torsdag 7 september 2017

...vänta bara ....



Vänta bara lite......




Jag visste inte att det skulle vara riktigt så svårt att  vara mamma 
Jag visste inte att jag skulle behöva åka till havet för att hämta andan och där längta till skogen för att lättare kunna gömma mig

Jag visste inte hur det kändes att vara så ensam med folk runt sig

Jag visste inte hur det kändes att inte kunna andas

Jag visste inte hur ledsen jag kunde bli
Jag visste inte hur frustrerad jag kunde bli

Jag vet inte om det kommer att bli värre

I så fall så stannar jag helst här en stund till
Vänjer mig sakta vid värre och värre

Det går bra..

Måste bara 

Måste bara
 göra färdigt där jag är

Inte rusa iväg

Vänta 
Vänta ut
Prova det 

Inte alltid agera och rusa

Vänta gör mig lam och stressad

Men jag tror att det är det rätta nu

Inte göra som jag brukar
Agera

Nej vänta
Lugnt

Jag får vara lam och ledsen
Jag får ha lite andnöd medan jag väntar
Det går bra
Jag dör inte

Jag kommer tillbaka
När jag har väntat lite till
Då ska jag agera igen


Vänta bara





Solen finns där hela tiden.
Ibland med moln, 
ibland utan 


KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!










torsdag 31 augusti 2017

livets jävlighet och livets härlighet..



Det har varit på tok  för mycket tråkigheter och dumheter i mitt liv under några år...

JÄVLIGHETER
helt enkelt

dom fortsätter...

...men...

....mej sänker man inte så himla lätt...
Det som inte dödar det härdar
Det är nog sant faktiskt

Bara att åka med i röran
"gilla läget" 
utan att fastna
utan att fly
(förutom lite till skogs)

Bryta ihop
komma igen 
bryta ihop 
komma igen...osv






Trots allt så .....

...ser jag det igen, 

LIVET

Det härliga
livet är ju väldans härligt...också
Man får bara inte vända bort huvudet.....

Det är härligt att, 
Springa en underbar skogstur
helt kravlöst
med härlig arbetskamrat

Det är härligt att, 
Gå i skogen och plocka blåbär

Ut med "Spättan"

Det är härligt med alla underbara människor som står stabilt runtomkring


Det är härligt och lite busigt att,  
vara ensam hemma en kväll
Käka popcorn till kvällsmat
Skriva lite blogg och fbinlägg

Spela skithög musik 
och 
GÖRA SPELLISTOR ...ouiiii!

Inte särskilt hög insats på livets härligheter faktiskt.....


Livet är jävligt, men vissa dagar så funkar det utmärkt att ta vara på livets härlighet samtidigt som man har livets jävligheter flåsandes i nacken!

Men popcorn är faktiskt inget vidare.....





KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!

måndag 28 augusti 2017

....att bli lite förvirrad och irriterad..



Hallå! 

Är det jag som är för gammal eller helt enkelt extra trög och gnällig eller är det möjligtvis någon mer än jag som stör sig på motsägelsefulla och dåliga bröstcancerkampanjer??


Det är ju hur bra som helst med bröstcancerkampanjer men snälla nån.....

....en tajt, babyrosa, åtsmitande tröja där det stort över bröstet står: 

"Kolla en extra gång" 

Alltså...på riktigt.....VEM vill man ska kolla en extra gång?

Lipa sedan inte för att folk glor någon annanstans än i dina ögon när du pratar....


Detta då (suck):

Risifrutti byter namn (är det verkligen sant?)under augusti, september till RISITUTTI?

RISITUTTI

Jomenvisst, tanken är ju såklart god men någonting skaver som tusan....

En burk risifrutti innehåller en sisådär 5-10 sockerbitar 


Vad ska man bla. undvika för att mota bort cancer?

Just det! 

SOCKER

Så RISITUTTI tycker att vi ska äta lite mer socker för att öka risken för cancer och stötta forskningen.....

Jag kräks nästan...

Det får nog bli den där anskrämliga tajta
"babyrosaglopåmejröjan" ialla fall....om jag nu måste välja.....

Jag menar,  ska jag äta socker,  så vill jag nog ha riktigt godis (typ choklad) och inte någon låtsasmat med lika mycket socker och skit i som godis.

Men det borde finnas något annat sätt att stödja bröstcancerfonden än socker och miljöförstörande konsumtion....

eller ?

Är det bara jag som blir lite lätt irriterad?



Här kommer min kampanj:

Ät  lite mindre socker och  annan skit,
ska du frossa gör det för all del,  men mat ska vara mat, 
kläm på pattarna lite då och då
skänk en slant till bröstcancerfonden
spring lite också....
..och var snäll mot varandra

Jesus håller med mig!





KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!



lördag 26 augusti 2017

..den senaste tiden...

Idag är det nittioen dagar sedan olyckan.

Det är fjorton dagar sedan jag var på botten av mig själv

Det är tolv dagar sedan jag blev mig själv igen.

Inget nytt har hänt runtomkring mig förutom att ....

...hjärnan, kroppen, alla små celler och andra små figurer i kroppen har hittat tillbaka till ett samarbete igen.

Det är coolt. Jag kan inte riktigt säga hur dom hittade tillbaka men ....


Att bara låta saker och ting ske inuti sig själv,
ta det med ro,
bara åka med liksom....

Det är nog det som har varit grejen för mig.

Så orolig och ledsen som jag har varit.....ja, jösses.....

Men nu har jag kommit till en punkt där jag vet att jag kan inte hjälpa Vanja mer med hennes "spöken",  hon vill inte heller.....det är vansinnigt sorgligt men det är sant, här måste proffs hjälpa henne.

Det hjälper ingenting med en morsa som delar ut kärlek, förmaningar och peppning....

Jag vet det......tro mig...

...jag har vänt ut och in på mig och jag har utforskat alla stigar, även den obanade terrängen för att komma fram.....


Jag gick bara vilse och tillslut in i muren...

Det är förskräckligt sorgligt.

Typ nästan världens sorgligaste.


Jag blev tvungen att backa och hitta en väg tillbaka och det har jag gjort.

Jag vet att jag måste ta en annan utmanande stig...... så länge....




Det bästa jag kan göra för mig själv, Vanja och alla andra är att ta hand om mig själv på bästa sätt , då står jag stadigt om/när någon ropar på mig igen....

Livet går upp och livet går ner.

Ibland mer och ibland mindre.

Bara att åka med.

Det går inte att blunda eller springa ifrån.

Åka med utan att fastna......

Det viktiga är ju inte vad som händer utan hur jag förhåller mig till det som händer......jag måste komma ihåg det...

...hela tiden.....komma ihåg...



Lättare sagt än gjort emellanåt....

...men tack vare familj,  vänner, arbetskamrater,  grannar, Spättan och SKOGEN och en skvätt champagen då och då,  så känner jag mej riktig glad för det mesta mellan en och annan tung tår.  (Tårarna måste få komma, säkert bara nyttigt att byta ut dom ibland, hahaha!)






Kärlek och glädje åt alla!


















fredag 18 augusti 2017

..att känna igen sin hjärna...

I går hände det något. 

Det hände något ......STORT! 

                                
                                 Spättan och jag var på tur!


Det var första gången på månader och det var kul!
Efter ett par mil så dök det upp först en uppförsbacke, sedan en lite längre uppförsbacke och sedan en tredje ännu längre och brantare uppförsbacke. 

Då hände det något ännu STÖRRE......

Min hjärna bara skrek till mej och Spättan: "Jihaaa, kötta backen, kötta backen detta är sååå kul!"

Jag blev lite förvånad av min hjärnas tjut....eftersom min glädje har uteblivit lite för länge. Trodde typ att den var full eller något.......

Men då ska du höra.....

idag hände det något som gjorde att jag verkligen kände igen min hjärna.

När jag äntligen lyckats övertala mig själv att: "Jooo, Jenny, du ska ut och springa även om du inte vill, kom igen slöhög, kom igen slöhög, du kommer aldrig att må bättre av att inte göra något" 

Det tog över två timmar av övertalning men sedan hände något.

Jag bestämde mig och drog på min bästa gamla hårdrockslista i öronen..... 

och med......

....Judas Priest, Europe, Accept, Queen, Magnum, Van Halen, Dio, Bon Jovi, AC/DC, Scorpions, Deep Purple, Creedence Clearwater Revival, Def Leppard.....

........på högsta volym så blev det, styrka, och intervaller och min hjärna var så otroligt bekant! 



Helt plötsligt så kunde jag höra det vanliga resonemanget i min hjärna:

"Bättre andnöd av hårda intervaller än andnöd av ångest utan motion...."

"Bättre ont i kroppen, må illa och vara svimfärdig av hård träning än att känna samma smärta och illamående utan att göra ett skit."



Jag kan ju inte göra någonting åt allt som händer kring mig, men jag kan bestämma över vad jag kan göra med mig själv!


Det är jag!  
Och det är min hjärna, så som jag känner den!!!
Hoppas den är tillbaka för att stanna!



Såååå himla göööött! 
Bäst att njuta så länge det varar......

Känner mig nästan lite galen ....(typ galnare än vanligt)...

....kanske skulle man förvandla sig till en odräglig hårdrocksjenny i morgon med trasiga byxor, tuperat hår och gå på stan och hedbanga till The Poodles .....

....det är ju också en form av träning.....

Nu när jag ändå är i farten liksom! 
Hahaha!


Man får ju passa på, ingen som vet vad som händer härnäst...liksom!







KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!










tisdag 1 augusti 2017

...rädslan....

Jag tycker mig kunna ana en tillstymmelse till upptining av min "frozen shoulder".

Jag borde glädjas.

Jag har mycket jag borde glädjas åt.

Dessvärre så känns det som att hela min kropp i övrigt börjar förvandlas till en "frozen body", inte utanpå, där är jag så mjuk som aldrig förr, men inuti......
..bakom dom mjuka brösten är det värst.

Därinne bor en stenhård cementklump som emellanåt, märkligt nog, även kan expandera upp i halsen......


Jag känner att jag håller på att förändras och tappa min energi, min glädje, min entusiasm och det är skrämmande.

Det är skrämmande att inte känna igen sig.

Det är skrämmande att min djupa rynka i pannan aldrig slätas ut. Rynkan i sig är inte skrämmande men att min känsla alltid är en rynka i pannan.......

Det är skrämmande att nästan alltid må illa

Jag är så trött och jag känner mig så ledsen och maktlös inför det mesta......

Det är skrämmande....

Jag blir inte frustrerad.....

Det är skrämmande?

Frustationen brukar kunna ge mig en spark i ändan

Men..

Hur gör man?

När glädjen och entusiasmen har sprungit och gömt sig?

Jag vet inte det.

Det har aldrig hänt mig.

Kommer jag på riktigt att stelna...hela jag.....?

Är det mina sista år som plötsligt har jagat i fatt mej och slängt in cementklumpen i bröstet medan jag sov?

Är det mina sista år som plötsligt har jagat ifatt mig och förgiftat mig fryspulver?

Är det mina sista år som plötsligt har jagat ifatt mig för att dra ur mig min energi?

Är det mina sista år som plötsligt har jagat ifatt mig för att sno min inre karta?

Men varför då?

Jag blir rädd.

Det är skrämmande.

Jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka .

Det värsta är....

 ...pallar jag ens med att  leta, med min cementklump inne i min "frozen body"........




Ingen kan hjälpa mig, det vet jag.

Hoppet står till mig själv.......




Jag vet att jag måste börja med att acceptera att det är som det är.

Att kroppen håller på att frysa ihop
Att cementklumpen ligger där och väger tungt
Att rynkan sitter där den sitter
Att energin och entusiasmen är på villovägar

Detta går inte att blunda för eller försöka att springa ifrån...bara att "gilla" läget och köra på utifrån dom förutsättningarna....

Inte förrän jag accepterar att det är som det är, så kan jag börja gå,  tina upp och leta.....


Det är bra att sätta lite ord på statusen....

Det funkar ingen längre tid att gömma sig bakom ord om hänsyn i trafiken.....

Jag måste börja i rätt ände.....

Trots att jag efter dom här raderna fortfarande mår illa och ett huvud som nästan sprängs....

..så tycker jag mej kunna ana att  cemenklumpen krympt lite...



Igår gick jag ut i garaget och kollade på "Spättan"...stängde garagedörren och gick in igen....

För orkeslös
För ledsen
För stel
För stor cementklump

Men nu kom jag på...

... om jag  låtsas att  det egentligen är "Spättan" som verkligen  behöver komma ut.....

...då hjälper jag ju någon annan..

.. . det brukar ju ge mycket energi och kärlek tillbaka......


Jag tror att jag ska gå ut i garaget och kolla på henne idag igen.....

...kanske kan hon hjälpa mig att leta...
..hon är ju så snabb...
...kanske vi kan cykla ifrån lite rädsla.....


Jag får väl börja dagen med frukost i alla fall...




KÄRLEK OCH GLÄDJE ÅT ALLA!





















lördag 29 juli 2017

....att vara en bra bilförare och visa hänsyn



Jag blev så sugen på att skriva lite om något annat än allt som har med sjuka att göra så det blev en reflektion över bilkörning. Inte helt konstigt med all körning som jag gör just den här perioden av sjukhusbesök och golfbanor.....




Jag undrar om jag har ovanligt och speciellt höga tankar om mig själv.

Jag tänker nämligen att om det skulle hända mig något,  tex att jag blir väldigt skadad eller t.om dör så skulle kanske, möjligtvis och förhoppningsvis i alla fall några personer bli i alla fall lite ledsna och sakna mig en stund.....

Det kanske är att ha lite väl höga tankar om mej själv.....


Men jag undrar lite hur du tänker:

Du som slickar min bil i arslet.
Du som sitter där suckandes bakom ratten och undrar vad det är för jävla idiot som kör framför dig i, enligt dig, för låg hastighet, det är bergis jag som sitter där och kör och lyssnar på bra musik i godan ro.

Vad tror du?
Vad tänker du?
Vem tror du att du är?

Tror du att du kommer fram fortare  för att du nästan knuffar mig framåt med din bil?

Tänker du att "Om jag kör riktigt nära så kanske det går fortare"?

Tror du att du på något vis har fötts till världsmästare i reaktionsförmåga som hinner bromsa på en promilles sekund om jag måste bromsa?


Ibland på någon middag eller fest så kan man höra dom mest märkliga uttalanden vad gäller bilkörning.

Lyssnar man så kan man ganska snabbt  räkna ut vilka som kör för fort och retar ihjäl sig på sådana som jag,  som oftast ligger precis,  eller "ve och fasa",  lite under hastighetsbegränsningen.

Dom personerna som är skäligen misstänkta av mej,  för att vara fortkörare,  säger tex:

-Jag är en bra bilförare, jag kan köra bil! (Detta är en person som kör för fort)

Då tänker jag genast. Exakt hur bra då?
Med tanke på att du uppenbarligen inte fattar att en lägre hastighet ökar ALLAS chanser till att minska olyckor och miljö.

Du visar ingen hänsyn till den som kör lite långsammare. Är det så himla intelligent och tycker du att det är kriterier för att vara en bra bilförare, att köra för fort och inte visa hänsyn till dom som kör långsammare än vad du gör?

Har du tänkt på att den som kör lite långsamt i bilen framför kanske ...

.... kör exakt lika bra som du men till skillnad från dig har självinsikt?
.... kör för första gången efter en svår olycka och är jätterädd!
..... älskar sitt liv och är rädd om det och andras.
.....helt enkelt inte känner sig så säker på vägen som du.
..... hör något konstigt ljud från sin bil.
....just såg en älg i dikeskanten
.... är sjuk i hög feber men fick ingen ambulans och har inga kompisar som kunde köra
....vet att reaktionsförmågan inte är som den varit
....kanske sitter i andra tankar
....kanske är full
....kanske tycker att detta är en bra trafikrytm



-Varför lägger polisen tid på att jaga fortkörare? (Detta är en person om kör för fort och som retar sig på sådana som jag)

Då tänker jag eller säger genast: På riktigt? Undrar du på riktigt varför polisen jagar fortkörare?

Kanske är det på grund av sådana som dig som tycker att dom är så himla bra bilförare men ändå kör för fort och utsätter både oss andra och dig själv för mycket större fara än om du hade hållit hastighetsbegränsningen.

Det är ju så att hastighetsbegränsningar räddar liv.... Det kan ju vara en strålande ide´att hålla efter fortkörare då.....

Kanske är det också så att vid fartkontroller kan man även hitta andra rötägg som bör tas omhand...



-Det är ju lika farligt med dom som kör för sakta och inte följer trafikrytmen! (Detta är en person som kör för fort och retar sig på sådana som jag)

Då tänker jag: Jomen tjena! Vilken rytm?

Är det du som ska bestämma rytmen då eller?

Att alla ska köra för fort?

Känns det tryggt och säkert att Agata 80  eller Per 18 ska öka på hastigheten över den tillåtna gränsen bara för att du vill ha  din rytm??

Kör man för fort kommer man i fatt och måste i sin tur göra fler och farliga omkörningar.......

Det är inte i dom låga hastigheterna som dom svåra olyckorna inträffar, tvärtom!



-Man kommer ju aldrig fram om man kör så sakta?(Detta är en person som kör för fort och retar sig på sådana som jag)

Då tänker jag: Hur långt ska du och exakt hur bråttom har du?

Om du ska en mil och du lyckas höja din medelhastighet med 10 km/h så tjänar du ungefär fyra sekunder per km.

Hallååå! Fyra sekunder per km!?

Är det värt det?

Jag menar, du måste ju upp i en bra bit över begränsningarna om du ska öka din medelhastighet med tio km/h.....Kanske bättre att stanna till och lyfta luren och tala om att du är sen några sekunder......

Är det en bra bilförare med bra omdöme, att ge sig iväg när man är sen och stressad?



-Det är väl ingen som har tid att ligga bakom dig och puttra?(Detta är en person som kör för fort och retar sig på sådana som jag)

Nej men har du tid att ligga på sjukhus eller i graven?

Kan du ha på ditt samvete att någon annan gör det?

Eller har du råd och tid att ha bilen på verkstad om du nu inte bryr dig om människor?
Tänker du kanske åtminstone på miljön? Avgasutsläppen som ökar vid ökad hastighet

När ökningen på några av våra vägar ökade från 110 till 120 så ökade också svårt skadade personer med 15 stycken per år.
När vi sänkte några vägar från 90 till 80 så minskade antalet omkomna med 14 personer och år.



-Det är ju så tråkigt att ligga och köra bakom en "snigel" som du? (Detta är en person som kör för fort och retar sig på sådana som jag)

Då tänker jag: Stackars dig som har ett så tråkigt liv så det enda roliga och sjuka nöjet du har är att utsätta dig själv och andra för fara.

Skaffa en spännande hobby, bestig berg eller hoppa bungyjump, skaffa ett spännande sexliv, hur svårt kan det vara.

Men ge tusan i att utsätta dig själv och alla andra för ditt usla omdöme bara för att du inte har något spännande och tillfredställande liv i övrigt!

Tänk på att det kanske finns någon som gillar dig och vill att du ska leva och vara oskadd ett tag till ... visa hänsyn till den/dom personerna, var rädd om dig och överskatta inte din förmåga. Agata, Per, älgen, cyklisten, barnet eller den tappade husvagnen kan dyka upp precis var och när som helst.


Låt oss vara, vi som försöker visa hänsyn på vägarna och roar oss med spännande saker när vi kommer fram i stället!




Visa hänsyn! Hur svårt kan det vara?
Det måste väl ändå vara det allra, allra viktigaste i trafiken?





Kärlek och glädje åt alla!