Att ligga på dödsbädden och ångra vad man inte gjort...

 ...jo...det skulle nog kunna vara en och annan som gör det. 

Alltså ligger där och ångrar saker som man inte har gjort.

Jag tänker så här:

...eftersom jag grunnar, vänder och vrider på allting hela tiden, så har jag även funderat på att, om man  hela tiden lever efter tanken på att man inte ska ligga på dödsbädden och ångra vad man inte gjort, (krav krav krav..)så glöms lätt en annan sak bort. ...jag återkommer till det. 

 Ja, jag vet att jag är en lat jäkel som vill göra allt så enkelt som möjligt. 

Det är, för mig, liksom en form av  överlevnadsinstinkt har jag räknat ut. Att må så bra som möjligt, vara så nöjd som möjligt med så små och enkla medel som möjligt ofta också genom att göra så lite som möjligt...

Jag misstänker att såna där duktiga, energiska och målmedvetna människor skulle kräkas på mitt resonemang och säga att: Om alla var så tråkiga och lata och och tänkte som du, då hade vi varit kvar på stenåldern.....

....jag kan förstå det och hålla med om det,  för det är med all säkerhet helt sant.....

Men, om man, medan man lever, hela tiden tittar framåt, strävar framåt, har mål och längtan, är det då inte väldigt lätt att tappa bort något väldigt, väldans viktigt? 

Nämligen, 

HÄR 

& 

NU!

Jag tänker att, själv så skulle jag gärna vilja  ligga på dödsbädden och nöjt tänka: 

Vilken himla tur att jag hela tiden uppskattade det lilla i nuet och det jag har hade!

Jag vill inte ligga där och ångra att jag hela tiden rusade så fort framåt,  att här och nu försvann,   att jag  hela tiden rusade framåt efter mål som jag inte hann med..... eller kanske lyckades och hann med,  men på bekostnad av att jag missade att njuta av det jag hade, just där och då......!

Nu menar jag ju såklart inte att man inte ska ha några mål och framtidsvisioner, det kan man väl visst ha,  men man får för allt i världen inte springa ifrån, HÄR & NU!

 Det är ändå det viktigaste!

Jag är enormt tacksam mot alla ambitiösa personer som har höga mål och visioner, såna som är modiga och satsar högt, rusar framåt hela tiden...jag menar, vi hade ju som sagt förmodligen varit kvar på stenåldern,  om alla hade varit, levt och resonerat som jag.  Bara hållit på och levt här och nu, bara varit så himla nöjda med att suttit i soffan och stickat eller joggat runt i skogen hela tiden och varit så himla tacksamma för det....

Vi hade ju förmodligen vare sig haft choklad, fina högtalare eller schyssta löpardojjor.....å herregud!

Men hur eller hur så kan ju alla ändå, även dom som hela tiden strävar snabbt och långt framåt, i alla fall stanna upp  lite, för att njuta och uppskatta här och nu en stund

Och ja, jag är väl (kanske) ibland lite avundsjuk på såna där målinriktade personer, såna där som åstadkommer det ena efter det andra hela tiden....men å andra sidan så är jag så sjukt nöjd med vad jag har åstadkommit....vad det nu är.....hahahaha...

Kanske är det helt enkelt så att jag  bara är lite nöjd av mig, så länge jag är frisk, barnen och mannen mår bra,  jag får lite kärlek, jag får vara i skogen lite varje dag, jag kan cykla eller åka på en och annan utflykt, jag kan springa....

Det är liksom bra nog, för mig ifall, om jag nu skulle råka dö nån gång...

Låter säkert jättetråkigt i andras öron, faktiskt i mina egna också, så här i skrift,  hahahaha, 

.. men jag tror nog att såna stenålderspersoner som jag också fyller någon slags  funktion...någonstans....kanske....eventuellt...eller inte alls...

Nu så ska jag fortsätta min lediga dag med att dra på mina nya högtalare 💓på högsta volym ("homealone") medan jag käkar frukost och förbereder mig för ytterligare en  löptur..

...det är väl typ den sexhudrasjuttiofemte dagliga löprundan på raken...

På dödsbädden kommer jag med all sannolikhet att tänka: Det var väl då en himla tur att jag hängde i skogen och sprang så mycket, tänk vad jag har mått bra på det.💗💗💗

Kärlek & Glädje åt Alla!