Ord och ritning över det psykiska måendet.....

Vanja och jag satt vid köksbordet en dag och pratade i vanlig ordning. 

Vi pratar mycket, 

väldigt mycket. 

Vi vänder och vrider...

Om livet och hennes ibland makalöst jobbiga situation, med diagnoser och hjärntrötthet

Vi resonerade om hur och vad man ändå kanske kan göra av det man har. 

 "Menar du ungefär så här då,  mamma?"

 

Och så rann följande rader ur henne utan att blinka:

"Man ska inte låta sig formas av sina  diagnoser eller sin psykiska situation. Däremot acceptera och vårda den och istället försöka formas av sitt formbara övriga jag"

Jag tyckte att hon formulerade det så himla bra! 

 Vackert på något sätt!

Jag funderade vidare på hennes ord och tänkte att det kanske även skulle kunna förklaras med en enkel "ritning"?

Jag tänker att dom olika strecken i streckkombinationerna föreställer själva diagnosen och/eller den psykiska situationen, det som oftast inte går att förändra eller göra så himla mycket åt....

...men i mellanrummen, alltså tomrummen mellan streckkombinationerna...där kanske...om man nu förhoppningsvis har några mellanrum ibland...

Där emellan skulle man ju i så fall kunna jobba på att tex. ,

förstärka bra saker,  förändra dåliga saker och ibland kanske helt enkelt "bara vara" och njuta av lugnet....typ!

Ritningen blev i alla fall såhär:

Vissa dagar ser ut på detta vis: 

III   III   III   III   III   II  III   III   III   III   III   III   IIIII   III

andra så här:

III           III        III    III  III  III  III III III IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

vissa förskräckligt jobbiga dagar ser ut såhär:

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

och vissa dagar såhär:

III III III IIIIIIIII          III   III   III   III              III  IIIIIIIIIIII

och andra bra dagar,  nåt i den här stilen:

       III               III             III                             III           III  

Vanligast för henne är nog  ändå:

              II               III                       IIII II IIIIII  IIIIIIIIIIIIIII

Vissa dagar finns inte mycket mellanrum över för vare sig vila eller förändring,  medan andra dagar är lite lugnare och man kan man hitta lite utrymme för både det ena och det andra

Jag tänker att man som närstående kan ha nytta av av samma ritning 

I streckkombinationerna finns inget som helst utrymme. 

Där är det låst och upptaget,  redan superfullt liksom. 

Här ska man bara ta sig igenom så bra det bara går...

..och dom som finns runtomkring bör hålla sig på ett behörigt avstånd för att inte förvärra,  men ändå  rimligt avstånd för att fånga upp vid fall....inte alltid en helt lätt avvägning.....

Men ibland, vissa dagar,  

då när kan man hitta mellanrum,  då gäller det att: 

Strunta i ALLT som inte är livsnödvändigt och istället "bara vara"!

Kanske har man nån gång några tätare och längre mellanrum mellan sina streck och då kanske det finns lite kraft att förändra något eller stärka någon liten del i livet...

Sitter inte alla människor vid köksbordet ibland och gör ritningar och strategier över dagen eller livet.....?

Kärlek & Glädje åt ALLA!