...lördag..

Idag har jag varit hos Vanja i många timmar, trots det jag har lyckats missa dom största händelserna någonsin så här kommer min gästbloggare som har varit med hela dagen.

Jonas  berättelse....

Idag var en sådan dag när det fanns ett måste som måste göras,  ner i källaren och krabbade med Jenny som manualläsare. Något med bergvärmen är det. Rensa filter. Kvittera alarm och hoppas på det bästa. Går upp och börjar göra i ordning mig för avfärd. Alarmknappen har slutat lysa.

Sätter mig i min min bil mot sjukhuset några minuter efter Jenny och Ture i vanlig ordning.
Väl framme, kör in i parkeringshuset. Lördag. Lätt att hitta parkering. Ture ringer. Stanna kvar där du är,  vi kommer med parkeringskort.

Vi går upp alla tre mot Vanjas rum. Väl där så kan man se klara ögon men trötta.

Hyfsat lugn natt. Hon har skött sig. Vi sitter en stund och pratar med varandra och sköterskorna. Ture blir hungrig. Vi går till subway för det gillar han , själv vet jag knappt vad det är. Köper med två baguetter till oss, Jenny äter av det som redan finns, macka med nutella och banan. Väl tillbaka  så vill Ture hämta Jenny för att vi ska äta ihop, men Jenny vill vara kvar för Vanja är så vaken. Hon väntar med att äta.

När vi kommer till rummet så går Jenny och möter upp Colin och Fredrik som Vanja har bott hos till och från. Dom har lovat att leverera lite gosiga kläder åt Vanja för att hon ska slippa gå i sjukhuskläder.

Ture och jag är hos Vanja så länge. Vi sitter vid Vanjas säng på varsin stol. Ture frågar om hon vill titta på lite blandade bilder från Norge, natur och familj som han har valt ut själv och tagit med. Vanja tittar på Ture med halvöppna ögon och Ture tolkar det som ok.

Efter en stunds bläddrande och visande av bilderna börjar Vanja gäspa. Då fick Ture en annan bra ide och tog fram sin mobil. Han öppnade en egen spotifylista . Håller fram mobilen framför Vanjas ansikte. Jag står framför Vanjas fötter och masserar dom med mina händer.

Ture trycker igång en låt och musik spelas i högtalaren bakom mej. Vanja titta upp, tar tag i hans mobil och vänder den tillrätta i sin egen hand sedan börjar hon skrålla ner på listan, byter låt med tummen. Höjer volymen. Släcker ner skärmen. Lägger ner mobilen jämte sig i sängen. Jag blev så in i helvetes glad . Jag hör hur Ture gapskrattar, mina tårar vrålsprutar av glädje. Jag kan inte stå rakt upp. Jag grinar högt och måste lämna rummet. Sjunker ihop en meter utanför Vanjas dörr i korridoren. Storbölande,  knäsvag och lycklig ser jag tre eller fyra systrar framför mej och hör hur någon frågar "hur är det fatt, vad är det som har hänt???" Det enda jag får fram i min gråtatack är "Jag är så jävla lycklig,  allt ni ser är glädjetårar, Vanja hanterar en mobil precis som hon alltid har gjort!!" Det blir kramkalas utanför Vanjas rum. Jag står kvar. Dörren till Vanjas rum slås upp, systrarna rusar in, jag hör tydligt hur Ture gapskrattar fortfarande.
Yr i huvudet, knäsvag och stortjutande går jag mot anhörigrummet för att få gråta färdigt min glädje. Då ser jag Jenny vid porttelfonen och vill in. Jag kan inte öppna själv för jag kan varken prata eller gå.
Dörren öppnas och Jenny kommer in och frågar vad är det som har hänt? Jag är så jävla lycklig säger jag och förklarar allt på darrig småländska. Jenny rusar vidare in på Vanjas rum och jag stannar lite i korridoren för att samla mig lite.

Detta är så stort så det är svårt för folk att förstå hur man kan bli så glad så att det känns rakt in i skelettet.

Eftermiddagen går och det blir kväll. Jag bestämmer mig för att vara kvar lite längre än dom andra. Jenny och Ture kör hem.

När jag sitter hos Vanja och tycker mig märka att hennes blick är klarare än någonsin, hon försöker mima, jag gissar men det går inte så bra. Vid åttatiden säger sköterskorna att dom ska förbereda Vanja  för natten med tvätt och tandborsting och nattskjorta. Jag går ut så länge och lämnar tjejerna i fred. En sköterska säger att jag är en klok pappa!

Jag går ut på balkongen med en kopp kaffe medan jag väntar. När en halvtimme har gått går jag in, dom måste ju vara färdiga. När jag öppnar dörren så ser jag att det står en läkare (ny för mig) vid Vanjas säng också. Sköterskan säger att hon var precis på väg att hämta mig för att du skulle vara med och prata med läkaren. 'Vi skakar hand. Han säger att han har följt Vanja sedan hon kom till Växjö och att hon har gjort enorma framsteg sedan hon kom och i synnerhet i dag och då syftar han på Tures mobil.

Han tittar på mig och säger att han gärna vill prova talventil på tracken redan ikväll om det är ok för mig.  Jag fattar först inte vad det skulle innebära men jag säger coolt ja! Då kommer en av sköterskorna fram till mej för att ge mig en kram. Hon sa något men jag minns inte vad. Sedan börjar läkaren prata med mej, samtidigt som sköterskorna förbereder Vanja med slemsugning och byte av track.
Nu hör jag sköterskorna tala om för Vanja att ta det lugnt, det här är lite svårt men det kommer att gå jättebra. Då hör jag Vanja "okej" Säger hon, det är inte hennes röst ljudet kommer från plastventilen i halsen. Men det är hennes ord. Mycket svagt och tyst. Jag har gråtit många gånger i mitt liv men jag har aldrig gråtit av glädje på detta vis. Jag fullkomligt exploderade inombords. chock

Jag talar om att jag har längat efter att få prata med henne. Du har varit så duktig och jag är så stolt över dig. Då säger hon "jag är stolt över dig med med pappa"!  Jag säger att det här kommer att gå bra, jag känner det på mig. Då tittar hon på ena sköterskan och jag hör hur hon säger, jag vet inte vad det var som hände, sköterskan förklarar att hon har varit med om en bilolycka.  Sköterskan talar om i korta drag för Vanja vad som har hänt. Hela tiden svarar Vanja okej, okej, okej.
Sedan börjar Vanja hosta och få svårt att andas. Frågade om hon hade ont någonstans hon svarade nej. Sedan insåg vi alla att det räckte för idag.

Nu är jag så fruktansvärt glad, tårarna sprutar så att jag knappt kan se min dotter men jag säger att jag måste ringa mamma. Klockan är mycket och det vet ju både du och jag hur mamma är. Hon tittar på klockan på väggen och sedan på mej och drar på munnen.

Jag rusar ut på balkongen och ringer Jenny och försöker berätta upplevelsen.
Återvänder  till Vanja efter samtalet till Jenny. Sätter mig bredvid Vanja och försöker tyda hennes läppar när hon försöker prata med mej.

Det här är jag inte världmästare på det vill jag lova,  jag begriper inte. Vi är båda tagna av stunden och jag säger till Vanja att vi får fortsätta i morgon, det känns som att vi måste sova. Vanjas ögon är inte lika klara längre och mina är gråtsvullna

Jag lägger min hand på Vanjas panna och säger att hon ska vara beredd på att vi kommer tidigt i morgon sedan säger vi godnatt till varandra och jag går mot bilen.

Drar på Fågel Fenix med Mikael Wiehe  på högsta volym och kör hem. Korkar upp en champagne och delar med Jenny.

(Musiken Vanja  valde på Tures mobil var Tandtråd med Tjuvjakt och När stadens lampor brunnit ut med Nomy)


Jag tackar min gästbloggare och make för dessa fina ord och denna glädje över denna dag!

Kärlek och glädje åt alla!