fredag 7 juni 2019

...nya regler på jobbet

Denna veckan har jag kommit på lite regler som jag skulle tycka gälla  på varje arbetplats


(Jesus har också mycket regler....)



* Det där med att göra entre ´ på jobbet (Det har jag ältat lite förut, jag vet) ...Kom inte in på jobbet och förstör stämningen genom att gnälla över något, typ vädret, lite ont här eller där....

Antingen säger du bara Godmorgon allihopa, i dag blir det en bra dag!
Eller,  om du absolut inte klarar av att ljuga för att du mår för djävligt av någon anledning.: Säg ändå God morgon, kul att se er, tyvärr så mår jag skit idag men låt mig va så blir det säkert bättre under dagen eller i morgon!


* Funderar inte ens på att försöka ändra på dumma jobbarkompisar, det går inte, du kan bara ändra på dig själv, så fundera istället på hur du kan förhålla dig till dom dumma...

Vissa verktyg är bra och vissa är lite mindre bra men behövs ändå........


* Låt bli frågan: Är du sur? Det är lika korkat som att fråga : Har du mens eller?

Asså , är man inte sur innan,  så kan man ju lätt blir det av den frågan.

Vill man att jobbarkompisen ska fortsätta vara sur så kan man ju fråga, i annat fall, om hen verkar sur så kan man väl i stället fråga: Hur är det fatt idag, har du ingen bra dag,  ska jag hämta kaffe?

Även om personen i fråga inte är din favorit så gynnar det ALLA inklusive dig själv att göra så.

Vad blir skillnaden för ALLA i närheten om man frågar på det ena, respektive det andra sättet? Är du sur eller ska jag hämta kaffe? Sug på den....


* Ta eget ansvar för att saker och ting ska bli gjort, hinner du inte, ta eget ansvar för att be om hjälp, gå inte och förvänta dig att någon ska se hur du har det och erbjuda sig sin hjälp, det kan funka och är trevligt men det är mycket lättare att ta ansvar för att be om hjälp direkt. 

Just det där med att ha förväntningar kan bli väldigt tråkigt, var tydlig i stället med vad du vill, det blir mycket enklare och mycket mindre risk att bli besviken....


Istället för att tex gå runt och tänka: Idag är det faktiskt hens tur att ta hand om papperskorgstömmningen,  man grunnar och det suger energi ända fram tills det blir gjort för att man skitsur gör det själv eller hen gör det (enligt din mening) för sent. Om man istället hade sagt: "Idag tror jag bestämt att det är din tur att tömma papperskorgen, hinner du eller vill du att jag fixar?" Då får man ju på en gång undan papperskorgen plus en energitjuv! Slopa förväntningar, alla tänker inte som du!
Det är såååå fiffigt att tala klarspråk direkt. Både hemma och på arbetsplatsen!



* Tro inte att NÅGON kommer att göra det där tråkiga/jobbiga......,

.....gör själv, eller delegera direkt, även om det är något tråkigt, det blir nämligen inte roligare sen eller för någon annan...
 
Tänk så här: Om jag gör detta nu så är det bara tråkigt EN gång, om jag skjuter på det så blir det tråkigt varje gång jag tänker på det innan det är gjort.....det är tråkigt!!!!

Ju tråkigare arbetsuppgift, ju snabbare ska det göras för att suga energi så få gånger som möjligt!!!

Kanske kan man säga: Hallå kan vi göra detta astråkiga tillsammans nu på en gång så slipper vi det sen! Och vi slipper ha det hängandes över oss för att suga energi på alla varje gång vi tänker på det tråkiga!


* Förutsätt att alla gör sitt bästa och ser det inte så ut så,  så försök att själv fundera över varför hen gör som hon gör, kanske kan man hjälpa på något sätt....

* Sucka inte, himla inte med ögonen om/åt någon annan!

* Prata med varandra, inte om varandra


* Man måste inte vara bästis hela tiden, det går bra att bara respektera varandra också, det är inte hela världen med en konflikt heller......bara man kan släppa och gå vidare...


Även om du inte tror/tycker att det är du som är anledningen till en konflikt så bjud in till samtal, man kan tex, säja: " Hallå, det är säkert jag som har gjort fel och varit dum men det var inte min mening, då behöver liksom inte den andra gå i försvarstsällning och det blir superlätt att prata vidare.....också väldans enkelt och  fiffigt!


* Sist men inte minst, gäller både i jobbrelation och hemrelation: Hamnar man i ett surt läge så kan man ju vara den som säger : Nä, nu pallar jag inte vara sur längre, nu tar vi lite kaffe, jobbar vidare och pratar om problemet när vi inte är trötta och sura längre!

Ingen behöver tappa ansiktet liksom!
Funkar oftast skitbra!



Så, ha en bra dag på jobbet nu då med lite nya regler!!

Mer kaffe, mer självinsikt och mer ansvar och tydlighet! Inget dåligt prat om varandra, 
Och inga:  "Är du sur?" frågor.



Sen kan ingen vara på topp jämt, så är det!

Lika för alla!


Fortsättningsvis ska i alla fall jag försöka bättra mig på alla punkter för jag tycker att jag har kommit på ganska många bra saker som jag tror kan göra min arbetsplats ännu bättre än vad den redan är! 


Kärlek & glädje åt alla! 












lördag 1 juni 2019

...att enkelt få ner stressnivån

Undrar du hur du ska få ner stressnivån?

Jag tror inte att du är ensam precis.

Jag vet hur man gör




Det behövs egentligen bara tre saker, tre saker är inte mycket! Kolla här:


1:  Ta ansvar för din egen hälsa! Ingen annan kommer att göra det åt dig

2: Säg NEJ! Ofta!  Låter lite tråkigt men är superduperbra. 

3: Ge dig ut i skogen, spring, gå eller cykla!




Du måste/ska  INGENTING, innan du har gjort dom tre första sakerna


Efter att du har gjort dom tre första sakerna så prioriterar du resten på följande sätt:


 Redig mat och sömn! Det är nummer fyra och fem...

...och nej...redig mat är inte jobbigt...mycket jobbigare att ta sig någonstans för att köpa skitmat/skräpmat, det kostar både restid och pengar till buss/bil...
...då måste du jobba mer och då får du mindre tid över....
...som du kunde använt till att gå ut och röra på dig...
... och ja, det blir så småningom lättare att sova om man kommer ut och rör på sig...



När du har lärt dig att säga NEJ och att gå ut i skogen, sova och äta redigt och stressen har minskat ...
....först  ska du börja fundera på att göra andra saker.....och säga ja lite oftare



Om man inte prioriterar ovanstående saker så äts man snabbt upp och blir superstressad, sur, gnällig, ledsen och trött men om man prioriterar ovanstående ett tag, så tål man att både käka skitmat en och annan gång, festa loss en natt eller kanske t.o.m åka till Ullared en sväng (men för just Ullared tror jag bestämt att det  krävs vansinnigt mycket mer av dom första tre prioriteringarna.... )






Så,

inte så himla svårt va??


Alla kan! 

Och på köpet så blir man miljövänligare också....utan ansträngning liksom....


Kärlek & glädje åt alla!








fredag 24 maj 2019

...att provocera angående bensinpris, manligt och kvinnligt

 Jag gillar att trycka till lite extra i mina åsikter ibland för att få folk att tänka en runda till,
... om det är att provocera så gillar jag att provocera för  jag gillar när människor börjar tänka lite själva och inte bara håller med om rubriker på aftonbladet eller delade inlägg på sociala medier


Mycket bensinuppror nu....


Mycket vinster på att köra mindre.....
Mycket vinster på att resa som kvinnor.....


Ska fokuset och energin verkligen ligga på att sänka bensinpriset.....




Mycket tankar om allt och inget när man är ute och luftar sig




(Information har jag läst om här: Trafikanalys och NTF)



Här kommer, jag tror för vissa,  lite provocerande information:


*Män kör bil i genomsnitt 34,7 mil per dag/Kvinnor 16,7

*Män är inblandade i många fler olyckor än kvinnor (även om man tar hänsyn till reslängd)

*2014 dog 218 män/67 kvinnor i trafiken

*I en stad som Malmö skulle koldioxidutsläppen minska med 31% om männen började resa som kvinnor, det skulle också innebära en vinst på 300 miljoner kronor för minskad miljöeffekt, buller och olyckor



Saker som jag har sedan har räknat ut själv och sådant som jag ser själv är:

*Människor har råd att ta bilen för en, två, tre och fyra kilometer, dag ut och dag in......
*Människor har råd att ta bilen för att åka till Ullared och handla för tusentals kronor titt som tätt...
*Människor har råd att skjutsa ungar till skolan när det finns både buss och cykel....
*Människor har råd att ta bilen till affären och köpa baginbox,  chips,  godis, cola,  cigg och snus för att sedan glida förbi pizzerian eller hamburgerian innan man kör hem.....

Har man då inte råd att betala vad bensinen kostar då?


Vore det kanske en bra ide´att lägga krutet på bättre avdrag för dom som verkligen behöver bilen i arbete, dom som har handikapp och dom som bor på landsbygden?

Vi borde faktiskt köra mindre....

.......bara alla trafikolyckor kostade 21 miljarder för några år sedan....
.......vi behöver oroa oss för miljön.....
.......vi behöver oroa oss för vår dåliga kondition och hälsa.....



Vad ville jag med detta egentligen?

Jo, att man kan väl tänka några varv till innan man skriker och skriver plakat om sänkt bensinpris?
Vad skulle det innebära med sänkt bensinpris?

Inte mindre körning i alla fall.....
Inte mer pengar in till olyckor och underhåll av vägar...
Inte bättre miljö och miljöarbete...

Jo, jag tycker också att det är dyrt att köra och äga bil......



Sen undrar jag en liiiiten grej till...

Är det samma personer som skriker om sänkt bensinpris som vill ha högre straff?
Där borde fokus vara på att förebygga brott istället......kan jag tycka...



Mycket att grunna på....

Nu ska jag grunna på vad jag ska rösta i morgon.....
Jag vet i alla fall vad jag inte ska rösta på, så det blir väl till slut uteslutningsmetoden...

Kör försiktigt!
Res och kör mer som kvinnor

Glöm inte att tänka några extra varv och ha med ett öppet sinne om allt ni hör och läser och glöm inte att rösta,  för jösse namn!






Kärlek & glädje åt alla!


















lördag 18 maj 2019

..."misslyckadkletet"

När barn är små så är dom helt otroligt beroende av minst en vuxen, sedan blir dom äldre och klarar sig mer och mer själva.....och efterhand helt själva...





Om dom inte tillhör gruppen som klarar sig helt själva..... fast ändå inte...

Den gruppen som kan göra precis samma saker  som alla andra vuxna ....fast ändå inte....

Att vara vuxen och klara allt som en vuxen kan,  fast ändå inte....


När allting faller och snabbt styr mot helvetet, om inte den där vuxna finns som stödhjul,  HELA TIDEN

Jag är stödhjulet

Det går bra

Men det är en stor utmaning och ett jätteansvar som ibland känns onödigt svårt och klurigt, nästan övermäktigt faktiskt...

Fast så får man ju inte tänka för då finns risk att man bara ramlar i hop och blir en blöt fläck

Att stå nära någon med  psykiska funktionshinder är supersvårt ...

...men att själv vara den som hela tiden måste kånka runt på den där ryggan med psykiska funktionshinder och hjärntrötthet, har det emellanåt, lite för ofta faktiskt, på ren svenska "ett rent helvete"

När man väl har kravlat sig upp och mår bra en stund, ja då kan man ge sig själva fan på att det där jävla handikappet skriker skithögt  rakt i örat "Nä, nä, nä, så där bra får du faktiskt inte må....det kommer ändå inte att hålla i sig.....kom med här nu, ner i geggan med dig, här på botten igen och känn dig riktigt misslyckad"!!!!!

Börja jobba sig uppåt igen med hjälp av stödhjul.....bli skriken rakt i örat och ramlar ner i geggan igen...

Kravla sig upp igen, öm och blåslagen......för att bli nästan döv av skrik från misslyckangeggan......


Att kastas fram och tillbaka på det viset gör en dödstrött.....har man då en hjärnskada på det som innefattar hjärntrötthet så kan ju var och en räkna ut själv hur det slutar.......


Att leva med detta är mer än supersvårt och att vara stödhjul till den cykeln skojar man inte bort......

Att dom flesta människor inte begriper hur en person som kan allt,  inte kan klara sig bra på egen hand...är också lite sorgligt, men förståligt...jag fattade nog inte heller förut...man får lära sig...


Men när man av oförstående personer får höra att man ska vara glad att man lever i alla fall....då kan jag bli lite lätt sur...visst är det så....men..

...det är ju inte speciellt många,  ens friska ledsna personer som lätt kan tänka om i ett hav av tårar och  frustration: "Jag är ialla fall glad att jag lever" ...

Det är inte så jävla lätt att rycka på axlarna och lite käckt tänka: "Jag är i alla fall glad att jag lever" särskilt inte om det nu bland annat är just det som är ens funktionshinder,  att man ramlar så in i helskotta långt ner i dyn när man väl ramlar....

"Ja men här ligger jag i "jagärmisslyckadkletet" och är jäkligt glad att jag lever" ...jomen tjena....

En liten jämförelse som en och annan kvinna lätt kan sätta sig in i:

Du har PMS så in i bängen...ALLT är åt helvete och så säger någon åt dig "Men du kan väl  i alla fall vara glad att du lever" !!??

Det vet ju ALLA som lider eller har lidit av PMS, att så funkar det ju faktiskt inte

Det funkar när man mår bra men inte när man är där på den där bottnen där tårarna sprutar och hela världen är ett helvete....



Men men, varje dag är en ny dag och varje dag hittar man nya stigar och vägar att balansera på eller andra sätt att ta sig upp på ....
...men ibland måste man också bara få kapsla in sig och hålla andan.....





  1. Kärlek & glädje åt alla!


fredag 17 maj 2019

...att vara mamma/förälder


Undrar just hur jag är som mamma egentligen......





Jag har ett makalöst tålamod men kort stubin

Jag är superstrukturerad men superrörig

Jag ger upp jättelätt men är galet envis

Jag är jättebestämd men otroligt velig

Jag blir jättearg men glad direkt

Jag blir jätteledsen men glad ganska snabbt

Jag äger på att hela tiden släppa saker bakom mig och gå vidare

Jag älskar att diskutera, resonera och fundera och få alla att tycka som jag, hahahha

Inte rädd för konflikter men undviker,  det är tråkigt när det är ledsamt och surt i huset
"Alla släpper inte saker i samma takt som jag"



Jag säger ofta NEJ men ändrar mig gärna till ja,  om jag kommer på att det är roligare...


Kommer med ideer och när jag väl har fått med mig någon så har jag ofta tröttnat och kommer på något nytt....



Jag tror inte att jag är världens bästa mamma.....
....inte världens sämsta heller....
...jag gör det som jag tror är bäst just här och nu...

Jag tror att det är så man måste "arbeta" liksom

Det räcker väl?

ALDRIG tänka att jag borde ha gjort si eller så....
...nä, 
...det ligger inte för mig alls faktiskt


Ja, jo, jag har sagt, gjort, och resonerat hur dumt som helst, hur många gånger som helst, det är jag helt supermedveten om, men ...

....det är inget som tynger mig  överhuvudtaget faktiskt ....
...mer ett konstaterande en och annan gång....
...att det där är dumt att upprepa....



Nä...



Då är då och nu är nu.


Och jag duger som jag är, det vet jag,  även om det är liiiiite övermäktigt och osäkert ganska ofta...........



Kärlek & glädje åt alla!

















fredag 10 maj 2019

.......att slå rekord



Vaknar 03.50....men inte av smärta, oro, ledsamhet eller för att jag ska jobba...nä...

...istället är jag bara sjuuuukt taggad och förväntansfull, glad och nyfiken

Nästan som CocaCola i kroppen, vet inte riktigt när jag hade den känslan sist....




6706 m så många gånger jag orkar.....

Jag har toppat formen....ljumsksmärtan med påtvingad vila försvann för  några dagar sedan, tack vare vila och kiropraktor, tåstukningen likaså, knät har jag inte känt av sedan jag fick ont i ljumsken...

Så vad kan gå fel liksom, hahah, mest vilat mig i form känns det som, men med dom förutsättningarna som jag har haft, så känner jag mig väldans bra iform! 
Även om önskvärt hade varit att förbereda sig i åtminstone fyra månader istället för fyra veckor, hahahha!



Nåväl, för tre veckor sedan kändes det som att jag skulle vara glad om jag klarade ett varv på 6706m och fick medalj,  men nu känns det som att jag skulle kunna klara två ev. tre varv också, isf skulle det bli typ två mil...rekord för mig som femtioåring, rekord är ju alltid kul och går ju alltid att hitta




Väskan är nästan färdigpackad (Tack vare make och dotter,hahah) 

"Lillponken", dvs min löparkompis som peppade igång mig på detta, är redan på plats i Sölvesborg

Frukosten är snart i magen

Spellistor är gjorda



Här ska springas och slås rekord!!



Bara ett par timmar till start...ouiiiiii

 http://backyardultrasbg.schoncoaching.se/ 



Kärlek, glädje & roliga lopp åt alla!






måndag 6 maj 2019

...att försöka vara lite mjuk bomull en stund





En lång skogspromenad
med
en kär gammal vän



Många ord och tankar behövde sägas
Frisk luft behövde fylla lungor
Öron behövde lyssna
Hjärtat behövde pumpa
Kramar och medkänsla 
Försöka ta in och förstå

Jag kunde varit där
En mamma full av det ofattbara
med ett barn som aldrig kommer tillbaka



att fortsätta gå,
 utan ett av sina barn....

Jag var så nära

Det är omöjligt att ta in på riktigt

Hur styr man

Det är på riktigt

Vi som ser på är skyldiga att hjälpa 
Det är inte svårt
Lyssna
Fråga
Finnas
Det kan alla

Hjälpa med att lägga lite bomull
Bomull behövs runt hela kroppen 
Bomull behövs
En kropp som blöder och värker
Den behöver bäddas in

Innan det blir skorpor
Skorpor som lägger sig ovanpå sår som aldrig kan läka
Det måste finnas bomull då
När skorpor ideligen går upp
Den allra mjukaste av bomull

Bomullen är
du,  
Den lyssnande
Den närvarande

Så ont
bomull hjälper föga 
men det behövs trots allt när man ramlar

På något vis måste man lära sig leva på ett nytt sätt...
Man måste bara hitta den kartan...

 Hur...?
Var...?

Den finns inte än

Den kommer att skapas 

Den egna kartan

Den som ingen kommer att kunna tyda mer än du....

På vägen kommer det behövas många bomullstussar....












Kärlek & glädje åt alla!