Hålla runstreaken vid liv till varje pris.....

 Lördagkväll, ensam hemma och jag känner mig dödens trött så jag går och lägger mig innan klockan slagit 21 och somnar bums. Drömmer att jag mår väldigt illa, alltså väldigt illa. Vaknar och känner att jag måste spy och att jag inte kommer att hinna till toan, slänger upp sovrumsfönstret och spyyyyyr kaskader ut genom fönstret......känner mig som ett fyllo, typ. Tårar och kräksnor sprutar och jag tror att jag ska dö där jag står i fönstret i  min pyjamas och huttrar. Samlar mig och undrar hur det ska gå med min runstreak. Jag tänker att man brukar ju känna sig väldigt skön precis efter första spyan så kanske skulle jag ta på mig mina löparkläder och ge mig ut kortast möjligt för att sedan kunna vara spysjuk i lugn och ro utan löpning i nästan två dygn om det skulle behövas. Jag tror nämligen att klockan har slagit 24 ...men ack nej, bara 23 och då inser jag att det kommer inte funka att vänta in tolvslaget för att springa eftersom jag med största sannolikhet med stormsteg kommer att närma mig nästa kaskad då....Istället så smsar jag min chef för att tala om att jag inte kommer till jobbet, ställer av larmet på klockan och somnar till...vaknar igen efter någon timme och då är det dags för fönstret igen....sådär håller det på varannan timme hela natten så vid åttasnåret är jag ganska darrig när jag kliver upp för att hämta en apelsin

Ligger och gnäller och sover om vartannat, petar i mig en och annan apelsinbit. Vid elva så börjar jag faktisk tro att jag kommer överleva så då drar jag i mig två mackor och ett glas cola. Håller andan, ska jag få behålla detta,? Somnar om, vaknar med världens huvudvärk, hungrig som en grizzlybjörn och dödens törstig. Det blir en skål med bär, apelsin, banan, frön och nötter, kaffe och cola och en huvudvärkstablett. 

Runstreaken för tusan....

Lägger mig i kökssoffan och ojjar mig lite. Glor på maken när han lagar mat. Fläskkotlett, gräddsås och potatis, vrålhungrig igen. Det luktar ljuvligt.  Jag måste äta, det får bära eller brista. 

Tittar ut och ser ett sagolandskap med sol och gnistrande snö. Jag tar ett beslut, byter om till löparkläder och ger mig ut. 

Tar minimisträckan i snigelfart och njuter av den friska, vackra naturen och  känner hur livet återvänder. 

Och där satt den! 

 RSD 537

Det trodde jag aldrig inatt mellan spyorna. 

Men det är ju lite såhär, att när man har något kul, i det här fallet, en pågående runstreak, så tror jag att det är  mycket lättare att känna efter hur frisk man är  istället för att tänka stackars mig, vad sjuk jag är. 

Det är ju otroligt läkande att komma ut en liten sväng och få frisk luft. Så klart inte till vilket pris som helst men jag tror att vi ibland är lite för rädda för frisk luft och rörelse, men det handlar ju inte om träning i den bemärkelsen,  det handlar ju mer om en gnutta motion som ger mer än det tar, ja, det tror jag i alla fall

 

Nu, efter en liten runda och en dusch, så känns det nästan overkligt att jag har haft spysjukan hela natten. Känner mig nästan som vanligt faktisk, eller ja okej då, lite mör kanske men nöjd

Men som sagt, jag vill definitivt inte uppmana till träning när man är sjuk,  men lite frisk luft och motion, det tycker jag nog att man åtminstone kan överväga..... 

Kärlek, Glädje& RS åt Alla!