Exempelvis detta med barn....
Många är vi som då i unga år tänkte:
Barn är ju mysigt, det ska i alla fall jag skaffa mig, helst en liten cool kille och en söt liten tjej...
Suck!
Så lite man visste......
Man ska hitta någon att skaffa det med...inte alltid helt lätt
Man ska ha turen att bli gravid .......inte alla som har den lyckan
Man ska ta sig igenom graviditet och förlossning utan alltför stora komplikationer eller katastrofer.....
Efter det ska man tycka att det är mysigt också.......
Ständig sömnbrist, bajsblöjor, kräklukt, skrik, gnäll, kladd, oro, snor, BVC (bevare mig väl).....
...jomen, det är jättemysigt faktiskt...
Sedan ovanpå det, inte mycket vuxentid, vare sig för att reda ut problem eller ligga........
...jomen, det är jättemysigt faktiskt....
Ja, ja, det är ju när dom är små som det kan vara lite knöligt kanske........
Det lugnar sig....
Jomen, tjena! Vips så ska det sedan tjafsas om läxor, skärmtid, uppstigning, läggning, äta ordentligt, klä på sig ordentligt, pengar, städa rum, plocka in i diskmaskinen, mobbing......
....det är utvecklingssamtal, föräldramöten, klassförälderuppdrag, engagemang i en idrott, det ska säljas, skjutsas, tittas, betalas och man ska argumentera en miljon gånger mot att "jag vill ha, alla andra får".....
Jomen, det är mysigt med ungar faktiskt.....
Lite senare ska dom släpa hem konstiga partners och kompisar som ska sova i ens hus och man ska vara trevlig och försöka undvika att " föräldragörabortsig", typ gå naken ut från duschen eller råka fisa, skratta för högt eller säga något opassande....
Jomen, det är så passens mysigt med barn faktiskt...
Helt plötsligt så inser man, med nästan vuxna barn, att man fortfarande har 24 timmarsjour precis som när dom var små rosa bebisar....det är bara det att bajsblöjorna, och kladdet har bytts ut mot taxiverksamhet, swishbank, hotell och restaurang och att vara psykolog......
Jomen, det är mysigt med ungar......det är det......
Eller mysigt...jag vet inte....det är en väldigt liten procent av tiden som jag vill kalla just mysig men en väldigt stor del av tiden som däremot är väl spännande...
Så om man gillar spänning, har tålamod, körkort, gillar tjat och att tjata, har gott om pengar, gillar att vara orolig och dessutom kan stå givakt 24/7 då passar man ju helt perfekt till att vara förälder....
...och inte nog med det, för när man sedan blir typ mormor, ja då börjar allting lite om igen....åtminstone telefonjour för barn och barnbarn.....stackars min mamma asså...alla kärlek till dig och ditt ständiga stöd!
Det är faktiskt inte jättekonstigt att en och annan kärleksrelation tappas bort på den här vägen....
Det är ju heller inte så jättekonstigt att man får grått hår och rynkor...
Men det som är allra konstigast är nog ändå att man ÄLSKAR dom där omysiga bajsungarna hur fasen dom än beter sig.....
Visst är det väl lite konstigt?
Jag tycker faktiskt det!
En klapp av liten kladdig hand på sin kind......
En mjuk liten kropp som delar ut en spontankram...
En snorig kärleks puss....
Ett fint sms från en nyss grälsjuk tonåring...
"Ska jag hjälpa dig med något mamma"? .....
En stor kram från något barn som har växt förbi dig....
Ett telefonsamtal eller sms av någon som frågar hur jag mår...
Ett telefonsamtal eller sms av någon som frågar hur jag mår...
Man behöver liksom inte så mycket för att man ska bli len igen.....
....och förstå varför man älskar dom så mycket trots allt!
Kärlek & glädje åt alla!
Så underbart jävla bra skrivet! Jag läste högt för maken och han skrattade o frågade om det var jag själv som skrivit ;) Precis så där är det ju. Fortfarande. 24-timmarsjour fast "barnen" är en bit över 20. Taxi- o bankverksamhet, jajjamen, känns igen sååå väl! Och älskar dom över allt annat gör man ändå, visst är det förunderligt :)
SvaraRaderaHa, ha, ha, tack! Tror att vi är ganska många som känner ungefär likadant
Radera