Vanja och jag satt vid köksbordet en dag och pratade i vanlig ordning.
Vi pratar mycket,
väldigt mycket.
Vi vänder och vrider...
Om livet och hennes ibland makalöst jobbiga situation, med diagnoser och hjärntrötthet
Vi resonerade om hur och vad man ändå kanske kan göra av det man har.
"Menar du ungefär så här då, mamma?"
Och så rann följande rader ur henne utan att blinka:
andra så här:
III III III III III III III III III IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
vissa förskräckligt jobbiga dagar ser ut såhär:
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
och vissa dagar såhär:
III III III IIIIIIIII III III III III III IIIIIIIIIIII
och andra bra dagar, nåt i den här stilen:
III III III III III
Vanligast för henne är nog ändå:
II III IIII II IIIIII IIIIIIIIIIIIIII
Vissa dagar finns inte mycket mellanrum över för vare sig vila eller förändring, medan andra dagar är lite lugnare och man kan man hitta lite utrymme för både det ena och det andra
Jag tänker att man som närstående kan ha nytta av av samma ritning
I streckkombinationerna finns inget som helst utrymme.
Där är det låst och upptaget, redan superfullt liksom.
Här ska man bara ta sig igenom så bra det bara går...
..och dom som finns runtomkring bör hålla sig på ett behörigt avstånd för att inte förvärra, men ändå rimligt avstånd för att fånga upp vid fall....inte alltid en helt lätt avvägning.....
Men ibland, vissa dagar,
då när kan man hitta mellanrum, då gäller det att:
Strunta i ALLT som inte är livsnödvändigt och istället "bara vara"!
Kanske har man nån gång några tätare och längre mellanrum mellan sina streck och då kanske det finns lite kraft att förändra något eller stärka någon liten del i livet...
Sitter inte alla människor vid köksbordet ibland och gör ritningar och strategier över dagen eller livet.....?
Kärlek & Glädje åt ALLA!
Wow, så kloka ord och tydliga bilder. Vilken livskunskap!
SvaraRaderaTack 🥰
SvaraRadera