När inga spellistor i världen ger en reaktion
När ingen mat smakar
När inte en enda samhällsfråga engagerar
När inget telefonsamtal glädjer
När inte skogen hjälper
När inga kramar hjälper
När ingen löptur hjälper
När ingen sömn blir vettig
När man inte vill läsa
När man inte vill lyssna
När inga leenden eller skratt kommer
När ingen träning hjälper
När ingen sol piggar upp
När ingen kärlek hjälper
När ingen kommande konsert glädjer
När ingenting retar upp dig
När man inte vill skriva
När ingen tröst hjälper
När man inte vill träffa någon
När man inte vill stiga upp
När man inte vill göra något alls....
När man inte går igång på någonting
När man inte känner igen sig själv överhuvudtaget
Det finns ingen energi.
Ledsamhet, ilska, uppgivenhet, irritation och tomhetskänsla, avlöser varandra
Man mår inte bra, inte alls
Då är det inte kul längre...
Jag vet att detta och mycket, mycket värre, är ett tillstånd som alldeles för många människor känner igen sig i och det är så sorgligt, men för mig är det helt nytt.
Visst har jag ibland känt av nästan alltihop av ovanstående, men HALLÅÅÅ, inte allt på en och samma gång och inte så TOM och ihålig inombords!
Dessutom så har jag har alltid känt igen mig själv någonstans mitt i ilska, ledsamhet och så, men den här gången....nä...
...riktigt obehagligt när man inte känner igen sig själv, usch, läskigt!
Men efter några veckor i något jäkla "vakuumtuggummidimma" så är jag nu tillbaka, precis som innan...eller i alla fall nästan...
...jag vet ju lite mer nu,
jag är ju liksom en erfarenhet rikare..
..och det gillar jag...
även om jag inte gillar att inte känna igen mig alls....
Det är bara sååå sorgligt och sååå läskigt!
Denna gången lyckades jag kravla mig upp tack vare ökad tid och hårdare pass på skogsgymmet, längre och tuffare löppass och nyttigare mat.
Mer grönt och mindre socker. Fortsätta försöka hålla sovtider..
Bara fokusera på det, försöka att stärka inifrån liksom...
Skita i ALLT annat ett tag
Så efter en period med bättre mat, mer och tuffare löpning och muskelträning, svart hund, förstående medmänniskor, uthållig, tålig och kärleksfull make. Så är jag på banan igen.
Det som kanske också gjorde att jag tillslut kom upp ur mitt dimma, det var nog...liten hårdrocksfest på Öland, en fylla, en hårdrocksfestival med massor av band men framför allt KNOGJÄRN, och slutligen för att avsluta en dålig period och ersätta med en ny, en löptur i Notteryd med gamla vanliga Lillponken som sällskap. Kändes skönt att kunna hjälpa honom att vila....medan jag tränade, hahaha
Ja, ja, detta är ju också livet....
Och jag brukar verkligen älska det dystra, mörka och vilda, i alla fall när det gäller väder, vind och årstider,
jag gillar liksom att se fram emot och fantisera om det som inte syns, men som man vet finns bakom och kommer efter det mörka och dystra, det ljusa och det glada blir så mycket härligare då, ja, av mörker alltså!
Vore bra om jag kunde tänka på det om det blir en nästa gång som mitt sinne hamnar i mörker...
..ska försöka vara förberedd och prova...
Idag är en ny dag och den kommer garanterat inte se ut som igår, kanske blir den bättre, kanske blir den sämre, det blir spännande att se vad man kan göra av den ....
Nu borde jag kanske stiga upp och kolla mörkret innan det ljusnar...klockan börjar ju bli mycket....05.43 hahaha
Om jag är morgonpigg?? Ja, typ!
Kärlek & Glädje åt ALLA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar