Detta med träning och prestation alltså....
Från och med idag ska jag döpa om träningen till motion, jag ska försöka få in ordet motion istället för träning...
läste någon artikel eller inlägg om detta för ett tag sen men hade glömt bort, fast nu ploppade det upp igen..
Det är liksom så mycket prestation och resultat hela tiden, när man använder sig av ordet träning
vilket i sin tur, förr eller senare och då och då, leder till dåligt samvete, dåligt självförtroende och skador...
Ja, jag vet att det låter konstigt att häva ur sig något sådant när man dagen innan har sprungit drygt fem mil...
Men nu ska jag försöka förklara vad jag menar...
Så här gick det till...
....dagen före PB så tänkte jag att, imorgon ska jag nog springa lite längre än vanligt, jag får en dag på mig......
...men ingen mer tanke än så, jag var liksom bara lite nyfiken, hur länge kan det vara roligt, enkelt och smärtfritt att tuffa på ....
Jag vaknade tidigt, i vanlig ordning och tänkte att, jag springer en liten runda före frukost och känner hur av lite hur det känns idag,
sagt och gjort,
surplade i mig lite kaffe,
tryckte en banan och tassade iväg på varv ett,
det blev 5,74 fågelkvittrande kilometrar, sedan frulle, lite mer kaffe och skobyte..
Jag råkade nämligen genast känna att jag både ville motionera och hänga i skogen lite till...
Därav blev Varv två 10.43 km
Kom hem och inväntade "barnbarnet" (dvs sprallig Kelpie) som jag var sugen på att motionera lite ihop med, alltid kul att vara i skogen med en vän för omväxling skull
Vi drog ut på varv tre i maklig takt
vi skrapade ihop 13.6 km
Vi hade så passens mysigt, vi spanade nya stigar
och vissa badade lite i sunkiga diken och sånt...
Båda luktade mer än apa när vi kom hem....
Väl hemkomna igen så var vissa fyrbenta lite tröttare än andra och vissa tvåbenta var hungrigare
Fyrbent la sig i sängen och tvåbent krängde en pizza , innan jag mätt och go kände att en liten runda till är jag nog faktiskt sugen på
jag petade in tårna i mina Five Fingers och gav mig av igen
Jag tänkte att jag skulle prova att tassa runt liiite längre än vanligt i dom, det brukar aldrig bli mer en max fyra km i Five fingers
men eftersom det var så härligt att spreta med tårna
så gick det av bara farten att skrapa i hop 10.4 km på varv nummer fyra
Dessutom så passade det väldans bra ihop,
ja, alltså hemgrillad pizza och Five Fingers,
det går liksom inte att springa racerfart
vare sig med pizza i magen eller tåskor...
Men det var riktigt lovely💗
Nu när jag kom hem igen så hamnade jag ju i ett litet dilemma,
jag var ju farligt nära marathon distansen
den har jag bara kommit upp i vid tre tillfällen förut,
dock aldrig hemma...
..bara på tävling...
Asch, så trött kände jag mig faktiskt inte och vädret och skogen var härligare än härligast,
jag trycker ett par chokladbitar och lite kaffe,
raggar skjuts en bit av dottern för omväxlingen skull,
blir avsläppt och vet att jag har några supermysiga kilometrar i nedåtlut hem
Det är ju inte värre än att jag promenerar
om det blir trögt att springa
skogen är underbar och vädret är underbart
Så varv fem var inga som helst problem heller
bara ren njutning och 6.34 km till,
Marathongränsen på hemmaplan var sprängd, ouiiii!!
Utan smärta eller blåsor eller något annat tråkigt heller
Såååå kuul!
Maken kom hem
jag väldigt glad och upprymd,
inte supertrött,
jag hör mig själv säga:
"Om jag ger mig ut på varv sex, springer ner till gårdsbutiken som ligger några kilometer från oss....
..då har jag sprungit över fem mil idag,
det vore ändå coolt"
Klart du ska säger han!
Sagt och gjort!
Varv sex, slutvarvet,
blev tillsammans med make och son på cykel,
Resultatet av dagens motion blev dryga fem mil, så häftigt
Avslutning med stor glass och hemfärd på makens pakethållare som han preppat med en flytväst så frun fick det lite mjukt om lilla stjärten💗
Ja, ja tänker du, vadå inte prestera, inte jaga resultat.....
Men
nej, nej,
såhär är det,
om
jag hade bestämt
att i morgon
då ska jag minsann ut och springa minst fem mil
och gärna på en viss tid
då hade jag tröttnat och kroknat efter två,
och det hade känts som att jag hade misslyckats,
nu blev hela dagen istället en spännande "resa" som inte kunde misslyckas
den blev istället
kravlös, prestationslös, spännande, intressant och härlig
och av bara farten så ledde den till en form av rekord utan skador, blåsor och total utmattning
den gav egentligen bara mersmak..
Tankarna kring detta :
inga måsten
inga tider
ingen press
liksom bara hålla på så länge det känns härligt och gött utan att göra ont
mycket nyfikenhet,
hur länge kan man egentligen hålla på med ett fortsatt välmående leende på läpparna....
Hade jag lagt av efter två mil
så hade jag varit nöjd med det
Tanken var ju ändå från början
bara lite längre än vanligt
och två mil är längre än vanligt......
Det råkade bli drygt fem och det är betydligt längre än vanligt
Det roliga är att jag fortfarande inte vet hur lång tid detta tog,
ja, det tog ju såklart typ hela dagen
men ni vet det där med km tid och så
det blev helt ointressant
Det intressanta var bara att det var en så jävla go da´, rent ut sagt!
Motion när den är som bäst!!
Motinera mera!
Heja på alla Runstreakare oavsett två km eller 200 km,
bara det är gött för dig!
Skulle kunnat bli en lite stel RS # 280 idag.....
.men det var ingen fara om än väldigt långsamt och kort!
Kärlek & Glädje åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar