torsdag 16 augusti 2018

....dom rätta känslorna

Det tycks vara så att fem är en bra tid att vakna när man är ledig!

Det är en bra tid att vakna.

Jo, förvisso så kan man känna sig lite trött innan sömnen helt har lämnat kroppen  men hjärnan är helskärpt och utvilad långt innan ögonen har slutat grusat sig.

Jag tror att det är en av dom sakerna som jag gillar med att vakna tidigt, det är precis som att hjärnan har nollställt sig under natten och det är så mycket enklare att tänka klarare och klokare utan en massa hjärnspöken och oro som pressar sig in under dagen.

Jag är ganska förväntansfull och tycker att tidig morgon känns lite spännande.

Man kanske inte kan bestämma så himla mycket av vad som ska ske under dagen för det blir ändå aldrig riktigt som man tänkt sig, men man kan bestämma hur man själv ska försöka vara, åstadkomma och reagera.

Om man hade en dålig dag i går så kan man njuta av att den dagen är förbi.
Om man hade en bra dag igår så kan man ta med sig det in i den nya dagen.
Vad var det som var bra?

Oftast är det inte vad som har hänt utan vilka känslor som man har känt.

Vilka känslor är dom bästa egentligen? Om man måste välja.

Jag tycker dom varma känslorna, dom där som bara böljar runt igenom hela kroppen och gör en lugn, harmonisk och glad!

Det är liksom dom varma känslorna som hela tiden lagar golvet jag ska stå på.
Det är dom varma känslorna som hjälper till att hålla borta ledsen och arg känslor.

 Det är dom varma som har en förmåga att dröja sig kvar längst. Så att sträva efter dom är bra.

Att klappa om och ta hand om dom varma lugna känslorna är riktigt bra för då behöver man liksom inte gå på jakt efter någonting annat överhuvudtaget.

Har man dom varma lugna så kan alla andra känslor komma och gå lite som dom vill. Ovanpå liksom.

Men kruxet är väl att komma på hur man ska hitta dom där bästa.....

För mig är dom bästa dagarna så här:

Vakna i god tid till dagen.

Fundera på vad som måste göras.

Då menar jag måste på riktigt.

Typ mat, dryck och gå ut!

Dom grejerna är väl ändå överkomliga tycker jag.

Vad hinner man eventuellt mer göra?


Bäst är att inte plocka in mer saker i dagens planering än vad man säkert hinner med,  även ifall det skulle dyka upp något ytterligare som man vill/behöver få gjort.

Plocka bort i stället för att lägga till en massa.

Det blir minst stressigt på det viset och lättast att hålla kvar lugna varma känslor!






Kärlek, glädje och rätta känslor åt alla!







onsdag 8 augusti 2018

...Mr Cool

Å ena sidan vill jag inte skriva om Mr Cool och hans låt "knulla barn" för det stämmer inte överens med hur jag tycker att sådant skräp ska hanteras men samtidigt så kan jag inte riktigt låta bli...jag blir liksom så förvånad över hetsen och engagemanget  kring en låttext. Förvisso helt sjuk sådan men ändå!


Jag gillar ju att plocka ner dåliga saker och göra dom små stället för att förstora upp dom! 
I detta fallet tänker jag att det hade passat alldeles utmärkt. 
Förminska skit och förstora saker som är bra så att inte det dåliga får plats liksom!
Pajas verkar inte bry sig alls faktist!


Här kommer några enkla saker att fundera över och sedan kan vi lämna skräpet:

*Vi har yttrandefrihet i detta landet och det är så bra, inte särskilt många är väl intresserade av att "storebror" ska bestämma vad som får skrivas och sjungas.....

*Knulla barn är en vidrig osmaklig låttext, lyssna inte, det är ju inte så att låten spelas på radion precis..

*Om man inte gillar vad någon gör, säger eller skriver och man gör en jättestor sak av det, så får ju dom här personerna dubbelt uppmärksamhet, är det det vi vill? Att dom i sin tur ska tjäna pengar på sitt skräp?

*Om man äger en kiosk och ingen handlar så går ju kiosken till slut i konkurs.......eller?

Ja, det är i alla fall min spontana tanke! Det är möjligt att jag är helt ute och cyklar men....

.....sluta "handla" helt enkelt, så får kiosken snart stänga!




Kärlek och glädje åt alla!






fredag 27 juli 2018

....dagen efter

Båda mina fönster i sovrummet har stått på vid gavel hela natten. Flugor, myggor, ljud och dofter får komma och gå som dom vill.

Jag är bakis, trots att jag bara drack vatten och kaffe igår och trots att jag sov innan jag lagt huvudet på kudden och klockan inte ens slagit 22.

Huvudet bultar, inte fullt så kraftigt som igår men jag känner tydligt att hjärnan behöver mer plats än den har just nu......

Gårdagen var tuff!

Begravning och minnesstund!






Jag vet inte vad som är värst och vad som gör mest ont men...

En mamma ska inte mista sin son...
En fru ska inte mista sin man...
Barn ska inte mista sin pappa...
Kompisar ska inte mista sin vän...
En syrra ska inte mista sin bror...


Jag vet ju att det sker hela tiden men ändå.....

Kan det inte åtminstone ske i lite mer rätt ordning

Dom dumma först och sedan.......Kan inte alla bara dö i rätt ordning och när man liksom har levt färdigt?????


INTE MITT I LIVET, FÖR HELVETE!!!!!



Brorsan

Hela morgonen och ända till kyrkan igår så spjärnade jag emot när ledsamheten ville greppa mig.
Jag bestämde mig för att tänka att du inte var mer död för att vi skulle på din begravning. 
Det gick utmärkt att styra upp hjärnan lite ända tills jag klev in i domkyrkan och fick se en blomsterfylld, finputsad kajak uppställd längst fram vid kistan. 

Då var det bara att åka med sorgen......

Att försöka tänka att du är hos Gud och har det bra nu hade ju kunnat vara en fantastisk tröst men eftersom Gud inte finns i min värld,  så är det en väldigt klen tröst. 

Jag bestämmer mig i alla fall för att fantisera.......

Den där blomsterprydda kanoten var förbaskat bra som hjälp till det....

Jag tror att när siste man lämnade kyrkan igår så klev du nog upp ur kistan, tog kanoten under armen, knatade ut och försvann i fjärran....

Kanske ses vi igen i fjärran.....

Det vet bara du nu! 

Kan till och med känna att du i så fall  är lite nöjd med att veta något som absolut ingen annan levande själ vet....

Men du Jonas, 

jag klarar att ta mig igenom detta, även om sorgen slår väldigt obarmhärtigt och oförutsett, 
men om du har minsta möjlighet och det inte är alltför besvärligt så kan du väl spöka lite för Ullis, Måns, Tilde och morsan, dom behöver det att tänka på tills dom träffar dig igen.....



Du, Jonas, 

det var verkligen synd att du inte var med på minnesstunden igår, du hade gillat den!

Alla vänner, släkten, familjen, härlig varm och kärleksfull stämning. Goa skratt, roliga möten och fina tal.....men, men...det är ju som det är....minnesstunder är ju för den som inte är där, tyvärr...



Nu börjar det bli dag här och fåglarna kvittrar lite innan det blir hundra grader varmt och till och med dom sitter stilla i skuggan och flämtar. 

Jag tänker ta vara på så mycket av dagen jag kan efter att jag har tagit tusen huvudvärkstabletter. 

Jag tänker skratta, gråta, kramas och prata. 

Helt enkelt le och leva för dig också. 

Ses   💟





















fredag 20 juli 2018

....ångestklumpar och att leva


Timmar går, dagar går och nu börjar också veckorna gå.....

Det liksom bara rullar på........

Tills jag snubblar.......

Jag har ingen storebror längre...

Hela kroppen tvärnitar och ångesttklumpen blir rekordstor på nolltid.....

Den gör så ibland, ångestklumpen.....

Det händer att den nästan ger mig andnöd och slår omkull mej..

Den gör så ibland, ångestklumpen...

Det får vara så en stund....jag har inget att sätta emot när den kommer

Det får kännas sorgligt och grymt .....

Så länge jag inte blir kvar och fastnar.....

Men jag fastnar inte.....ångestklumpen är levande...

Den behöver lite uppmärksamhet sedan kan jag sparka ut den för att invänta nästa besök......

När den är borta så kan jag återgå till det där livet som konstigt nog bara rullar....

Jag får skynda mig lite med att fylla upp hålet efter klumpen....

Det går

Bara jag tittar mig omkring...

vågar skratta

vågar njuta

vågar älska

vågar skoja

vågar gråta

Jag vågar inte slösa med tid genom att inte skratta, njuta, skoja och älska när det bjuds....

Vem är jag att inte ta reda och njuta av livet på bästa sätt när en del inte får?


Jag tänker fortsätta med att göra som jag brukar....

...vara här och nu...

....ta allt som det kommer,  utan att fastna!

LEV!!!


Det är det minsta jag kan göra för dom som inte har möjlighet.



Det hade du gjort Brorsan, det är jag säker på! 
Drömde tydligt om dig i natt, sorgligt och bra!



Kärlek och glädje åt alla!





söndag 8 juli 2018

En så annorlunda söndag.

Precis som om att den vore inom parentes.
Kroppen kändes som att den var hundra år och behövde flera månader med  semester.
Huvudet var sprängande.
Och varje gång något hände utanför min bubbla med Vanja och Jonas så fick jag en märklig känsla av att det var konstigt att något hände utanför vår bubbla. 
Precis som om att vi var ensamma i hela universum och att resten av världen borde stå still.....

Vi lullade ut och in, fram och tillbaka i skuggan i trädgården, till och från hela dagen och provade på att måla med akvarell.







Vissa sov middag. 
Någon målade lite båt.
någon cyklade en sväng
En lagade mat
En plockade lite blåbär

Men akvarellmålningar skapades mest hela tiden.....

Några skapelser blev riktigt fina och några kanske inte riktigt går att sälja.....hahaha
















En fin men konstig och tom dag med sprängande huvudvärk, tårar, men också mycket värme, kärlek och även lite skratt!



Nu vet vi i alla fall vem som är
 mest konstnär,
har mest tålamod 
och vem som blir
mest rastlös och vill bli klar fortast....






Kärlek och glädje åt alla!










 




..........storebror


Min storebror Jonas





Häromdagen höll jag din hand för första gången i vuxen ålder.

Du hade inte något att sätta emot att din lillasyster gjorde som hon ville

Ingen kraft fanns kvar i dej
Bara en andning som fungerade någorlunda

Så underligt att se dig så

Så underligt att hålla din hand men ändå så rätt...

Att säga hej då och veta att det förmodligen var ett sista hej då.......

Det var det.


Med mamma vid din sida
 så lämnade du denna världen och vandrade vidare ett par timmar efter att jag hållit din hand


Undrar vart.....















Kanske får vi ses igen...

i så fall så har du nog koll på det nu...


När jag dyker upp så blir det kanske
några fler löpturer ihop på nya spännande stigar
och kanske blir det även fler bakdagar fast  i helt andra miljöer

I vilket fall som helst så kommer jag att fortsätta tvinga mig på dig med jämna mellanrum då också

Bara så att du är förberedd på det.



Jag tänker på hur mycket trygghet det har varit att ha  dig som storebror, 
jag har  alltid vetat att du tryggt och tveklöst har funnits där när helst det har behövts

Men nu är du inte där.....


Det är tungt, tomt och sorgligt

När jag sedan tänker på din familj
 då går får jag nästan ingen luft......


Det är så jävligt









Men en vacker dag så ses vi bergis igen och då är allt ungefär som vanligt, 
jag dyker upp, undrar och vill fråga en massa men, 
du bara kollar på mig och säger garanterat typ,

Tjena, vad bakar vi idag då?

(Inte hur e läget eller något sådant onödigt snack)

Kanske att du möjligtvis istället säger,
Tjena, vill du se vad jag har hittat?

(och så visar du någon teknikpryl eller några schysta, sköna fritidskläder som du hittat)


Paddla lugnt så ses vi








Jag tränger mig på resten av din familj så länge


"Syrran"


















fredag 6 juli 2018

...att omfamna sorgen...



När sorgen kastar sig över...

och det är omöjligt värja sig....

....då måste man låta den  komma


Den stora sorgen går ändå inte att värja sig emot...

vårda den istället
då kommer den tyst att smyga sig iväg

lika skrämmande som den dök upp
lika försiktigt kommer den att lämna dig

tids nog...



Titta upp ibland
 det kan dyka upp droppar av glädje och värme..

fånga dropparna...

håll kvar så länge du kan


har du sedan några droppar glädje och värme 

Så kanske det finns mod att omfamna sorgen......









Alla stigar leder någonvart
annars får man vända och ta en annan......