...sista dagen på ett ganska ruttet år...

Terrordåd och Is, terrordåd och Is, terrordåd och Is...också lite Trumph, naturkatastrofer, kaos i Malmö och Göteborg omvartannat, störtande flygplan, tiggare utanför affärer, Prince dör,  läkare som fatttas eller använder människor som försökskaniner! Tror jag det,  att man inte kan sova en hel natt för att man har ont i axeln och för att man oroar sig för sina nära och kära.......

Jag vill nog påstå att dom här sista två åren i mitt liv inte går upp på topplistan som dom två bästa!

Men eftersom jag många gånger är en irriterat positiv person så tänker jag varje morgon när jag vaknar, idag ska jag se vad jag kan hitta på så att det blir så bra som möjligt ändå i min lilla värld.

Många tunga och frustrerande tårar har droppat ur mina ögon, jag låter dom göra det, dom får rinna, dom behöver ut, får dom inte rinna fritt och komma ut så blir det så förskräckligt svårt att hitta tillbaka till skrattet igen!  Om jag inte låter dom ramla, då klumpar dom ihop sig som geggamojja och geggar ut sig i hela kroppen och kväver både skratt och glädje som också behöver ut. Nä,  dom där ledsna dropparna kan och får  ramla bäst dom vill medan jag letar efter nya eller gamla utvägar och stigar som jag kan prova.

Nu kommer 2017,  det ska bli bättre och blir det inte bättre så får jag åtminstone se till att förhålla mig till det på ett sätt som inte skaver sönder mig.

Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter!  Sova, äta bra, höja pulsen i skogen, strunta i oväsentligheter osv, osv.....

Så länge jag är riktigt sträng med dom sakerna så kommer jag plöja mej fram ett år till.

Jag måste även fortsättningsvis låta bli att tro att någon eller något annat ska lösa mitt välmående och mina problem!

Har jag förresten ens problem?
Nä, det har jag faktiskt inte,  om jag inte väljer att se dom som det.

Det är ju livets utmaningar som kommer och går!

Alla blir drabbade, en del mer och en del mindre, man måste försöka se det som utmaningar och ge sig på dom så fort som möjligt!
Låter man dom vara problem, så är risken stor att man blir förskräckligt ledsen, handlingsförlamad och bitter, kanske så bitter så att man till slut blir uppäten. ...hujedamej!


Jag brukar vara ganska bra på att hitta saker som kan ladda mitt batteri lite extra när det behövs och som jag kan se fram emot även kommande år!

Det kan vara:
När jag tar ut Spättan för året.
Magiska stjärnklara, kvällslöpturer!
Golfrundor!
Möte med någon ny spännande människa!
Svamp och blåbärsplock.
Träffa mina helt fantastiska vänner!
Härliga och givande samtal med alla mina barn!
Kanske att jag skulle ge mig på ett första cykellopp med Spättan....
Djupa samtal med mamma.
Kanske något roligt löparlopp...
Mycket ny musik och radiodokumentärer ska det lyssnas på.
Åka till Stockholm och hälsa på underbara personer och få distans till vardagen genom fina samtal och nybakat bröd och härliga löpturer!
Ser ju också fram emot utvecklingen i den nya löparklubben som jag har startat på jobbet! Ouiiii!

Och sedan kommer jag nog att läsa mer om mikrober för dom är vansinnigt spännande! Hahahah!

Säkert så blir det några besök till havet att längta till också!

Kärlek, glädje och ett gott 2017,  åt alla!