.....KÄRLEK.....

För 16 år sedan gifte jag mej med en kille utan mustasch.....

                                   

Efter en sisådär 19 år och , därav 16 år som gifta,  så är han fortfarande den snyggaste, tuffaste, läckraste,goaste, sexigaste, och snällaste........

......manligaste mannen som finns!


Anledningen till att han är min stora kärleken, är för att han har ALLT, t.o.m. mustasch.........ha, ha, ha, söööt!

Kort efter att vi hade träffats, så insåg jag, att om det bara skulle finnas en enda människa kvar på jorden förutom jag själv och Elvira, så skulle det gott och väl räcka med Jonas! 

Då förstod jag att: Honom måste jag ha! (Bäst att gifta sig och skaffa barn med honom fortast möjligt, liksom!)

Han är min älskare, min allra, allra bästa vän, han är min coach och min psykolog och dessutom är han världens bästa pappa! 
Han har ett hjärta av guld och respekterar mej precis som den jag är! 

Han visar alltid ett enormt tålamod och dessutom så kliar han mej  (nästan) alltid på ryggen när jag säger att jag måste ha kli på ryggen annars kommer jag att dö!!!!! 

Grattis till oss idag på bröllopsdagen!

En Jonas åt alla! 

(Dock inte min Jonas)

....målet eller vägen dit....

Idag är jag så extra glad för jag har sprungit årets första mil med några av mina "Massajer" och det kändes bara pyttelite i min lilla  höft!! Hurraa!! 
Jag fick också prova att springa med "MassajB´s" stavar och efter bara 200 meter så inser jag att det är långt ifrån pensionärsstämpel på stavträning!!! Jäklar i havet vad det bet, både på flåset och armarna!!
Nu blir mitt mål att spara ihop till ett par riktigt coooola stavar att träna med! Jiiihaaa, nytt projekt, det gillar jag!

Har du något mål? 

Kanske orka gå fem kilometer i rask takt, kanske cykla en mil, lära dig åka inlines, kanske springa en liten "mara", börja motionera med stavar....eller kanske helt enkelt bara bli en sundare person. Lite  piggare och lite starkare! 

För att nå målet så finns det en grej som är riktigt, riktigt viktig att fokusera på!  Faktiskt i mitt tycke, den allra viktigaste:

Det är vägen mot målet!!

Om inte vägen mot målet är rolig och trevlig så blir det väldigt svårt att nå fram och alldeles för lätt att ge upp! 

Nä, se till att ha mål, men lägg 99% av fokus på att ha roligt på vägen dit, då har du ju gjort en vinst många gånger om redan innan du är framme, kanske målet plötsligt inte ens är så viktigt för  att du har redan vunnit så mycket och kunnat hitta glädjen i ett sundare liv?!

Kom igen, sätt upp ett mål nu, och börja i kväll eller senast i morgon!

Kärlek, glädje och rolig träning (kanske med stavar) åt alla!

....att ha ont utan att ha gjort något....

-Jag har så ont i knät så jag kan inte träna det och jag har så ont i armen också så jag kan inte träna det heller, jag måste nog ha en tablett,.........säger du.

-Men stackare, vad har du gjort då, frågar jag?

-Näe, jag vet faktiskt inte....jag har ju liksom inte gjort någonting, svarar du!

-Nähe, men om du skulle ta och försöka göra någonting en gång till, kanske lite försiktigare och på ett annat vis, säger jag och försöker låta lite positiv.

-Näe, jag har provat, svarar du envist!

Nu blir jag lite bestämd och säger: Provat???? Ok, du har provat så in i bomben, tagit i alldeles för hårt, en eller ett par gånger och sedan gett upp, tyckt synd om dig själv och struntat i det och fortsatt och ha ont....

Nu börjar jag hetsa upp mej lite, och fortsätter: Men hallå, sitt där då och ha ont av att inte göra någonting istället för att göra något vettigt, trots att det  finns hundratals träningsalternativ att välja mellan, eller hur??? 

Åååå, nu börjar jag bli riktigt upprörd! 

-Det måste väl ändå kännas bättre av att i så fall få ont av att ha gjort något än att ha ont av att man inte har gjort ett skit...eller??????

Ibland blir jag såååå trött på lata människor som klagar på att dom inte kan röra på sig för att dom har lite ont på en det ena, en det andra stället, bara för att dom är lata och inte orkar träna! 

Då sitter man på rumpan, gnäller och känner efter, kanske tar man en tablett och ibland även springer till doktorn som säger att man ska äta en tablett, istället för att bestämma sig för att ta reda på: Var är min svaghet och vad och hur kan jag träna, så det passar mej och min kropp? 

Hur svårt kan det va´ liksom? Jag fattar inte! Hur kan man välja att bara låta sin kropp försvagas genom att inte röra på sig på ett eller annat vis och dessutom knapra tabletter så fort man känner av minsta lilla smärta? 

Naturligtvis så vet jag att det kan vara hemska skador och läskiga sjukdomar som gör det lite besvärligare,  men även där så finns det oftast någonting att bygga på om man bara ger det en chans och tittar lite förbi den klassiska träningen såsom  löpningen, gymet, skidåkningen, cyklingen mm, det finns såå mycket andra alternativ! Be om hjälp att hitta din grej och att hitta din motivation! 

Här försöker jag se lite graciös ut i en balansepose......

Varför man frivilligt väljer att inte ta hand om sin kropp, och ge den så många bra förutsättningar som möjligt, för att må bra,  det är för mej en gåta! 

Och du, ärligt talat, om du måste välja, har du då inte hellre lite ont av att du har tränat än av att du inte har gjort någonting???

Kärlek, glädje och en härlig träningsform för alla!

.....träning inför vasan........

Tänk,  idag fick jag äran att få följa med två av mina knäppa, goa och kära "Bagarbabes" .......

och få köra ett rejält löp- och styrketräningspass med dom!

Jag tyckte att jag ville vara lite delaktig i deras träning inför vasaloppet och ville dela med mej lite av mina övningar, kanske får dom ytterligare någon extra muskel som kan vara till hjälp! 

Så här nöjda och glada var vi efter en timmes hårdträning i snöblandat regn!

Kärlek, glädje och härlig utomhusträning åt alla!

....en arbetsplats under renovering.....

Inte så konstigt att man är lite orolig över sin arbetsplats när den ser ut så här.............inte så likt ett bageri just nu.......men i morgon, då minsann.......då blir det andra bullar.........ha, ha, ha, ha!

Kärlek & glädje åt alla!

.....hårdare straff.. ........

Det är väldigt populärt att gapa efter hårdare straff i synnerhet bland vissa partier men även bland vissa av mina bekanta! 

Hårdare straff, hårdare straff.....men man hör väldigt lite om hur man vill göra för att brotten som kräver högre straff inte ska hända...........

Jag kan i vissa fall hålla med, men i vanlig ordning så måste jag ju fundera,vända, vrida på saker! 

Det som har fått mig att fundera den här gången är en kille (tonåring)som har sprungit omkring med kniv och dessvärre också använt den på en annan person. Det är för djävligt, inget snack!

Två saker här är ju väääldigt galet:

Nummer 1: Man far inte omkring med en kniv i bakfickan!

Nummer 2: Om det nu skulle vara så att man gör misstaget och råkar få med sig en kniv så använder man den inte!

Nu är det ju så att gjort är gjort, grabben hade med sig kniv, använde den, åkte dit och fick sitta häktad! 

Vad gör vi med honom?

Han är ostraffad! Vi antar att han är en "medelsvenssongrabb" både vad gäller familj, skola, kompisar och fritid! 

"Medelsvenssongrabbar" gör misstag, en del är större och en del mindre.......

Det som gör mig lite skraj är när jag hör och läser om folk som inte har tänkt eller ännu värre har tänkt men ändå tycker att han skulle fortsätta sitta inlåst och han dessutom ska ha ytterligare ett otroligt hårt straff....... 

Va????

Har han inte redan fått ett rejält straff utan att ha blivit dömd?

Han har gjort något djäääävligt dumt! Det kan jag hålla med om alla dar i veckan men......

Kommer du i håg när du var tonåring och hade gjort ett misstag som var djäääävlig dumt?? 
Man hade kunnat göra precis vad som helst för att få det ogjort! Man hade liksom ångrat sig redan innan man ens blivit vare sig påkommen eller straffad!

Den här grabben har redan fått ett riktigt tufft straff,  han har gjort bort sig så näst intill maximalt att ingen av alla  han känner och vet vem han är någonsin kommer att glömma att det var han som for iväg med kniv och högg ner en annan,  han har fått en riktigt otrevlig stämpel, han har skämt ut sig bland familj, kompisar, lärare och allt vad det kan vara,  för all framtid! Man får anta att dom närmaste kommer att förlåta honom men långt ifrån alla........Det är ett riktigt tufft straff för en ung tonårskille! 

Han har också suttit häktad och hunnit vända ut och in på tankarna både en, två och tre gånger! 

Vad gör vi?  Hytter med nävarna i luften, är blodtörstiga och gapar om att vi är flata i Sverige och måste höja straffen! 

Ja, i vissa fall kan jag hålla med, men då gäller det vuxna och återfallsförbrytare men för att återgå till grabben vad gör vi med honom? 

Vill vi ha in honom på anstalt/fängelse, så att han får lite nya bekantskaper som förmodligen är lite  mindre bra förebilder, så att han kan få lite nya infallsvinklar utifrån dom ........njaee......
......eller vill vi kanske hellre att han ska ut fortsätta utbida sig,  och kanske dessutom kroppsarbeta med ett gäng vanliga vuxna kvinnor och män i olika åldrar och bli påverkad av dom  istället och kanske bli en bättre människa som kan tillföra samhället en hel massa bra saker så småningom? 

Man ska ju inte bestraffa barn, men vid vilken ålder är det helt plötsligt ok med straff?

Jag har verkligen inget svar men jag har mycket tankar och framför allt så undrar jag:

Hur blev det så här? Jag tycker att vi får skämmas lite allihop faktiskt, när unga människor kliver så snett .........

Borde vi inte allihop kunna göra mer för att det inte ska hända så tragiska saker? 
Det är ju så otroligt ledsamt för alla inblandade! 

Kärlek & Glädje åt alla! 

......att aldrig veta vad som händer.....

Måndag igen! Kaffet är urdrucket, samtalen är ringda eftertänksamheten är i tillfälligt viloläge och surdegen är matad......



.......då blir det promenad (löpningen får vänta liiiite till) med styrketräning....




.......trodde jag, ja.......

rätt som det var så hittade jag tre rymmare på en äng i skogen, två väldigt håriga svarta och en mindre och brun.........så istället för dagens styrkepass så blev det promenad med hästar.............här är dom dock på plats igen, inom lås och bom.....ganska nöjda trots allt, och jag med, som fick kaffe och en pratstund med en härlig vän och en extra promenad! 

Man kan aldrig riktigt veta vad som händer...........eller när..........ta tillvara alla tillfällen att njuta, skoja och skratta även när regnet faller och hästarna rymmer, det finns värre saker att bekymra sig för!

Kärlek, glädje och lite vardagsäventyr åt alla!