...att plåga sig lite....

Ibland måste jag liksom plåga mig lite....eller är det bearbetning....det är nog båda...

Har suttit vid spotify hela morgonen för att hitta den perfekta låten för ett speciellt ändamål....





Hamnar på Vanjas spellista från det att hon låg på intensiven i Lund....phu, det knyter sig i magen när jag skriver det och när jag hör låtarna...

Låtarna som jag då försökte gömma mig i, springa lite till innan Lund hade vaknat, spela för Vanja för att ev, få någon respons......

Att spela den spellistan nu, framkallar direkt en jätteklump i magen, tårar men också mer och mer värme och ödmjukhet....

Herregu, snart två år sedan.....så mycket har hänt, många extra rynkor, massor med grått hår och extremt mycket kärlek och omtanke från väntade och oväntade håll....

Har lärt mig att mycket inte längre betyder särskilt mycket medan andra saker betyder allt



Kanske det viktigaste jag har lärt mig har blivit att släppa saker som är mindre viktiga,  så fort som möjligt så att man inte stannar på botten.....

Att kräla runt på botten tar snabbt all energi för att komma vidare....

Men har också lärt mig att acceptera och inte bli rädd för gråt, skräck, ångest, ilska......att ta väl hand om alla känslor gör att dom dunstar fortare....annars är risken att dom pockar på tills du inte kan stå emot, energin tar slut och känslorna kanske till och med välter dig.....

Så ligger du där i geggan igen.....utan energin, för den har du lagt på att spjärna emot alla svåra känslor.....

Öppna famnen, dom bra känslorna kommer att stanna och dom dåliga kommer att dunsta....
...bara du kikar upp lite försiktigt för att se att det faktiskt både sker och sägs bra saker även när det det är som jävligast.....







För att vara lite mindre djup och sentimental så ska jag försöka se det positiva i ännu en dag som jag inte kan träna löpning.......två veckor kvar till loppet......
.....det är liiite svårt att se något positivt i det,  men jag kan ju försöka köra lite förträngningsteknik och kanske, kanske lyckas kliva upp på Spättan för tredje dagen i rad trots att jag kved ganska duktigt redan i går när rumpan mötte den lilla stenhårda sadeln....jag kanske inte hinner tappa konditionen lika mycket om jag hojjar runt lite....kan inte skada att plåga sig lite...det som inte dödar det härdar ju....

Kärlek & glädje åt alla!