Det går ganska ofta fint att ta en springtur med viss smärta också....

 ...bara man anpassar turen 

Ibland kan jag förvånas över snacket och rekommendationer om att vila från löpningen så fort man får ont någonstans. 

Ibland kan jag till och med få känslan av att man tycker det är skönt att ha något att skylla på för att få vila.......men man får faktiskt vila utan att var skadad (dock inte så länge om man håller på med RS😉)

Med detta inlägget vill jag ändå förstås poängtera att jag INTE förespråkar att köra på som vanligt med  löpning när man verkligen är sjuk eller skadad.

 NEJ, NEJ, 

..men jag tycker inte att man ska vara rädd att tänka lite annorlunda än just vila,  det finns ju trots allt ett ganska stort hopp mellan att vara helt frisk och skadefri,  till ordentligt sjuk och skadad...

Hur många gånger har man inte hört andra eller sig själv säga:

-Jag har känningar i knät, jag måste nog vila

-Jag har ont i hälsenan, jag måste nog vila

- Jag har känningar i höften, jag måste nog vila

-Jag har känningar i vaden, jag måste nog vila

NEJ, 

du måste lära dig hur din kropp fungerar och

 NEJ alternativet måste inte alltid vara vila! 

Det finns så himla mycket man kan prova med först. Istället för att vila för att sedan sätta igång att springa igen och  få tillbaka samma smärta. Vila hjälper ju sällan, det krävs mer än så. Det krävs en förändring av något för att kunna fortsätta utan att få tillbaka samma problem

Jag brukar tänka såhär:

Jag får oftast inte ont någonstans på grund av att jag springer för många, för långa eller för tuffa pass....

Nej, 

jag tänker istället att jag får ont någonstans,  därför att kroppen har varit för dåligt förberedd på dom passen jag vill göra.....

Därför rimmar det dåligt för mig med vila..

vila förbereder ju liksom inte kroppen för dom passen jag vill göra.....

Man behöver lära känna kroppen och ta reda på vad den protesterar emot, vilka svagheter som kanske finns, vilka obalanser, stelhet, utrustning, fel träningsupplägg...

(Om du hade haft lite känningar hit och dit i kroppen pga ditt jobb så hade du gått till jobbet ändå, och kört på som vanligt,  det är jag helt säker på. Trots att jobbet inte gör en bråkdel för att förbättra din hälsa i jämförelse med vad löpningen gör. Men på jobbet kör du på ändå, oftast försvinner smärtan eller så hittar du en lösning. Det är ju samma sak med löpning! Fast löpning är mycket bättre,  eftersom du hela tiden bygger ett starkare och hälsosammare jag,  genom löpning,  trots en viss smärta.)

Du måste bara tänka om lite. 

Hur ska jag göra nu istället. Nu när jag har ont här eller där

Jag håller fullständigt med om att man ska vara försiktig och inte köra på som vanligt, men alltför MÅNGA gånger så blir det vila från löpning för att sedan komma tillbaka och så dyker det upp samma problem eller något annat problem igen...

Jag är väldigt långt ifrån en löpexpert,  men jag har ändå lärt mig lite av egen erfarenhet och hyfsat många mil och år av löpning(typ 30 år, jösses, jag måste ju var färdig för sankte Per snart) att ibland knorrar kroppen lite och då ska man SJÄLVKLART lyssna. 

Lyssna väldigt noga till och med

Och så ser man över vad man kan göra

Här kommer en lång lista på förslag:

På första plats vad gäller åtgärder vid smärta så kommer ohotat: 

Totalskrotning av tid och distans under en period

Bort med klockan, här ska kännas efter!

Resten kommer på delad andra plats

Hur springer du?

 HELA kroppen hör ihop, från huvudsvålen till lilltån!

Kanske kan någon filma dig?

Hur håller du dina armar?

Vinkeln på händerna? 

Handflatorna är dom upp eller ner?

Hjälper du till i varje steg att dämpa nedslaget med tårna? 

Vad gör dina skulderblad?

Armbågar? Armpendlingen hur känns den?

Får tårna plats ordentligt i skorna att spreta och göra sitt jobb som stötdämpare?

Hur är din hållning? 

Hur är magmusklerna, existerar dom eller ligger hela överkroppen och åker snålskjuts på höfterna?

Tänk dig själv en korv som inte är riktigt stoppad på mitten liksom....vad händer?

Har du några allmänt klena delar som halkat efter i träning?

Har du några allmänt stela delar som behöver lite extra kärlek?

Kan du prova att korta eller länga ditt steg en period?

Kan du knyta skorna utan att lägga upp foten på en pall eller utan att böja knäna? 

Vad har du för skor? 

Hur andas du? Kanske prova att släppa tanken på allt teknik föutom andningen?

Vilket underlag passar bäst för dig att springa på?

Behöver du kanske gå/springa kalhyggen ett tag för att muskla en massa småmuskler i fötter, ben och bål?

Kanske behöver du bara plöja på asfalt/hårt grus i lugn och ro för att du har gjort det andra för mycket?

Borde du kanske testa att avsluta dina sista två trehundra metrar av varje löptur i strumplästen bara för att ge foten en chans att arbeta helt annorlunda utan skohjälpmedel....

Behöver du kanske jättedämpade skor en period?

Kanske prova att springa med stavar, det är både roligt, superjobbigt och ger annorlunda löpsteg och hållning

Det finns jättemycket att prova och exprimentera med istället för att vila

Det är superkul, spännande och utmanande att prova nya infallsvinklar

Fråga andra löpare som hållit på länge, fråga sjukgymnasten, kiropraktorn....googla...ta in allt i din hjärna för att sedan centrifugera all information, kunskap och erfarenhet du hittar. 

 Vad skulle kunna passa dig.... 

Sen är det bara att ge sig ut för att försiktigt och nyfiket prova sig fram och samtidigt lyssna noga på kroppen! 

Lite smärta som inte biter sig fast under alltför lång tid är ingen fara, smärta kommer och går i löpning precis som det gör i övriga livet

Det man kan bli lite smygis på är när det verkligen biter sig fast under längre tid och kanske till och med blir värre och värre...

...men  bästa knepet är att fånga upp känningar tidigt och då inte genom vila utan att  istället direkt börja experimentera med exempelvis några av ovanstående förslag. 

Och som sagt, jag förespråkar absolut inte att springa med sjukdom och skador men man ska inte vara rädd att fortsätta men då på annat vis, det funkar ju uppenbarligen inte på det viset som du tränar när du får ont. Något måste ändras och det gör man inte genom vila. 

Jag tänker ofta på hur ont jag skulle få i själen och psyket om jag inte sprang....hujeda mig....därför ger jag sällan vika för vila på grund av något fysiskt utan att ha provat ALLT först, verkligen ALLT! 

Om jag inte springer så får jag SPUNK och ont i rygg och axlar och blir dessutom  en väldigt stor belastning för både mig själv och min omgivning

Kanske därför jag lärt mig att hantera olika smärtor relaterat till löpning.  Jag har lärt mig att vara väldig vaksam tidigt och hålla koll så att det inte blir riktigt dåligt, jag har också lärt mig att rätt som det är har en smärta försvunnit för att komma någon annanstans  och så länge det rör på sig och inte biter sig fast och blir riktigt dåligt så är det ingen fara. 

Och som sagt jag vet hur ont det gör att inte springa också....

Jag förstår om det kanske låter som att jag förespråkar att springa med skador men det är inte riktigt så jag menar...

Jag menar istället, 

Var vaksam tidigt på smärtor utan att vara  rädd för dom.  Gör något direkt istället för att vila, så lär du dig snart hur du och din kropp fungerar. Se det som en rolig utmaning att lära dig om dig själv och din kropp

Lycka till! 

Och var försiktig med både vila, skador och sjukdom

Lyssna på andras tips och ideér och försök att hitta det som passar för just dig, din kropp och dina krämpor

Detta är en dag när jag hade JÄVLIG ont ÖVERALLT. Det är från i somras dagen efter ett Backyard lopp och jag hade definitivt för en gång skull vilat om jag inte hade hållit på med en RS. Men det var bara att hoppa i löparkalsongerna och dom sladdrigaste skorna jag kunde hitta och sedan köra dom 1,6, hahaha, lite störd är man ändå! Men inte blev smärtan värre, nej nej det kunde den liksom inte bli HAHAHAH!

Kärlek, glädje & löpning åt alla!