Igår kväll så tog jag med mig finaste, älskade, gladaste och outtröttliga lilla löparkompisen på långpass.
Jag vet när långpassen varade runt tre timmar men nuförtiden kallar jag alla pass över timmen för långpass och känner mig nöjd med det. Det är ju där jag är nu liksom.
I det stora hela så tycker jag att ett långpass är när man är ute mer än dubbelt så länge som sitt kortaste pass.
Det som är så jäkla gött med långpass är att det mycket mer handlar om tiden jag är ute än längden. Det gör att stress över en bra tid på en viss sträcka försvinner och man kan bara njuta, gå lite, ta lite bilder på fina ministolar som står mitt i skogen...
eller leka lite med honom....
Surdegsfralla från Toftastrand, typ "mullegodis" med extra allt( nötter, frön och massor med kakao) och toppa med banan! Mums!
Det är något i denna sammansättningen som är såå himla bra att springa länge på! Det är beprövat sedan många år så var inte rädd för att prova, det funkar liksom alltid! Du kanske kommer längre och är ute längre än någonsin!
Vi hade det jättemysigt, men.......när vi hade varit ute i kanske en timme ungefär så vurpade jag och fick värsta köttsåret på knät.....
stånkade lite och tyckte ändå att det kändes okej i köttsåret, jag valde att inte åka till akuten....däremot så kände jag att jag fick lite ont i ena stortån eller i den där knölen bakom....
...och nu när jag vaknar så har jag riktigt ont i den....svårt att gå som vanligt och det gör tom ont när täcket lägger sig på knölen...det gör liksom till och med ont att vara stilla.....
Asså, PÅ RIKTIGT! Jag måste vara den första som lyckas vricka stortåknölen......för det är väl en vrickning kan jag tro....hur kan man lyckas med det liksom? Och det värsta är att DET SYNS JU NÄSTAN INGENTING, ÅÅÅ!!
Idag blir en gnällig dag, jag har ju redan börjat lite fint här.....
Blä!
Men ha det så jäkla bra då alla som ska ut på löpartur eller härliga promenader..........
Jag får väl sitta här på en stol och vara bitter.....
.....men jag ska försöka ta lärdom och komma ihåg en sak nästa gång jag möter en bitter person...
det kan ju vara så att dom kanske har vrickat stortåknölen och inte kan springa......
....jag ska prova att tycka lite synd om dom och bjuda dom på kaffe och lite medlidande så blir dom säkert snart glada igen....
(Undrar just om det går över när jag har ätit frukost? Jag måste prova nu!)
men okej då,
Kärlek & glädje åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar