Jag trodde att hjärnan skulle kunna släppa samtalet med Vanja förra veckan, men nej, det har snurrat runt i hjärnan sen dess, så jag får prova att få ut det i bokstäver, då kanske jag lättare kan lämna det sen

Vanja  ringer mig efter att ha varit på ett planerat läkarbesök på psykiatrin där hon träffat, en för henne, ny läkare

Hon berättar på sitt "Vanjavis" för läkaren hur hennes liv ser ut just nu, där den ena delen av hennes liv  flyter riktigt bra, med jobb, bra boende, hästar, hundar och kärlek

På "Vanjasvis", så berättas det glatt och med hög röst,  tydligt och jättesnabbt. 

Här vill hon ge ett gott intryck och vara en positiv person. 

Hon har lärt in att det är så man svarar om någon frågar hur det är, även om hennes andra besvärliga verklighet ständigt förföljer henne som en  skugga och mörklägger vid minsta lilla snubblande

Inte mycket sorger och bekymmer här inte....

Det skulle hon aldrig ha gjort....

Inte på det viset...

Då kläcker den här extremt osmidiga läkaren ur sig att hon tycker att Vanja ska SKRIVAS UT FRÅN PSYKIATRIN!!?? 

Men alltså, PÅ RIKTIGT??

Jodå, för alla hennes andra patienter mår så mycket sämre än vad Vanja gör....

Vanja skulle ju såklart berättat om den andra delen av hennes vardag. 

Hur hon bryter ihop dagligen och blir som förlamad i situationer som inte är planerade eller hur hon fullständigt bryter i hop när hon måste ha mat men inte har energin att laga eller ens gå till kylskåpet.

När hon har en sak för mycket i kalendern                                                              När hon inte kan sova,                                                                                            När hon inte kan se en film med sin vän, det är för rörigt och svårt med koncentrationen                            

När hon inte kan koncentrera sig på ett viktig samtal som måste göras, hon måste ha hjälp                      

När hon inte kan vara kvar på jobbet för att tröttheten uppslukar henne om det varit lite för mycket folk eller någon har möblerat om lite                                      eller  hur hon blir handlingsförlamad en hel dag, ibland flera dagar,  när planer ändras eller hon läst fel i kalendern, eller hur otroligt svårt det är för henna att komma till ro och sova middag även om hon måste för att klara vardagen eller hur jobbigt sommarhalvåret är med minsta lilla  värmehöjning i ett redan alltid glödande huvud...

...men detta är inte det hon berättar om hon får frågan:  Hur har du det och hur mår du?  

Nej, nej...

Vanjor funkar inte alltid exakt som dom flesta av oss andra 

(Det kan ju vara därför är dom är inskrivna och får hjälp och stöd hos psykiatrin i bland?!. ) 

Dvs. om vi  som inte har hjärnskador och hjärnor som går på extremt högvarv, går till doktorn så talar vi ju om hur dåligt vi mår, vi sitter ju inte där och berättar om allt som är bra om vi nu är där för att vi vill ha hjälp...

...men har man som Vanja lärt sig att man ska alltid försöka vara positiv och se det positiva i så mycket som möjligt när någon frågar hur det är ...ja,  då är det ju oftast ett positivt svar man får av henne....

...hade man , som i det här fallet som läkare, tydligt och direkt frågat vad som är jobbigt och besvärlig i hennes liv då hade man fått ett helt annat svar.... 

...man hade  fått en ocensurerad sanning och beskrivning av alla utmaningar hon ställs inför dagligen, förmodligen med mycket gråt , förtvivlan och med ganska stor sannolikhet hade hon även lämnat rummet för till slut blir besöksrummet överhettat och det finns heller ingen luft kvar till Vanja...

Det är så många fel i detta läkarbemötande så att jag blir helt matt...

Kanske tänker du som läser nu:  Men hon har ju det bra, kanske bättre än någonsin just nu till och med och det finns ju faktiskt dom som mår mycket sämre ...

????

Ja, det finns alltid dom som har det sämre

MEN

 bara för att andra har det sämre, ska man då inte få fortsätta må så bra som möjligt, så som hon gör emellanåt just nu? 

Dock inte efter läkarbesöket, då det varit den totala motsatsen..

Om någon, som i det här fallet, Vanja, har en hjärnskada och massor med utmaningar pga det och dessutom neuropsykiatriska diagnoser, ändå kan hålla sig hyfsat över vattenytan på egen hand med hjälp av struktur och endast ett stödsamtal några gånger om året på psykiatrin, VAD finns det då för anledning att plocka bort det och skriva ut henne?

Jag menar att om alla hennes patienter mår så himla mycket sämre än Vanja, vilket jag inte betvivlar alls, så borde ju deras hälsa inte stå och falla med att Vanja har tid för ett samtal med en vårdkontakt några gånger om året??

Vill man ta bort det där samtalet några gånger om året  och tryggheten det ger för henne, bara det att veta att hon har den möjligheten liksom...

Det är ju en av hennes "mediciner" för att må så bra som möjligt, ska den bara ryckas undan?

1. Om man går på besök då hos psykiatrin, gör man det för att det är kul, typ en hobby eller är det för att man känner att man behöver stödet...Vad tror du?

2. Om man jobbar inom psykvården,  är det då så himla supersmart att rakt ut kläcka ur sig till en patient att hen borde skrivas ut?  

Bör man inte i allra högsta grad ha lite insikt om  HUR man iså fall lägger fram ett sånt förslag,  som att patienten ska skrivas ut?

 Alla som känner någon med NPF diagnos vet precis vad jag pratar om nu.

3. En läkare som jämför en med andra patienter....... Hur jävla stört rent ut sagt? 

Nä,  du har bara brutit ett ben, i rummet jämte är det en som brutit två, så du får halta hem och klara dig själv

Tala gärna om för mig en enda vettig anledning till om varför man vill avsluta något som faktiskt är en fungerande pusselbit för att klara sig själv hyfsat...

Nu är jag ju inte dummare än att jag vet att det finns minst en uppfattning till om detta och läkaren kanske inte har sagt detta 

MEN

Detta var den informationen som gått in i Vanjas huvud OCH har man det som yrke att jobba i psykiatrin och med "Vanjor" eller rättare sagt mycket sämre Vanjor, då borde man verkligen ha lärt sig och kunna lägga fram information på ett vettigare sätt....

Nu har det gått en vecka sen läkarbesöket och vi som är runt Vanja får fortfarande plocka upp " spillrorna"efter besöket, då det har resulterat i en hjärna på ännu högre varv än vanligt och pga det en enorm hjärntrötthet 

När det blir så här,  då är en av hennes kanske bästa mediciner Bhilax, men om hon då knappt inte ens orkar med Bhilax.....

Du måste ha din medicin men du tål den inte ....liksom...

Men vi jobbar oss upp från denna svackan med, 

det har vi ju gjort hittills

Och den där läkaren....

...hon borde verkligen gå om kursen: "Bemötande av " Vanjor"

Kärlek & Glädje åt ALLA!