Att springa Backyard Ultra lopp måste vara något av det härligaste, snällaste och mest sociala du kan göra!
Avslappnad stämning både under själva löpningen och i målområdet, alla småpratar med alla, ingen har lurar i öronen förrän det börjar närma sig många varv och man behöver gå in i en egen bubbla, känns som att alla tycker att det är roligt med nya möten, både på banan och i start och målområdet
Jag förstår att denna sortens lopp ökar enormt för det passar verkligen alla som kan springa ett varv under timmen
För den som kanske inte vet, så är ett varv 6.7 km och måste avverkas under timmen för att få starta nästa timme osv,osv
Jag och min bästa Backyard Ultrakompis (och arbetskamrat) Böna, sprang Risinge Backyard Ultra igår
Vi sprang vårt första Backyard Ultra i Sölvesborg förra året och blev helt sålda på både själva loppet och konceptet
Jag hade då tänkt springa 2 i bästa fall tre varv men det blev sju
Böna hade nog inte trott på 10 varv men det blev det och trots att vi var HELT SLUT, så sa vi direkt att detta MÅSTE vi göra om
och igår var det dags
Vid sju satt vi i bilen med fjärilar i magen och löjligt glada och förväntansfulla
eftersom vi hade lite rutin från förra året så hade vi med oss en varsin skön stol och en varsin stor plastback till förvaring av extrakläder, skor och proviant
Vi kände oss riktigt rutinerade när vi parkerade och packade ur, hahah
Nu skulle det bli fest
Jag hade festfrisyr.......
Böna hade festglasögon
Loppet kunde börja
Första start kl. 8.00
Alla startande, typ 50 stycken tassade iväg i lugnt tempo på en fin runda, vi kom tillbaka och hade ca 10 minuter till godo, då blev det vätskepåfyllning surdegsfralla,
Sen var det uppställning för alla i startfållan igen, fler än vi stod och åt färdigt i mitt starten, hahaha
Man måste ju liksom vara med och starta när starten går annars är man körd
Andra varvet gick åt motsats håll och kändes som en ny runda
ca 10 minuter till tredje starten, toabesök, skobyte och lite proviant
Det gäller att äta så mycket som möjligt så tidigt som möjligt för det kan bli lite svårt när man börjar bli lite tröttare och kanske lite illamående när man kommer upp i varven...
I slutet på tredje varvet så stod två av mina bästa kompisar Nilla och Lina och hejade, dom sprang med sista biten, sååå mysigt, TAACK, ni är bäst!!
Ca 10 minuter till godo igen, toabesök, påfyllning av energi och så kaffe såklart
pigg och glad stack vi iväg på varv fyra
Då började jag få känningar i mitt knä......Inte kul alls!
Lite funderingar på om jag skulle bli tvungen att bryta...
Men planen blev istället att vid nästa stopp testa skobyte till FiveFingers
Fötterna och tårna jublade och knät la sig i viloläge
och varv fem funkade utan att bli värre i alla fall
Ca 10 minuter till godo igen,
skobyte, inte van vid så långa sträckor med Five Fingers så jag ville hålla på dom lite för att kunna ta dom någon sväng till om det blev aktuellt,
klippte en hamburgare....
...inte helt lätt, men det funkade och behövdes, det var ju liksom lunchtime
Ut på varv sex, nu var solen lite(väldigt mycket) intensiv, tack och lov blåste det lite så det funkade
Det blev mycket prat med olika löpare och även detta varv klarades av
km för km
Nu var vi uppe i fyra mil...
Ca 10 minuter tillgodo, skobyte, Five Fingers igen, cola, kaffe, godis, banan, chips
vissa dränkte kepsen i kallt vatten, nu åkte många tröjor av..
Dags för mig att leva upp till förra årets prestation
Ut på varv sju,
Väldig skönt att springa i en klunga och så fort det blir lite motlut så säger alltid någon: "Nu är det väl gåbacke här va?" och så blir det lite promenad för alla, ingen har bråttom
Skönt att ha klarat marathonsträckan...
Ca 10 minuter till godo för att ladda upp och ut på mitt personbästavarv
Ännu mer kaffe, godis, skobyte, cola och ännu mer chips och godis.....
Pratar med två tjejer som såå nöjda efter att har avslutat med att ha slagit sina PB med en över milen, dom lät som Böna och mig förra året efter vårt första Backyard, "Längtar redan till nästa år!!!"
Helt sålda på konceptet
Dags för mig att ge mig ut på åttonde varvet
Det gick ändå hyfsat lätt, men det var väl för att jag visste att det var mitt sista varv, men jag kände tydligt att kroppen var klar och ville inte ha mer påfrestning idag
Skönt att komma i mål och mötas av man och dotter
jag fick plinga i PBklockan eftersom jag lyckades komma en bit över fem mil
och jag fick fin medalj
och jag kände att nästa år blir det nog ett varv till....kanske
Jag var inte avundsjuk när Böna drog ut på varv nio, tio och absolut inte på varv elva...phu
Han kom tillbaka och var såklart supernöjd att hamna på topp 10 och även han slagit PB
Över sju mil, hallå SJU MIL....han är helt galen
Den som vann Risinge Backyard Ultra den här gången sprang 16 varv, phu, det är långt
Det var Runstreak 305
Frågan är hur 306 ska gå till idag....
Känner mig inte precis som 51 mer som 151...
Men man vill ju liksom inte bryta sin streak...
Kärlek & Glädje åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar