...en söndag a´la hjärntrötthet, diagnoser och minor

Så här kan en söndag se ut med en alldeles speciell Vanja! 

Planeringen är att åka till Nilla och Lasse för att träffa Eila och hennes nya hund. Vanja och Eila planerar och bestämmer, söndag klockan tio!

Vi åker dit och går en runda, men ända från att vi hoppar in i bilen tills att vi efter promenaden måste tacka nej till lite fika för Vanjas hjärna är utmattad och inte klarar mer...


Reflektioner över detta: Att det kändes avigt redan när vi hoppade in i bilen berodde förmodligen på flera saker.

"Många bäckar små..liksom" ....tex:

** Jonas bestämde sig att han ville följa med(han hade sagt att han kanske skulle med, men varken jag eller Vanja trodde nog att han skulle med)

**Jag går och kör ut bilen och märker att det är snorhalt och yppar att vi eventuellt kanske ska strunta i att åka .....(blir jättekonstigt i Vanjas hjärna)

** Adonis ville inte äta sin mat så jag plockade in den, Vanja var säkert inställd på att göra det själv, då blir det jättekonstigt när den är borta, jag tror att det blir liksom blir ett litet sår i tankarna, precis som när man trillar och slår sig på knät....

**Vanja sov lite länge och fick inte förbereda sin hjärna i lugn och ro och lyckades därav inte riktigt få i sig den frukosten som hon hade behövt

**Vi kom iväg tio minuter sent...alltså vi skulle bli tio minuter sena....det är riktigt dåligt och sätter fart på hennes hjärna...

Bilresan går fint,  dock så finns det en hel del minor utplacerade i olika ord och meningar som både Jonas och jag har blivit ganska proffsiga på att snirkla runt, så vi undviker dom efter bästa förmåga och Vanja sitter tyst och är inte riktigt med, jag misstänker att hon gör allt för att försöka sakta ner farten på sin hjärna som går alldeles för fort och är oroväckande nära att bränna av en mina....

Vi kommer fram. Vanja är blek, tyst och hålögd. Minorna snurrar runt som bin kring hennes huvud och kan bränna av när som helst.

Planer angående dagens hundpromenad kastas glatt och ivrigt fram och snuddar vid minorna som förföljer oss vart vi än går...

Här vet inte Vanja : Vart vi ska gå? Hur länge vi ska gå? Vilket underlag? Huruvida hundarna kommer att fungera ihop? Vad som förväntas av henne? Vad är det som ska passas på att tränas??


Alla dessa frågor sätter full fart på hennes hjärna och  resulterar i dålig kontakt under nästan hela promenade, hon blir tvungen att "stänga av" så mycket hon bara kan, för att ingen av minorna runt hennes huvud sa sprängas

När promenaden nästan är slut (vilket hon inte vet för hon känner inte igen sig) så stannar vi för lite hundträning, då har hjärntröttheten kickat in med full kraft och minorna börjar sprängas , Vanja känner på sig att hon kommer att "misslyckas"med sin träning redan innan hon börjat......

Här kommer brytet....hon är HELT SLUT!

HELT SLUT!

Att vara hjärntrött pga hjärnskada och ha en hjärna som snurrar iväg extra fort och blir överhettad  pga förmodade diagnoser, måste emellanåt vara hur pissigt som helst.

Efter gråt och tröst så åker vi en tyst biltur (med ännu fler minor i luften) direkt hem och äter (tack och lov fick hon i sig mat)

Direkt i säng. Två och en halv timmes middagslur.

Ny Vanja, nya möjligheter!


En vanlig söndag.......
....med minor, hjärntrötthet och förmodade diagonoser av olika slag......



Summa summarum av denna dag:

Skönt med vänner som vet och försöker förstå!
Skönt att man själv och mannen har börjat stå ganska stadigt även mitt  i minfält
Skönt med en outtröttlig och galet glad hund
Skönt så fort allt blir som vanligt igen och dom flesta minor har skrumpnat för dagen
Skönt att Vanja har lärt sig så mycket om sig själv och vikten av mat, sömn och frisk luft och även att ibland hinna säga ifrån innan minorna smäller av.....
Skönt med en nästan alltid glad Vanja, före och efter.

Skönt att vi alla har kommit till så gott som full acceptans,

... dvs...

 Det är som det är,

 utgå från det,

 och jobba vidare därifrån......

(Vanja har läst, accepterat, godkänt och även tyckt att det var skönt med hjälp av en summering av varför det blev en lite "hjärnrörig" dag)

Kärlek och glädje och acceptans åt alla!