Visst har jag fördomar, det har jag
Mer eller mindre i alla fall
Precis som många andra skulle jag tro
Oftast så sover dom bara lugnt därinne i hjärnan, men ibland så jäklar får dom energi av något....
Jag vet att vi alla skiljer oss lite här
Det finns ju den sorten som har insikten att dom faktiskt har fördomar, och hela tiden försöker jobba med det, så gott dom kan
Sen finns det ju den sorten som inte har någon självinsikt överhuvudtaget och anser att dom faktiskt inte alls har några fördomar...så det så.
Säkert har du hört både dig själv och andra som ibland uttrycker sig en gnutta motsägelsefullt:
-Nä, jag har faktiskt inga fördomar alls, så det så
...men.....
VADDÅ MEN???
Nåväl, dom flesta hyfsat vettiga föräldrar vill väl, och har väl i alla fall försökt att lära sina barn att inte ha fördomar om allt och alla, så även jag.
Man hoppas ju och önskar att dom blir bättre personer än en själv
När då ens unga vuxna barn kommer hem och berättar att den nya partnern är liiite äldre ...
..eller rättare sagt mycket äldre....ett par år yngre än vad jag själv är...
Då tar dom chans till dans, kan jag lova
Ja, fördomarna alltså...
....dom kör igång tangon på en gång!!
Här blir jag allt tvungen att kämpa på en liten gnutta, för att lyckas dämpa dom där tangodansande fördomarna inne i min hjärna
För min del är det ändå inte supersvårt
Detta att styra hjärnan lite är trots allt en av få saker som jag faktiskt har talang för
Annars är det är inte särskilt mycket alls, som jag har talang för,
men att styra min hjärna är jag ändå hyfsat bra på
Jag har av någon/några anledningar blivit ganska bra på det
Eller är det kanske en talang som jag är född med, vad vet jag
26 år äldre....
Jag misstänker att dina fördomar också genast vaknade till och började dansa när dom fick den här energikicken...
Själv så samlar jag genast ihop fördomarna och vrider ner volymen
Man får liksom inte låta dom hålla på hur som helst, bjuda in fler och börja dansa annat också
Jag börjar genast fundera på vad jag åtminstone försökt lära mina barn...
Nummer 1: Alla människors lika värde oavsett. Alltid!
Nummer 2: All kärlek är härligt, oavsett ålder, kön, färg social status och allt det kan vara....
.... så länge det är ömsesidigt, båda är glada, nöjda, gör varandra till bättre människor och mår fint!
Nu kan jag ju inte helt plötsligt säga/tänka att det där inte gäller just vid stor ålderskillnad....
Nä,
Nu måste jag verkligen tänka efter vad jag har lärt ut vad gäller fördomar..
...inga MEN, här inte
Som sagt, för mig är det inte supersvårt.
Så länge man är glad och harmonisk, så är väl allt jättebra tänker jag, vem är jag då att döma, liksom?
Tiden får utvisa hur relationen utvecklar sig och hur det blir, tillsvidare så väljer jag att tona ner mina fördomar
Jag har lärt mig jobba dag för dag och inte haka upp mig på sånt jag ändå inte kan påverka något vidare
Det går fint!
Så länge det är bra så är det bra
Blir det dåligt så tar jag väl det då
Så länge så står jag väl här och tar det med ro
Men alltså det där med ålderskillnad....visst är det lite konstigt?
Faktiskt superkonstigt ändå, 26 års åldersskillnad liksom...
...men å andra sidan,
...det är ju mycket som jag tycker är konstigt, tex att en kille blir kär i en kille...
....men i slutänden så har det ju ändå BARA att göra med huruvida en person är vettig och att kärleken är snäll och gör en glad och till en bättre person..
..det är väl ändå det som faktiskt är det enda viktiga....
Vem är jag att döma liksom?
Ja, en liten tanke lördagstanke bara..
...mitt i ett virrvarr av alla andra tankar och funderingar
Ännu mera Kärlek & Glädje åt ALLA, vettja!
💗💗💗💗💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar