Döden!
Mina tankar just nu är att:
(mycket kan ändras mycket snabbt i min hjärna)
Jag vill absolut bestämma själv
när, var och hur jag ska dö!
Om jag nu helt plötsligt inte dör utan förvarning förstås, det är ju lite smidigare för mig och inte lika konstigt för andra!
Jag vill gärna kila vidare när jag fortfarande är hyfsat på topp!
INTE
när jag ligger i en nerskiten blöja som ingen hinner byta...
...eller jag inte längre kan ta mig till skogen ens med rollator
****
Just nu så känns det som att, om jag är hyfsat pigg och alert vid en viss ålder, tex , 6O
67, 70, 75, 81, 90, 110 år
så vore det ju perfekt att informera familj och vänner i god tid att nu börjar det närma sig och vi
ska vi ha en rolig avslutningsfest för mig
När festen är som roligast
så tar jag min ullkappa, går ut skogen, lägger mig på rygg
drar i mig något starkt,
tittar upp på himmelen och grantopparna ler och säger hejdå,
för att aldrig mer vakna
Så!
Färdigt!
Nu har jag gjort mitt!
Asbra ju!
Och asmat också ju....
Om man jämför livet med en fest,
då ska man ju gå när den är som bäst!
Jag menar....
..hålla på och dra benen efter sig och vara kvar till sist på festen,
det blir ju liksom inte roligare för det.
Du vet ju själv...
..vara kvar med dom fullaste för att ta hand om all städning och skit, å sen vara dödstrött och må apa flera dagar efter, nääe!
Och, NEJ, NEJ NEJ,
jag har ingen dödslängtan överhuvudtaget,
jag gillar verkligen att leva,
detta handlar inte alls om dödslängtan, usch vad tråkigt
NEJ
Dessa tankar handlar om att passa på att leva medan man lever
och få sluta lite värdigt
Men eftersom min familj ibland kan tröttna lite på mina tankar om döden
så får jag väl skriva lite
istället
Det måste ju liksom ut någonstans
Det är ju ett superintressant ämne som gäller ALLA!
Det skulle vara bra att prata mycket mer om döden, för ju mer man pratar om döden desto mer levande kan man känna sig och ju mer måste man ju passa på att leva
Ingen vet ju när det är dags,
liksom
Är det en timme kvar?
Är det en vecka?
Är det två år eller tio eller femtio år?
Det är i alla fall inte en evighet, det kan vi ju vara helt säkra på
Om man dessutom som jag, inte tror det minsta på chans nummer två,
alltså ett liv efter detta,
ja, då gäller det ju verkligen att passa på och
njuta, prioritera och inte hetsa upp sig över småsaker....
....vilket inte alltid är helt enkelt,
tänk bara tex, när folk kör för fort eller låter bli att blinka eller när någon tuggar med öppen mun..
Jag skulle gärna vilja veta hur alla som står mig nära tänker kring döden, jag vill veta ALLT!
Det är ju så himla mycket försent när vi ligger där med näsan i vädret.
Då är det så dags att prata om döden liksom
Bara för att man inte pratar om döden betyder det ju inte att den inte finns, den lurar ju hela tiden bakom hörnet, verkligen hela tiden
Och NEJ, jag menar inte att man ska gå och vara rädd för döden hela tiden utan utnyttja grejen med att man helt säkert vet att det kommer att hända..
Jag tänker lite så här....
...har kanske gjort en liten lista...
Den kan heta:
..användning av lite "dödstänk" i vardagen:
Du och din partner står i köket och surar på varandra efter ett tjabb angående hushållsarbete,
Du är sur och tänker minsann inte ge dig
Kolla då riktigt noga på din partner,
tänk dig att hen kommer att dö i natt så i morgon när du vaknar så står du där utan en partner att sura på....
Nu blev helt plötsligt hushållsarbtetstjabbet och sureritet väldigt svårt att stanna kvar i och mycket lättare ta sig an
detta tänket kommer göra underverk för att komma överens om tråkiga saker
Eller detta:
Jag borde verkligen städa, putsa fönster eller kanske frosta av frysen...typ
MEN
jag ju supersugen på att göra något som jag tycker är väldigt, väldigt mycket roligare!
Då tänker jag genast på att jag kanske dör i morgon och då är väl ändå inte städa det sista jag hade valt att göra i livet..
(eller är du superkonstig... och tänker att om jag dör i morgon så vill jag städa in i det sista....)
Eller detta:
Du står i en jättelång kö som inte rör sig framåt
Då kan man ju antingen se sur ut och sucka
eller
så kan man tänka att man kanske dör på vägen hem
då är det kanske roligare att ha bytt ett par ord med människan bakom eller framför i kön i stället för att sucka och bli irriterad
Fast sen det finns gånger när det kan bli liiiite opraktiskt att dötänka:
Man kanske tex, väldigt gärna vill besöka Machu Picchu men det är ju inte gratis precis ...
Då är det ju lite dumt att tänka att "asch" jag säljer bilen, och plockar ut varenda krona jag har på banken och åker till Machu Picchu för jag kan ju kanske dö när som helst .....
Här måste man ju ändå vara lite, lite realistisk och inte dra på allt för stora växlar i sitt dötänk
Men i det stora hela så tycker jag att det är helt otroligt bra och användbart att använda sig av dötänk
man blir liksom glad och påmind om att man lever
Momento Mori
kan man visst säga
Kärlek & Glädje åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar