller åtminstone, 

skaka av dig fortast möjligt

När faran är över och hjärnan hos en Vanja har fått svalna och vila upp sig ordentligt (några timmar, en natt, ett par dagar) ,

 ta upp, och prata om situationen som nyss var 

 för att lära känna och förstå allting bättre. 

Borsta av dig och gå vidare, nu har du lärt dig ännu mer om både dig själv och en Vanja

Här kan det också vara väldigt bra, 

till och med högst lämpligt, 

att vara öppen, ärlig och absolut mottaglig för svaret,  

när du faktiskt bör ta reda på och fråga: 

Hur vill du att jag ska vara/agera,  mot/med dig,  för att det ska suga så lite energi som möjligt?

Kräv ett rakt och ärligt svar och var beredd att du får det....

.. kan svida lite, 

 men hjälpa er båda i det långa loppet

 

Nummer 5:

PLANERA så gott som allting, i god tid,  ihop med Vanjor, NOGA! 

INGA som helst

ogenomtänkta överraskningar uppskattas för en som vill ha allting planerat, 

  alldeles för stor risk att hjärnan blir överhettad. 

men 

om du talar om i förväg,  att det kommer att bli någon form av överraskning och du dessutom har en fullständig tidsplan för mat och sömn och kläder, ungefärlig restid och även "kommatillbakatid",

då är det stora chanser att det blir riktigt bra och roligt! 

Visa och tala om tydligt att du har koll på rubb och stubb liksom! 

I annat fall så kan en Vanjahjärna ha slut på batteri innan ni ens har börjat liksom..

Nummer 6:

Var snäll mot dig själv!

Ta hand om dig själv!

 Genom att lära dig att kunna backa ett steg och acceptera att handikappen sitter där dom sitter

Det är så det är.

 

Mycket lättare att bara acceptera att det är så här det är, 

då behöver det inte vara så stor grej. 

Om alla Vanjor känner att dom får acceptans och förståelse för hur dom är och fungerar med  sina funktionshinder, 

 så blir det mycket lättare för att slappna av, 

dom sparar på sina batterier och undviker därav att få en överhettad hjärna

Du som läser kanske tycker att det känns som att du hela tiden måste anpassa dig efter Vanjor....

...men nej..

...jag ser det mer som att vi måste lära oss att alla människor inte kan anpassa sig efter dig och mig hela tiden, 

bara för att vi kanske råkar tillhöra majoriteten...

...vi med  normalvarma, beiga och halvdryga hjärnor som knappast aldrig blir överhettade..

...är det verkligen så, att vårt sätt att uttrycka oss och agera, alltid är rätt??

Nä, så är det inte,

 ändå tycker dom flesta att det är Vanjorna som ska anpassa sig hela dagarna, efter oss "beigeisar"?? 

Jomen det är klart, Vanjor måste självklart  acceptera att vi beigaisar också är som vi är 

och det är oftast inga problem, 

men däremot så är det knivigaste att deras handikapp ofta är att inte kunna göra så mycket åt det, 

 men det kan vi, för det handikappet har inte vi. 

Vi kan anpassa oss till dessa personer när det behövs, 

det är inte så jobbigt om man bara vet hur!

Låter man dom där Vanjorna  få lugn och ro med jämna mellanrum och dessutom låter dom få vara sig själva, 

så som dom är, 

så mycket som möjligt, 

så ofta som möjligt

då kommer dom att blomma !

Kärlek & Glädje åt ALLA!

Att ligga på dödsbädden och ångra vad man inte gjort...

 ...jo...det skulle nog kunna vara en och annan som gör det. 

Alltså ligger där och ångrar saker som man inte har gjort.

Jag tänker så här:

...eftersom jag grunnar, vänder och vrider på allting hela tiden, så har jag även funderat på att, om man  hela tiden lever efter tanken på att man inte ska ligga på dödsbädden och ångra vad man inte gjort, (krav krav krav..)så glöms lätt en annan sak bort. ...jag återkommer till det. 

 Ja, jag vet att jag är en lat jäkel som vill göra allt så enkelt som möjligt. 

Det är, för mig, liksom en form av  överlevnadsinstinkt har jag räknat ut. Att må så bra som möjligt, vara så nöjd som möjligt med så små och enkla medel som möjligt ofta också genom att göra så lite som möjligt...

Jag misstänker att såna där duktiga, energiska och målmedvetna människor skulle kräkas på mitt resonemang och säga att: Om alla var så tråkiga och lata och och tänkte som du, då hade vi varit kvar på stenåldern.....

....jag kan förstå det och hålla med om det,  för det är med all säkerhet helt sant.....

Men, om man, medan man lever, hela tiden tittar framåt, strävar framåt, har mål och längtan, är det då inte väldigt lätt att tappa bort något väldigt, väldans viktigt? 

Nämligen, 

HÄR 

& 

NU!

Jag tänker att, själv så skulle jag gärna vilja  ligga på dödsbädden och nöjt tänka: 

Vilken himla tur att jag hela tiden uppskattade det lilla i nuet och det jag har hade!

Jag vill inte ligga där och ångra att jag hela tiden rusade så fort framåt,  att här och nu försvann,   att jag  hela tiden rusade framåt efter mål som jag inte hann med..... eller kanske lyckades och hann med,  men på bekostnad av att jag missade att njuta av det jag hade, just där och då......!

Nu menar jag ju såklart inte att man inte ska ha några mål och framtidsvisioner, det kan man väl visst ha,  men man får för allt i världen inte springa ifrån, HÄR & NU!

 Det är ändå det viktigaste!

Jag är enormt tacksam mot alla ambitiösa personer som har höga mål och visioner, såna som är modiga och satsar högt, rusar framåt hela tiden...jag menar, vi hade ju som sagt förmodligen varit kvar på stenåldern,  om alla hade varit, levt och resonerat som jag.  Bara hållit på och levt här och nu, bara varit så himla nöjda med att suttit i soffan och stickat eller joggat runt i skogen hela tiden och varit så himla tacksamma för det....

Vi hade ju förmodligen vare sig haft choklad, fina högtalare eller schyssta löpardojjor.....å herregud!

Men hur eller hur så kan ju alla ändå, även dom som hela tiden strävar snabbt och långt framåt, i alla fall stanna upp  lite, för att njuta och uppskatta här och nu en stund

Och ja, jag är väl (kanske) ibland lite avundsjuk på såna där målinriktade personer, såna där som åstadkommer det ena efter det andra hela tiden....men å andra sidan så är jag så sjukt nöjd med vad jag har åstadkommit....vad det nu är.....hahahaha...

Kanske är det helt enkelt så att jag  bara är lite nöjd av mig, så länge jag är frisk, barnen och mannen mår bra,  jag får lite kärlek, jag får vara i skogen lite varje dag, jag kan cykla eller åka på en och annan utflykt, jag kan springa....

Det är liksom bra nog, för mig ifall, om jag nu skulle råka dö nån gång...

Låter säkert jättetråkigt i andras öron, faktiskt i mina egna också, så här i skrift,  hahahaha, 

.. men jag tror nog att såna stenålderspersoner som jag också fyller någon slags  funktion...någonstans....kanske....eventuellt...eller inte alls...

Nu så ska jag fortsätta min lediga dag med att dra på mina nya högtalare 💓på högsta volym ("homealone") medan jag käkar frukost och förbereder mig för ytterligare en  löptur..

...det är väl typ den sexhudrasjuttiofemte dagliga löprundan på raken...

På dödsbädden kommer jag med all sannolikhet att tänka: Det var väl då en himla tur att jag hängde i skogen och sprang så mycket, tänk vad jag har mått bra på det.💗💗💗

Kärlek & Glädje åt Alla! 

Jag fattar verkligen inte....

 Dagens tankar är...

....att jag fortfarande inte fattar eller tror på vissa grejer trots att jag nu uppnått den fin, fina åldern av 52 år

En sak angående födelsedagar tex.  Varför säger vuxna: "Ni behöver inte fira mig" eller "Jag vill inte ha några presenter" Detta fattar jag inte, när tappar man det, att man inte vill bli firad liksom? 

Men hallå,  det är ju sketakul att fylla år och bli uppvaktad och få presenter, hur kan man inte tycka det liksom. Sen att det inte behöver vara så himla högtidligt eller dyra presenter, eller stora kalas, nej nej, inte alls. 

 Men det finns väl ingen som kan ha något emot lite extra service, en sång, ett brev, någon genomtänkt present (inte lika med dyr) en personlig spellista på Spotify kan vara gott nog,  och löparskor också för den delen....men säg inte att du inte vill bli firad eller få presenter för det tror jag inte på. Faktiskt. 

Det är ju fantastiskt att få fira att man lyckats leva ytterligare ett år till och dessutom att få fira in kommande år.

Jag har vissa (ganska många) andra grejer också som jag verkligen inte fattar eller tror på...

Jag fattar inte hur helt vanliga, vuxna  och ändå hyfsat intelligenta människor kan hålla på och tro på gud och religoner och sånt?

Jag fattar inte heller att man kan tycka det är gott med starksprit.  

Hur i hela fridens namn kan man gilla att dricka något som luktar så att man nästan ramlar baklänges när man sticker fram näsan och som jag dessutom skulle kunna missta som någon slags farligt rengöringsmedel?Nä, det fattar  jag absolut inte att man gillar, jag tror att man hittar på.

Jag fattar inte hur man kan tycka att en fin bil är så viktigt så att man nästan ruinerar sig....Att den ska vara pålitlig, ja, jag menar, det är ju bra om den startar och att det går att öppna dörrarna och rutorna och att den är billig och har en bra stereo är en sak, men resten, som färg, årsmodell, hästar å sånt....nä, det fattar jag inte heller

Jag fattar inte heller att man lägger hundatusentals kronor på krämer, alltså krämer som ska göra att man ser yngre ut? Alltså näääää, på riktigt? 

 Hur kan man tro på det? Och varför vill man ens se yngre ut? 

Sen fattar jag inte heller hur man kan lägga tusentals kronor på inredning och prylar för att sedan klaga på att man inte har råd med ordentliga ytterkläder, vinterkängor och vettiga löpardojjor...

Jag fattar heller inte att man forfarande inte förstår att man inte kan handla om man inte har pengar...

Jag fattar inte varför man vill se yngre ut....

Jag fattar precis att man vill vara frisk och stark.

  Men det går ju tyvärr inte hand i hand med att se ung ut. 

Jag menar, ungdomlighet (se på dagens ungdom, alldeles för många orkar ju inte ens gå en km liksom) .... varför liksom, varför vill man se yngre ut, ge mig gärna en enda vettig anledning...Jag fattar nämligen inte...

Jag fattar heller inte att man forfarande inte lärt sig att man inte går och lägger sig i tid om man alltid är trött...

eller...

....att man fortfarande gnäller över att man fryser fast man är vuxen och verkligen borde ha lärt sig att klä på sig ordentligt...

...att man fortfarande inte har lärt sig säga NEJ när man inte hinner, orkar eller har lust...

Jag fattar inte heller  hur man kan ligga utan kärlek...eller ännu värre: hur någon kan ligga med någon som uppenbarligen inte har lust😡

Jag fattar inte heller hur det är möjligt att gilla jazz och country,  jag har försökt och det händer att jag fortfarande försöker, eftersom jag gärna vill utforska fler musikgenrer, men det tycks vara omöjligt för mitt musiköra att ta in och gilla....jag fattar inte....

Åsså fattar jag ABSOLUT inte hur man inte kan gilla att springa? 

Hur kan man inte gilla att springa runt i skogen,

 ja, men i alla fall gå i skogen? 

MÅSTE inte alla det? 

Eller åtminstone BORDE  alla det i alla fall!

Och så fattar jag inte hur man kan tro att olika människor med olika färg och kön har olika värde?!. 

I så fall så  menar man alltså att, om man tar på sig en ögonbindel och ställer sig framför ett gäng människor i olika färger, kön och utseende, så skulle man lätt kunna sortera dom efter färg och form, kanske efter inkomst och sexuell läggning också?

  Nä, det fattar jag då rakt inte...Möjligtvis om dom öppnar munnen så kanske man efter en stund skulle kunna sortera bort dumhuvuden....för dom finns i alla färger, former och kön....

Sen fattar jag inte heller varför man sover bort morgonen när man är ledig....

Jag fattar inte heller att vuxna människor röker/snusar...

..köp löpardojjor för dom pengarna i stället...eller ge dom till någon som behöver dom bättre, 

...fast däremot fattar jag precis att man måste hetsäta en och annan chokladkaka om man är kvinna/tant/dam/tjej😉😂

Sen fattar jag inte heller hur man anser sig inte ha råd att handla närproducerat, krav, ekologiskt, svenskt,  men man har råd att gå på bolaget, handla hämtpizza och köpa chips, läsk, godis och sånt....

Jag fattar inte heller varför man tar piller och/eller springer till doktorn så fort man råkar har lite krämpor, innan man under en längre period ens, minsta lilla, har försökt hjälpa sig själv med såna enkla saker som:

SOVA

SÄGA NEJ

ÄTA ORDENTLIGT

VARA UTE

MOTIONERA

Detta är för mig en gåta

Tänker man att en tablett eller en doktor ska lösa dom fem viktigaste grejerna för att må bra och hålla sig frisk , eller hur tänker man? Jag fattar inte det

En sak till bara, jag fattar inte människor som tror på och skriker "Högre straff" "Var var polisen" .....alltså detta måste vi reda liiiite,  liiite i.

 Häromdagen mördades en kvinna av sitt ex. Det är hur för jävligt som helst MEN HUR HADE högre straff och polisen kunnat hjälpa henne just där och då? 

DET FÅR JU INTE HÄNDA ALLS!!!! 

En sån galning hade ju mördat även om han riskerat dubbla livstidsdomar och även om polisen var runt hörnet....

Det MÅSTE med alla medel förebyggas brott, det är försent när det redan har hänt, det går inte att skylla på för få poliser eller för dåliga straff!! 

Idioter skiter i det!!

 DOM FATTAR INTE,   BRYR SIG INTE OM KONSEKVENSERNA

 något är nämligen riktigt fel i mördares, missahandlares och våldtäktsmäns hjärnor! 

Är man så galen så att man både kan misshandla och ha ihjäl människor så hjälper varken hot om högre straff eller fler poliser, dom gör det ändå. 

DET MÅSTE STOPPAS INNAN DET HÄNDER! 

En gång för ALLA,  våld MÅSTE förebyggas, PUNKT!

Jag fattar inte hur man kan tycka annat....

Jag fattar inte...

Ja, det är riktigt mycket som jag inte har fattat hittills, men kanske det kommer nu när jag ändå  fyllt 52....

....eller är jag kanske, helt enkelt, ohjälpligt trögfattad....

Fast det är klart...

Det finns möjligtvis en och annan som inte tror på eller fattar  grejen hurdan jag är eller tänker heller...

hur man tex kan springa varje dag och dessutom gilla det?

Eller att man kan sitta timme ut och timme in och maniskt sticka något för att sedan riva upp, om och om igen...

Eller hur man kan ha Knogjärn, rap, house, techno, schlager och opera på samma spellista

Hur musik kan vara så viktig så att det nästan blir slagsmål och tårar när man måste samsas med någon annan om högtalare och spellistor

Eller att man måste ha femtioelva skor att springa i

Eller att typ aldrig gå till frissan 

eller att gilla att stiga upp tidigt varje dag, även varje ledig dag,  för att inte missa något

Att gilla att bli full  (typ nån gång om året ialla fall)

eller att vara vuxen och lipa och tro att man ska dö så fort man blir minsta lilla sjuk eller få ett skoskav

Ja, det är nog en och annan som absolut inte fattar eller tror på mig heller..

...det fattar jag nog ändå,  nu när jag tydligt ser det i skrift...

Nu blir det i alla fall lite kompletteringar i vita arkivet känner jag..

...om jag ramlar på nästa löprunda, bryter tån och förblöder eller får covid-19 en gång till eller om något fastnar i halsen, då måste det ju liksom bli rätt musik å sånt på minnestunden å så... hahahaha

Eller borde jag kanske börja stöka med studentfest...för en sån ska vi visst ha om två dagar.....

Kärlek & Glädje åt Alla! 

Våldtäkt. Skyldig eller icke skyldig

 Jo, jag har också tittat på dokumentären om den våldtäktsanklagade komikern, Soran Ismael. 

Den väcker ju helt klart många känslor och den är svår att inte ha någon åsikt om. 

Många är kritikerna som är tokiga på att han får en hel timme på sig i rutan att se ledsen ut i....Jo, förståeligt ändå...

Men jag måste ändå erkänna att ......jag tyckte att dokumentären var bra.

Den väcker många frågor om både det ena och det andra. Man skulle vilja veta mer. Diskutera mer

Man skulle vilja höra jättemycket från både dom som anmält honom men även alla andra som han "sexat"  runt som en galning med...?

Mer om hans sambo och hennes tankar...? Hans kompisar och deras tankar?

Hur i hela fridens namn står hon ut? Hur står hon ut med någon som ligger runt/har legat runt,  till höger och vänster som en galning?

Hur står hon ut med en person som på grund av detta är helt tom i blicken, håret på ända, skägg till knäna och inte vill gå ut?

Var det deras barn? Hur gick det till i så fall? (Asså jag vet hur man oftast gör rent praktiskt men ...ja, du fattar) Hur funkar det? 

Hur fungerade deras relation innan, under tiden och nu? Framtiden?

Hur tänker han? Vad får han för hjälp? Några delar i huvudet behöver väl  med stor sannolikhet programmeras om?  Går det? Vill han det?

Hur ska en sån person som han bemötas av oss? 

Ska han ignoreras? Ska han behandlas? Ska han låsas in livet ut? Ska springa runt med en stämpel i pannan livet ut? 

Skulle han ha straffats till fängelse, trots att  det inte fanns tillräckliga bevis? 

Jag tror bestämt att det heter typ: "Utom all rimlig tvivel" för att dela ut straff. Hur gör man då när ord står mot ord?  

Att det är och känns för djävligt för offer det är inte alls svårt att begripa. Och att det finns offer i det här fallet...det finns det

Men det verkar vara riktigt dystert och deprimerande att även vara i hans sits och även för  hans sambo. 

Hur känns det för dom närmaste vännerna, släktingarna, ungen så småningom..? 

Han är ju liksom fortfarande anklagad av typ alla..... Kommer han alltid att vara det?

Hade inte allt varit bättre för alla om han fått ett rejält straff ihop med någon form av omprogrammering av sin hjärnan? 

Offer hade fått någon form av upprättelse och efterhand kunnat gå vidare.  

Han själv hade kanske kunnat komma ut och fortsätta dra in skattepengar istället för att vara en zombie som han verkar vara nu, som inte bidrar med minsta smula till samhället eller ens knappast gör någon människa glad heller....

Sen var det ju det där med "utom all rimlig tvivel....."

Här undrar  jag också hur mycket droger och fylla är inblandat när det ska liggas liggas runt? 

Hur mycket och exakt kommer man ihåg, både offer och brottsling?

I vilket fall som helst så,

Som det ser ut just nu så hamnar ju alla i någon form av dödläge....

...ingen kommer vidare, vare sig offer eller han eller människor runtomkring

 Är det så särskilt fiffigt?

Hur eller hur så tycker jag nog inte speciellt synd om honom personligen. Jag får liksom inget särskilt sympatiskt intryck av honom och historien överhuvudtaget och  inne i min egen hjärna så dömer jag honom väldigt hårt, tänker saker och ord som inte passar sig alls särskilt bra i skrift......

Slutsatsen jag drar av dokumentären är i alla fall att den var bra av den enkla anledningen att det väcks många frågor som förhoppningsvis människor inte kan låta bli att diskutera. 

Och ska det bli förändringar så måste saker diskuteras, kanske i allra högsta grad med familjen vid matbordet med barnen och i skolan och i fikarummet på jobbet.....

Det MÅSTE  läras ut, diskuteras,  pratas med barn TIDIGT, TYDLIGT,  MYCKET och OFTA om att man INTE håller på att "sexa" runt om man inte är 100% säker på att ALLA är med och tycker det är roligt!

 Man måste också traggla, traggla,  traggla:

Man FÅR säga NEJ! 

Tusen miljoner gånger, till och med!

Men man får däremot 

 INTE 

TJATA 

eller tvinga 

SIG TILL ETT JA!

Precis som att man lär ut TIDIGT och TYDLIGT och hela tiden att det  INTE  är okej att stjäla eller slåss! 

Ingen regel utan undantag:  Borde vi kanske uppmana våra tjejer i tidig ålder ge småpojkar ett rejält kok stryk om dom är dumma, tjatar och inte lyssnar till ett NEJ??

Ja, det väcktes ju i alla fall ett tjugotal frågor i min hjärna av denna dokumentären....

Skulle den kanske kunna vara bra som diskussionsunderlag att användas runt alla bord?

Jag tänker att det där med mer diskussion kring matborden kanske ändå på sikt skulle kunna ge mer effekt och utdelning,  än högre straff som inte utdelas överhuvudtaget......

Jesus kollade också dokumentären och tycker inte att det var så mycket att diskutera...

...han är kastrerad....

Kärlek & Glädje åt Alla! 

Det går ganska ofta fint att ta en springtur med viss smärta också....

 ...bara man anpassar turen 

Ibland kan jag förvånas över snacket och rekommendationer om att vila från löpningen så fort man får ont någonstans. 

Ibland kan jag till och med få känslan av att man tycker det är skönt att ha något att skylla på för att få vila.......men man får faktiskt vila utan att var skadad (dock inte så länge om man håller på med RS😉)

Med detta inlägget vill jag ändå förstås poängtera att jag INTE förespråkar att köra på som vanligt med  löpning när man verkligen är sjuk eller skadad.

 NEJ, NEJ, 

..men jag tycker inte att man ska vara rädd att tänka lite annorlunda än just vila,  det finns ju trots allt ett ganska stort hopp mellan att vara helt frisk och skadefri,  till ordentligt sjuk och skadad...

Hur många gånger har man inte hört andra eller sig själv säga:

-Jag har känningar i knät, jag måste nog vila

-Jag har ont i hälsenan, jag måste nog vila

- Jag har känningar i höften, jag måste nog vila

-Jag har känningar i vaden, jag måste nog vila

NEJ, 

du måste lära dig hur din kropp fungerar och

 NEJ alternativet måste inte alltid vara vila! 

Det finns så himla mycket man kan prova med först. Istället för att vila för att sedan sätta igång att springa igen och  få tillbaka samma smärta. Vila hjälper ju sällan, det krävs mer än så. Det krävs en förändring av något för att kunna fortsätta utan att få tillbaka samma problem

Jag brukar tänka såhär:

Jag får oftast inte ont någonstans på grund av att jag springer för många, för långa eller för tuffa pass....

Nej, 

jag tänker istället att jag får ont någonstans,  därför att kroppen har varit för dåligt förberedd på dom passen jag vill göra.....

Därför rimmar det dåligt för mig med vila..

vila förbereder ju liksom inte kroppen för dom passen jag vill göra.....

Man behöver lära känna kroppen och ta reda på vad den protesterar emot, vilka svagheter som kanske finns, vilka obalanser, stelhet, utrustning, fel träningsupplägg...

(Om du hade haft lite känningar hit och dit i kroppen pga ditt jobb så hade du gått till jobbet ändå, och kört på som vanligt,  det är jag helt säker på. Trots att jobbet inte gör en bråkdel för att förbättra din hälsa i jämförelse med vad löpningen gör. Men på jobbet kör du på ändå, oftast försvinner smärtan eller så hittar du en lösning. Det är ju samma sak med löpning! Fast löpning är mycket bättre,  eftersom du hela tiden bygger ett starkare och hälsosammare jag,  genom löpning,  trots en viss smärta.)

Du måste bara tänka om lite. 

Hur ska jag göra nu istället. Nu när jag har ont här eller där

Jag håller fullständigt med om att man ska vara försiktig och inte köra på som vanligt, men alltför MÅNGA gånger så blir det vila från löpning för att sedan komma tillbaka och så dyker det upp samma problem eller något annat problem igen...

Jag är väldigt långt ifrån en löpexpert,  men jag har ändå lärt mig lite av egen erfarenhet och hyfsat många mil och år av löpning(typ 30 år, jösses, jag måste ju var färdig för sankte Per snart) att ibland knorrar kroppen lite och då ska man SJÄLVKLART lyssna. 

Lyssna väldigt noga till och med

Och så ser man över vad man kan göra

Här kommer en lång lista på förslag:

På första plats vad gäller åtgärder vid smärta så kommer ohotat: 

Totalskrotning av tid och distans under en period

Bort med klockan, här ska kännas efter!

Resten kommer på delad andra plats

Hur springer du?

 HELA kroppen hör ihop, från huvudsvålen till lilltån!

Kanske kan någon filma dig?

Hur håller du dina armar?

Vinkeln på händerna? 

Handflatorna är dom upp eller ner?

Hjälper du till i varje steg att dämpa nedslaget med tårna? 

Vad gör dina skulderblad?

Armbågar? Armpendlingen hur känns den?

Får tårna plats ordentligt i skorna att spreta och göra sitt jobb som stötdämpare?

Hur är din hållning? 

Hur är magmusklerna, existerar dom eller ligger hela överkroppen och åker snålskjuts på höfterna?

Tänk dig själv en korv som inte är riktigt stoppad på mitten liksom....vad händer?

Har du några allmänt klena delar som halkat efter i träning?

Har du några allmänt stela delar som behöver lite extra kärlek?

Kan du prova att korta eller länga ditt steg en period?

Kan du knyta skorna utan att lägga upp foten på en pall eller utan att böja knäna? 

Vad har du för skor? 

Hur andas du? Kanske prova att släppa tanken på allt teknik föutom andningen?

Vilket underlag passar bäst för dig att springa på?

Behöver du kanske gå/springa kalhyggen ett tag för att muskla en massa småmuskler i fötter, ben och bål?

Kanske behöver du bara plöja på asfalt/hårt grus i lugn och ro för att du har gjort det andra för mycket?

Borde du kanske testa att avsluta dina sista två trehundra metrar av varje löptur i strumplästen bara för att ge foten en chans att arbeta helt annorlunda utan skohjälpmedel....

Behöver du kanske jättedämpade skor en period?

Kanske prova att springa med stavar, det är både roligt, superjobbigt och ger annorlunda löpsteg och hållning

Det finns jättemycket att prova och exprimentera med istället för att vila

Det är superkul, spännande och utmanande att prova nya infallsvinklar

Fråga andra löpare som hållit på länge, fråga sjukgymnasten, kiropraktorn....googla...ta in allt i din hjärna för att sedan centrifugera all information, kunskap och erfarenhet du hittar. 

 Vad skulle kunna passa dig.... 

Sen är det bara att ge sig ut för att försiktigt och nyfiket prova sig fram och samtidigt lyssna noga på kroppen! 

Lite smärta som inte biter sig fast under alltför lång tid är ingen fara, smärta kommer och går i löpning precis som det gör i övriga livet

Det man kan bli lite smygis på är när det verkligen biter sig fast under längre tid och kanske till och med blir värre och värre...

...men  bästa knepet är att fånga upp känningar tidigt och då inte genom vila utan att  istället direkt börja experimentera med exempelvis några av ovanstående förslag. 

Och som sagt, jag förespråkar absolut inte att springa med sjukdom och skador men man ska inte vara rädd att fortsätta men då på annat vis, det funkar ju uppenbarligen inte på det viset som du tränar när du får ont. Något måste ändras och det gör man inte genom vila. 

Jag tänker ofta på hur ont jag skulle få i själen och psyket om jag inte sprang....hujeda mig....därför ger jag sällan vika för vila på grund av något fysiskt utan att ha provat ALLT först, verkligen ALLT! 

Om jag inte springer så får jag SPUNK och ont i rygg och axlar och blir dessutom  en väldigt stor belastning för både mig själv och min omgivning

Kanske därför jag lärt mig att hantera olika smärtor relaterat till löpning.  Jag har lärt mig att vara väldig vaksam tidigt och hålla koll så att det inte blir riktigt dåligt, jag har också lärt mig att rätt som det är har en smärta försvunnit för att komma någon annanstans  och så länge det rör på sig och inte biter sig fast och blir riktigt dåligt så är det ingen fara. 

Och som sagt jag vet hur ont det gör att inte springa också....

Jag förstår om det kanske låter som att jag förespråkar att springa med skador men det är inte riktigt så jag menar...

Jag menar istället, 

Var vaksam tidigt på smärtor utan att vara  rädd för dom.  Gör något direkt istället för att vila, så lär du dig snart hur du och din kropp fungerar. Se det som en rolig utmaning att lära dig om dig själv och din kropp

Lycka till! 

Och var försiktig med både vila, skador och sjukdom

Lyssna på andras tips och ideér och försök att hitta det som passar för just dig, din kropp och dina krämpor

Detta är en dag när jag hade JÄVLIG ont ÖVERALLT. Det är från i somras dagen efter ett Backyard lopp och jag hade definitivt för en gång skull vilat om jag inte hade hållit på med en RS. Men det var bara att hoppa i löparkalsongerna och dom sladdrigaste skorna jag kunde hitta och sedan köra dom 1,6, hahaha, lite störd är man ändå! Men inte blev smärtan värre, nej nej det kunde den liksom inte bli HAHAHAH!

Kärlek, glädje & löpning åt alla!

Vad gör vi med en farlig och töntig en....

Jag har lite svårt att släppa detta med att en kriminell artist får stort pris för sin musik.... åsikterna kring det liksom.....

Därför måste jag sortera i huvudet. Så nu kommer det! 

Jag har ingen lust att skriva artistens namn för jag känner inte för att göra mer reklam för honom än vad han redan får,  så jag kallar honom helt enkelt, kort och gott:

DLR

dvs. 

Den Lilla Råttan

Han har ju då fått pris av p3 för att han gör så himla bra/populär musik. Men, NEJ, det gör han inte, asså enligt mig då alltså, den är uuuuuurdålig. ( Knogjärn gör bra mycket bättre musik, hahaha😁💃)

Jag kan vid första tanken tänka så här: Den där killen, alltså DLR, han ska ta mig tusan inte ha ett enda pris eller en enda omnämning. Nej, det enda DLR ska göra, är att krypa tillbaka i sitt råtthål bland dom andra råttorna! 

MEN

VEM, ska bestämma det och hur och på vilka grunder ska det bestämmas?

Av två dåliga saker, varav det ena är superkonstigt eftersom musiken är kass, är att ge honom som musiker priset för sin musik, det andra är att låtsas att han inte gör populär musik och strunta i att ge honom uppmärksamhet och pris för att han är kriminell..

Nu hojtar oroväckande många perfekta pekpinnenissar,  att DLR ska ABSOLUT inte ha något pris för sin musik.  Nej, en superkriminell som skriver om superkriminella saker och verkar, med tanke på vad han står åtalad för och med tanke på vad han förut har blivit dömd för, allmänt väck i sitt omdöme. Så NEJ, han ska inte ha pris. 

Men dessvärre måste jag nog av två onda ting ta ställning till att JO, han ska ha sitt pris. 

Jag tänker så här:

1. Han får ju sitt pris för sin musik inte för att han är kriminell och verkar allmänt tom i skallen

2. Vill vi verkligen att någon "Nisse" ska bestämma vad man får skriva för musik? Vill vi också i så fall att dom även ska bestämma vad man får skriva i en bok, en dikt, en novell? Vill vi även att dom ska bestämma vad man får skriva i en tidning, vad man får säga i radion, vad jag får skriva i min blogg, kanske till och med vad jag får säga .....och tycka.....

NEJ NEJ NEJ

Det vill vi INTE!  Av två onda ting, dvs att få uttrycka sig som DLR och andra idioter, eller att inte få uttrycka sig som man vill.....då är inte valet svårt alls.

Jag menar,  tänk om DLR och hans kompisar hamnar på en stol där dom får börja bestämma hur man får uttrycka sig........hujeda mig.....förresten så är det ju åt det hållet det kommer att dra om en annan Råtta kommer till makten och får som han vill. 

Dvs storråttan, partiledaren för SD, den mannen,  han är inte intresserad av att människor får tycka och tänka som dom vill, inte tänka själva här inte. NEJ NEJ, alla ska tycka som honom (Han är som jag,  hahahah) han tycker att man kan dra ner på pengar till public service och sånt....

Jodå, jag läste en liten motion från SD som dom skickat till Sveriges Riksdag....Man blir minst sagt mörkrädd.....

Vi behöver faktiskt inte fler råttor och absolut inte på höga stolar.....

Undrar just vad storråttan tänker om att lillråttan får pris...

... han gillar ju för det första inte p3, där snackas det och tycks vitt och brett om det mesta och det är ju inte populärt för någon som vill styra upp allt vad som ska sägas på radion....

För att återgå till ämnet att få pris för sin musik.....en liten parentes....

Vad vill vi ha för människor ibland oss? Vill vi ha musiker eller kriminella?

DLR är tjugo år.....om vi tänker oss tio år framåt, då är han trettio och har förmodligen suttit inne ett tag, vill vi att han ska komma ut och fortsätta vara kriminell eller att han fortsätter med dålig musik?

Skulle det kunna vara så att han väljer bort det kriminella och väljer att bara hålla på med musik när han har växt till sig och tagit sitt straff.....jag tror i alla fall att chansen är större att han väljer något som han får, har fått,  bekräftelse på att han är bra på ......

Men jag är ju ingen expert på Små råttor, fast jag lite av en expert på att tänka och min förhoppning är att även någon annan ska tänka innan man tycker.......

Jesus och jag tänker mycket!

Kärlek,  Glädje och BRA musik åt Alla!