måndag 25 december 2017

juldagsmorgon 2017

Det blev ju faktiskt julafton även detta året. Trots att delar av familjen inte var på plats. 



Somliga ville bara bort och chilla vid havet. Det får/bör man också göra om det är det man behöver. 

 Vissa ville bara inte fira jul....man måste ju inte, andra firade(firade och firade...) på sjukhuset och var väldigt,  onödigt sjuka,  annan på sjukhem, väldigt, onödigt snurrig.

Vi som blev kvar och ville fira lyckades skapa rikligt med värme och njuta av det som var. 

Vi var rentav riktigt duktiga på det. 

Jag tror att vi har lärt oss av alla smällar. 
Man får både skratta och ha roligt och njuta av det som vi har,  fast saker runtomkring är både oförståeligt och rent  för djävligt. 

Ingen klyscha alls faktiskt att,  LEV NUU!

Passa på så mycket du orkar HELA tiden liksom!

 Ingen av oss vet om vi lever i morgon eller ens i eftermiddag!


Nu kör vi och fokuserar på det vi har! (Inte det vi inte har)

Varför vara dramatiskt, slösa energi och vara ledsen över dom som inte är här när man istället kan lägga energi och vara glad över dom som är här?

Man måste passa på ....så....

Vi körde ett julklappsrace före frukost, så vid nio var det öppnat och klart.  Vi skulle ha gjort det efter frukost men va´ tusan!
 Ha, ha, ha!

Stor frukostbuffe inklusive smörgåstårta och knäck.


Fem proppmätta personer fortsätter med julklappsspel där det nästan blir slagsmål om en periskopgaffel, hahaha.

Direkt efter ger vi oss  på ett enkelt spel som ingen spelat där vi allihop får skratta ohämmat. Det är befriande och otroligt skönt.

Klockan blir tolv och vi inser att vi inte bara kan flamsa runt i 
joggingbyxor, pyjamasbyxor, morgonrockar, mascara under ögat, håret på ända, svett i armhålan.

Vissa ska vidare och lämnar, om än lite motsträvigt, vissa städar sina rum, vissa springer en runda, vissa stickar lite.

Dusch, Kalle anka, skinkmacka, gröt. 

Mot stan. 

Spöklikt,  tomma sjukhuskorridorer....
.......spelet under ena armen och knäck under andra armen. 
Besök,  lite spel, lite prat, trötta ögon.

Vidare till nästa besök med spelet under under armen för att få skratta med andra oroliga och ledsna själar. 

Kvällen blir till senare kväll och vi lämnar för att åka hem med spelet under armen, håller hårt,  för spelet kan enkelt framkalla skratt och skratt ger värme, energi och flykt för en stund och det kan behövas emellanåt.......


KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!






lördag 14 oktober 2017

.....att inte titta bakåt

Nu vet jag i alla fall en anledning varför det är så in i nordens skönt och avkopplande med små skogsstigar.




Stunder när hopplösheten knackar på så måste jag ha en plan.

Jag har det.

Åtminstone en grundplan. 

Ju ledsnare jag är, och i ju sämre skick jag är,  desto mindre stigar har jag märkt att jag väljer, när jag ska ut och springa eller gå. 

Varför?

Jo, därför att det är lögn i hoppsan att titta bakåt när man tar sig fram på småstigar.
Allt fokus måste vara här och nu och en liten, liten bit framåt.

Det går ju inte att fara omkring på småstigar och titta bakåt för det kommer inte att sluta väl. 

Man måste framåt, framåt, framåt....
Ha en plan för nästa lilla steg som ska tas......
Ha en plan för nästa hala sten eller sliriga rot som man ska över...

Det skulle bli jätteknackigt och nästan farligt att titta bakåt på stigen, jag skulle ramla gång på gång och förmodligen skada mig och det hjälper mig ju knappast framåt.... 

Mår jag bra så kan jag sladdra runt på större vägar hur som helst, titta runt mej och även vända på huvudet bakåt....jag klarar det utan att välta,  men när jag mår skit......aja baja,  då är det dom pyttesmå,  snåriga stigarna som gäller för att tvinga mig att ha fokus framåt! 


Visst är det otroligt fiffigt? 
Att kunna välja hur man ska må efter en tur i skogen beroende på hur liten stig man väljer?


Ibland på dom små stigarna så blir jag tvungen att stanna upp helt. 
Det gör ingenting. 
Acceptera att det är som det är och utgå från det.  
Vad kan jag göra? 

Stigen kan dela sig, ett stort träd kan ha vält, stigen kan näst intill ha växt igen eller kan det helt enkelt vara hur mycket geggamoja som helst. 

Då måste jag stanna upp! 
Inte ge upp och absolut låta bli att tänka: "Det går inte"!

Jag måste börja med att acceptera att det är som det är!

Och sedan efter det, ta ett beslut.

Höger eller vänster? Framåt eller bakåt?

Klättra över det nerfallna trädet, det kan kännas omöjligt men oftast är ingenting omöjligt...

Trassla mig igenom snåret och få lite skråmor här och var....

Sega mig igenom geggan, det värsta som kan hända är ju att jag blir skitig och blöt men det torkar.

Det kan ju även vara ett alternativ att backa en liten bit och välja en ny stig....mycket kan öppna sig.....

Någon liten lösning kan man alltid hitta,  om man inte låter sig luras av meningen: "Det går inte! "

"Det går inte" är den urtråkiga meningen som ofta kan dyka upp hos personer som ofta suckar,  inte gillar småstigar och som gärna tittar bakåt istället för framåt och som inte tycker att det är en bra ide´ att lösa problem själva för "Det går inte"......

I min hjärna så är meningen: "Det går inte!" väldigt dammig och mossig.....och att titta bakåt går fetbort när det kan vara så härligt och spännande att titta framåt även om det ibland är otroligt dimmigt eller mörkt .....





  Även idag så vill jag gärna ta mig framåt en bit så det får blir  små, små stigar så att jag inte har någon möjlighet titta bakåt........titta bakåt är för "suckare" och en sådan vill jag helst inte vara! 




KÄRLEK OCH GLÄDJE och småstigar ÅT ALLA!















söndag 8 oktober 2017

...att föredra skogen framför vattnet...

Det känns som att jag har provat alla stigar. 
Det har jag ju naturligtvis inte....men....

....Varenda en verkar vara för krokig eller leda till något vatten....där tar det stopp.

Det är  vackert men jag blir låst...

Man måste ha båt för att ta sig vidare.....

Jag har inte det. 

Ibland når jag inte ens till vattnet.
Det tar bara stopp ändå. 

Kraften tar slut när stigarna blir för långa och för snåriga


Det måste jag acceptera. Jag måste vända.

Det är svårt. 

Men om jag ska hitta någon annan färdväg så är det nödvändigt att först acceptera mitt läge för att se klart. 

Kan jag träna mer för att orka längre och krokigare stigar?
Kan jag hitta en båt som passar för ett vatten?

Måste nog vila lite först och tänka. 
Se över vad jag ska göra med det jag har. 

Vad kan jag göra med det jag har?

Hur ska jag styra mina tankar idag, i morgon?
Dom blir  ju alldeles oroliga när jag inte styr upp dom.....Men jag vet ju inte vart jag ska styra dom just nu...

Jag vet verkligen inte......
Men dom kan inte flaxa omkring i blindo.....
Jag måste kanske backa...
backa....
backa....

Springa 
Skogen.
Andas långsamt
Duscha
Äta
Le snällt åt mig själv i spegeln och tala om att,  det är som det är, börja där!
Börja styra tankarna igen...
Jag har det jag har, jag är där jag är....
 
När kraften kommer tillbaka, prova igen....
...jag vet att det finns fler stigar eller varianter på stigar ......
...måste bara känna att kraften finns först....
...samla in lite....
...samla tankar,  samla djupa skogsandetag, samla kraft....
.... annars kommer jag ingen vart alls....



KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!





lördag 16 september 2017

...döden.....och meningsfullt liv....

Ganska mycket snurr i min hjärna mest hela tiden.

Mycket funderingar hit och dit och ibland kommer det riktigt bra tankar och ibland kommer det tankar som jag inte är så förtjust i...

Det går ju alldeles utmärkt att styra upp en del i skallen om man är intresserad. 

Exempelvis så här: 

Du kommer att dö! Det kan bli imorgon eller om 50 år men dö ska du.

What???

Det är sant, det lovar jag!

Hur styr du upp den tanken?

Antingen så sticker du huvudet i sanden och stoppar tanken i byrålådan och så tassar du precis som vanligt vidare i dina gamla tofflor. 

Eller tänker du bara......

Visst tusan jag ska dö också! 

Hmm......Ska jag verkligen slösa ytterligare en dag på att gnälla på vädret/jobbet/mannen/ekonomin/grannar osv, osv.....är det verkligen det jag vill göra om detta är min sista dag eller sista vecka i livet?

Ska jag verkligen fortsätta att göra mitt bästa för att förkorta mitt och andras liv genom att äta skit,vara bitter, låta bli att träna hjärtat och utsätta mej själv och andra för risker i trafiken?

Näää, inte väl?

Var glad att du vet att du kommer att dö men inte riktigt vet när!

Jag menar,  det är ju inte hela världen att du ska dö, det är ju lika för alla och du  vill väl ändå inte trampa runt här i detta livet i all evighet...till slut så borde man väl  tröttna  ...både på vädret, Trumph och alla bantningsdieter...

Använd dig av den fantastiska dödsvetskapen på ett positivt vis!


Det är ju ett superbra verktyg för att leva! 

Och här kommer vi ju genast in på lite religion också....
..jag kan tycka lite synd om dom som måste fundera över huruvida man har skött sina böner och klätt på sig rätt hattar  eller inte, för att komma vidare.....!
Förstår om man inte vill tänka så mycket på döden då liksom.....hur ska man hålla reda på alla konstiga regler som står i antika böcker?

...mitt tips är att sluta tro på saker som inte finns! 

Gör livet lite enklare!
Gilla läget liksom! 
När det är slut så är det.  Och är det inte det,  så....
...då kan det ju eventuellt bli en glad överraskning!  

Om var och en gör sitt bästa och är snäll mot sig själv och andra så är jag helt säker på att vi, hela bunten, hamnar där vi ska oavsett vilken hatt eller vilken bön vi har använt oss av!? 

Jag menar, om det nu skulle stå någon slags gud där, när jag ska kila vidare så lär han ju inte ge mej kalla handen och säga: Nähädu Jenny, här kommer du inte längre för du har inte följt "mina"regler. Du hade fel hatt, åt fel mat, och du läste inte bönen tillräckligt ......jag menar...hallååå, skulle han säga det fast jag har gjort mitt bästa med mitt liv och mina medmänniskor, då vill jag inte vara med i hans klubb alla fall,  för då tycker jag att han är lite småaktig faktiskt!

Ses vi på andra sidan så gör vi och gör vi inte det så..... inget du kan påverka!

Nä, jag tycker det känns spännande att leva och jag känner att jag måste passa på ....om jag går och lägger mig på kvällen och tänker tillbaka på dagen som kanske har dragit runt mig på vägar som har varit i tuffaste laget, så tänker jag : Nu ska här sovas några välbehövliga timmar och om jag har turen att vakna i morgon också, då jäklar i havet,  då provar jag en ny väg!

Jag tänker fortsätta passa på att ta hand om mej,  för jag vill gärna stanna här så länge som möjligt för jag har inte tröttnat än....trots ganska duktigt djupa dalar emellanåt.
Jag vill: 

Passa på att njuta av väder och vind.
Passa på att njuta av roliga och givande samtal.
Passa på att njuta av dofter och smaker.
Passa på att spela golf, springa, cykla, gå, åka skidor!
Passa på att lyssna på fin musik och fina människor.
Passa på att ha livliga diskussioner.

Det finns så många trevliga saker att passa på med så länge man kan och har möjlighet!

Så länge man inte är död så lever man ju....men man vet aldrig.......

Kärlek, glädje och meningsfullt liv åt alla!












torsdag 7 september 2017

...vänta bara ....



Vänta bara lite......




Jag visste inte att det skulle vara riktigt så svårt att  vara mamma 
Jag visste inte att jag skulle behöva åka till havet för att hämta andan och där längta till skogen för att lättare kunna gömma mig

Jag visste inte hur det kändes att vara så ensam med folk runt sig

Jag visste inte hur det kändes att inte kunna andas

Jag visste inte hur ledsen jag kunde bli
Jag visste inte hur frustrerad jag kunde bli

Jag vet inte om det kommer att bli värre

I så fall så stannar jag helst här en stund till
Vänjer mig sakta vid värre och värre

Det går bra..

Måste bara 

Måste bara
 göra färdigt där jag är

Inte rusa iväg

Vänta 
Vänta ut
Prova det 

Inte alltid agera och rusa

Vänta gör mig lam och stressad

Men jag tror att det är det rätta nu

Inte göra som jag brukar
Agera

Nej vänta
Lugnt

Jag får vara lam och ledsen
Jag får ha lite andnöd medan jag väntar
Det går bra
Jag dör inte

Jag kommer tillbaka
När jag har väntat lite till
Då ska jag agera igen


Vänta bara





Solen finns där hela tiden.
Ibland med moln, 
ibland utan 


KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!










torsdag 31 augusti 2017

livets jävlighet och livets härlighet..



Det har varit på tok  för mycket tråkigheter och dumheter i mitt liv under några år...

JÄVLIGHETER
helt enkelt

dom fortsätter...

...men...

....mej sänker man inte så himla lätt...
Det som inte dödar det härdar
Det är nog sant faktiskt

Bara att åka med i röran
"gilla läget" 
utan att fastna
utan att fly
(förutom lite till skogs)

Bryta ihop
komma igen 
bryta ihop 
komma igen...osv






Trots allt så .....

...ser jag det igen, 

LIVET

Det härliga
livet är ju väldans härligt...också
Man får bara inte vända bort huvudet.....

Det är härligt att, 
Springa en underbar skogstur
helt kravlöst
med härlig arbetskamrat

Det är härligt att, 
Gå i skogen och plocka blåbär

Ut med "Spättan"

Det är härligt med alla underbara människor som står stabilt runtomkring


Det är härligt och lite busigt att,  
vara ensam hemma en kväll
Käka popcorn till kvällsmat
Skriva lite blogg och fbinlägg

Spela skithög musik 
och 
GÖRA SPELLISTOR ...ouiiii!

Inte särskilt hög insats på livets härligheter faktiskt.....


Livet är jävligt, men vissa dagar så funkar det utmärkt att ta vara på livets härlighet samtidigt som man har livets jävligheter flåsandes i nacken!

Men popcorn är faktiskt inget vidare.....





KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!

måndag 28 augusti 2017

....att bli lite förvirrad och irriterad..



Hallå! 

Är det jag som är för gammal eller helt enkelt extra trög och gnällig eller är det möjligtvis någon mer än jag som stör sig på motsägelsefulla och dåliga bröstcancerkampanjer??


Det är ju hur bra som helst med bröstcancerkampanjer men snälla nån.....

....en tajt, babyrosa, åtsmitande tröja där det stort över bröstet står: 

"Kolla en extra gång" 

Alltså...på riktigt.....VEM vill man ska kolla en extra gång?

Lipa sedan inte för att folk glor någon annanstans än i dina ögon när du pratar....


Detta då (suck):

Risifrutti byter namn (är det verkligen sant?)under augusti, september till RISITUTTI?

RISITUTTI

Jomenvisst, tanken är ju såklart god men någonting skaver som tusan....

En burk risifrutti innehåller en sisådär 5-10 sockerbitar 


Vad ska man bla. undvika för att mota bort cancer?

Just det! 

SOCKER

Så RISITUTTI tycker att vi ska äta lite mer socker för att öka risken för cancer och stötta forskningen.....

Jag kräks nästan...

Det får nog bli den där anskrämliga tajta
"babyrosaglopåmejröjan" ialla fall....om jag nu måste välja.....

Jag menar,  ska jag äta socker,  så vill jag nog ha riktigt godis (typ choklad) och inte någon låtsasmat med lika mycket socker och skit i som godis.

Men det borde finnas något annat sätt att stödja bröstcancerfonden än socker och miljöförstörande konsumtion....

eller ?

Är det bara jag som blir lite lätt irriterad?



Här kommer min kampanj:

Ät  lite mindre socker och  annan skit,
ska du frossa gör det för all del,  men mat ska vara mat, 
kläm på pattarna lite då och då
skänk en slant till bröstcancerfonden
spring lite också....
..och var snäll mot varandra

Jesus håller med mig!





KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!