....en lite ledsam löpartur

Jag är inte så taggad liksom....

Men jag kränger på mig den vanliga löparutstyrseln och ökar på med stickad kjol och benvärmare och broddar, har ingen plan direkt för min löpartur.....

Färgglad och rolig .......konstig.....

Ger mig iväg i sakta mak. Går in i mig själv och blir vettskrämd av ett konstigt ljud bakom mig...det är en granne som kommer upppglidandes vid sidan på sin gamla spark. Får sällskap i nästan två kilometer. 

Tassar vidare i min ensamhet. Går in i mig själv igen. Linserna fungerar och konditionen fungerar och det känns relativt lätt trots att det är lite bakhalt på sina ställen. 

Kan inte njuta riktig som vanligt och helt plötsligt så griper något tag i mig...invändigt....

Det blir tjockt och jag blir jätteledsen och får svårt att andas, tårarna pressar sig fram.....måste stanna...

Tänker att jag ska ringa Jonas men ....jag låter mig hållas...jag har varit med förr och det har ju gått....fast nu känns det länge sedan....

Tårarna och "tjocket" lugnar sig och jag kan lufsa vidare...ledsen men inte så gråtig....

Det börjar skymma och vattnet i mina flaskor börjar frysa.....

När jag är en kilometer hemifrån så bestämmer jag mig för att jag ska öka rundan istället för att springa hem...jag vill ju inte komma hem och vara dyster, jag brukar ju alltid vara glad när jag kommer tillbaka från en tur......

Jag ökar på rundan med dryga tre kilometer, det blir mörkt och jag börjar i takt med mitt löpsteg tänka, " här å nu å här å nu å här å nu .......osv...

Det funkar faktiskt riktigt bra, mitt mantra,  så rätt som det är så är jag hemma och i alla fall glad för att jag gjort mitt första lite längre pass för i år, närmare bestämt 13 km. 

Jag undrar vad det var som hände idag.... jag menar, nu rullar ju ändå det mesta i mitt liv på riktigt bra,  men det är precis som att det är lättare för mig att hantera pågående kaos än att hantera att det eventuellt när som helst kan bli kaos......?

Ja, ja, nu behöver jag nog lite mat och lite stickning i hop med Jesus innan en god natts sömn, så är jag väl på banan igen kan jag tro.

Ibland vill bara känslorna vara lite större och bredare än annars...så är det liksom

Bara att acceptera att det är som det är.....som vanligt😜

Konstigt.....nu känner jag mig lite bättre efter lite ord och bokstäver......

"här å nu å här å nu å här å nu"......det ska jag komma ihåg...

Kärlek och glädje åt alla!