...att omfamna sorgen...

När sorgen kastar sig över...

och det är omöjligt värja sig....

....då måste man låta den  komma

Den stora sorgen går ändå inte att värja sig emot...

vårda den istället

då kommer den tyst att smyga sig iväg

lika skrämmande som den dök upp

lika försiktigt kommer den att lämna dig

tids nog...

Titta upp ibland

 det kan dyka upp droppar av glädje och värme..

fånga dropparna...

håll kvar så länge du kan

har du sedan några droppar glädje och värme 

Så kanske det finns mod att omfamna sorgen......

Alla stigar leder någonvart

annars får man vända och ta en annan......

.......tre små önskningar

Dagen går mot natt 

Undrar hur du har det bror

Jag undrar hur din natt ska bli

Kan någon bara hämta all skit under natten

Det önskar jag

När morgonkvittret sedan hörs

Kan du bara vakna utvilad då och säga lite lättsamt till första bästa

"Tjena! Du ger mig en snus"

Det önskar jag

När alla andra sedan har vaknat till en ny dag

Kan det inte bara vara som vanligt då...

Det önskar jag

Kärlek och glädje åt alla!

..."att strypa den jäveln"

När orosklumpen bara växer...

.....kroppen håller på att krackelera, för klumpen får inte plats därinne, det gör så ont och man vill bara  vråla ...

"Men kom ut då så ska jag strypa dig din jävel" 

Men kraften till det vrålet finns inte....

...dropparna med kraft måsta användas till annat.....

...att kliva upp...

..att klä på sig..

..klä av sig..

.. att inte ramla..

Jag har varit där

När blicken tittar framåt utan att kunna se, oron har tagit makten över synen och 

det är omöjligt att se klart

Man måste klamra sig fast vid hoppet......

.... trots tusen människor omkring sig känner man sig ensam...

...inte övergiven men ensam...

... kan någon bara väcka mig....

Ingen hör....

ingen kan känna din orosklump,

ingen kan känna dina översvämmade ögon

ingen kan limma din krackelerande kropp

Att vara ensammast och vilsnast i världen......

När man är så rädd så att man inte vågar titta framåt men gör det ändå...utan att kunna se..

Stigarna är så otrampade, snåriga och skrämmande

Alla verkar vara återvändsgränder

Alla verkar sluta med stup

 Titta inte för långt framåt

Du vet inte....

Vänd ner blicken och följ varje steg

Ett i taget

Långsamt

Att rusa framåt och snubbla i alla snår.....

...eller över stupet....

...det hjälper inte....

...titta ner...

..titta ner en stund till..

..titta på varje steg...

...du kommer att kunna lyfta blicken igen....

...du kommer att kunna se igen...

..du kommer att kunna andas...

...och du kommer att kunna :

"Strypa den jäveln"

"Ett totalt urgröpt träd, nästan bara bark kvar, vid första anblicken alldeles dött....

.....men vänd blicken uppåt och titta noga....

.... det lever i allra högsta grad! 

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara"

Massor av kärlek, glädje och styrka åt alla!

....att inte rösta....ialla fall inte på SD

...om jag tänker rösta? 

Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag tänker göra!

...om jag anser att du är dum om du inte tänker rösta?

Det kan du också hoppa upp och sätta dig på!

Inte finns det väl en enda person som inte bryr sig om någonting,  någon gång?

Är det inte problem med invandrare så är det för dåliga lärare!

Är det inte tillräckliga straff för brott så är det för lite Akassa!

Är det inte bra äldrevård så är det för dåliga vägar....osv, osv

Visst bryr du dig? Det gör du ju!

Jag tänker mycket om allting hela tiden och i min värld så finns det inte på kartan att jag skulle strunta i att rösta. Däremot så är det väldigt svårt att veta på vad. 

Men jag börjar med att fundera på mina viktigaste frågor och då kan jag direkt plocka bort ett parti! 

SD

Vad är det absolut superviktigaste? 

Det som är nummer  ETT! 

Det borde vara samma svar för alla människor! 

MILJÖN

Hur är det ens möjligt att inte tycka att det är viktigast liksom?????

Det spelar ju ingen roll hur många poliser vi har, hur lite invandrare vi har, var man får handla sprit, hur fort man får köra, hur höga straff vi ska ha eller hur mycket skatt som ska dras om vi inte har 

MILJÖN, 

VÅR PLANET

!!!!!!!

Och här ramlade den lilla fästingen Jimmy och hans kompisar i Sverigedemokraterna ner på botten av min politiklista. 

Dom tycker nämligen att vi kan dra ner jättemycket pengar till typ det mesta som har med miljön att göra. Allt från forskning till att skydda värdefull natur......suck......men det är klart för dom där små fästingarna kommer väl att överleva hur det än blir med miljön.......därför bryr dom sig inte. 

Usch! Tvi! 

Jag gillar inte fästingar, dom fyller ingen funktion överhuvudtaget vad jag vet!!

Min nästa fråga som är helt enkelt  nummer TVÅ viktigast! 

Det måste bli  BARNEN så klart. 

Växer det inte upp några friska, starka och vettiga ungar som kan värna om miljön och vår planet, vad händer då?

Alltså är det lek och vettig hobby, bra mat, motion, frisk luft, UTBILDNING och härlig MILJÖ och vettiga vuxna som dom behöver. 

Här ramlade också Fästingpartiet ner på botten av min lista. 

Dom skriver bla. på sin hemsida att den försämrade skolan beror på "ansvarslös invandringspolitik"....

 HA,HA,HA....eller ska jag gråta?

Men på riktigt, dom skriver det!

Det är ju lika dumt som att säga till sitt barn:

 -Nej du Kalle lille,  du får ingen mer mat för vi var visst lite ansvarslösa och råkade skaffat ett barn till som också måste ha mat och då har vi inte råd att ge dig mer....tyvärr....... 

Men asså, så funkar det ju inte. ....

SD vill ha mer poliser och dom vill ha högre straff och det kan jag också tycka men det kostar ju också MASSOR.....

Har vi verkligen råd med Vår Miljö och Våra Barn om vi ska lägga resurserna på fler poliser och högre straff??

Eftersom att  i fästingarnas politik så verkar det ju vara så att det ena tar genast ut det andra?? 

Dom anser ju att för mycket invandrare så har vi inga pengar kvar till någonting överhuvudtaget??

Då tänker jag att ....då borde det ju också vara så att fler poliser och högre straff också gör så att vi inte har råd med skola och miljö....

Men just det ja....

...dom ville ju skära ner jättemycket på alla miljöpengar och då får vi kanske råd till både invandrare, poliser och skola.......

Om man går in på Sd´s hemsida och klickar på deras politik så antar jag att  detta är  deras tre viktigaste frågor eftersom det var dom tre som kommer upp först:

ÄLDREVÅRD, 

BROTTSLIGHET

 OCH INVANDRING

Jättebra! Verkligen! Men jag måste ändå undra lite......är det dom här tre frågorna som är viktigare än viktigast för att ta sammhället vidare framåt? 

Åldringar.....

Brottslingar.....

och invandrare.....

Väldigt viktiga frågor eftersom jag tror på människors lika värde men som sagt........

fästingar överlever ju nästan allt.....

så dom behöver ju egentligen inte bry sig nämnvärt!

Sedan att dom, vad jag förstår av deras hemsida så är dom inte något vidare intresserade av jämnställdhet heller då dom vill ta bort pappamånader, inskränka abortlagen och låta religiösa friskolor hållas....glöm inte att många av dom där religionerna är vääääldigt långt ifrån jämställdhet...... 

Men snälla, 

läs på en liten gnutta i alla fall, inte bara lösryckta meningar på facebook och gå för bövelen och rösta! 

Och bara för att dom har bytt ut sina bomberjackor och svarta kängor till kostymer så betyder inte det att dom gillar demokrati. Dom vill bestämma själva och kasta alla andra partier i soptunnan.........

Då blir det ingen demokrati kvar och då ligger vi väldigt risigt till......

Demokrati hamnade ju då alltså på tredje plats men frågan är om inte 

MILJÖN

BARNEN

OCH 

DEMOKRATIN

hamnar på delad första plats, 

 och då finns det verkligen ingen anledning överhuvudtaget att lägga sin röst på några gamla bomberjacksmän som råkat få på sig kostym...

Var lite klok och välj något annat parti.

Vad som helst är ju bättre än att ett gäng fästingar ska bestämma en massa om saker!

Dom har ju inte bara en konstig prioritering i sin politik dom tycks ju också vara det parti med flest jubeliditoter i......

Vi vill väl ändå inte ha fler av dom där små brunrosa otäckingarna....

KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA! 

(kanske det skulle bita även på fästingar?)

...semester och dom stora sakerna i livet

Vaknar fem av mensvärk från helv...et.

Det rör mig inte nämnvärt. Det är mer som att, jaha, ja, somna om kan jag fetglömma.

Det är första dagen på två veckors semester och jag ligger och lyssnar på fåglarna utanför fönstret.

Tankarna snurrar och tar mig tillbaka ett år i tiden när Vanja låg på intensiven och jag vaknade varje morgon och lyssnade till fåglarna medan jag skrev och skrev.
Jag vet att jag tyckte att det var  lugnande, fåglarnas kvitter och skrivandet.

Idag är det andra rejäla orosklumpar som har flyttat in i mig.

Men jag kan inte låta bli att känna mig glad också. Glad för det lilla,  brukar man ju säga men jag tycker att jag är glad för det stora.

Jag är så jäkla glad för att det bara är lite sketen mensvärk jag har och inget allvarligt som gör ont.

Jag är så jäkla glad att  Elvira börjar bli vuxen, nöjd och börjar få lite ro i sitt liv.

Jag är så jäkla glad att Vanja var på restaurangbesök igår i hop med vänner. Det låter kanske inte så märkvärdigt men...

Jag är så jäkla glad att Ture har är klar med grundskolan och börjar bli stor kille, ibland i alla fall.

Jag är så jäkla glad att jag har en Jonas som står stabilt när jag får sammanbrott över vattenläckage.

Jag är så jäkla glad att vattnet just nu funkar hemma. Tänk att få spola när man har gjort tvåan och att kunna duscha när man stinker....

Jag är så jäkla glad att jag har semester och inte är ledig pga sjukskrivning för allvarligt skadat barn och den oron.

Jag är så jäkla glad för möten, kramar och fina ord som jag får emellanåt på jobbet och hemma.

Jag är så jäkla glad när jag kan finnas, peppa och glädja någon annan person som har det tufft.

Jag är så jäkla glad för att många i min närhet knoppar och blommar mer än vissnar.

Jag är så jäkla glad att någon i min närhet inte är uträknad än utan istället ska resa sig igen.

Om inte detta är dom stora sakerna i livet vilket är det då som är dom stora sakerna?

Sen får solen komma och gå som den vill på min lilla semester.

Jag tänker leva och njuta.

Så även om det tänker regna på mig hela semestern och om jag ska ha mensvärk och pms halva tiden,  så kommer jag att njuta av varje dag som bara rullar hyfsat felfritt och i lugn och ro.

Jag menar...

....fåglarna kommer sjunga för mig ändå, kramar kommer jag få ändå, ut i skogen kan jag springa ändå, härliga samtal och leenden kommer jag också att få.....även om det regnar

Kärlek, glädje och extra kraft åt alla!

...partiernas prioriteringar och vad man ska rösta på

Jag börjar med att kika lite på partiernas första sidor på nätet.  Man  får väl anta att det är där dom gör reklam för vad dom tycker är viktigast.....

Det ser ut så här:

Centerpartiet: Miljö, jobb, landsbygd

Moderaterna: ekonomi, jobb och integration, lag och ordning

Liberalerna: skolan först

Socialdemokraterna: bättre välfärd, lag och ordning, snabbare integration

Miljöpartiet: Klimat, skola, miljö, migration

Vänsterpartiet: här gör dom lite svårtolkad reklam om viktigast tycker jag.....

Krisdemokraterna: vård och omsorg, trygghet, barn och familj, jobb och äldres ekonomi

Sverigedemokraterna: äldrevård, brottslighet, invandring

Jennys parti:barn/skola, klimat/miljö

Okej, nu ska vi titta lite närmare på detta och höra lite slutsatser och  resonemang från Jennys parti med endast en snart femtioårig kärring som medlem, alltså jag själv.  Jag tänker så här:

1a: Ska vi släcka bränder eller ska jobba för att det inte börjar brinna? 

Rätt svar är: Det ska inte börja brinna

1b: Ska vi lägga mer pengar på snedseglare och andra brottslingar genom längre straff eller ska vi göra allt och lägga mer pengar  för att det inte växer upp fler och att det istället kanske också kan bli rättvisare straff? 

Rätt svar: Lägga mer pengar på att det inte växer upp nya!  Ge alla barn och ungdomar som växer upp alla förutsättningar för att  inte bli snedseglare och brottslingar utan lär sig att förstå att man måste vara rädd om allt och alla mellan himmel och jord, inklusive sig själv, då behövs det inte släckas bränder och läggas en massa resurser där. Onödigt liksom.

3. Ska vi se till att inte förstöra klimat och miljö mer eller ska vi bara laga, plåstra om och dela ut medicin? 

Rätt svar är: Se till att inte förstöra vår värld mer 

4. Hur ska vi se till att alla ska vara rädda om allt och alla? 

Rätt svar är: Genom att lära barnen! 

5: Hur lär man barnen att bli kloka och rädda om varandra och världen?

Rätt svar: Bra och påkostade skolor och dagis med mycket, välbetald, klok och välutbildad personal, med riktig mycket extra resurser till barn som inte har riktig samma skor, löpsteg och förutsättningar som som flesta andra.... det gynnar ALLA i långa loppet!

Så lätt var det att komma till en slutsats vad som är viktigast av det viktigaste inom politiken. 

Frågan är vilka som kan lyckas bäst.....

Jag börjar med att utesluta vissa partier direkt eftersom jag har ju kommit fram till att dom borde göra reklam på sin första sida angående vad dom tycker är viktigast. Och jag anser att det är barn/skola och miljö/klimat. Så härmed ryker:

Centerpartiet, 

Moderaterna, 

Socialdemokraterna,

Krisdemokraterna,

Sverigedemokraterna,

Vänstern är ju då både ja och nej.....pass på den

Kvar är Miljöpartiet och Jennys parti

Då får jag väl granska Miljöpartiet lite .......

Kanske kolla lite på liberalerna också för där står det ju skola först, dom verkar också, enligt naturskyddsföreningen, ta miljön på väldans stort allvar....

Kanske jag ska kolla lite vänstern också dom var ju lite otydliga tycker jag....

Jenny parti är ju väldigt skiftande så ........

(Klart att lag och ordning också är skitviktigt men det går ju hand i hand med kloka barn......alltså skola...alltså se till att det inte börjar brinna.....)

Enligt naturskyddsföreningen så är, från botten sämst på miljölöften följande:

SD

M

C

KD

S

L

V

MP

Sverigedemokraterna går fetbort dom har ju inte fattat ett smack vad gäller miljö/klimat.....och vad gäller skolan så skyller ju SD , som alltid allting på invandring.....det blir liksom inte ens en gnutta trovärdigt till slut det blir bara löjligt...

Moderaterna går också fetbort, dom tycks inte heller ha fattat riktigt med miljön....däremot så tycker dom att ungarna ska gå i skolan 1 timme till om dagen....det hjälper ju knappast med en timme till om dagen om det inte blir fler, bättre och högre avlönade lärare!? 

Ja, det var det det....så länge....

Jag hinner nog läsa på lite och ändra och vända och vrida många gånger innan valet. Mycket möjligt att jag återkommer med helt andra resonemang men så här är det just nu. 

Men man kan väl åtminsone försöka lite. 

Rösta gör vi i alla fall!

Rösta gör vi i alla fall!!

RÖSTA GÖR VI I ALLA FALL!

Det är viktigt!
Demokrati är typ asviktigt!

Pajas tycker också att demokrati och rösting är asviktigt, han gillar go miljö, inte Sverigedemokraterna för han fattar inte grejen med att skilja på folk och folk är viktigare än miljön liksom....

Kärlek, glädje och demokrati åt alla!

Vanjas inlägg om senaste året....

Ett år har gått sedan Vanja var så nära döden som man kan komma. Här har hon valt att skriva lite och dela med sig av:






1 år senare. 
Den där dagen kom.  Det där uttrycket "nära-döden-upplevelse" hade nu hänt, på riktigt. I en bil där ingen har en aning om vad som hänt. Jag blir direkt skickad till Lund. Överleva eller inte, det kunde ingen veta än. Men jag var aldrig där. Jag var i en helt annan värld bortanför mediciner som tvingat mig vila. För hjärnans skull. Lunds terori blandas ihop med vittnets teori. Ingen vet ju vad som hänt, inte är teorierna överens. Och där kommer jag få leva i hela mitt liv. I tanken "vad var det som hände?". 

Väckningsförsöken i Lund var oroliga. Jag skickas upp till Växjö igen. Tillslut vaknar jag. Men det är inget jag minns. Mitt första minne från sjukhuset var när sjuksköterskorna för första gången lät mig kissa på toan ifred. Dom hjälpte mig sätta mig ner på toan, sen gick dom ut. Då kom min hjärna på något skumt vis på, att jag ska ut och möta syrran och hennes hund. Nej syrran skulle inte komma. Men jag ville så himla gärna känna hundpäls tror jag. Jag reser mig från toan. Ramlar med en rejäl duns på golvet. Jag kan ju inte gå. Balansen är inte där. 
Dagarna går. Jag upprepar allt jag säger flerafleraflera gånger. Jag minns liksom inte vad jag sagt. 
Efter att ha lärt mig gå med en rulator-liknande grej så bestämmer jag mig för att jag är frisk. Mitt i natten, 03, vandrar jag ut genom hela avdelningen med läkaren efter mig. Jag ska därifrån. Utanför avdelningen hittar jag en stol. Läkaren pratar med mig hela vägen och jag var så sjukt irriterad. Blev trött. Så jag satte mig där och han fick med mig in igen. 

Dom vill skicka mig till rehab. Men jag var ju frisk. Jag klarar mig själv, utan hjälp. En läkare skickar en remiss till den inlåsta avdelnignen PIVA (psykiatriska intensivårdsavdelningen) Dit åker jag ambulans. Med polis i. Ligger I rummet precis bredvid personalrummet. Härifrån kan jag inte vandra iväg. Jag är inlåst. Mobilen får jag bara använda i mobil rummet. Ingen elektronik på rummet. Ingen musik. Ingenting. 

Efter nån vecka där blir jag vidare skickad till vanliga rehab. Där jag bara fick lämna området med mamma eller pappa. Föräldrarna som jag just då faktiskt inte alls ville ha med att göra. Semestertider gjorde att personal ändrades heeeela tiden. Varje dag hade jag tid med arbetsterapeut och sjukgymnast. En gång i veckan hade jag tillgång till psykolog. 

Inget jag deltog aktiv i alls. Ingenting dög. Ingen personal dög. Endast några få sjuksköterskor. Typ 2 st. Frukost åt jag aldrig. Lunch och kvällsmat tog jag med mig ut till den lilla scenen som låg 100m från avdelningen. Där var jag relativt synlig. Men jag var tvungen att komma in varannan timme för att visa att jag inte rymt. Där ute satt jag. Tills 22. Då var jag tvungen att gå in. Sömn var svårt. Jag fick ingen ro. Jag ville ha min katt. Men det gick såklart inte. Däremot sömntabletter fick jag ta. Nej sa jag. 

Dagar gick och tillslut fick jag 2 timmars permission runt Trummen. Med sällskap av pojkvän eller vän. Det var för lite. Jag ville nå stan. Se något annat. Tjaffs eller övertalande, som jag tyckte det var, gav mig tillslut 6 timmars permision. I Växjö. Men jag var tvungen att ringa och meddela om jag bytte plats i stan än dit jag sa att jag skulle. 

Jag rymde därifrån 1 gång. Jag ville prova rida. Ridning var något jag velat lääääänge. Men det fick jag ju såklart inte utan sällskap av någon personal. Hahaha. Personal utan hästerfarenhet var ju inte lönt. Dom kan ju ändå inte hjälpa mig. 
En av mina bästa tjejkompisar tog med mig ut till stallet där hon bodde och där hon ridit länge. Stallet hade en sjukskriven häst som bara fick skritta. Lagom. Vi red ut själva. Jag lyckades. 

När jag kom tillbaka så sa jag ärligt att jag hade ridit. Den kan dom ha! Jag klarade ju det. Själv. Jag kom tillbaka hel. 

Tillslut blir jag utskriven. Jag tog liksom inte emot någon hjälp där ändå.... Vad skulle dom göra? 

Någon månad bodde jag i pojkvännens familjs hus. Jag hade ingen kontroll på någonting i princip. Jag utryckte mig ungefär "jag har en ny hjärna jag måste lära känna, ett nytt sätt att att bete mig på. Nya sätt att hantera saker på. Jag behöver lära känna mig själv på nytt" när folk frågade hur jag mådde och varför jag inte kom överens med föräldrarna. 

Under vintern flyttade jag tillbaka till rummet jag var inneboende i vid olyckan. Jag ville liksom tillbaka till det jag glömt tror jag. Jag började smått acceptera att jag behövde hjälp. I Januari fick jag en helt fantastisk vårdkontakt på psykiatrin. Jag fick också Personligt Ombud. Jag accepterade att jag behövde hjälp. 

Jag bosatte mig tillslut hemma hos mina föräldrar. Dom behövdes mest. Relationen som var dålig innan olyckan hade läkt. Jag behövde dom. Jag behövde sömn. Jag behövde redig mat. Jag behövde skogen. Det tog ungefär ett år innan jag fick ordning på allt efter en sånhär smäll. Innan jag faktiskt insåg att jag fortfarande är Vanja. Att jag fortfarande vet hur man ska bete sig. Jag vet att hjälpen jag har nu har jag rätt till, tills jag är frisk. Och hjälpen hjälper mig. 

Idag har jag tillgång till den enorma trädgården. Tillgång till elcyklar nu när körkort inte finns. Tillgång till skog och tystnad. Jag har det mörkt om nätterna. Vatten om jag blir bad sugen. Grannen som har ladugård får jag gärna vara i. Kalvar, mjölk och åka traktor. Mina älskade katter som nog också är glada som har mig hemma och kelar. 

Här kan jag sova middag. Här kan jag äta redig mat. Här får jag den friska luften. Här har jag en familj att prata med när tankar tar mig. Här ska jag bli frisk. 

//Vanja