...sista dagen på ett ganska ruttet år...

Terrordåd och Is, terrordåd och Is, terrordåd och Is...också lite Trumph, naturkatastrofer, kaos i Malmö och Göteborg omvartannat, störtande flygplan, tiggare utanför affärer, Prince dör,  läkare som fatttas eller använder människor som försökskaniner! Tror jag det,  att man inte kan sova en hel natt för att man har ont i axeln och för att man oroar sig för sina nära och kära.......

Jag vill nog påstå att dom här sista två åren i mitt liv inte går upp på topplistan som dom två bästa!

Men eftersom jag många gånger är en irriterat positiv person så tänker jag varje morgon när jag vaknar, idag ska jag se vad jag kan hitta på så att det blir så bra som möjligt ändå i min lilla värld.

Många tunga och frustrerande tårar har droppat ur mina ögon, jag låter dom göra det, dom får rinna, dom behöver ut, får dom inte rinna fritt och komma ut så blir det så förskräckligt svårt att hitta tillbaka till skrattet igen!  Om jag inte låter dom ramla, då klumpar dom ihop sig som geggamojja och geggar ut sig i hela kroppen och kväver både skratt och glädje som också behöver ut. Nä,  dom där ledsna dropparna kan och får  ramla bäst dom vill medan jag letar efter nya eller gamla utvägar och stigar som jag kan prova.

Nu kommer 2017,  det ska bli bättre och blir det inte bättre så får jag åtminstone se till att förhålla mig till det på ett sätt som inte skaver sönder mig.

Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter!  Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter osv, osv.....

Så länge jag är riktigt sträng med dom sakerna så kommer jag plöja mej fram ett år till.

Jag måste även fortsättningsvis låta bli att tro att någon eller något annat ska lösa mitt välmående och mina problem!

Har jag förresten ens problem?
Nä, det har jag faktiskt inte,  om jag inte väljer att se dom som det.

Det är ju livets utmaningar som kommer och går!

Alla blir drabbade, en del mer och en del mindre, man måste försöka se det som utmaningar och ge sig på dom så fort som möjligt!
Låter man dom vara problem, så är risken stor att man blir förskräckligt ledsen, handlingsförlamad och bitter, kanske så bitter så att man till slut blir uppäten. ...hujedamej!


Jag brukar vara ganska bra på att hitta saker som kan ladda mitt batteri lite extra när det behövs och som jag kan se fram emot även kommande år!

Det kan vara:
När jag tar ut Spättan för året.
Magiska stjärnklara, kvällslöpturer!
Golfrundor!
Möte med någon ny spännande människa!
Svamp och blåbärsplock.
Träffa mina helt fantastiska vänner!
Härliga och givande samtal med alla mina barn!
Kanske att jag skulle ge mig på ett första cykellopp med Spättan....
Djupa samtal med mamma.
Kanske något roligt löparlopp...
Mycket ny musik och radiodokumentärer ska det lyssnas på.
Åka till Stockholm och hälsa på underbara personer och få distans till vardagen genom fina samtal och nybakat bröd och härliga löpturer!
Ser ju också fram emot utvecklingen i den nya löparklubben som jag har startat på jobbet! Ouiiii!

Och sedan kommer jag nog att läsa mer om mikrober för dom är vansinnigt spännande! Hahahah!

Säkert så blir det några besök till havet att längta till också!

Kärlek, glädje och ett gott 2017,  åt alla!

...böglucior och svartskäggiga tomtar.....

Jag undrar en grej...

Hur himla viktigt är det att en lucia är vit eller svart , tjej eller kille och att en tomte har vitt eller svart skägg?

Vad skulle hända om det var fel färg eller fel kön?? För att inte tala om hur det skulle vara om  tomten eller Lucian är bög eller hoppar på kryckor??? Å,  kära nån 😨!!!

Jag vill veta exakt vad skulle hända då??

Skulle det blir börsfall?

Eller skulle alla i närheten bli sjuka i pesten?

Kanske skulle alla, som tittar på lucior och tomtar som inte är som vanligt, bli blinda!

Eller tänk om alla som är i närheten av sådana tokigheter får långa näsor, stora öron och blåsor i munnen....

Ja, inte vet jag ....

...men jag är ju  lite trög, så om någon vill vara så vänlig och förklara,  för jag fattar liksom inte vad det stora problemet är och vad som skulle hända?


Låt dom som vill vara lucior vara lucior och dom som vill vara tomtar kan väl få vara det?!

Kan inte alla bara sluta hetsa upp sig över småsaker hela tiden och skapa problem av saker som inte behöver vara problem?

KÄRLEK, GLÄDJE OCH KNASIGA LUCIATÅG  FÖR ALLA!

...dålig förälder...

Jag vet innerst inne att jag och även  dom flesta andra, i det stora hela, är bra föräldrar.

Men ofta behöver jag påminna mig om följande:  Att vara en bra förälder är inte samma sak som att vara en perfekt förälder, och vet du varför?

Jo, för att jag tror inte att den perfekta föräldern finns.

Visst, visst, det går alltid att tänka i efterhand:  varför gjorde jag så och inte så, varför sa jag det och inte det! Det går ju att grubbla sig fördärvad men vad hjälper det....Förmodligen så gjorde du eller sa precis det som du tänkte var bäst just då, även om det i efterhand kan ses som helt åt pipsvängen.....

Många gånger så vacklar självförtroendet som förälder och då är det bra att ha lite skog att springa i och lite däck i källaren att lyfta,  för när man har gjort det så blir man lite klarare i knoppen igen och då klättrar självförtroendet ...i alla fall en liten gnutta!

Det är otroligt påfrestande när man känner att man har gjort vad man har kunnat som förälder och sedan blir det riktigt dåligt och stökigt i alla fall.....

Phuu....låt inte dom dumma tankarna ta över .....gör en kort paus, "gilla läget" som det är just nu, vad finns det för möjligheter? Plöj sedan vidare...

Hanteringen av min "dåligförälderkänsla"  idag får börja med långpass i skogen...efter det så blir känslorna alltid lättare att bära och möjligheterna fler!

Det är praktiskt!

Kanske någon som känner som jag ibland och inte har provat vad skogen och pulsen gör för själen......prova!

För min egen del så hade jag nog lidit av både magsår och psykbryt vid det här laget om jag inte valt pulsen och skogen när allt känns väldigt mörkt......

Ibland blir det lite tungt på turen då får man stanna upp lite och andas några djupa andetag för att sedan kila vidare! Hem måste man ju😊.... liksom! 

Kärlek, glädje, självförtoende åt alla!

.... förlåt.....

Har du någon gång tänkt:

-Jag tänker minsann inte säga förlåt, det var ju inte mitt fel....

eller har du någon gång vasst kläckt ur dig: Jamen,  förlåt då,  för fan...

Jag erkänner här och nu, jag har gjort båda...många gånger....

Så korkat. Vem gynnar det?? Inte mej själv och inte motspelaren...

Under åren som jag har levt så har jag,  tack och lov lärt mig lite mer än att bara baka fina tårtor, stå på huvudet, sticka och springa långt!

Jag har lärt mig att ge bort ett väldigt fint och praktiskt "måbraord" även vid sådana tillfällen som jag kanske inte är helt på det klara med vad jag sagt eller har gjort för fel..... 

...FÖRLÅT!

(Det är extra praktiskt att ha lärt sig att säga det ordet när man har en mun som ibland talar innan hjärnan har tänkt klart!)

Jag har lärt mig att det funkar finfint att backa lite emellanåt, säga förlåt och mena det, även gånger som jag varit väldigt osäker på om jag själv verkligen har gjort fel..... men just i stundens hetta så spelar det liksom ingen roll. 

Jag har märkt att personen som får mitt förlåt mår så fantastiskt mycket bättre när ordet är sagt,  och det finurliga är att jag gör det också! 

Jag förlorar absolut ingenting på att säga det magiska ordet! 

Jag mår bara bra! 

Det är ju sååå fiffigt, så att man blir alldeles glad!

Någon i min närhet har ju uppenbarligen blivit, ledsen, arg, besviken eller sur för att jag har sagt eller gjort något,  jag har förmodligen inte gjort det med flit men det har liksom ingen betydelse.

Känns det livsviktigt att komma fram till vem som hade rätt eller vem som hade fel så är det betydligt mycket lättare att göra det efter att man har sagt FÖRLÅT, förlåt att jag gjorde dig illa eller ledsen!

Det händer liksom något fantastiskt när man säger det ordet och menar det! 

Försvarsmurar och sura miner bleknar, stämningen går genast från kall till varm och då är det så himla mycket lättare att mötas och prata! 

Så sluta snåla! 

Säg förlåt med munnen och  hjärtat,  även dom gånger som du inte riktigt begriper vad felet är, ingen förlorar, alla vinner! 

Okej, någon är ledsen, arg, besviken, förmodligen på grund av dig , du har ingen aning om varför,  men säg ett ordentligt, FÖRLÅT och prata sen! 

Att hålla på att käbbla huruvida vem som hade fel och vem som hade rätt så länge tårar flödar, knytnävar far i luften... det blir en onödig tunggrodd diskussion som för modligen inte leder någon vart! 

Backa lite, säg förlåt och prata sen. 

Allt kommer att flyta på så passens mycket lättare efter ditt förlåt, oavsett om det gäller dina barn, din partner, din granne eller din arbetskamrat!  

Båda vinner av ett förlåt,  både den som delar ut ordet och den som tar emot det! Det är ju liksom som en fin liten present! 
Det är ju jättetrevligt med presenter, både att få och att dela ut!

AMEN!

(Det lackar mot jul....tänk på det när du köper ljus! Är dom inte miljömärkta så kan du räkna med att du bidrar till både regnskogsskövling, brott mot mänskliga rättigheter och gynnar användning av hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel....huanamej!!!)

     Kärlek, glädje och små presenter åt alla!

....att kunna leva lyckligare NU! Gratis provapåvecka.....

Vill du kunna leva lyckligare NU? 

Jamen, det är klart att du vill! 

Seså,  börja först med att släppa din fokus på att:

...till helgen....  då ....

...när jag får lön....då...

....när jag går på semester... då ....

...när jag träffar en partner....  då...

...när jag blir smal.... då .....

....när jag har fått sova ut....  då .....

...när jag har köpt den där grejen.... då...

......då blir jag lycklig!!

Jomenvisst,  av dom här sakerna blir du säkert lite lyckligare för stunden,  men om du hela tiden bara går och längtar efter saker som ska ske för att du ska bli lycklig, då blir ju vardagen väldigt grå och trist! 

Prova att strunta i dom där vanliga "längtantankarna", om och när.........

Prova vad detta kan göra för din lycka istället:

Gå ut och rör på dig! 

Anledningen till att du ska gå ut ska inte vara att du ska gå ner i vikt eller ta dig runt en viss sträcka på en viss tid. 
Prova att istället lägga fokus på att enda anledningen är att din kropp ska må bra och dina tankar ska bli gladare tankar för du vill bli lyckligare!

Hjärnan har jättesvårt att slå sig till ro med negativa tankar när kroppen är i rörelse utomhus! 

Jag lovar! 

Ledsna tankar gillar inte frisk luft och motion! Dom negativa och ledsna tankarna lever av dålig mat och stillasittande kroppar!

Om dina tankar är jätteledsna och dystra så blir dom kanske inte glada meddetsamma men dom sorgsna tankarna och dom tunga problemen blir mycket lättare att bära av en kropp som är stark, mår bra och får vara ute och röra på sig!

Spring/gå /åk skidor/ åk inlines/cykla/lyssna på fåglarna/kolla på stjärnorna/ glutta in i grannarnas fönster/ lyssna på bra musik eller någon dokumentär! 

Känn hur det känns att klä sig rätt oavsett väder!  

Gå ut och njut även om det är jättetidigt, jättesent eller bara busväder och känn hur det känns att äga omgivningen (eftersom det inte är så många som är ute jättetidigt, jättesent eller i busväder, så brukar det kännas som att man äger världen ha, ha, ha)!

Det är faktiskt jättelätt! 

Ge det en chans!

Vänta inte på inspiration  bara gör det!

Hoppa på en gratis provapåvecka och känn hur det känns! 

Ingen dusch utan att först ha varit ute någon timme! 

En vecka......ge dig själv den presenten och känn hur det känns! 

Kärlek, glädje och lycka åt alla!

....dagens fars dag....

Att vakna på Aspö i pappas säng känns märkligt..

 På fars dag,  så  ligger jag här medan pappa är på "dagis"? Han kommer hem senare...

Vad är det för himla fars dag egentligen?     Jag ligger här när hela Aspö sover och funderar på ..

..att jag inte längre kan föra en diskussion med pappa....

Hans ord och meningar  har ju nästan tagit slut!

..att jag inte längre kan rådfråga pappa...

Det verkar som att i hans hjärna så finns det massor med elaka gröna gubbar som tycks käka,  kunskap ord och meningar!

 Och nu verkar maten börja ta slut för dom, man kan märka det, för dom  flesta av pappas ord och meningar finns inte längre, undrar vad dom då ska äta på ....hans armar, ben eller hjärta. .....eller dom kanske flyttar till någon annans hjärna 😱...

Jag måste bestämma mig för att försöka lägga allt fokus på att minnas alla viktiga, roliga och allvarliga diskussioner som vi faktiskt har haft.

Jag måste också bestämma mig för att tänka på alla tusentals gånger jag faktiskt har haft möjlighet att rådfrågat pappa om allt!



Jag utgår ju ifrån att allt har en mening och att man kan se något positivt i allt,  men ibland serveras inte det positiva tänket på silverfat precis.., man får helt enkelt jobba så in i bomben för att få in det positiva tänket! Man får leta i varenda litet skrymsle i hjärnan för att se något ljus!

Just nu jobbar jag för att hitta en mening och något positivt med att min pappa har alzheimers.........

Jag skulle kunna vara ledsen, förfärad och bitter mest hela tiden,  men vad hjälper det? Det ligger inte för mej heller att gå omkring och sparka i gruset eller stoppa huvudet under täcket, så jag väljer att tvinga min hjärna att fokusera på andra saker i stället för att pappa har den JÄVLA SKITSJUKDOMEN, och att mamma har en uppgift som ingen människa borde ha och att allt bara kan går på ett håll..........

...så idag bestämmer jag mej för att jag tex.ska tänka på en dag i somras när pappa och jag  satt på min farstukvist och drack vatten efter att ha sprungit en mil tillsammans i  27 graders hetta.....dom 70åriga benen är det ialla fall inget fel på ännu 😊

Kärlek och Glädje åt Alla!

..att orka bära bekymmer...

När bekymmerna hopar sig så är det bra om man är så förberedd som det bara går och att man har en hjärna som man, åtminstone delvis, har tränat på att bestämma över!


Det är bra om man är förberedd på oförutsedda bekymmer, genom att man hela tiden vårdar sig genom att äta, sova och motionera (utomhus) ordentligt!

(Jag menar att man laddar en hälsobudget, ungefär som att man laddar en  bankbuffert)



Jag vet att jag kan vara lite tjatig med detta,  men om man inte äter, sover och motionerar (utomhus) ordentligt då inbillar jag mej att det är mycket svårare att bära tunga grejer!

Det är väl ändå egentligen en ganska logisk ekvation?

Ju starkare du är i grunden desto tyngre grejer kan du hantera liksom.

Har man inte skött sin sömn, sin kost och sin träning så spelar det ingen roll hur tjusig man är i håret, hur fin bil man har eller hur välstädat hem man har,  det är inte dom grejerna som kommer att hjälpa dig när bekymmerna väl hopar sig!

När bekymmerna väl hopar sig, tror jag att det finns ett ganska bra sätt!

Stanna upp! Låt tårarna spruta riktigt ordentligt!

Sedan kan man vänlig men bestämt tala om för sig själv att:  "Nu är det som det är! Det jag kan påverka tänker jag påverka,  och det jag inte kan påverka ska jag göra mitt bästa för att försöka eliminera i skogen och i mjölksyran! Jag tänker ta en dag i taget, fortsätta att ta hand om mig,  fortsätta att leta upp saker att skratta åt och njuta av. "

Det kan ju tyvärr bli ännu värre... men förr senare kommer det en uppgång.

Det tänker i alla fall jag tro, tills i värsta fall motsatsen är bevisad!


Så ät ordentligt, sov ordentligt och gå ut och rör på dig!
Då är du starkare när det hopar sig! För hopar sig, det gör det för alla som lever,  en och annan gång, förr eller senare, det är ju det som är livet,  liksom!


Kärlek, glädje, och styrka åt alla som behöver!